Att äta inför andra med social ångest kan göra en vardaglig måltid betydligt mer komplicerad än den ser ut utifrån. Du kanske egentligen är hungrig och vill delta, men så fort du sätter dig vid bordet börjar uppmärksamheten fastna på hur du håller besticken, hur snabbt du äter och om någon ser att handen känns osäker.
Det som vanligtvis sker ganska automatiskt kan då bli föremål för detaljerad kontroll. Tuggar jag konstigt? Tar jag för stora tuggor? Hörs det när jag äter? Tittar någon på mig när jag för maten till munnen? Ju fler sådana frågor som behöver hanteras, desto mindre utrymme finns kvar för själva måltiden och samtalet omkring dig.
Problemet behöver därför inte ligga i maten. Vid social ångest kan kärnan i stället vara rädslan för att andra ska lägga märke till något och bedöma dig negativt. Samtidigt är det viktigt att skilja detta från ätstörningsproblematik, sväljsvårigheter och andra medicinska eller psykologiska tillstånd där andra mekanismer behöver bedömas.
Den här artikeln handlar om varför uppmärksamheten kan fastna på varje rörelse när du äter inför andra, hur självfokus och säkerhetsbeteenden kan förstärka problemet och hur du gradvis kan få större frihet att delta i måltider utan att behöva övervaka varje detalj.
Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk, psykoterapeutisk eller nutritionell bedömning.
Att äta inför andra med social ångest – när uppmärksamheten fastnar på varje rörelse
Att äta inför andra med social ångest kan innebära att en vanlig måltid får en tydlig prestationsdimension. Du äter inte bara utan observerar samtidigt personen som äter. Hur ser jag ut när jag för gaffeln till munnen? Märks det att handen känns spänd? Äter jag på ett normalt sätt? Därmed blir måltiden två aktiviteter samtidigt: kroppen ska genomföra en väl inlärd vardaglig handling medan uppmärksamheten bedömer hur samma handling ser ut utifrån. Målet med förändringsarbete är därför inte perfekt bordsskick eller total frånvaro av nervositet, utan mindre behov av att behandla varje rörelse som social information.
Varför måltider inför andra kan kännas särskilt exponerande
Att äta skiljer sig från många andra sociala situationer eftersom du inte kan styra hela förloppet med ord. Du lyfter bestick, tuggar, sväljer, dricker och ibland spiller du eller behöver hantera mat som är svår att äta elegant. Kroppen blir mer synlig samtidigt som du deltar i det sociala samspelet. Om du redan är rädd för negativ bedömning kan vanliga rörelser därför få större betydelse än de normalt har. Att äta inför andra förekommer också som en fruktad social situation vid social ångest. Det innebär däremot inte att allt obehag kring gemensamma måltider automatiskt ska förstås som social ångest.
Ätandet är vanligtvis mer automatiskt än du märker
När du äter ensam tänker du sannolikt inte på exakt hur handen för gaffeln till munnen, var tungan befinner sig eller hur käken rör sig när du tuggar. Mycket sker utan detaljerad medveten kontroll. När du känner dig observerad kan samma processer plötsligt bli mycket framträdande. Du börjar lägga märke till varje liten rörelse och upplever därför sådant som annars passerar obemärkt. Det är lätt att misstolka den ökade medvetenheten som att rörelsen faktiskt har blivit onormal. Ett mer hjälpsamt perspektiv är att automatiserade vardagshandlingar ofta känns märkligare när vi börjar följa dem steg för steg.
Självfokus kan förvandla varje rörelse till information
Vid stark självmedvetenhet kan varje rörelse börja besvara frågan ”hur verkar jag?”. Om handen känns lite spänd blir det information om hur nervös du måste se ut. Om du behöver tugga lite längre kan det upplevas som ett tecken på att du äter konstigt. Självfokuserad uppmärksamhet är väl beskriven inom forskning om social ångest och kan göra att intern information får större vikt än det som faktiskt händer omkring dig. Läs mer i Självfokuserad uppmärksamhet – när du ser dig själv utifrån under samtalet. Målet är större flexibilitet i vart uppmärksamheten riktas.
