Du skulle bara kontrollera vad som hade hänt.
En rubrik leder till nästa.
Krig.
Ekonomi.
Brott.
Klimat.
En olycka.
Politisk oro.
Ett nytt varsel.
Någon skriver att situationen är värre än den ser ut.
Du öppnar kommentarerna.
Sedan ytterligare en artikel.
Tjugo minuter senare håller du fortfarande telefonen i handen.
Du känner dig inte bättre informerad.
Snarare mer orolig.
Ändå är det svårt att sluta.
Tanken är:
Jag ska bara se om det kommit något nytt.
Det här beteendet brukar ibland kallas doomscrolling – att fortsätta konsumera framför allt negativ, oroande eller hotfull information trots att det börjar påverka måendet negativt.
Begreppet är vardagligt och doomscrolling är ingen psykiatrisk diagnos.
Men fenomenet har blivit föremål för psykologisk forskning, bland annat eftersom dagens nyhetsflöden gör det möjligt att söka efter ny information nästan utan någon naturlig slutpunkt.
Den viktiga frågan är därför inte om det är fel att följa nyheter.
Att hålla sig informerad är en normal och ofta viktig del av livet.
Frågan är vad som händer när informationssökandet förändras från:
Jag vill veta vad som har hänt.
till:
Jag kan inte riktigt sluta kontrollera om något värre har hänt.
Nyhetsflödet har ingen tydlig slutpunkt
En papperstidning tar slut.
Ett nyhetsprogram gör det också.
Den digitala världen fungerar annorlunda.
När en artikel är färdig finns:
relaterade artiklar.
liveuppdateringar.
kommentarer.
videor.
sociala medier.
notiser.
andra medier.
nya sökningar.
Det finns alltid ytterligare information.
Det skapar en speciell situation för en orolig hjärna.
För hur vet man när man har läst tillräckligt?
Ny information kan kännas som kontroll
Ovisshet är ofta obehaglig.
När något stort händer i världen kan därför impulsen att kontrollera nyheterna vara helt begriplig.
Vad har hänt?
Är människor säkra?
Hur påverkar det Sverige?
Kommer situationen att förvärras?
Information kan faktiskt minska osäkerhet.
Det är viktigt.
Problemet är att information också kan skapa nya frågor.
En uppdatering säger att läget är stabilt.
Men kommentarsfältet innehåller spekulationer om vad som kan hända i morgon.
Du söker vidare.
Nu finns fler scenarier än före den första kontrollen.
Det som skulle minska osäkerheten kan alltså producera mer osäkerhet
Processen kan se ut så här:
Något oroande händer.
↓
Du söker information.
↓
Du får viss klarhet.
↓
Du upptäcker nya möjliga hot.
↓
Oron ökar.
↓
Du söker mer information.
↓
Ännu fler scenarier blir tillgängliga.
Nu fungerar sökandet inte längre bara som informationsinhämtning.
Det har blivit ett försök att skapa trygghet.
Och tryggheten håller kanske bara några minuter.
”Jag måste hålla mig uppdaterad”
Det kan vara sant.
Vissa yrken kräver det.
Vid en lokal kris behöver människor relevant information.
Myndigheters rekommendationer kan vara viktiga.
Men det finns stor skillnad mellan:
Jag behöver veta om rekommendationerna har förändrats.
och:
Jag behöver läsa allt som skrivs om situationen.
Det första har ett tydligt informationsmål.
Det andra har ingen naturlig slutpunkt.
Negativa nyheter fångar lätt uppmärksamheten
Hotfull information är relevant för människan.
Om något potentiellt farligt händer är det rimligt att uppmärksamheten reagerar.
Det betyder inte att människor alltid söker negativ information eller att medier automatiskt ”kapar hjärnan”.
Men för en person som redan är orolig kan hotrelaterade rubriker vara svåra att lämna.
En artikel om en möjlig risk skapar tanken:
Det här måste jag förstå.
När den är läst kommer en ny risk.
Och hjärnan behandlar även den som viktig.
Vaksamheten kan flytta från den fysiska världen till telefonen
Tidigare kanske hotövervakningen såg ut så här:
Vad händer utanför?
Är någon i närheten?
Nu kan den också se ut så här:
Har det kommit en ny pushnotis?
Har någon myndighet uttalat sig?
Har börsen fallit mer?
Har konflikten eskalerat?
Telefonen blir ett slags radar.
Varje upplåsning innehåller möjligheten att upptäcka:
något viktigt.
något nytt.
något farligt.
