Stickningar och domningar vid ångest kan kännas betydligt mer alarmerande än man kanske föreställer sig innan man har upplevt dem. Fingrarna börjar pirra, händerna känns märkliga, läpparna sticker eller delar av kroppen upplevs plötsligt mindre känsliga. Då är det lätt att tänka att något neurologiskt håller på att hända.
Stickningar och domningar är samtidigt välkända kroppsliga symtom vid stark ångest och panik. De kan bland annat uppstå i samband med förändrad andning och hyperventilation. Men samma typer av symtom kan också ha många andra orsaker, vilket gör det viktigt att inte automatiskt förklara nya eller tydligt förändrade känselstörningar med ångest.
Efter en skrämmande episod kan uppmärksamheten börja riktas mot huden, händerna, ansiktet eller benen. Du testar känseln, jämför höger och vänster sida, rör fingrarna eller googlar neurologiska symtom. Kontrollen kan ge snabb lättnad men samtidigt göra varje liten kroppslig variation mer betydelsefull.
Då är problemet inte längre bara stickningen som kom. En allt större del av vardagen börjar handla om att avgöra om signalen är normal, farlig eller början på något värre.
Den här artikeln handlar om varför stickningar och domningar kan förekomma vid ångest, hur hyperventilation och kroppslig vaksamhet kan bidra, vilka symtom som behöver bedömas medicinskt och hur du kan minska onödig kontroll när säkerhetsfrågorna är rimligt klarlagda.
Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell medicinsk, neurologisk, psykologisk, psykiatrisk eller psykoterapeutisk bedömning.
Stickningar och domningar vid ångest – när kroppssignalerna blir skrämmande
Stickningar och domningar kan under en panikattack få en mycket snabb katastrofal betydelse. Du känner hur ett finger pirrar och sekunden därefter tänker du kanske på stroke, nervskada eller någon annan allvarlig sjukdom. Rädslan gör att uppmärksamheten riktas ännu mer mot området. Du känner efter igen, jämför känseln och börjar leta efter fler tecken. Då kan en relativt liten sensation bli centrum för hela situationen. Förändringsarbetet börjar inte med att bestämma att alla stickningar är ofarliga. Det börjar med att skilja själva kroppssignalen från den prognos som omedelbart kopplas till den.
Vad menas egentligen med stickningar och domningar?
Stickningar, pirrningar och andra förändrade känselförnimmelser brukar medicinskt beskrivas som parestesier. Upplevelsen kan exempelvis vara att huden sticker, pirrar, bränner eller känns delvis avdomnad. Orsakerna är många och sträcker sig från tillfälligt tryck på en nerv till förändrad andning, neurologiska tillstånd och andra kroppsliga faktorer. Därför säger själva symtomet inte vad orsaken är. I en artikel om ångest är det särskilt viktigt att hålla två saker samtidigt: parestesier kan absolut förekomma under panik, men varje ny domning ska inte automatiskt kategoriseras som ett ångestsymtom.
Stickningar och domningar är kända symtom vid panikattack
1177 beskriver att personer under en panikattack bland annat kan få stickningar eller domningar i händer och fötter. Symtomet ingår också i etablerade diagnostiska beskrivningar av panikattacker. Det innebär att upplevelsen passar in i ett känt panikmönster, särskilt när den uppstår tillsammans med exempelvis hjärtklappning, snabb andning, yrsel och stark rädsla. Men en lista över paniksymtom är inte ett diagnostiskt test. Om känselpåverkan är ny, tydligt annorlunda eller uppträder på ett sätt som inte liknar dina tidigare ångestreaktioner behöver orsaken bedömas bredare.
Varför stickningar kan kännas mer hotfulla än många andra ångestsymtom
Hjärtklappning kan lätt kopplas till kroppens alarmsystem. Stickningar och domningar känns ofta mer främmande och kan därför väcka neurologiska katastroftankar. ”Varför känner jag inte handen normalt?”, ”är det en nerv som har skadats?” eller ”kan detta vara stroke?” är frågor som snabbt kan uppstå. När symtomet inte passar personens tidigare bild av ångest ökar behovet av en förklaring. Då är det lätt att behandla känslans ovanlighet som ett mått på fara. Men en sensation kan kännas mycket ovanlig utan att känslans intensitet eller märklighet i sig avslöjar dess medicinska orsak.
