Doomscrolling – när du fortsätter leta efter nästa hot

Du öppnar nyhetsflödet för att kontrollera vad som har hänt. En rubrik leder till nästa. Du läser om en konflikt, en olycka eller ett möjligt hot och känner att du behöver förstå lite mer innan du kan lägga undan telefonen. Problemet är att nästa uppdatering sällan ger den slutliga tryggheten du söker. I stället dyker ytterligare en detalj upp, en ny kommentar eller ännu en möjlig utveckling. Tio minuter blir trettio och trots att du vet mer än när du började känner du dig inte nödvändigtvis lugnare.

Det här mönstret brukar kallas doomscrolling: ett fortsatt sökande efter negativ eller oroande information som blir svårt att avbryta trots att innehållet börjar kännas belastande. Begreppet är relativt nytt inom forskningen och är ingen diagnos. Det är också viktigt att skilja doomscrolling från vanlig nyhetskonsumtion. Att följa viktiga samhällshändelser kan vara både relevant och meningsfullt. Frågan är vad som händer när informationsinhämtningen gradvis övergår i ett sätt att försöka minska osäkerhet genom att kontrollera ännu en uppdatering.

Doomscrolling – när informationssökande blir ett fortsatt hotletande

Doomscrolling handlar inte bara om att läsa negativa nyheter. Den mer specifika kärnan är att sökandet fortsätter trots att du redan har fått den viktigaste informationen och trots att fortsatt läsning inte verkar skapa större klarhet. Du kanske tänker att nästa artikel kommer att förklara vad som händer, nästa kommentar kommer att ge en mer säker bedömning eller nästa uppdatering kommer att visa om situationen blivit bättre eller sämre. Därmed blir själva sökandet ett sätt att hantera osäkerhet.

Forskningen om doomscrolling är fortfarande ung, och mycket av den bygger på självrapporterade samband. Det finns därför inte stöd för att beskriva varje intensiv period av nyhetsläsning som ett problem. Vid kriser kan tät uppdatering vara både begriplig och praktiskt nödvändig. Den relevanta frågan är snarare om du fortfarande söker information för att kunna agera – eller om du söker därför att det känns svårt att avsluta innan osäkerheten försvunnit helt.

Så kan doomscrolling smyga sig in i en helt vanlig dag

Det kan börja med något litet. Du ser en nyhetsnotis på morgonen och öppnar den medan kaffet blir klart. Artikeln innehåller en länk till en relaterad händelse, och några minuter senare har du läst fem texter om samma ämne. Under arbetsdagen kontrollerar du utvecklingen igen. På kvällen tittar du på kommentarer och videor för att se om något förändrats. Varje kontroll känns kort, men tillsammans upptar händelsen en stor del av dagens uppmärksamhet.

Ett annat mönster är att kontrollen triggas av ett mellanrum. Du väntar på bussen, får en paus mellan två arbetsuppgifter eller ligger i sängen och tänker att du bara ska se det senaste. Då fungerar nyhetsflödet som ett snabbt sätt att fylla tomrummet. Det som skiljer doomscrolling från vanlig nyhetsläsning är inte ett exakt antal minuter utan att sökandet återkommer automatiskt och blir svårt att avsluta trots att nyttan av ytterligare information minskar.

Varför nästa uppdatering kan kännas viktigare än den faktiskt är

När något är osäkert kan ny information upplevas som potentiellt avgörande. Om en internationell konflikt utvecklas, börsen faller eller ett extremväder närmar sig kan nästa uppdatering i teorin innehålla något som förändrar situationen. Det gör impulsen att kontrollera begriplig. Problemet är att digitala nyhetsmiljöer kan erbjuda nya uppgifter nästan kontinuerligt även när den praktiskt relevanta bilden inte har förändrats.

Du kan därför få känslan av att varje kontroll är motiverad trots att du huvudsakligen möter variationer av samma information. En rubrik har ett nytt citat, en annan artikel beskriver samma förlopp ur en annan vinkel och sociala medier fylls med spekulationer. Ju mer du läser desto fler detaljer finns dessutom att följa. Informationsmängden skapar därmed nya frågor samtidigt som du försöker lösa de gamla. Det är en viktig anledning till att ”bara en uppdatering till” inte alltid ger den avslutning du förväntade dig.

