Du försöker planera framtiden. Först är frågan konkret: Vad behöver jag göra? Vilka alternativ har jag? Vad behöver vara klart före nästa vecka? Men efter en stund börjar planen förgrena sig. Tänk om det här händer? Vad gör jag då? Och om den lösningen inte fungerar? Hur kommer jag känna om sex månader? Vad händer om jag ångrar mig?
Framtidstänkande är en viktig mänsklig förmåga. Vi behöver kunna föreställa oss möjliga händelser, förbereda oss och fatta beslut innan all information finns. Problemet uppstår inte för att du tänker framåt, utan när planeringen saknar en tydlig slutpunkt och övergår i mental simulering där varje möjligt scenario leder till nästa.
Den här artikeln handlar om just den övergången: grubblande om framtiden när planering blir mental simulering utan slut. Fokus ligger på hur du kan skilja verklig problemlösning från upprepade framtidsscenarier, identifiera vad som faktiskt går att påverka och återgå till handling utan krav på att först ha tänkt igenom varje möjlig framtid.
Grubblande om framtiden – vad som behöver förstås
Kärnan är inte att du tänker på framtiden för mycket i någon enkel mening. Ett komplicerat beslut kan kräva flera timmars genomtänkt analys. Det mer informativa är vad tänkandet producerar. Planering brukar gradvis minska antalet öppna frågor och göra nästa handling tydligare. Framtidsgrubblande tenderar i stället att skapa fler grenar: om detta händer behöver jag göra så, men tänk om något annat händer därefter? Du kan därför lägga mycket tid på frågan utan att komma närmare ett beslut. Ett användbart kriterium är om den senaste delen av tänkandet gav information som faktiskt förändrar vad du kan eller behöver göra.
Planering och mental simulering är inte samma sak
Planering använder information om framtiden för att organisera handling. Du bestämmer exempelvis när du ska åka, vad du behöver ta med dig och vem du ska kontakta. Mental simulering innebär bredare föreställningar om hur något skulle kunna utvecklas. Den förmågan är också normal och kan vara mycket användbar. Skillnaden uppstår när simuleringen inte längre understödjer en plan utan fortsätter producera hypotetiska situationer. Du har redan bestämt vad du ska göra men börjar föreställa dig ytterligare konsekvenser, reaktioner och alternativa utfall. Då behöver du fråga om den nya simuleringen förändrar den verkliga planen eller bara gör framtiden mentalt större.
Framtidstänkande är en normal och viktig förmåga
Människans förmåga att föreställa sig framtiden är inte i sig ett problem. Forskning om episodisk framtidssimulering visar att vi använder tidigare erfarenheter för att konstruera tänkbara framtida händelser och att denna förmåga hänger samman med bland annat planering och förberedelse. Läs forskningsöversikten om episodisk framtidssimulering på PubMed. Även repetitivt tänkande kan vara konstruktivt i vissa sammanhang. En omfattande forskningsöversikt visar att det bland annat kan stödja förberedelse och planering. Frågan är därför inte om du tänker framåt, utan vilken form framtidstänkandet tar och vart det leder.
De första tecknen på att planeringen börjat gå runt
Övergången är ofta diskret. Du börjar kanske med en relevant fråga om ett arbete, en relation eller ett beslut. Sedan märker du att du återkommer till samma scenario i lite olika versioner. Du jämför vad som skulle hända om du väljer A, B eller C och börjar därefter simulera hur varje alternativ kan utvecklas flera steg framåt. Ett annat tecken är att du känner dig tvungen att fortsätta trots att ingen ny information finns tillgänglig. Planeringen känns inte färdig eftersom framtiden fortfarande innehåller osäkerhet. Då har slutkriteriet gradvis förändrats från ”jag har en rimlig plan” till ”jag känner mig säker på framtiden”.
När planeringen saknar en tydlig slutpunkt
En praktisk plan kan vanligtvis avslutas när vissa kriterier är uppfyllda. Du har tillräcklig information, ett valt alternativ och ett konkret nästa steg. Framtidsgrubblandet saknar ofta ett sådant yttre kriterium. Du slutar först när det känns som om du har tänkt igenom allt. Problemet är att nya framtida möjligheter nästan alltid går att generera. Ett nytt scenario skapar ett nytt problem som i sin tur kan analyseras. Därför blir känslan av fullständig mental färdighet ett svårt slutmål. Ett mer hållbart stoppkriterium är att fråga om du vet tillräckligt för nästa relevanta handling, även om längre fram fortfarande är osäkert.