Det kan göra det svårt att låta bli att kontrollera även när man egentligen vill göra något helt annat.
Läs också: På helspänn hela tiden: hypervigilans och hjärnans jakt på möjliga hot
Problematisk nyhetskonsumtion har börjat studeras vetenskapligt
Forskare har utvecklat begreppet problematic news consumption för att beskriva ett mönster där nyhetskonsumtionen präglas av bland annat stark upptagenhet, svårigheter att reglera användningen och att beteendet börjar störa andra delar av livet.
I en amerikansk studie var högre nivåer av problematisk nyhetskonsumtion förknippade med sämre psykiskt och kroppsligt välbefinnande. Studien var dock tvärsnittlig, vilket innebär att den inte kan visa att nyhetskonsumtionen orsakade ohälsan. Det är exempelvis fullt möjligt att människor som redan mår dåligt också söker mer negativa nyheter.
En senare longitudinell replikationsstudie gav fortsatt stöd för att problematisk nyhetskonsumtion går att identifiera som ett särskilt konsumtionsmönster och fann återigen samband med sämre mående, men resultaten visar fortfarande inte någon enkel orsakskedja från nyheter till psykisk ohälsa.
Det är den typen av nyansering vi behöver behålla.
Nyheter är inte en sjukdom.
Och människor som mår dåligt kan använda nyheter annorlunda.
Doomscrolling är inte samma sak som att läsa mycket nyheter
En journalist kan läsa nyheter många timmar om dagen utan att doomscrolla.
En annan person kan använda betydligt mindre tid men ändå fastna i ett problematiskt mönster.
Skillnaden handlar därför inte bara om antal minuter.
Mer relevanta frågor kan vara:
Kan jag avsluta när jag tänkt?
Blir jag märkbart mer orolig efteråt?
Avbryter jag arbete, samtal eller vila för att kontrollera?
Kontrollerar jag samma händelse om och om igen utan att få särskilt mycket ny information?
Känner jag att jag borde fortsätta trots att jag egentligen vill lägga undan telefonen?
Påverkas sömnen?
Om flera av dessa saker händer regelbundet är användningens funktion mer intressant än den exakta skärmtiden.
Forskningen om sociala medier visar också varför vi ska vara försiktiga med enkla slutsatser
Det finns mycket forskning som kopplar problematisk användning av sociala medier till ångestsymtom.
En stor metaanalys från 2024 omfattade 209 studier med totalt över 250 000 deltagare och fann måttliga positiva samband mellan problematisk användning av sociala nätverk och flera former av ångest.
Men detta betyder inte:
Sociala medier orsakar ångest.
Sambandet kan gå åt flera håll.
En person med stark oro kanske använder sociala medier mer.
Vissa typer av användning kan i sin tur förstärka oro.
Personlighet, livssituation och typen av innehåll spelar sannolikt roll.
Det är därför användningsmönstret ofta är viktigare än ett generellt budskap om att ”skärmar är dåliga”.
Doomscrolling kan börja med ett försök att förbereda sig
Om jag vet vad som händer kan jag vara redo.
Om ekonomin blir sämre behöver jag veta det.
Om säkerhetsläget förändras vill jag förstå.
Om en storm kommer vill jag veta.
Det är rationellt.
Men hur mycket information krävs för att vara rimligt förberedd?
Det är där gränsen blir viktig.
Efter att relevanta fakta är kända kan fortsatt sökning övergå i:
beredskap utan slut.
Det går alltid att hitta någon som är mer alarmistisk
En etablerad nyhetskälla beskriver ett läge.
Sedan öppnas sociala medier.
Någon skriver:
”De berättar inte hela sanningen.”
En annan säger:
”Det här är mycket värre än folk förstår.”
En tredje förutspår en katastrof.
Nu finns fler möjliga scenarier.
Problemet är att graden av dramatik inte säger något om källans tillförlitlighet.
Men för en orolig hjärna kan det mest dramatiska påståendet bli det svåraste att lämna.
Kommentarer kan vara mer ångestväckande än själva nyheten
Nyhetsartikeln innehåller:
vad som är känt.
vad som inte är känt.
vad myndigheten säger.
Kommentarsfältet innehåller kanske hundratals människors:
farhågor.
politiska tolkningar.
rykten.
personliga erfarenheter.
spekulationer.
Nu behöver hjärnan värdera inte en utan hundratals versioner av verkligheten.
Det är en stor kognitiv uppgift.
Och nästan omöjlig att avsluta.
”Tänk om de vet något jag inte vet?”
Det är en stark drivkraft.