När besticken blir ett prestationsmoment
En gaffel som normalt bara är ett redskap kan plötsligt kännas som en uppgift som måste genomföras korrekt. Du kanske börjar fundera över hur du håller den, hur mycket mat du tar och om handen rör sig jämnt. Ju mer du försöker säkerställa att rörelsen ser naturlig ut, desto mer medveten blir du om varje liten variation. Då kan själva kontrollen skapa känslan av att rörelsen inte längre sker naturligt. Ett funktionellt kriterium är betydligt enklare: fungerar besticket för det du behöver göra? Måltiden kräver inte att varje rörelse samtidigt fungerar som bevis på att du är helt lugn inför andra.
Darrning kan kännas som att nervositeten avslöjas
Om handen darrar lite kan själva rörelsen vara mindre belastande än tanken på vad den betyder. ”Nu ser de att jag är nervös.” Då blir darrningen både en kroppslig signal och ett möjligt socialt avslöjande. Du kanske börjar hålla glaset hårdare, använda båda händerna eller vänta tills andra tittar bort. Sådana strategier kan ge snabb lättnad men också göra själva rörelsen ännu viktigare nästa gång. Om rädsla för synlig nervositet är ett återkommande tema kan du läsa Rädsla för att skaka inför andra – när kroppens nervositet känns avslöjande.
När du börjar tänka på hur du tuggar
Tuggning är normalt en automatiserad handling som får mycket lite medveten uppmärksamhet. Men om du är rädd att andra ska tycka att du äter konstigt kan du börja kontrollera hur munnen rör sig, hur länge du tuggar och om någon ser dig. Då kan du känna dig märkligt osäker på något du gjort utan problem hela livet. Försök skilja känslan av att rörelsen är konstig från faktisk information om hur den ser ut. När uppmärksamheten är starkt riktad mot munnen kommer rörelsen nästan oundvikligen kännas mer framträdande än vanligt. Det betyder inte automatiskt att den framstår som avvikande för någon annan.
Sväljningen kan bli svårare när den övervakas
Även sväljning kan bli föremål för stark självövervakning. Du kanske väntar på rätt ögonblick, känner efter om halsen är spänd eller blir rädd att du ska behöva svälja flera gånger. Ångest kan påverka kroppsliga upplevelser, men verkliga eller återkommande sväljsvårigheter ska inte automatiskt förklaras psykologiskt. Om du har tydliga problem att få ned mat eller dryck, återkommande felsväljningar, smärta eller andra kroppsliga symtom behöver det bedömas utifrån den medicinska situationen. Den psykologiska frågan här gäller främst när övervakningen och rädslan för hur sväljningen uppfattas av andra blir en central del av problemet.
Oro för ljud från att äta kan öka självmedvetenheten
Du kanske börjar lyssna på dig själv samtidigt som du äter. Hörs det när jag tuggar? Låter glaset för mycket när jag sätter ned det? Gjorde besticken ett högt ljud? När uppmärksamheten riktas mot sådana detaljer kan vardagliga måltidsljud börja kännas oproportionerligt starka. Du befinner dig dessutom mycket närmare ljudkällan än människorna omkring dig och uppfattar därför ditt eget ätande annorlunda. Målet behöver inte vara att övertyga dig om att ingen kan höra någonting. Gemensamma måltider innehåller ljud. Den mer relevanta frågan är varför ett vanligt måltidsljud skulle behöva betyda något negativt om dig.
Tempot kan bli ett kontrollprojekt
Du kanske börjar jämföra hur snabbt du äter med människorna omkring dig. Är jag nästan färdig när de andra har hälften kvar? Äter jag alldeles för långsamt? Då kan du medvetet öka eller minska tempot för att försöka ligga nära gruppen. Viss anpassning till ett socialt sammanhang är normal, men ständig jämförelse kan göra måltiden till ett mätprojekt. Om du behöver kontrollera tallrikarna runt omkring för att veta hur snabbt du får äta flyttas fokus bort från den egna måltiden. Ett friare mål är att tillåta viss variation. Människor äter i olika tempo utan att skillnaden behöver fungera som ett socialt omdöme.