Frågan kan glida från ”vad kan jag göra?” till ”vad kan hända?”
”Vad behöver jag göra om min anställning tar slut?” kan leda till relevant planering: uppdatera CV, kontrollera ekonomi och undersöka alternativ. ”Vad kan hända om min anställning tar slut?” kan däremot producera nästan obegränsat många scenarier. Du kanske föreställer dig ekonomi, relationer, bostad och vad du kommer känna långt senare. Den andra frågan är inte alltid meningslös, men den är mycket mindre avgränsad. När du märker att framtidsgrubblandet växer kan du därför återvända till handlingsfrågan. Vad behöver du faktiskt göra utifrån det du vet nu? Det gör inte framtiden säker, men det återför tänkandet till en form där det går att avsluta.
Oro är ofta framtidsorienterad
Oro handlar i stor utsträckning om möjliga framtida negativa utfall. Det gör att den lätt kan misstas för planering. En omfattande klinisk forskningsöversikt beskriver oro som en central process vid GAD och diskuterar flera mekanismer som kan bidra till att den fortsätter. Läs översikten om oro och generaliserat ångestsyndrom på PubMed. Att en process liknar förberedelse betyder dock inte att den alltid förbättrar beredskapen. Det viktiga är om tänkandet leder till konkret problemlösning eller huvudsakligen håller uppmärksamheten riktad mot möjliga hot som ännu inte går att påverka.
Repetitivt negativt tänkande kan hålla framtiden mentalt aktiv
När samma framtidsfrågor bearbetas om och om igen kan repetitivt negativt tänkande vara en relevant process. Begreppet omfattar bland annat oro och rumination och används transdiagnostiskt eftersom liknande tankeformer förekommer vid flera psykiska besvär. En metaanalys från 2025 sammanställde 55 randomiserade studier med 4 970 deltagare och fann att KBT-interventioner minskade repetitivt negativt tänkande jämfört med kontrollvillkor. Läs den transdiagnostiska metaanalysen på PubMed. Det betyder inte att framtidsplanering är patologisk. Processen blir relevant när upprepningen fortsätter utan motsvarande ökning av användbar information.
Osäkerhet kan skapa behov av allt fler framtidsscenarier
Framtiden innehåller ofrånkomligen information som du ännu inte kan ha. Om ovisshet upplevs som särskilt svår kan mental simulering kännas som ett sätt att minska den. En stor preregistrerad metaanalys från 2026 sammanställde 738 effektstorlekar från 138 oberoende stickprov med totalt 28 693 personer och fann ett robust samband mellan intolerans för osäkerhet och oro. Läs metaanalysen om osäkerhet och oro på PubMed. Resultaten gäller gruppnivå och kan inte förklara en enskild person, men de stödjer varför förmågan att lämna vissa framtidsfrågor obesvarade kan vara relevant.
Möjligt är inte samma sak som sannolikt
Framtidssimulering arbetar ofta med möjligheter. Om något går att föreställa sig kan det också börja kännas relevant att förbereda sig för. Men mängden möjliga händelser är mycket större än mängden sannolika händelser. Ett beslut kan därför växa enormt om varje tänkbart scenario får samma status. Försök skilja tre nivåer åt: vad vet jag kommer hända, vad är rimligt att planera för och vad är bara möjligt? Du behöver inte bevisa att de mer avlägsna scenarierna är omöjliga. Du bestämmer bara vilken sannolikhet eller konsekvens som krävs för att något ska få påverka dagens plan. Annars kan varje ny möjlighet skapa ytterligare mental beredskap.
Abstrakt tänkande kan ge mindre konkret problemlösning
Forskning om repetitivt tänkande har länge skiljt mellan mer abstrakt och mer konkret bearbetning. En omfattande översikt visar att samma repetitiva tankeprocess kan få olika konsekvenser beroende på bland annat abstraktionsnivå och sammanhang. Läs översikten om konstruktivt och okonstruktivt repetitivt tänkande på PubMed. Äldre forskning om oro har också pekat på minskad konkretion som en möjlig anledning till att oro inte alltid leder till faktiska problemlösningar. Läs forskningsartikeln om oro och konkretion på PubMed. Praktiskt innebär det att ”vad gör jag i morgon?” ofta är mer användbart än ”hur ska allt bli?”.