Hyperventilation kan bidra till stickningar och pirrningar
Vid stark ångest kan andningen bli snabbare eller djupare än kroppen behöver. Då ventileras mer koldioxid ut och blodets syra-basbalans förändras tillfälligt. Forskning om hyperventilation visar att parestesier i händer och fingrar kan uppstå under sådana fysiologiska förändringar. Detta är en möjlig mekanism bakom stickningar under panik, men inte en förklaring till varje domning. Hyperventilation är dessutom varken nödvändig eller tillräcklig för alla panikattacker. Om förändrad andning är ett tydligt tema kan du läsa Hyperventilation och ångest – varför snabb andning kan förstärka kroppslarmet.
Vad händer med koldioxid när du andas för mycket?
Vid hyperventilation sjunker mängden koldioxid i blodet och pH stiger. Detta kallas respiratorisk alkalos. Förändringen påverkar flera fysiologiska system och kan bidra till exempelvis yrsel, stickningar och andra neuromuskulära symtom. Det är därför fullt möjligt att en panikreaktion med snabb eller djup andning ger kroppsliga sensationer som sedan upplevs som bevis för att något allvarligt håller på att hända. Mekanismen ska samtidigt inte förenklas till att alla parestesier beror på en enda elektrolytförändring. Studier visar att sambanden mellan hyperventilation, blodgaser, elektrolyter och parestesier är mer komplexa.
Händer, fötter och området kring munnen kan kännas annorlunda
Vid hyperventilationsrelaterade reaktioner beskriver människor ofta stickningar i händer eller fötter, och ibland kring munnen. Fingrarna kan kännas spända eller märkliga och i mer uttalade hyperventilationsreaktioner kan musklerna påverkas. När detta händer under stark rädsla blir det lätt att reagera ännu kraftigare på symptomen och därmed förändra andningen ytterligare. Det kan skapa en cirkel där rädsla, andning och kroppssensationer förstärker varandra. En sådan mekanism är relevant när den passar det faktiska förloppet, men den ska inte användas för att självdiagnostisera nya känselstörningar.
Stickningar vid ångest behöver inte alltid kännas exakt likadant på båda sidor
Det förekommer föreställningar om att ångestrelaterade stickningar alltid måste vara helt symmetriska. Det är för kategoriskt. Äldre neurologisk forskning om hyperventilation har beskrivit att sensoriska symtom ibland kan vara mer framträdande på ena sidan. Därför kan symtomens fördelning ensam inte säkert avgöra orsaken. Samtidigt finns en mycket viktig säkerhetsgräns: plötslig ensidig domning eller känselnedsättning kan vara ett strokesymtom, särskilt tillsammans med svaghet, påverkat ansikte, talproblem eller andra plötsliga neurologiska symtom. Då ska ångest inte användas som förklaring.
Plötslig ensidig domning kan vara ett akut strokesymtom
1177 beskriver att stroke kan ge plötsliga domningar eller förlamningar i ansikte, arm eller ben, oftast på ena sidan av kroppen. Talsvårigheter, synstörningar, balansproblem och kraftig plötslig huvudvärk kan också förekomma. Vid misstanke om stroke ska 112 ringas omedelbart, även om symtomen är milda eller har gått över. Det gäller även personer som tidigare haft panikattacker. Ett tidigare ångestproblem gör inte nya neurologiska symtom mindre viktiga. Självhjälpsövningar och exponering är aldrig rätt första åtgärd vid symtom som kan representera en akut neurologisk händelse.
Stickningar och domningar har många andra möjliga orsaker än ångest
Förändrad känsel kan exempelvis uppstå när en nerv utsätts för tryck, vid vissa neurologiska eller metabola tillstånd och av andra kroppsliga orsaker. 1177 beskriver exempelvis hur tryck på ulnarisnerven kan ge återkommande domningar och stickningar i ring- och lillfinger. Migrän med aura kan också ge övergående känselpåverkan hos vissa personer. Poängen är inte att skapa en lång lista över sjukdomar att kontrollera. Tvärtom visar bredden varför en webbartikel inte kan fastställa orsaken hos en enskild person. När symtombilden är ny eller avvikande behövs medicinsk bedömning snarare än fler självtester.