Precis före nästa kontroll finns ofta ett litet ögonblick av osäkerhet

Det mest användbara ögonblicket att lägga märke till är ibland sekunderna innan du öppnar nyhetsflödet. Kanske dyker en tanke upp: ”Tänk om något har hänt?” eller ”Jag borde kolla hur det utvecklat sig.” Det kan också vara en mer diffus rastlöshet utan tydlig formulering. Telefonen kommer fram och inom några sekunder har du fått svar på frågan om det finns något nytt.

Om inget dramatiskt har hänt kan det ge kort lättnad. Men lättnaden innehåller samtidigt en lärdom: när osäkerheten kom kontrollerade du, och kontrollen gav ett svar. Nästa gång samma känsla uppstår ligger beteendet ännu närmare till hands. Detta betyder inte att vanlig nyhetskontroll automatiskt utvecklas till ett problem. Däremot är mekanismen relevant om du märker att frekvensen ökar. Genom att identifiera impulsen innan kontrollen kan du börja skilja mellan ett konkret informationsbehov och önskan att snabbt minska en obehaglig ovisshet.

Uppmärksamheten börjar leta efter sådant som kan ha förändrats

När ett ämne väl blivit viktigt kan uppmärksamheten lätt orientera sig mot relaterad information. Du kanske märker ord om krig, ekonomi, sjukdom eller säkerhet snabbare än annat innehåll i flödet. Det är inte märkligt. Information som uppfattas som relevant för något vi redan följer får större betydelse. Digitala plattformar gör dessutom nästa steg mycket enkelt: rubriker, kommentarer, videor och rekommenderade artiklar ligger redan tillgängliga.

Doomscrolling kan därför bli ett samspel mellan din egen uppmärksamhet och en informationsmiljö med nästan obegränsat material. Ju mer du följer ett ämne, desto fler detaljer kan framstå som värda att kontrollera. Ett sätt att återta riktning är att formulera frågan innan du öppnar nyheterna: ”Vad behöver jag veta just nu?” Om svaret är specifikt kan du leta efter just den informationen. Om frågan bara är ”Har något hänt?” finns i praktiken nästan alltid något nytt som kan hålla sökandet igång.

När oro börjar förändra hur informationen tolkas

När du redan är orolig kan tvetydig information få en mer hotfull betydelse. En preliminär uppgift kan kännas som ett tecken på att situationen kommer att förvärras, medan frånvaron av information kan tolkas som att något ännu inte blivit offentligt. Det betyder inte att du gör något irrationellt. Osäkerhet lämnar utrymme för flera möjliga tolkningar, och när oro är aktiv får negativa möjligheter ofta större mental vikt.

Därför kan mer information paradoxalt nog skapa fler saker att fundera över. Du läser ett expertuttalande som innehåller tre möjliga scenarier och går därifrån med tre nya frågor. I stället för att leta vidare direkt kan du prova att skilja mellan fakta, sannolikheter och sådant som ännu inte går att veta. Det gör inte verkligheten mer säker, men det minskar risken att varje osäker formulering blir en anledning att fortsätta söka tills du hittar ett definitivt svar som kanske ännu inte finns.

Kroppen kan signalera att kontrollen har blivit något mer än informationsinhämtning

Ibland märks doomscrolling först kroppsligt. Du sitter framåtlutad, andningen känns grundare, käkarna är spända eller du märker en rastlös impuls att uppdatera sidan igen. Sådana kroppsliga signaler är ospecifika och kan bero på stress, trötthet, koffein eller en mängd andra faktorer. De ska därför inte användas som bevis för att nyhetskonsumtionen orsakar ett medicinskt eller psykiskt problem.

De kan däremot fungera som praktisk information om vad som händer i stunden. Om du märker att du är betydligt mer aktiverad efter tjugo minuters kontroll än innan kan du fråga vad ytterligare tio minuter sannolikt kommer att tillföra. Ibland behöver du fortfarande läsa vidare. Vid andra tillfällen är det mer hjälpsamt att resa dig, byta miljö och låta informationen sjunka undan. Målet är inte att få bort varje obehaglig känsla utan att undvika att automatiskt använda mer information som enda svar på aktiveringen.