Du kanske egentligen inte tror på kommentaren.
Men om risken är allvarlig kan tanken bli:
Jag borde åtminstone kontrollera.
Då söker du efter påståendet.
Nu hamnar du på nya sidor.
Några motsäger det.
Andra förstärker det.
En halvtimme senare har en lös kommentar blivit centrum för hela kvällen.
Sociala medier blandar information med emotionell intensitet
Ett nyhetsflöde kan innehålla:
en krigsfilm.
en semesterbild.
en dödsolycka.
ett recept.
ett politiskt utspel.
en hundvideo.
en naturkatastrof.
ett reklaminslag.
Hjärnan får byta emotionellt läge flera gånger på några minuter.
Det är en mycket speciell informationsmiljö.
Det betyder inte att den alltid är skadlig.
Sociala medier kan ge stöd, gemenskap, kunskap och kontakt. En tidigare systematisk översikt fann exempelvis både positiva och negativa samband beroende på hur människor använde sociala nätverk; socialt stöd och positiva interaktioner kunde hänga samman med bättre mående medan negativa interaktioner och social jämförelse oftare hängde samman med sämre mående.
Det är alltså innehållet och användningsmönstret som behöver förstås.
Doomscrolling kan skapa en känsla av att världen bara består av undantagstillstånd
Nyheter rapporterar naturligt om sådant som är nytt.
Ovanligt.
Betydelsefullt.
Problematiskt.
En vanlig trygg arbetsdag blir sällan en rubrik.
”Miljoner människor åt middag och gick sedan och lade sig utan dramatik.”
Det är ingen nyhet.
En dramatisk händelse däremot är det.
Om en stor del av den information du konsumerar består av exceptionella negativa händelser kan den subjektiva bilden av världen därför bli annorlunda än den vardag du faktiskt befinner dig i.
Inte därför att nyheterna är falska.
Utan därför att nyhetsurvalet inte är ett slumpmässigt urval av allt som händer.
Enskilda katastrofer kan börja kännas statistiskt nära
Du läser om en ovanlig flygolycka.
Sedan ännu en artikel.
Sedan ser du filmer från platsen.
Sedan kommentarer från människor som är rädda för att flyga.
Den tillgängliga mentala bilden blir mycket stark.
Nästa gång du ska resa känns flygolyckan nära.
Men känslan av sannolikhet och faktisk sannolikhet är inte alltid samma sak.
Dramatiska och lättillgängliga exempel kan få oproportionerligt stor plats i tänkandet.
Nyhetskonsumtion under kriser är ett särskilt område
Under covid-19-pandemin fick forskare en ovanligt stor mängd data om hur människor konsumerade hotrelaterad information.
En systematisk översikt av 13 studier med unga personer fann att större konsumtion av covidrelaterade nyheter ofta var förknippad med sämre psykiskt mående, särskilt när nyheterna kom via sociala medier. Men nästan alla studier var observationsstudier, många var tvärsnittliga och forskarna betonade själva att orsakssambanden därför inte kunde avgöras.
Resultaten gäller dessutom en exceptionell pandemi och ska inte automatiskt överföras till vanlig nyhetskonsumtion.
Ändå visar de att mängden hotinformation kan vara relevant när ett samhälle befinner sig i långvarig kris.
Doomscrolling kan ge illusionen av handling
Det här är en viktig mekanism.
Om något hemskt händer långt bort kan du kanske inte påverka situationen särskilt mycket.
Det skapar maktlöshet.
Men du kan läsa.
Kontrollera.
Uppdatera.
Följa.
Det är åtminstone en aktivitet.
Därför kan fortsatt scrollande kännas mer aktivt än att lägga undan telefonen.
Men aktivitet är inte samma sak som påverkan.
Efter ytterligare en timme kanske situationen i världen är oförändrad.
Den största förändringen har skett i ditt eget stresspåslag.
Fråga därför: kan jag göra något relevant med informationen?
Om svaret är ja:
gör det.
En storm är på väg.
Ladda telefonen och följ myndigheternas råd.
En tjänst påverkas.
Vidta den rekommenderade åtgärden.
En politisk fråga betyder mycket för dig.
Engagera dig på ett sätt som stämmer med dina värderingar.
Men om svaret är:
Nej, jag kan inte göra något mer just nu
kan ytterligare trettio artiklar ha ganska liten praktisk nytta.
Oro kan lätt klä ut sig till ansvar
”Om jag slutar läsa bryr jag mig inte.”
Det är en hård slutsats.
Att känna empati kräver inte att du konsumerar obegränsat med bilder av lidande.