Verbal oro kan bli en lång kedja av ”och tänk om…”
Oro har i flera studier beskrivits som relativt starkt präglad av verbal tankeverksamhet. En klassisk studie fann att oro hos personer med GAD i hög grad bestod av tankeliknande snarare än bildbaserad mental aktivitet. Läs den klassiska studien på PubMed. Senare experiment har också undersökt hur verbal negativ bearbetning kan bidra till fortsatta negativa intrång. Läs experimentell forskning om verbal oro på PubMed. Det betyder inte att inre ord är dåliga. Problemet är när varje verbal fråga automatiskt producerar nästa tänkbara risk i stället för en konkret avslutningspunkt.
Mentala bilder av framtiden är inte heller automatiskt problematiska
Framtiden kan föreställas både i ord och bilder. Mental imagery kan ibland göra mål, problemlösning och känslor mer konkreta. Samtidigt kan negativa framtidsbilder bli belastande för personer som oroar sig mycket. En systematisk översikt från 2024 sammanställde 50 studier om mental imagery i relation till oro och GAD och fann bland annat samband med överaktiv negativ föreställningsförmåga och mindre positiv framtidsimagery, samtidigt som behandlingsresultaten var blandade. Läs den systematiska översikten på PubMed. Slutsatsen är därför inte att undvika bilder utan att fråga om simuleringen hjälper dig göra något konkret.
Planering behöver någon gång kopplas till handling
Ett enkelt sätt att skilja planering från grubblande är att fråga vilken handling tänkandet möjliggör. Om du planerar en flytt kan det vara att boka transport, göra en budget eller ringa hyresvärden. Om du efter flera timmars tänkande fortfarande inte kan formulera ett annat nästa steg än ”tänk mer” finns ett tydligt varningstecken. Handlingen behöver inte lösa hela situationen. Den kan vara liten och preliminär. Det viktiga är att planeringen skapar en övergång från hypotetisk framtid till verklig information. När du börjar agera kommer dessutom ny information fram som inte gick att skapa enbart genom att simulera framtiden mentalt.
Mer oro kan försämra själva problemlösningen
Det kan kännas som om mycket oro borde göra dig bättre förberedd. Experimentell forskning har dock visat att inducerad oro kan påverka problemlösningen negativt. I en studie med både personer med hög och låg benägenhet att oroa sig ledde oro bland annat till lägre bedömd kvalitet på lösningar och mindre avsikt att faktiskt genomföra dem. Läs experimentstudien om oro och problemlösning på PubMed. En enskild experimentell studie innebär inte att all oro försämrar alla beslut. Den visar däremot varför mängden mental aktivitet inte bör användas som mått på hur väl förberedd du är.
Kort lättnad kan göra nästa simuleringsvarv mer lockande
När du föreställer dig ett problem och hittar en möjlig lösning kan du känna lättnad. Om nästa scenario sedan skapar ny oro börjar du simulera igen. Den korta lättnaden efter varje lösning kan göra processen självförstärkande: tänkandet känns nödvändigt eftersom det tillfälligt återställer kontroll. Problemet är att framtiden alltid kan generera ytterligare ett villkor. Nästa gång osäkerhet uppstår blir impulsen därför att återgå till simulering. Följ inte bara om analysen gav lättnad, utan hur länge lättnaden varade och om du faktiskt fick ny handlingsrelevant information. En strategi som lugnar i fem minuter behöver inte vara samma sak som en plan som håller.
Beslut kan förvandlas till ett träd med allt fler grenar
Du ska välja mellan två alternativ. Först jämför du deras viktigaste egenskaper. Sedan börjar du föreställa dig hur varje val skulle kännas efter en månad, ett år och fem år. Därefter tänker du på hur andra kan reagera och vilka nya problem varje framtid skulle kunna skapa. Plötsligt jämför du inte två beslut utan två kompletta imaginära liv. Det är mycket svårt att avgöra vilket som är bäst eftersom ingen av framtiderna går att känna till. Bestäm därför vilken tidsram och vilka kriterier beslutet faktiskt behöver täcka. Ett rimligt beslut i dag behöver inte innehålla en korrekt simulering av hela ditt framtida liv.