Vanliga automatiska reaktioner när något känns osäkert

En automatisk reaktion är att uppdatera samma källa flera gånger trots att sannolikheten för relevant ny information är låg. En annan är att bredda sökningen: när den vanliga nyhetssidan inte har något nytt går du vidare till sociala medier, internationella medier, videor eller kommentarsfält. Därmed ökar mängden information samtidigt som kvaliteten kan bli mer varierande. Du kanske också börjar söka efter reaktioner från andra för att förstå hur allvarligt läget är.

Alla dessa beteenden kan ibland vara rationella. Problemet uppstår när de främst upprepas för att dämpa en känsla av ovisshet. Då kan kontrollen ge några minuters lättnad men samtidigt skapa fler saker att följa. En användbar fråga är därför: ”Vad hoppas jag få veta genom nästa kontroll?” Om du inte kan formulera ett konkret svar kan det vara ett tecken på att sökandet har gått från målinriktad informationsinhämtning till ett mer automatiskt kontrollmönster.

Den korta lättnaden efter att du kontrollerat kan hålla beteendet igång

Doomscrolling känns inte nödvändigtvis negativt varje sekund. Tvärtom kan kontrollen ge en kort känsla av ordning. Du behöver inte längre undra om något har förändrats eftersom du just har tittat. Om rubrikerna inte innehåller något värre än tidigare kan spänningen sjunka lite. Det är lätt att förstå varför beteendet då upprepas när osäkerheten återkommer.

Problemet är att lättnaden ofta har kort hållbarhet när situationen i sig fortfarande är osäker. Efter tjugo minuter vet du återigen inte vad som hänt sedan sist. Då kan en ny kontroll kännas lika motiverad som den förra. Forskning om osäkerhet och kontrollbeteenden visar bredare att försök att minska osäkerhet genom upprepad kontroll kan bli självreproducerande hos vissa personer. Det betyder inte att resultaten direkt kan överföras till all nyhetsläsning, men mekanismen hjälper till att förklara varför mer kontroll ibland minskar ovissheten för stunden utan att göra den lättare att tolerera på längre sikt.

Vad håller doomscrolling vid liv när du egentligen vill sluta?

Det finns sällan en enda förklaring. För någon handlar det om rädsla för att missa en viktig utveckling. För en annan är nyhetsflödet ett sätt att få struktur på ett hotfullt ämne. En tredje använder kontrollen som avbrott från arbete och hamnar av misstag i en längre kedja av negativa uppdateringar. Det kan också finnas sociala faktorer: kollegor eller vänner diskuterar händelsen och du vill vara tillräckligt informerad för att kunna delta.

Forskning om doomscrolling har funnit samband med bland annat FOMO, problematisk sociala-medier-användning, psykisk belastning och lägre välbefinnande. Samband är dock inte detsamma som orsak. Personer som redan är oroliga kan exempelvis vara mer benägna att doomscrolla. Det viktiga för egen kartläggning är därför inte att hitta en universell orsak utan att upptäcka vilken funktion beteendet har för dig: information, kontroll, distraktion, social anknytning eller försök att minska osäkerhet.

Att följa allvarliga nyheter är inte automatiskt doomscrolling

Under vissa perioder finns goda skäl att följa nyhetsutvecklingen tätare. En naturkatastrof kan påverka ett område där familjemedlemmar befinner sig. Ett myndighetsbeslut kan påverka ditt arbete. En säkerhetshändelse i närheten kan kräva att du följer konkreta instruktioner. Att kontrollera information ofta i sådana situationer är inte i sig problematiskt. Det finns en verklig handlingsmässig anledning till uppdateringarna.

Doomscrolling blir en mer användbar beskrivning när kontrollen fortsätter även om informationen inte längre förändrar vad du gör. Du har förstått läget men söker ändå vidare efter nästa hotfulla detalj. Därför bör beteendet bedömas utifrån funktion och sammanhang snarare än en bestämd tidsgräns. Trettio minuters intensiv nyhetsläsning kan vara välmotiverad under en akut situation, medan tio repetitiva kontroller av samma rubriker under en vanlig kväll kan upplevas som betydligt mindre hjälpsamma.