Att vara samhällsengagerad kräver inte att du följer varje utveckling i realtid.
Det går att bry sig och samtidigt ha gränser för hur mycket information man tar in.
Faktum är att en människa som aldrig får mental återhämtning kanske får mindre kapacitet att faktiskt göra något meningsfullt.
Sekundär traumatisk stress är ett närliggande men separat begrepp
Människor kan påverkas starkt av att ta del av andra människors traumatiska erfarenheter, särskilt i vissa yrken och sammanhang.
En studie från 2024 av doomscrolling bland användare av sociala medier fann samband mellan mer doomscrolling, lägre psykiskt välbefinnande och sekundär traumatisk stress. Studien använde ett tvärsnittsliknande observationsupplägg och kan därför inte fastställa enkla orsakssamband, men den illustrerar att emotionell exponering för negativa händelser kan vara relevant för måendet.
Det betyder däremot inte att alla som tittar mycket på nyheter utvecklar traumarelaterade problem.
Bilder kan påverka annorlunda än text
En rubrik säger:
Jordbävning med många dödsoffer.
En film visar:
byggnaderna.
människorna.
ljuden.
ropen.
Den emotionella informationen blir mycket starkare.
I dagens flöden kan sådana bilder börja automatiskt utan att användaren aktivt valt att se dem.
Det är särskilt relevant när samma material visas om och om igen från olika konton.
En person kan därför få en mycket stor dos visuellt lidande på kort tid.
Det är inte samma sak som att själv vara med om händelsen
Det ska sägas tydligt.
Att se en katastrof på en skärm och att personligen vara utsatt för krig, våld eller en katastrof är inte samma erfarenhet.
Begrepp som trauma ska inte användas så brett att viktiga skillnader försvinner.
Men människor kan fortfarande påverkas emotionellt av återkommande starka bilder av andras lidande.
De två påståendena kan vara sanna samtidigt.
Kvällen är en särskilt känslig tid för doomscrolling
Dagen är slut.
Du ligger i sängen.
Telefonen finns trettio centimeter från ansiktet.
En notis öppnas.
Sedan en till.
Det finns inga andra uppgifter som konkurrerar om uppmärksamheten.
Nu kan nyhetsflödet bli det sista hjärnan bearbetar innan sömnen.
1177 rekommenderar att personer med sömnsvårigheter undviker nyheter och sociala medier med starka upplevelser eller budskap nära läggdags och även begränsar skärmljus när man försöker komma till ro.
Det innebär inte att varje person som tittar på telefonen på kvällen får sömnproblem.
Men för någon som redan märker att negativa nyheter ökar aktiveringen är tidpunkten relevant.
”Jag kan inte somna, så jag tittar lite till”
Nu kan en cirkel uppstå.
Du är orolig.
Scrollar.
Blir mer aktiverad.
Kan inte somna.
Scrollar eftersom du ändå är vaken.
Ser mer oroande innehåll.
Blir ännu mindre redo att sova.
Nästa dag är du tröttare.
När människor är trötta kan det dessutom vara svårare att hålla fast vid de gränser de hade tänkt sätta för sitt användande.
Intern länk 2 – placeras här
Läs också: Stress – symtom, orsaker och vägar till återhämtning
Det kan vara svårt att skilja ”jag vill veta” från ”jag måste veta”
Ett enkelt test är att fråga:
Vad tror jag kommer hända om jag inte kontrollerar nyheterna under två timmar?
Kanske:
Ingenting särskilt.
Då är beteendet förmodligen ganska flexibelt.
Men kanske kommer svaret:
Jag kommer missa något viktigt.
Något kan hända utan att jag vet.
Jag kommer känna mig oansvarig.
Jag kommer inte kunna slappna av.
Då har själva frånvaron av information blivit obehaglig.
Det är värdefull information om vilken funktion kontrollen fyller.
Pushnotiser kan göra beslutet åt dig
Du kanske inte hade tänkt läsa nyheter.
Men telefonen vibrerar.
”JUST NU.”
Blicken reagerar.
Det låter viktigt.
Du öppnar.
Det är en av anledningarna till att miljön spelar så stor roll.
Självkontroll är lättare när vi inte blir påminda hela tiden.
1177 rekommenderar vid stress att ibland ta paus från mobilen och sociala medier och beskriver ständig uppkoppling och nåbarhet som potentiellt stressande.
Att stänga av vissa notiser är därför inte ett tecken på att du försöker ignorera världen.
Det kan vara ett sätt att själv bestämma när du vill ta del av den.