Relationer ger särskilt många framtider att simulera
Vad händer om jag stannar? Vad händer om jag lämnar? Kommer personen förändras? Kommer jag ångra mig? Relationer innehåller verkliga konsekvenser och behöver ibland mycket eftertanke. Samtidigt kan framtidssimuleringen bli nästan obegränsad eftersom två människors framtida känslor och handlingar inte går att förutsäga exakt. Försök därför skilja mellan dagens relationella information och den imaginära framtiden. Vilka mönster finns faktiskt nu? Vad behöver diskuteras eller förändras? Vilka gränser behöver du? Ett beslut kan bygga på verkligt beteende utan att du först behöver veta exakt hur du eller den andra personen kommer känna flera år senare.
Arbete och ekonomi kan göra mental simulering extra legitim
Karriär och ekonomi kräver ofta framförhållning, vilket gör det svårare att se när planeringen blivit överdriven. Du kanske räknar på möjliga inkomster, arbetsmarknad, bostad och pension långt framåt. Mycket av detta kan vara klokt. Det avgörande är vilka antaganden som är tillräckligt stabila för att påverka ett beslut nu. Om nästa analys bygger på fem andra osäkra antaganden blir precisionen lätt skenbar. Använd hellre scenarier som verktyg: ett rimligt basscenario och kanske ett eller två relevanta avvikelser. Du behöver inte simulera varje ekonomisk framtid för att ha en robust plan för sådant du faktiskt kan påverka.
Hälsofrågor kräver en tydlig gräns mellan planering och vårdbedömning
Om framtidsgrubblandet gäller kroppsliga eller psykiska symtom ska du inte försöka ersätta medicinsk bedömning med mental simulering. Nya, kraftiga eller förändrade symtom kan behöva bedömas av vården. Problemet uppstår när relevant vårdinformation redan är inhämtad men du fortsätter simulera alla möjliga framtida sjukdomsförlopp för att skapa säkerhet. Då är ytterligare hypotetiskt tänkande inte samma sak som medicinsk kunskap. Om du är osäker på vårdbehov kan 1177 ge vägledning. En generell självhjälpsartikel kan inte avgöra vad ett specifikt symtom beror på eller vilken undersökning som behövs för en enskild person.
Andras råd och internet kan multiplicera framtidsscenarierna
Du kan söka hjälp för att minska osäkerheten men i stället få fler möjliga framtider att ta ställning till. En vän säger att alternativ A kan leda till ett problem, en annan ser en möjlighet med B och på internet hittar du ytterligare fem perspektiv. Varje råd kan vara relevant, men tillsammans expanderar de simuleringsrymden. Bestäm därför innan du söker råd vilken information du behöver. Om du redan har tillräckligt beslutsunderlag kan mer sökande framför allt skapa nya hypotetiska grenar. Att det finns fler perspektiv betyder inte att varje perspektiv måste integreras innan du får fatta ett beslut eller fortsätta med dagen.
Sömn och stress kan göra framtiden svårare att lämna öppen
När du är trött eller pressad kan en osäker framtidsfråga kännas betydligt mer akut. Du kanske börjar simulera på kvällen och upplever plötsligt att ett beslut måste lösas före sömn. Nästa morgon kan samma fråga kännas mindre dramatisk. Dagsformen gör inte problemet inbillat, men den är relevant information om hur mycket du ska lita på känslan av brådska. Fråga om något faktiskt förändrats eller om din mentala marginal just nu är mindre. Undvik stora slutsatser enbart därför att ett hypotetiskt scenario känns starkt klockan två på natten. Om informationen fortfarande är viktig nästa dag finns den kvar att arbeta med.
Framtidsgrubblande skiljer sig från ett generellt kontrollbehov
Du kan förstås både simulera framtiden och söka kontroll, men artiklarna behöver hålla olika fokus. Vid ett generellt kontrollbehov är kärnan att mer analys och kontroll kan kännas som mer säkerhet över flera typer av situationer. Vid framtidsgrubblande ligger problemet specifikt i att möjliga kommande händelser fortsätter genereras och bearbetas. För den bredare processen finns Övertänkande och kontrollbehov – varför fler tankar kan kännas som mer säkerhet. Den här avgränsningen gör det lättare att identifiera vilken brytpunkt som är mest relevant i just framtidstänkandet.