Nyhetsmiljön kan göra avslut svårare än vi tror

Tidigare kunde en nyhetssändning eller morgontidning ha en tydlig slutpunkt. Digital information fungerar annorlunda. Flödet tar inte slut när du nått dagens sista artikel. Relaterade länkar, livebloggar, rekommenderade klipp och kommentarer erbjuder ständigt nästa steg. Därmed behöver användaren själv skapa stoppunkten. Det är en viktig strukturell skillnad och betyder att avslut inte bara handlar om individuell disciplin.

Särskilt vid stora händelser uppstår dessutom en blandning av verifierade fakta, analys, spekulationer och personliga reaktioner. Den som försöker minska osäkerheten kan därför möta mer osäkerhet ju längre sökandet fortsätter. Att välja en eller två etablerade källor och en bestämd uppdateringsfrekvens kan skapa den struktur som själva plattformen saknar. Du begränsar då inte nödvändigtvis mängden viktig information. Du minskar antalet möjliga vägar som varje nyhet kan öppna till ytterligare sökande.

Sömnbrist kan göra det svårare att lämna nyhetsflödet

Sent på kvällen kan viljan att följa ”bara en uppdatering till” konkurrera med sömnen. Du är kanske redan trött och har mindre energi för att fatta ett aktivt beslut att avsluta. Samtidigt är det lätt att motivera fortsatt läsning eftersom något nytt faktiskt kan ha publicerats sedan du senast tittade. En studie från 2025 fann samband mellan doomscrolling och sämre självrapporterad sömnkvalitet hos vuxna, men designen var korrelationell och visar därför inte att doomscrolling ensam orsakar sömnproblemen.

1177 rekommenderar vid sömnsvårigheter att hålla sig borta från sociala medier, tv och nyheter med starka budskap nära läggdags. Om doomscrolling främst sker i sängen är tidpunkten därför ett konkret område att testa. Du behöver inte sluta följa nyheter. Flytta den sista planerade uppdateringen tidigare på kvällen och jämför hur lätt det blir att avsluta dagen när nyhetsflödet inte ligger precis före sömnen.

Stress kan göra behovet av nästa besked starkare

När den övriga belastningen redan är hög kan osäker information bli svårare att lämna olöst. Du har kanske mycket att göra på jobbet, sover sämre eller befinner dig i en personlig period av oro. Då kan nyhetskontrollen få en särskild funktion: åtminstone här kan du försöka få klarhet genom att leta efter mer information. Problemet är att samhällshändelser ofta innehåller sådant du inte kan kontrollera oavsett hur mycket du läser.

1177 beskriver att långvarig stress kan påverka koncentration och återhämtning och lyfter vikten av pauser från sådant som belastar. Om doomscrolling varierar kraftigt med din stressnivå är det relevant information. Kanske behöver du inte först och främst skapa hårdare digitala regler. Det kan vara mer effektivt att minska den totala belastningen samtidigt som nyhetskonsumtionen får tydligare ramar. På en lugn dag kanske samma nyhetsflöde inte alls utlöser samma behov av kontroll.

Doomscrolling kan också bli ett socialt beteende

Nyheter konsumeras sällan helt isolerat. Någon skickar en länk i familjechatten, en kollega berättar om en ny utveckling eller en vän frågar om du sett videon som cirkulerar. Du öppnar materialet för att kunna delta och fortsätter sedan vidare till andra artiklar. I en grupp där en dramatisk händelse diskuteras intensivt kan det dessutom kännas som om du behöver vara uppdaterad för att inte hamna efter.

Social kontakt kan vara hjälpsam när världen känns osäker, men den behöver inte kräva ständig gemensam bevakning. En möjlighet är att skilja mellan att prata om händelsen och att hela tiden skicka nya uppdateringar. Om du märker att vissa chattar fungerar som en kontinuerlig nyhetstjänst kan du stänga av notiser och själv välja när du går in. Då behåller du relationen och samtalet utan att varje ny länk behöver bli en signal om att omedelbart kontrollera vad som hänt.

Förväntningen att nästa besked ska ge trygghet kan vara missvisande

Doomscrolling bygger ofta på en rimlig förväntan: mer information borde innebära mindre osäkerhet. Och ibland gör den det. Om du undrar om ett tåg går och får ett definitivt besked är problemet löst. Men många nyhetshändelser fungerar inte så. En konflikt, epidemi eller ekonomisk förändring utvecklas över tid. Varje svar kan därför följas av nya frågor som ingen ännu kan besvara.