Domning är inte samma sak som muskelsvaghet
När du blir rädd är det lätt att använda orden svaghet, domning och konstig känsla som om de betydde samma sak. De beskriver dock olika fenomen. En arm kan kännas främmande utan att muskelkraften faktiskt är nedsatt. Omvänt kan verklig nytillkommen kraftnedsättning vara medicinskt viktig även om känseln inte känns särskilt annorlunda. Att skilja upplevelserna åt kan därför ge bättre information. Men om du börjar testa styrkan om och om igen trots att symtomen är välkända och tidigare bedömda kan även styrketestandet bli en form av trygghetskontroll.
Kroppsskanning kan göra små känselförändringar allt mer synliga
Efter en skrämmande episod kanske du börjar känna efter i händer, ansikte och ben även när du egentligen gör något annat. Är höger hand lika varm som vänster? Känner du tyget lika tydligt på båda benen? Pirrar lillfingret? Ju mer noggrant kroppen granskas, desto fler små variationer upptäcks. Det betyder inte att sensationerna är inbillade. Uppmärksamheten förändrar däremot hur mycket information som registreras. Om detta har blivit ett bredare mönster kan du läsa Kroppsskanning vid ångest – när du ständigt kontrollerar puls, andning och känslor.
Att jämföra höger och vänster sida kan bli ett eget kontrollprojekt
Du kanske nyper lätt i ena handen och sedan den andra för att kontrollera om känseln är identisk. Skillnaden känns först liten men eftersom du nu letar efter asymmetri granskas nästa område också. När ingen ny medicinsk information finns kan sådana jämförelser bli svåra att avsluta. Ett normalt test ger lättnad, men bara tills nästa sensation dyker upp. Då behöver testet upprepas. Problemet ligger alltså inte i att någon en gång uppmärksammar en tydlig skillnad. Det uppstår när ständig jämförelse blir nödvändig för att du ska kunna känna dig trygg i kroppen.
Att klämma, gnugga och röra fingrarna kan fungera som en trygghetskontroll
Du kanske gnuggar handen, böjer fingrarna eller trycker på huden så fort en stickning uppstår. Det kan vara en spontan och helt normal reaktion. Men om beteendet alltid behöver utföras tills känseln känns ”rätt” kan det börja fylla en säkerhetsfunktion. Varje gång sensationerna sedan klingar av tillskrivs förbättringen kontrollen. Du får mindre möjlighet att upptäcka att kroppssignalen kanske hade förändrats även utan testandet. Vid medicinskt klarlagda och återkommande ångestsymtom kan därför frågan ”vad gör jag direkt efter att jag känner stickningen?” vara minst lika viktig som själva sensationens intensitet.
Googling av neurologiska symtom kan skapa fler signaler att bevaka
Efter en domning är det naturligt att vilja förstå vad den betyder. Problemet uppstår när informationssökningen behöver upprepas trots att ingen ny information tillkommit. Du läser om ett nytt symptom och börjar sedan kontrollera även det. En sökning som skulle ge trygghet kan därför utöka listan över möjliga varningssignaler. Det betyder inte att relevant vårdinformation ska undvikas. Skillnaden är om du söker information för att fatta ett konkret vårdbeslut eller använder samma informationssökning gång på gång för att få några minuters lättnad från osäkerheten.
Snabb lättnad efter kontroll kan göra nästa stickning mer betydelsefull
Du känner pirrningar → testar känseln → resultatet verkar normalt → blir lugn. Då har kontrollen fungerat kortsiktigt. Nästa gång en liten stickning kommer är det därför ännu mer naturligt att upprepa testet. Med tiden kan kroppssignalen och kontrollen bli tätt sammankopplade. Detta är en vanlig inlärningsmekanism vid ångest. Målet är inte att förbjuda all uppmärksamhet på kroppen. Det är att skilja mellan kontroller som ger ny och relevant information och upprepade trygghetsbeteenden som främst behöver reducera samma välkända rädsla ännu en gång.
Katastroftolkningen är ofta mer avgörande än stickningen i sig
Observationen kan vara: ”Det pirrar i två fingrar.” Tolkningen kan vara: ”Det här är början på en neurologisk katastrof.” När de två delarna blandas ihop blir känslan snabbt bevis för slutsatsen. Forskningen om panik visar att rädsla för och negativ tolkning av kroppsliga sensationer är en viktig del av problematiken. Nyare systematiska översikter av interoception visar också att ångest är kopplad till mer negativ uppmärksamhet och negativa bedömningar av kroppsliga signaler. Det betyder inte att kroppssignaler ska ignoreras, utan att signal och tolkning behöver hållas isär.