Det skiljer sig också från att behöva tänka färdigt före start
Ibland ligger problemet främst före en handling: du börjar inte förrän hela planen känns klar. Då är starttröskeln den centrala processen. Vid framtidsgrubblande kan du däremot redan ha börjat eller fattat ett beslut och ändå fortsätta simulera vad som kan hända längre fram. För startproblemet finns Tänka färdigt före start – när analys blir tröskeln till handling. Genom att hålla frågorna separata undviker du att använda samma generella råd för alla typer av övertänkande. Den praktiska förändringen behöver riktas mot just den process som håller den aktuella tankeloopen igång.
Definiera vilken framtidsfråga du faktiskt försöker besvara
Innan du fortsätter tänka kan du formulera frågan i en enda mening. ”Hur mycket behöver jag spara varje månad?” är besvarbar. ”Kommer min ekonomi alltid vara trygg?” är det inte på samma sätt. ”Vilka tre saker behöver jag veta innan jag tackar ja?” går att arbeta med. ”Hur vet jag att jag aldrig kommer ångra beslutet?” saknar ett realistiskt svar. Denna skillnad minskar inte frågans emotionella betydelse. Den visar vilken typ av problem du försöker lösa. Om frågan kräver information som framtiden ännu inte kan ge behöver den kanske inte mer analys utan ett annat sätt att hantera kvarvarande osäkerhet.
Skilj mellan sådant du kan påverka och sådant som ännu inte går att veta
Dela gärna framtidsfrågan i två delar. Under den första skriver du sådant som faktiskt går att påverka: boka mötet, samla fakta, spara pengar eller ha samtalet. Under den andra skriver du det som ännu inte går att veta: exakt hur någon kommer reagera, hur du känner om tre år eller vilka oväntade händelser som inträffar. Den andra kolumnen är inte en ny lista över problem som måste lösas. Den markerar var planeringens mandat slutar. Om du tycker om att strukturera tankar kan du även läsa Att skriva listor över tankar – när struktur hjälper och när den blir ännu en kontroll.
Översätt relevant framtidsoro till ett konkret nästa steg
För varje relevant oro kan du fråga: finns det något jag behöver göra? Om ja, definiera nästa observerbara handling och när den ska ske. ”Tänk om jag missar något på resan?” kan bli ”kontrollera pass och försäkring på söndag”. ”Tänk om projektet blir försenat?” kan bli ”fråga teamet om tidsplanen på måndag”. När handlingen är definierad behöver samma risk inte fortsätta bearbetas varje kväll. Om inget går att göra nu kan det också vara svaret. ”Jag väntar på provsvaret” är ibland den mest korrekta planen. Du behöver inte skapa mental aktivitet bara för att verkligheten tillfälligt kräver väntan.
Skapa en stoppregel för framtidssimuleringen
Bestäm innan du börjar vad som ska räknas som tillräcklig planering. Det kan vara en tidsgräns, ett visst antal relevanta scenarier eller ett informationskriterium. Du kanske analyserar ett basscenario och ett realistiskt reservscenario, men inte femton mer avlägsna möjligheter. Eller så ger du ett vardagsbeslut tjugo minuter och återupptar det endast om ny information kommer. Stoppregeln behöver naturligtvis anpassas efter beslutets betydelse. Poängen är att slutpunkten inte ska bero helt på att du känner dig hundraprocentigt säker. När kriterierna är uppfyllda får framtiden fortfarande innehålla sådant du ännu inte kan kontrollera.
Ett första experiment är att begränsa antalet framtidsscenarier
Välj en fråga med begränsade konsekvenser där du brukar skapa många alternativa framtider. Tillåt dig att arbeta med det mest sannolika scenariot och ett relevant reservscenario. När nästa hypotetiska gren dyker upp skriver du kort ned den om den verkligen är viktig men analyserar den inte vidare. Notera vad du tror ska hända om du inte simulerar allt. Kanske tänker du att du kommer bli oförberedd eller fatta ett sämre beslut. Utvärdera sedan vad som faktiskt händer. Experimentet ska inte användas där omfattande riskanalys verkligen krävs. Syftet är att undersöka om vardagliga beslut behöver lika många mentala framtider som du brukar ge dem.