När du förväntar dig fullständig säkerhet från en informationskälla som bara kan ge preliminära besked blir nästa uppdatering mycket lockande. Ett alternativ är att ändra målet från ”jag vill veta vad som kommer att hända” till ”jag vill veta vad som är verifierat just nu”. Den senare frågan kan faktiskt besvaras. När du har fått den informationen finns en tydligare avslutningspunkt även om framtiden fortfarande är osäker. Du behöver då inte använda nyhetsflödet för att försöka lösa sådant som ännu inte går att veta.

När kontrollen skapar fler frågor än den besvarar

Ett tydligt tecken på att fortsatt sökande blivit mindre hjälpsamt är när informationsmängden ökar snabbare än förståelsen. Du börjar med en fråga men avslutar med fem. En expert säger en sak, en annan betonar ett annat scenario och kommentarsfältet lägger till ytterligare möjliga förklaringar. Du känner därför ett behov av att läsa ännu mer för att avgöra vem som har rätt.

I sådana situationer kan du pröva att formulera vad du faktiskt behöver kunna göra. Om ingen av de nya detaljerna förändrar ett beslut i din vardag kan det vara rimligt att vänta tills kunskapsläget stabiliserats. Detta är särskilt viktigt vid snabbt utvecklade nyhetshändelser där de första uppgifterna kan vara ofullständiga. Kontroll blir mer hjälpsam när den har ett definierat mål. Utan ett mål kan den bli en kedja där varje osäker detalj används som motivering för nästa sökning.

Gör doomscrollingen konkret i stället för att kalla all nyhetsläsning ett problem

”Jag doomscrollar för mycket” är svårt att förändra eftersom det inte beskriver exakt vad som händer. Försök i stället formulera beteendet med början, handling och konsekvens. Till exempel: ”När jag ser en rubrik om kriget börjar jag leta efter uppdateringar och fortsätter ungefär fyrtio minuter trots att jag inte lär mig något som förändrar vad jag behöver göra.” Eller: ”När jag vaknar på natten kontrollerar jag nyheterna för att se om något allvarligt har hänt och får sedan svårare att somna om.”

En tredje version kan vara: ”Varje gång jag känner mig osäker inför ekonomin söker jag nya prognoser trots att experterna fortfarande ger olika besked.” Dessa mönster ser liknande ut på ytan men kräver olika förändringar. När beteendet blir konkret går det att testa en specifik lösning i stället för att försöka bli ”bättre på mobilen” i största allmänhet.

En enkel kartläggning kan visa vad du egentligen försöker få från flödet

Under några dagar kan du anteckna ett litet antal tillfällen när du kontrollerar negativa nyheter flera gånger. Skriv inte ner hela skärmtiden. Det räcker med fyra saker: vad som utlöste kontrollen, vilken fråga du ville få svar på, hur länge sökandet ungefär fortsatte och om du kände dig mer eller mindre säker efteråt. Anteckningen kan vara så kort som: ”Såg rubrik – ville veta om läget förvärrats – 25 minuter – mer osäker efteråt.”

Efter fem eller sex exempel brukar ett mönster kunna framträda. Kanske handlar kontrollerna nästan alltid om samma ämne. Kanske börjar de när du är trött eller när du har en tom stund. Du kan också upptäcka att du sällan har en tydlig fråga innan du öppnar flödet. Kartläggningen ska avslutas när den har gett tillräcklig information. Syftet är att förstå beteendet, inte att skapa en ny vana av ständig självövervakning.

Testa vad som händer när informationen får en tydlig slutpunkt

Ett enkelt vardagsexperiment är att jämföra fri nyhetskontroll med en mer avgränsad modell. Under några dagar följer du nyheterna ungefär som vanligt. Under nästa period väljer du två eller tre bestämda tillfällen då du läser från en eller två trovärdiga källor. Mellan dessa tider väntar du med uppdateringarna om det inte finns en konkret anledning att kontrollera omedelbart.