Rädslan kan skapa en självförstärkande panikloop
Du känner en stickning → tolkar den som hot → blir mer rädd → andningen och kroppens aktivering förändras → nya sensationer uppstår → de nya sensationerna tolkas som ytterligare bevis för fara. En sådan cirkel kan göra en tillfällig parestesi mycket mer omfattande. Förloppet behöver inte se exakt likadant ut varje gång och hyperventilation behöver inte vara orsaken till alla symtom. Det användbara är att identifiera om rädsla och kroppslig aktivering verkar förstärka varandra i just dina välkända episoder.
Stickningar bland andra människor kan skapa en extra rädsla för att tappa kontrollen
Om symptomen uppstår på jobbet, i mataffären eller under ett samtal kan en andra oro tillkomma: ”Vad gör jag om det blir värre här?”. Då kanske du går ut, sätter dig eller ber någon stanna hos dig. Dessa strategier kan vara helt rimliga vid medicinskt oklara symtom. När det däremot handlar om ett välkänt och bedömt panikmönster kan samma strategier gradvis göra offentliga miljöer beroende av särskilda trygghetsarrangemang. Då blir det viktigt att följa vilka aktiviteter som börjar förändras, inte bara hur intensiv själva stickningen känns.
Fysisk aktivitet kan bli skrämmande om kroppen redan övervakas
Under träning förändras andning, puls, temperatur och flera andra kroppsliga sensationer. Om du blivit rädd för stickningar kan minsta förändring under fysisk aktivitet få stor betydelse. Du kanske avbryter träningen, kontrollerar händerna eller undviker aktiviteter som tidigare fungerade bra. Nytillkommen känselpåverkan, särskilt tillsammans med andra neurologiska eller hjärtrelaterade symtom, ska förstås inte testas genom träning. När fysisk aktivitet däremot är medicinskt lämplig kan rädsla för välkända kroppssensationer bli ett psykoterapeutiskt förändringsområde.
Stickningar i vila kan kännas extra oförklarliga
Om en sensation kommer under fysisk aktivitet finns åtminstone ett tydligt sammanhang. Stickningar när du sitter i soffan eller försöker somna kan upplevas mer mystiska. Då är det lätt att tänka att ett kroppsligt problem måste pågå eftersom ”jag gjorde ju ingenting”. Men panik och ångest kan uppstå även under vila, och förändrad andning eller uppmärksamhet behöver inte föregås av medveten stress. Samtidigt är oförklarade symtom just ett skäl att vara försiktig med självtolkning. Återkommande, nya eller förändrade parestesier kan behöva bedömas medicinskt.
Overklighetskänslor, yrsel och stickningar kan förekomma samtidigt
En panikattack kan innehålla flera sensationer samtidigt. Du kan få stickningar, bli yr och uppleva omgivningen som främmande. Kombinationen kan kännas betydligt mer alarmerande än varje symptom för sig och förstärka tanken att något neurologiskt händer. När säkerhetsfrågorna är klarlagda kan det vara hjälpsamt att se symptomen som olika delar av samma panikförlopp i stället för som separata katastrofer som var och en behöver kontrolleras. Om overklighetskänslan är mest skrämmande kan du läsa Overklighetskänslor vid panik – när omgivningen plötsligt känns främmande.
Andnöd, stickningar och panik kan bli en särskilt stark kombination
När andningen känns otillräcklig och händerna samtidigt börjar sticka kan symptomen upplevas bekräfta varandra. Du kanske försöker dra ännu större andetag, vilket i vissa fall kan förstärka hyperventilationen och skapa fler sensationer. Målet är inte att börja mikrostyra varje andetag. Om känslan av luftbrist är den centrala rädslan kan du läsa Andnöd vid panik – varför det kan kännas som att luften inte räcker. Ny eller uttalad andnöd ska däremot bedömas medicinskt när situationen kräver det.
Paniksyndrom är bredare än stickningar och domningar
Stickningar är ett möjligt paniksymtom men säger inte i sig att någon har paniksyndrom. Paniksyndrom handlar bredare om återkommande panikattacker och den efterföljande oron eller beteendeförändringen inför nya attacker. En person kan få stickningar under en enstaka ångestreaktion utan att utveckla ett återkommande problem. Om du vill förstå hur förväntansångest och undvikande kan växa fram kan du läsa Paniksyndrom – när rädslan för nästa panikattack börjar styra livet.