Portionsstorlek och matval kan börja styras av hur du tror att du verkar
Vid social bedömningsrädsla kan även valet av mat få en social funktion. Du kanske funderar på om portionen ser för stor eller för liten ut, eller väljer bort något som känns svårt att äta inför andra. Det är viktigt att inte automatiskt tolka alla matval psykologiskt. Människor har olika aptit, preferenser, allergier, sjukdomar och praktiska behov. Men om huvudfrågan återkommande blir ”vad kommer andra tänka om mig om jag väljer detta?” kan bedömningsrädslan ha fått större inflytande. Förändringsarbete ska däremot inte innebära regler om portionsstorlek eller vilken mat du måste välja.
Samtal samtidigt som du äter ökar belastningen
En gemensam måltid innehåller inte bara ätande. Du ska också följa ett samtal, svara på frågor och avgöra när du själv vill säga något. Om du samtidigt övervakar varje rörelse kan mängden information bli stor. Du kanske väntar med att äta när någon pratar med dig eller blir orolig att få en fråga precis när du har mat i munnen. Det är en vanlig praktisk situation, men vid stark självmedvetenhet kan den få oproportionerligt stor betydelse. Om vardagliga samtal också känns som sociala prov kan du läsa Social ångest i småprat – när vanliga samtal känns som ett test.
Tystnad vid bordet kan bli extra laddad
När samtalet stannar kan uppmärksamheten omedelbart gå tillbaka till ätandet. Plötsligt känns det som att besticken, tuggningen och varje rörelse är mer synlig eftersom ingen pratar. Då kanske du försöker fylla tystnaden för att minska känslan av exponering. Men pauser under måltider är normala. Människor äter, tänker och låter samtalet vila. Om tystnad generellt får stor social betydelse kan du läsa Rädsla för tystnad i samtal – varför pauser kan kännas som ett socialt misslyckande. Tystnad innebär inte automatiskt att all uppmärksamhet riktas mot dig.
Neutrala ansikten kan tolkas som kritik
Du tar en tugga och ser att personen mittemot inte ler. Om du redan är självmedveten kan ansiktet snabbt kopplas till det du precis gjorde: ”Hon såg hur konstigt jag åt.” Men neutral mimik innehåller begränsad information och människor kan se neutrala ut av många skäl under en måltid. Forskning om social ångest ger stöd för mer negativa tolkningar av tvetydig social information på gruppnivå. Läs mer i När någon ser neutral ut – hur social ångest kan fylla otydliga ansiktsuttryck med kritik. Skilj ansiktet du såg från berättelsen om vad personen tänkte.
Ögonkontakt över måltiden kan bli ännu en uppgift
Under ett samtal behöver blicken naturligt växla mellan personen, maten och omgivningen. Om ögonkontakt är laddad kan du däremot börja administrera den. Ska jag titta upp medan jag tuggar? Är det oartigt att titta ned på tallriken? Då läggs ytterligare ett kontrollsystem ovanpå måltiden. Socialt samspel kräver inte konstant ögonkontakt, särskilt inte när människor samtidigt äter. Fördjupa gärna i Social ångest och ögonkontakt – när du pendlar mellan att undvika och överkontrollera. Blicken får röra sig naturligt mellan samtalet, maten och omgivningen.
Lunchrummet på jobbet kan vara svårare än själva arbetsmötet
På ett arbetsmöte finns en agenda. I lunchrummet ska du både äta och delta i ett mer informellt socialt sammanhang. Det kan därför upplevas som mer oförutsägbart. Du kanske väljer lunchtid utifrån vilka som sitter där eller väntar tills en särskilt trygg kollega kommer. Enstaka sådana val är förstås normala. Problemet uppstår om de blir nödvändiga för att du ska kunna äta. Då börjar den sociala rädslan påverka både vardagsrutiner och möjligheten till återhämtning under arbetsdagen. Målet är inte att alltid äta tillsammans med andra utan att du ska kunna välja mer utifrån vad du faktiskt vill och behöver.
Restauranger och dejter kan höja känslan av att bli bedömd
På en restaurang eller dejt kan måltiden få större social betydelse. Du kanske vill göra ett gott intryck och börjar därför fundera över vilken maträtt som är enklast att äta, hur mycket du ska beställa eller vad personen kommer tänka om ditt val. En viss medvetenhet om situationen är normal. Men om stora delar av beslutet styrs av rädslan att se klumpig, glupsk, konstig eller nervös ut kan måltiden bli ett prestationsprojekt. Ett mer flexibelt mål är inte att bortse från sammanhanget utan att minska behovet av att välja bort sådant enbart därför att du inte kan garantera hur du kommer uppfattas.