Jämför sedan mer än bara skärmtid. Känner du dig mindre informerad? Missar du något som faktiskt spelar roll? Tänker du mindre eller mer på nyheterna mellan kontrollerna? Hur stark blir impulsen att titta? Ett sådant experiment kan inte avgöra vetenskaplig orsak och behöver inte fungera för alla. Det kan däremot visa om den kontinuerliga tillgängligheten till uppdateringar är en viktig del av just ditt mönster. Om inget förändras finns det anledning att undersöka andra mekanismer.

Gör det lätt att få relevant information och lite svårare att fortsätta automatiskt

Målet behöver inte vara att göra nyheter svåra att nå. Tvärtom kan tydlig tillgång till bra information minska behovet av att leta i många kanaler. Lägg exempelvis en eller två etablerade nyhetskällor som bokmärken och använd dem när du vill uppdatera dig. Samtidigt kan du göra det oändliga sökandet något mindre automatiskt genom att stänga av pushnotiser eller flytta sociala medieappar från första skärmen.

Den lilla friktionen ger några sekunder där ett nytt beslut kan fattas. Om du fortfarande behöver information öppnar du källan. Om det bara var en reflex kan impulsen hinna passera. Det här är inte en moralisk strategi där ”bra människor” ska använda mindre telefon. Det handlar om att låta miljön stödja den användning du själv har valt. Relevant information ska vara lätt att hitta, medan den långa kedjan av spekulationer inte behöver ligga bara ett automatiskt tumtryck bort.

Förenkla informationsmiljön när världen redan känns komplicerad

Fler källor betyder inte alltid bättre överblick. Om du följer samma händelse genom fem nyhetsappar, flera kommentatorer, kortvideor och sociala medieflöden kan du få ett stort antal versioner av nästan samma uppgifter. Skillnader i rubriker och perspektiv kan sedan kännas som nya problem att lösa. För den som lätt doomscrollar kan färre men bättre valda källor därför vara en praktisk förenkling.

Det innebär inte att du ska undvika perspektiv eller förlita dig blint på en enda källa. Vid viktiga frågor kan jämförelse vara värdefull. Skillnaden är att jämförelsen kan göras avsiktligt och vid en bestämd tidpunkt i stället för som en kontinuerlig kontroll hela dagen. Om du läser en sammanfattning från två etablerade redaktioner kan du ofta få betydligt bättre överblick än genom att konsumera hundratals små fragment där fakta, åsikter och spekulationer blandas i samma flöde.

Följ upp handlingsfriheten – inte bara minuterna

Efter att du förändrat nyhetsvanorna är den viktigaste frågan inte om skärmtiden blivit perfekt. Fråga i stället om beteendet känns mer valt. Kan du se en rubrik och bestämma att läsa senare? Kan du avsluta när du fått svar på den fråga du hade? Kan du gå en kväll utan att kontrollera samma händelse flera gånger och ändå känna att du har tillräcklig information?

Om svaret gradvis blir ja är det ett relevant tecken på större flexibilitet även om du fortfarande följer mycket nyheter. Om du fortfarande kontrollerar ofta men det sker av konkreta praktiska skäl behöver det inte vara något problem. Om däremot kontrollen minskar men oron ökar kraftigt kan en alltför hård begränsning vara fel strategi. Uppföljningen ska därför handla om funktion: kunskap, oro, sömn, koncentration och möjlighet att välja – inte om att nå en viss idealisk siffra.

Vanliga fallgropar när man försöker sluta doomscrolla

En vanlig fallgrop är att helt förbjuda nyheter. För vissa skapar det mer oro eftersom de känner sig frånkopplade från viktig information. En annan är att ersätta en nyhetskälla med en annan utan att själva kontrollmönstret förändras. Du kanske tar bort en app men börjar söka lika ofta i webbläsaren. Problemet ligger då mindre i plattformen och mer i vad kontrollen används till.

En tredje fallgrop är att behandla varje stark reaktion på en nyhet som ett misslyckande. Allvarliga händelser får påverka oss. Målet är inte känslomässig likgiltighet. Ytterligare en risk är att göra begreppet doomscrolling för brett och använda det om all negativ nyhetskonsumtion. Då tappar begreppet sin precision. Förändringen blir mer användbar om den riktas mot det repetitiva sökandet som inte längre ger relevant ny information, snarare än mot själva intresset för omvärlden.