När stickningar och domningar behöver medicinsk bedömning
Nytillkomna, ihållande, återkommande eller tydligt förändrade känselstörningar kan behöva bedömas medicinskt. Detsamma gäller om symptomen uppstår utan tydlig koppling till ett tidigare känt ångestmönster eller tillsammans med andra neurologiska eller kroppsliga symtom. Vid plötslig ensidig domning, svaghet eller förlamning, påverkat ansikte, talsvårigheter eller andra möjliga strokesymtom ska 112 ringas omedelbart. Vid mindre akuta men oklara besvär kan 1177 ge vägledning. En tidigare panikdiagnos är aldrig ett skäl att automatiskt avfärda en ny neurologisk förändring.
Kartlägg ett konkret tillfälle utan att börja övervaka varje kroppssignal
Välj en episod som du minns tydligt. Du sitter på bussen → fingrarna börjar sticka → tänker ”det kan vara något neurologiskt” → kontrollerar känseln i båda händerna → blir mer rädd → går av → symptomen minskar. Lägg sedan till vad som hände nästa gång du skulle åka buss. Började du känna efter redan innan stickningarna kom? En sådan kedja ger mer information än slutsatsen ”mina händer domnar av ångest”. Kartläggningen bör göras i efterhand och vid några få tillfällen så att den inte utvecklas till ständig symtomregistrering.
Skilj sensation, katastrofprognos, strategi och konsekvens
Sensation: ”Det sticker i handen.” Prognos: ”Det här är början på något allvarligt.” Strategi: ”Jag testar känseln och googlar.” Kort konsekvens: ”Jag blir lugnare.” Senare konsekvens: ”Nästa stickning behöver kontrolleras ännu snabbare.” När dessa delar separeras blir det tydligare vad som kan förändras. Den första kroppsliga signalen kanske inte är viljestyrd. Det senare kontrollbeteendet kan däremot vara möjligt att undersöka när den medicinska situationen är klarlagd. Det gör förändringsarbetet mer konkret och mindre beroende av att du först måste få kroppen att kännas perfekt.
Ett första beteendeexperiment kan minska en enda upprepad kontroll
Om symptomen är välkända, medicinskt bedömda och tydligt ingår i ett återkommande ångestmönster kan ett första experiment vara mycket litet. Om du exempelvis alltid jämför känseln i höger och vänster hand flera gånger kan du låta bli en av de extra kontrollerna. Skriv först vad du tror kommer hända och observera därefter utfallet. Målet är inte att bevisa att alla framtida domningar är ofarliga. Du undersöker en betydligt snävare fråga: behöver just den här upprepade kontrollen genomföras varje gång samma välkända sensation uppstår?
Ett andra experiment kan handla om vart uppmärksamheten riktas
När en välkänd stickning kommer kan du lägga märke till den utan att göra den till hela uppmärksamhetsfältet. Fortsätt samtidigt med det samtal, arbete eller vardagsärende du redan höll på med. Det är inte samma sak som att försöka ignorera kroppen. Du låter signalen vara en del av informationen i stället för den enda informationen. Nyare forskning om interoception och ångest pekar på att negativ uppmärksamhet och negativa bedömningar av kroppssignaler är relevanta mekanismer. Målet blir därför större flexibilitet, inte att träna bort all kroppslig känslighet.
Interoceptiv exponering kan vara relevant vid panik – men ska användas rätt
Interoceptiv exponering innebär strukturerade övningar med kroppsliga sensationer som blivit förknippade med fara. Den är en etablerad komponent i behandling av paniksyndrom, och systematiska analyser har kopplat interoceptiv exponering till bättre behandlingsresultat i KBT för panik. Det betyder inte att du ska framkalla neurologiskt liknande symtom på egen hand när orsaken är oklar. Exponeringen behöver väljas efter problembild och säkerhet. För en bredare genomgång kan du läsa Att stanna kvar när paniken stiger – vad exponering egentligen innebär.