Bufféer och gemensamma serveringar skapar fler små beslut
En buffé kan innehålla fler sociala moment än en färdigserverad måltid. Du reser dig, går förbi andra, väljer mat och bestämmer vad som ska läggas på tallriken medan människor finns omkring dig. Om rädsla för bedömning är stark kan varje moment bli ytterligare en möjlighet att göra ”fel”. Du kanske tar mindre än du egentligen vill eller avstår från att gå tillbaka för att slippa bli observerad. Ett viktigt säkerhetsperspektiv är att förändringsarbete inte ska innebära nya regler om mängd. Frågan är om social rädsla, snarare än hunger, preferenser och faktiska behov, återkommande styr dina beslut.
Att äta med personer du känner väl kan ändå vara svårt
Det är lätt att anta att problemet bara borde uppstå med främlingar, men självmedvetenhet kan också finnas med människor du känner väl. Kanske finns tidigare erfarenheter av kommentarer om hur du äter, eller så känns vissa relationer särskilt bedömande. I andra fall har rädslan blivit så automatiserad att själva situationen – att bli sedd när du äter – räcker för att aktivera den. Därför är det viktigt att kartlägga vilka personer och sammanhang som faktiskt utlöser problemet. Om reaktionen skiljer sig kraftigt mellan olika relationer är det viktig information. Social ångest är en möjlig modell, men relationens verkliga historia behöver också vägas in.
Mobilen kan bli en diskret nödutgång
Telefonen kan ge ett snabbt sätt att rikta uppmärksamheten bort från både måltiden och människorna omkring dig. Du kan titta ned på skärmen när du inte vet vart du ska rikta blicken eller när en paus känns obekväm. Det är inte problematiskt att använda mobilen vid en måltid i sig. Frågan är när och varför den kommer fram. Om den nästan alltid används just när du känner dig exponerad kan den fungera som ett säkerhetsbeteende. Ett litet experiment kan vara att låta telefonen ligga kvar en kort stund längre i en hanterbar situation och observera vad som faktiskt händer utan den vanliga nödutgången.
Säkerhetsbeteenden kan minska ångest men öka självövervakningen
Du kanske tar ovanligt små tuggor, håller glaset med båda händerna, väntar tills andra tittar bort eller placerar något framför tallriken. Strategierna kan ge verklig kortsiktig lättnad. Problemet är att du samtidigt behöver övervaka att strategierna fungerar. Därmed hålls uppmärksamheten kvar på hur du äter och vad andra kan se. Forskningen om social ångest beskriver säkerhetsbeteenden som en möjlig vidmakthållande process. Läs mer i Säkerhetsbeteenden vid social ångest – när manus, mobilen och tystnad ger kort lättnad. Målet är mindre beroende av skydd, inte ett förbud mot försiktighet.
Att välja ”säkra” maträtter kan få en psykologisk funktion
Du kanske väljer mat som är lätt att skära, inte kan spillas och kräver små rörelser. Det kan vara ett helt rimligt val, men det kan också fungera som skydd om du egentligen vill äta något annat men uppfattar rätten som för riskabel inför andra. Begreppet ”säker mat” behöver användas försiktigt eftersom matval också kan vara kopplade till ätstörningsproblematik, allergier, magbesvär och andra faktiska behov. I den sociala ångestmodell som diskuteras här är kärnfrågan vilken social konsekvens du föreställer dig om du äter den mat du själv hade valt om rädslan för att bli bedömd inte styrde beslutet.
Att skjuta upp eller hoppa över måltider kräver särskild uppmärksamhet
Om rädslan för att äta inför andra leder till att du regelbundet väntar med att äta, hoppar över måltider eller får i dig för lite behöver situationen tas på större allvar. Det är inte ett område där man bör fortsätta experimentera på egen hand utan att förstå helheten. Regelbundet och tillräckligt matintag är grundläggande för hälsan, och ett mönster där ångest styr om du tillåter dig att äta kan överlappa med annan problematik. Förändringsarbete ska därför inte använda hunger eller reducerade portioner som någon form av exponering. Den sociala rädslan behöver angripas utan att samtidigt kompromissa med kroppens näringsbehov.