Mer nyheter är inte automatiskt bättre – men mindre är inte heller alltid bättre

Det finns goda skäl att vara informerad. Aktuell forskning visar till och med att nyheter på sociala medier under vissa förhållanden kan öka kunskap och faktamässig träffsäkerhet. Därför blir det för enkelt att beskriva sociala medier eller frekvent nyhetskonsumtion som något som generellt bör minimeras. Problemet med doomscrolling ligger inte i att informationen finns, utan i ett specifikt mönster där sökandet fortsätter trots minskande informationsvärde och ökande belastning.

Samma princip gäller åt andra hållet. En ”digital detox” är inte automatiskt lösningen. Om du behöver information för arbete, samhällsdeltagande eller säkerhet kan kraftig begränsning vara opraktisk. Målet bör vara tillräcklig information med bibehållen handlingsfrihet. I vissa perioder innebär det mer nyhetskonsumtion, i andra mindre. En flexibel strategi anpassas efter vad som faktiskt händer i världen och vad informationen gör möjligt för dig att göra.

Så bygger du tolerans för att inte veta allt just nu

En central färdighet är att kunna lämna en fråga öppen en stund. Det betyder inte att du ska acceptera farliga situationer eller ignorera relevant information. Det handlar om att skilja mellan sådant du behöver veta nu och sådant som ännu inte kan bli säkert hur ofta du än kontrollerar. Forskningen om intolerans för osäkerhet visar att svårigheten att stå ut med ovisshet hänger samman med olika former av oro och kontrollbeteende. Detta forskningsfält är bredare än doomscrolling men ger en relevant mekanism att överväga.

Du kan träna genom små förseningar. När impulsen att kontrollera kommer väntar du fem eller tio minuter om inget akut står på spel. Lägg märke till vad som händer med behovet under tiden. Nästa steg kan vara att vänta till den planerade nyhetstiden. Syftet är inte att övertyga dig om att inget dåligt kan inträffa. Du övar i stället på att vardagen ibland måste fortsätta medan utfallet fortfarande är okänt.

En bättre utveckling märks när nyheterna inte längre styr varje mellanrum

Förbättring kan se förvånansvärt vardaglig ut. Du vaknar och gör dig i ordning innan du läser nyheterna. Ett möte avslutas och du tar en kopp kaffe i stället för att automatiskt kontrollera den senaste utvecklingen. På kvällen läser du en sammanfattning, känner att situationen fortfarande är oroande och kan ändå lägga bort telefonen. Världen är inte mer förutsägbar, men behovet att kontinuerligt bevaka den har minskat.

Du kan också märka att nyhetsläsningen blir mer kvalitativ. Färre fragment och fler sammanhängande texter. Mindre tid i kommentarsfält och mer hos källor där det går att skilja verifierade fakta från analys. Du kanske fortfarande följer vissa händelser intensivt, men gör det därför att informationen har ett syfte. En bättre utveckling handlar därför inte nödvändigtvis om färre nyheter. Den handlar om att du lättare kan bestämma när du börjar, vad du söker och när du har fått tillräckligt för stunden.

När nyhetskontrollen påverkar vardagen så mycket att mer stöd kan behövas

Doomscrolling är ingen diagnos, och att läsa mycket nyheter under oroliga perioder behöver inte innebära psykisk ohälsa. Professionellt stöd kan däremot vara relevant om nyhetskontrollen blir svår att begränsa under lång tid och tydligt påverkar sömn, arbete, relationer eller andra viktiga delar av vardagen. Det gäller särskilt om kontrollen är en del av bredare och uttalad oro som inte bara är knuten till en enskild nyhetshändelse.

Det kan också vara viktigt att söka hjälp om medieinnehåll återkommande väcker starka reaktioner kopplade till tidigare traumatiska erfarenheter eller om du får ihållande psykiska besvär. Då behöver situationen bedömas individuellt snarare än förklaras med begreppet doomscrolling. För den som vill förstå egna mönster kring oro, stress, kontroll eller återhämtning erbjuder Gävleborgs Psykoterapi psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.