Framkalla inte stickningar för att testa nya eller medicinskt oklara symtom
Det är en viktig gräns. En person med nytillkommen domning ska inte börja hyperventilera, träna hårt eller på annat sätt provocera fram sensationer för att se om samma symptom uppstår. Beteendeexperiment är psykologiska verktyg för mönster där relevant medicinsk säkerhet är rimligt klarlagd. De är inte diagnostiska tester. Om symptomen förändras, blir ihållande eller får nya egenskaper behöver den medicinska frågan bedömas igen. Ett säkert förändringsarbete minskar onödig rädsla utan att lära personen att ignorera verkligt relevant kroppslig information.
Följ större handlingsfrihet – inte om kroppen blev helt symtomfri
Ett bättre mått på utveckling är vad du kan göra trots att en välkänd sensation ibland uppstår. Kan du fortsätta samtalet utan att omedelbart testa handen? Åka bussen utan att googla? Arbeta vidare utan att kontrollera känseln flera gånger? Behöver du färre försäkringar från andra? Om målet är att aldrig mer känna en stickning riskerar kroppen att fortsätta vara huvudprojektet. Handlingsfrihet innebär i stället att kroppsliga variationer får mindre makt över vad du gör, samtidigt som nya eller relevanta medicinska symtom fortfarande tas på allvar.
När professionellt stöd kan ge mer
Professionellt stöd kan vara relevant om rädslan för stickningar och domningar tar mycket tid, leder till omfattande kroppskontroll eller gör att du undviker arbete, resor, träning eller andra viktiga aktiviteter. En individuell bedömning kan hjälpa till att skilja ett panikrelaterat mönster från bredare hälsooro och från kroppsliga symtom som behöver medicinsk utredning. Vid paniksyndrom finns ett etablerat forskningsstöd för KBT. Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.
Fördjupa arbetet med kroppslig ångest och rädsla för kroppssignaler
Om stickningar och domningar ingår i ett bredare mönster av kroppslig vaksamhet, katastroftolkningar, kontroll och undvikande kan ett strukturerat upplägg ge mer kontinuitet än många enskilda lugnande svar. Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest är det mest relevanta självhjälpsprogrammet för den här artikeln. Programmet är ett stöd för eget förändringsarbete och ersätter inte medicinsk bedömning vid nya eller oklara känselstörningar.
Om yrsel och rädsla för att förlora medvetandet är mer centrala än själva stickningarna kan du även läsa Rädsla för att svimma – varför panik kan göra stående och köer svåra.
Fler forskningsinformerade artiklar och digitala självhjälpsprogram finns på Gävleborgs Psykoterapi Akademi.
Källor, forskning och vidare läsning
Stickningar och domningar är dokumenterade symtom vid både ångest och panikattacker. Hyperventilation kan ge parestesier genom fysiologiska förändringar kopplade till minskad koldioxid och förändrat pH, men hyperventilation förklarar inte alla panikattacker eller alla känselstörningar. Forskningen om interoception visar samtidigt att ångest är kopplad till ökad negativ uppmärksamhet och negativa bedömningar av kroppsliga signaler. Vid paniksyndrom har KBT ett etablerat forskningsstöd och interoceptiv exponering är en viktig behandlingskomponent. Akuta neurologiska symtom måste däremot bedömas medicinskt och ska aldrig behandlas som ett psykologiskt experiment.
- 1177 – Paniksyndrom
- 1177 – Ångest
- 1177 – Stroke
- NICE – Generalised anxiety disorder and panic disorder in adults: management
- PubMed – Panic disorder and hyperventilation
- PubMed – Respiratory manifestations of panic disorder: causes, consequences and therapeutic implications
- PubMed – Hyperventilation in normal subjects: clinical, gas-analytic and EMG study
- PubMed – The relationship between self-reported interoception and anxiety: systematic review and meta-analysis
- PubMed – Dismantling cognitive-behaviour therapy for panic disorder: systematic review and component network meta-analysis
- PubMed – Digital cognitive behavioral therapy for panic disorder and agoraphobia: meta-analytic review
Stickningar och domningar kan förekomma vid ångest och panik men har också andra möjliga orsaker. Plötslig ensidig domning eller svaghet, påverkat ansikte, talsvårigheter eller andra symtom som kan bero på stroke ska bedömas akut genom att ringa 112. Nya, ihållande eller tydligt förändrade känselstörningar ska inte automatiskt självdiagnostiseras som ångest. Vid osäkerhet om vårdbehov kan 1177 ge rådgivning.