Social ångest och ätstörning behöver skiljas åt
Det går att vara rädd för att äta inför andra därför att du känner dig observerad utan att ha en ätstörning. Samtidigt visar forskning att social ångest och ätstörningsproblematik kan förekomma tillsammans. Studier har dessutom identifierat svårigheter med att äta och dricka offentligt som möjliga länkar mellan problemområdena. Därför behöver man fråga vad rädslan egentligen gäller. Om tankarna främst kretsar kring vikt, kroppsform, kalorier, kompensation, kontroll av mängd eller regler kring vilken mat du får äta behöver ätstörningsproblematik bedömas separat. En modell för social ångest ska inte användas för att förenkla bort sådana symtom.
Kroppsliga symtom och sväljsvårigheter ska inte automatiskt förklaras med ångest
Social ångest kan ge tydliga kroppsliga reaktioner, exempelvis muntorrhet, darrning och muskelspänning. Men återkommande smärta, uttalade sväljsvårigheter, felsväljningar, betydande mag-tarmbesvär eller andra kroppsliga symtom behöver bedömas utifrån den medicinska situationen. Ångest kan förstärka ett kroppsligt symtom utan att vara dess grundorsak. Därför bör slutsatsen ”det är bara nervositet” undvikas när symtomen är tydliga eller återkommande. Den här artikeln behandlar främst bedömningsrädsla och självövervakning när man äter inför andra. Den kan inte avgöra orsaken till kroppsliga besvär eller ersätta medicinsk bedömning när sådan behövs.
Efteranalys kan göra en vanlig måltid till ett långt utredningsarbete
Lunchsituationen var över på trettio minuter men fortsätter flera timmar i huvudet. Du går igenom när handen skakade, om du tog en för stor tugga och varför personen mittemot tittade bort. Efterbearbetning är en väl beskriven process vid social ångest och kan göra negativa eller tvetydiga detaljer mer centrala i minnet. Reflektion är inte problemet i sig. Frågan är om ytterligare analys faktiskt ger ny information. Ett praktiskt alternativ är att kort notera vad som hände och sedan tillåta viss osäkerhet. Du kommer sällan kunna rekonstruera exakt vad människorna omkring bordet tänkte om varje rörelse under måltiden.
När obehaget fortfarande kan ligga inom normal social nervositet
Många blir mer självmedvetna vid en första dejt, en formell middag eller när de äter tillsammans med människor de inte känner. Det behöver inte innebära ett psykiskt problem. Mer informativt är vad reaktionen kostar. Kan du fortfarande äta det du behöver och delta i situationen? Klingar självmedvetenheten av? Eller börjar du systematiskt undvika luncher, restauranger, dejter och andra betydelsefulla sammanhang? När obehaget är övergående och inte tydligt påverkar matintag eller handlingsfrihet kan det ligga inom normal social nervositet. Professionell bedömning blir mer relevant när mönstret återkommer och får konkreta konsekvenser för vardagen.
Kartlägg ett konkret måltidstillfälle
Välj en faktisk situation och skriv kedjan från början till slut. Exempel: går till lunch med kollegor → tänker ”tänk om handen skakar” → väljer mat som känns lätt att äta → sätter mig längst ut → tar små tuggor → märker handen → håller gaffeln hårdare → känner mer spänning → väntar tills kollegan tittar bort → känner lättnad → tänker efteråt att jag klarade lunchen tack vare kontrollen. Kedjan visar att flera processer hann inträffa mellan den ursprungliga oron och lättnaden. Då går det att välja en konkret förändring i stället för den globala slutsatsen ”jag kan inte äta inför andra”.
Skilj observation, tolkning och prognos
Observation: ”min hand darrade lite när jag lyfte glaset.” Tolkning: ”personen mittemot såg att jag var nervös.” Prognos: ”nu kommer personen tycka att jag är konstig och lägga märke till hur jag äter resten av lunchen.” Vid stark ångest kan dessa tre meningar kännas som samma information, men de innehåller successivt fler antaganden. Du behöver inte ersätta prognosen med tanken att ingen såg någonting. Syftet är större precision. Även om någon märkte en darrning återstår frågan vilken betydelse personen tillskrev den. Den informationen har du inte automatiskt tillgång till bara därför att din egen känsla var stark.