Vad den aktuella forskningen om doomscrolling faktiskt visar

Doomscrolling är ett relativt nytt forskningsområde, och resultaten bör därför beskrivas med viss försiktighet. En tidig serie studier som utvecklade Doomscrolling Scale fann samband mellan doomscrolling, problematisk sociala-medier-användning, FOMO, psykisk belastning och lägre välbefinnande. En studie från 2024 på 400 vuxna fann samband mellan doomscrolling och lägre psykiskt välbefinnande, där mindfulness och sekundär traumatisk stress ingick i de statistiska sambanden. Dessa studier ger viktig information men fastställer inte enkelriktad orsak.

Nyare forskning breddar bilden. En tvåvågsstudie från 2025 fann longitudinella samband mellan doomscrolling och problematisk sociala-medier-användning bland ungdomar. En longitudinell studie efter jordbävningarna i Turkiet fann samband mellan rädsla, doomscrolling, ångest och intolerans för osäkerhet. Samtidigt fortsätter forskarna själva att beskriva området som ungt. Det är därför rimligare att tala om riskmönster och möjliga mekanismer än att säga att doomscrolling har en enda fastställd psykologisk orsak.

Negativt innehåll, FOMO och doomscrolling är närliggande – men inte samma sak

Om du framför allt märker att starkt innehåll fortsätter påverka dig efter att du slutat använda telefonen är vår artikel Negativt innehåll i flödet – när starka reaktioner följer med efteråt mer specifik. Den handlar om eftereffekten av det du sett, medan den här artikeln fokuserar på själva beteendet att fortsätta söka efter mer negativ information.

Om drivkraften i stället är rädsla för att andra gör något du missar kan du läsa Digital FOMO – när andras planer gör den egna kvällen mindre värd. Fler texter om digitala vanor, återhämtning, sömn, stress och koncentration finns i Gävleborgs Psykoterapi Akademis kunskapsbank. Genom att hålla frågorna separerade blir det lättare att välja en förändring som faktiskt matchar problemet.

Ett strukturerat sätt att bryta kedjan under nästa vecka

Välj ett enda nyhetsområde där du märker att du ofta söker efter nästa uppdatering. Bestäm vilka två källor du vill använda och två fasta tider då du kontrollerar dem. När impulsen att kontrollera däremellan kommer skriver du kort vilken fråga du vill få svar på. Om frågan gäller något akut eller handlingsrelevant söker du information. Om det huvudsakligen handlar om att se om ”något nytt” hänt väntar du tills nästa planerade tidpunkt.

Efter en vecka utvärderar du tre saker: om du faktiskt missade viktig information, om behovet att kontrollera förändrades och om nyheterna tog mindre mental plats mellan uppdateringarna. Du behöver inte fortsätta upplägget om det inte hjälper. Syftet är att skapa ny information om ditt eget mönster. För mer strukturerat egenarbete kring stress, återhämtning och andra psykologiska vardagsmönster finns forskningsbaserade digitala självhjälpsprogram hos Gävleborgs Psykoterapi Akademi.

Källor och rekommenderad vidare läsning

Forskningen om doomscrolling har vuxit snabbt sedan begreppet började studeras mer systematiskt, men området är fortfarande betydligt yngre än exempelvis forskning om oro, stress och osäkerhet. Flera studier bygger på tvärsnittsdata och självrapporter, vilket gör att samband mellan doomscrolling och psykiskt mående inte automatiskt kan tolkas som kausala. Nyare longitudinella arbeten ger mer information om tidsmässiga relationer, men resultaten kommer ofta från specifika grupper och sammanhang och behöver replikeras bredare.

Källorna nedan kombinerar studier specifikt om doomscrolling och problematisk nyhetskonsumtion med forskning om osäkerhet och kontrollbeteende samt svenska vårdkällor om stress och sömn. Tillsammans ger de stöd för artikelns försiktiga huvudlinje: att repetitivt negativt nyhetssökande kan hänga samman med belastning och lägre välbefinnande, samtidigt som orsaksriktningen och individuella skillnader behöver hållas öppna.

Artikeln ger generell information om doomscrolling, negativ nyhetskonsumtion, osäkerhet och repetitiv kontroll. Doomscrolling är inte en medicinsk eller psykiatrisk diagnos. Informationen kan inte avgöra orsaken till en enskild persons oro, sömnproblem eller andra besvär och ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning när sådan behövs.

Doomscrolling – när nyhetsflödet blir ett sätt att fortsätta leta efter nästa hot