Ett andra experiment är att skjuta upp en framtidsloop
När du märker att samma hypotetiska fråga återkommer kan du bestämma en senare tid då du får återvända till den om det fortfarande behövs. Du försöker inte förbjuda tanken under tiden. Du noterar bara att den inte behöver lösas just nu och återgår till aktiviteten framför dig. En randomiserad studie från 2024 fann att en kort intervention med worry postponement minskade oro hos deltagare med GAD jämfört med väntelista, medan resultaten var mer begränsade för hälsoångest. Läs studien om uppskjuten oro på PubMed. Resultatet ska inte generaliseras till alla typer av grubblande.
Ett tredje experiment är att låta verkligheten ge nästa information
Välj en situation där ytterligare mental simulering inte kan ge ett säkrare svar. Genomför i stället ett litet och reversibelt steg. Om du funderar på ett nytt sammanhang kan du prova det. Om du är osäker på hur ett samtal kommer gå kan du förbereda det viktigaste och sedan faktiskt ha samtalet. Experimentell forskning har visat att mer konkret episodiskt framtidstänkande kan påverka problemlösning och omvärdering av oroande framtidshändelser. Läs experimentstudien på PubMed. Den bredare principen är att verklig erfarenhet ibland ger information som fler hypotetiska varv inte kan producera.
När professionellt stöd och strukturerad självhjälp kan ge mer
Sök professionellt stöd om framtidsgrubblandet tar mycket tid, påverkar sömn, arbete eller relationer, leder till omfattande undvikande eller om du har svårt att avgöra vad som behöver praktisk respektive medicinsk eller psykologisk bedömning. En legitimerad behandlare kan hjälpa dig att förstå tankemönstret tillsammans med hela din situation. Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige. Vid mer avgränsade problem kan Ångest och oro vara ett strukturerat självhjälpsalternativ. På Gävleborgs Psykoterapi AB – forskningsbaserad självhjälp finns hela programutbudet.
Källor, forskning och rekommenderad vidare läsning
Artikeln bygger på forskning om oro, framtidsorienterad kognition, mental simulering, repetitivt negativt tänkande, problemlösning och intolerans för osäkerhet. Forskningen stödjer inte slutsatsen att framtidstänkande eller mental simulering i sig är skadligt. Tvärtom kan de vara viktiga för planering och problemlösning. Artikelns centrala skillnad gäller när processen blir repetitiv, negativt laddad och svåravslutad utan att producera motsvarande ny handlingsrelevant information. Resultaten nedan gäller framför allt grupper och kan inte avgöra varför en enskild person fastnar i framtidsgrubblande.
PubMed – KBT vid repetitivt negativt tänkande, rumination och oro: transdiagnostisk metaanalys
PubMed – Intolerans för osäkerhet, oro och ångest: preregistrerad metaanalytisk modell av 115 studier
PubMed – Mental imagery och oro: systematisk översikt av grundprocesser och kliniska tillämpningar
PubMed – Constructive and unconstructive repetitive thought: omfattande forskningsöversikt
PubMed – Oro och generaliserat ångestsyndrom: omfattande klinisk forskningsöversikt
PubMed – Worry impairs the problem-solving process: experimentell studie om oro och problemlösning
PubMed – Framtidstänkande, problemlösning och omvärdering av oroande framtidshändelser
PubMed – Worry postponement ur ett metakognitivt perspektiv: randomiserad kontrollerad studie
PubMed – Mental imagery under oro och positivt framtidstänkande vid GAD
PubMed – Oro, problemlösning och konkretion: forskningsöversikt
1177 – Generaliserat ångestsyndrom: långvarig oro, ovisshet, ältande och vad du kan göra själv
Att planera framtiden innebär alltså inte att du måste kunna förutse den. En plan behöver framför allt hjälpa dig att göra något relevant utifrån den information som finns nu. När ytterligare simulering inte längre förändrar handlingen kan nästa steg vara att låta framtiden behålla en del av sin osäkerhet och återvända till det som faktiskt går att leva, välja eller påverka i dag.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Den ersätter inte individuell medicinsk, psykiatrisk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning, diagnos eller behandling. Vid akut fara, allvarlig psykisk försämring eller självmordstankar ska akut vård kontaktas.