Gör ett första beteendeexperiment utan att förändra maten
Välj en hanterbar måltid och förändra ett enda socialt kontrollbeteende – inte mängden mat du äter. Om du exempelvis alltid väntar tills andra tittar bort innan du lyfter glaset kan du vid ett tillfälle låta bli att kontrollera blicken först. Skriv vad du tror ska hända och jämför sedan förutsägelsen med vad som faktiskt gick att observera. Bedöm inte experimentet efter hur lugn du kände dig. Målet är inte att minska matintaget, manipulera portioner eller använda själva maten som prestationsprov. Du undersöker i stället om ett specifikt socialt säkerhetsbeteende verkligen är lika nödvändigt som det känns.
Flytta fokus mot måltiden och sällskapet – och följ handlingsfrihet
När du märker att uppmärksamheten fastnat på gaffeln, handen eller munnen kan du återvända till måltidens yttre delar: smaken, samtalet, personen framför dig eller det ni faktiskt gör tillsammans. Det är inte en metod för att tvinga bort nervositeten. Kroppen får fortfarande kännas spänd. Följ utvecklingen över flera veckor i stället för att betygsätta enskilda måltider. Kan du delta i fler gemensamma måltider? Behöver du mindre kontroll? Tar efteranalysen mindre tid? Kan du äta utan att varje rörelse behöver granskas? Ökad handlingsfrihet är ett bättre mål än att varje måltid ska kännas helt avslappnad.
Professionellt stöd kan vara relevant när rädslan för att äta inför andra, självövervakning, säkerhetsbeteenden eller undvikande tydligt påverkar arbete, relationer eller andra viktiga delar av vardagen. Om problemet också påverkar hur mycket eller vad du äter, eller om vikt, kroppsform och matregler tar stor plats, behöver situationen bedömas bredare än enbart som social ångest.
Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.
För strukturerat arbete med ångest, självkritiska tankar, undvikande och beteendeförändring finns programmet Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest. Fler program och fördjupande artiklar finns på Gävleborgs Psykoterapi Akademi.
För en bredare genomgång av problemområdet kan du även läsa Social ångest och social fobi – när rädslan för att bli bedömd begränsar livet.
Källor, forskning och vidare läsning
Att äta inför andra kan vara en fruktad social situation vid social ångest. Artikelns psykologiska modell bygger framför allt på forskning om rädsla för negativ bedömning, självfokuserad uppmärksamhet, säkerhetsbeteenden, tolkningsbias och undvikande. Samtidigt behöver området avgränsas noggrant mot ätstörningsproblematik. Forskning visar ett tydligt samband mellan social ångest och ätstörningssymtom på gruppnivå, och offentligt ätande och drickande har identifierats som möjliga så kallade bridge symptoms mellan social ångest och ätstörningar. Dessa samband innebär inte att samma mekanism gäller för varje individ. Orsaken till förändrat matintag och måltidsundvikande behöver bedömas utifrån hela situationen.
- 1177 – Social ångest: symtom, undvikande och behandling
- PubMed – Safety Behaviors in Adults With Social Anxiety: Review and Future Directions
- PubMed – Self-focused attention in social phobia and social anxiety
- PubMed – Social anxiety and social anxiety disorder
- PubMed – Interpretation bias in social anxiety: a systematic review and meta-analysis
- PubMed – Social anxiety and eating disorder comorbidity and underlying vulnerabilities
- PubMed – Social anxiety in the eating disorders: a systematic review and meta-analysis
- PubMed – Social physical anxiety and eating disorders: a systematic review and meta-analysis
- PubMed – The efficacy of psychotherapy for social anxiety disorder: a systematic review and meta-analysis
- PubMed – Psychotherapies for social anxiety disorder in adults: a systematic review and Bayesian network meta-analysis
Att ibland känna sig självmedveten när man äter inför andra är normalt. Professionell bedömning kan vara relevant när rädsla för negativ bedömning, självövervakning, säkerhetsbeteenden eller undvikande blir återkommande och tydligt begränsar vardagen. Om måltider skjuts upp eller hoppas över, matintaget minskar, tankar om vikt och kroppsform blir centrala eller kroppsliga symtom påverkar ätandet behöver situationen bedömas bredare. Vid akut psykisk eller medicinsk fara ska akut vård kontaktas.