Nyhetsfasta behöver inte vara lösningen
Det finns en risk att pendeln svänger åt andra hållet.
”Jag ska aldrig läsa nyheter igen.”
Det kan vara onödigt.
För de flesta är målet inte total undvikande.
Nyheter har viktiga demokratiska, praktiska och sociala funktioner.
Målet är snarare att göra konsumtionen mer avsiktlig.
Jag väljer när.
Jag väljer källa.
Jag väljer ungefär hur mycket.
Jag kan avsluta när jag fått den information jag behöver.
Bestäm ett informationsfönster i stället för att kontrollera hela dagen
Ett konkret experiment kan vara:
Jag läser nyheter klockan 08.00 och 18.00.
Inte:
Jag får absolut inte läsa en enda rubrik däremellan.
Utan:
Det här är de tider då jag aktivt uppdaterar mig.
Det kan minska behovet av hundratals mikrobeslut:
Ska jag kontrollera nu?
Nu?
Nu?
När nästa impuls kommer finns ett svar:
Jag tittar på det senare.
Det kan kännas ovant.
Särskilt om kontrollen har blivit automatisk.
Välj hellre ett fåtal trovärdiga källor än ett oändligt flöde
Ett nyhetsbehov blir svårare att avsluta om informationen kommer från femton olika håll.
Ett alternativ är att välja:
en eller två seriösa nyhetskällor.
relevant myndighetsinformation vid kriser.
och sedan avsluta.
Det minskar inte nödvändigtvis all oro.
Men det begränsar mängden spekulation som behöver bearbetas.
Ställ frågan ”Vad vet vi?” innan ”Vad kan hända?”
Nyheter innehåller ofta båda delarna.
Vad har faktiskt inträffat?
Vad säger verifierade källor?
Vad är fortfarande oklart?
Och sedan:
Vad spekuleras det om?
Vid stark oro kan den sista kategorin få mest uppmärksamhet.
Det är därför användbart att medvetet skilja fakta från prognoser.
Särskilt på sociala medier där gränsen inte alltid är tydlig.
Lägg märke till när du börjat läsa samma information i nya formuleringar
En artikel säger att en konflikt fortsätter.
Nästa säger samma sak med annan rubrik.
Sedan en tv-kanal.
Sedan sociala medier.
Sedan en expertkommentar.
Ingen avgörande ny information tillkommer.
Ändå fortsätter konsumtionen.
Det är ofta en bra signal:
Jag söker inte längre primärt information.
Jag söker en känsla av säkerhet.
Den känslan kanske inte kommer från nästa artikel
Det kan vara en viktig mening att påminna sig om.
Nästa artikel kanske ger viktig information.
Men om du redan läst tio artiklar om samma händelse och känner dig alltmer orolig är sannolikheten större att problemet just nu ligger i själva regleringen av oron.
Då behöver lösningen inte vara mer information.
Den kan vara en paus från informationen.
Gör något som återför uppmärksamheten till den värld du faktiskt befinner dig i
Nyhetsflödet är globalt.
Din kropp befinner sig här.
Rummet.
Promenaden.
Maten.
Barnet som vill prata.
Hunden som behöver gå ut.
Disken.
Träden utanför.
Det här är inte ett argument för att förneka svåra händelser.
Det är en påminnelse om skala.
En människa kan känna empati för det som händer långt bort och samtidigt behöva återvända till det konkreta liv hon faktiskt kan påverka.
Fysisk aktivitet och vardaglig återhämtning är inte flykt från verkligheten
Om kroppen varit på helspänn efter en timmes negativa nyheter kan det hjälpa att göra något helt annat.
Gå ut.
Röra på sig.
Duscha.
Laga mat.
Prata med någon.
1177 lyfter bland annat återhämtning, pauser från sociala medier och fysisk aktivitet som sätt att minska långvarig stressbelastning.
Det löser förstås inte det som händer i världen.
Men det kan hjälpa nervsystemet att inte befinna sig i ständig mobilisering inför händelser du för tillfället inte kan påverka.
Kontrollera hur du mår före och efter
Ett enkelt experiment kan vara att skatta:
Oro före nyhetsläsning: 4 av 10.
Efter femton minuter: 5.
Efter fyrtiofem minuter: 8.
Det behöver inte alltid bli så.
Ibland minskar oron efter att korrekt information ersatt rykten.
Men om samma mönster upprepas:
Jag börjar orolig och slutar betydligt mer orolig
är det värt att ta på allvar.
Inte som bevis på att du aldrig ska läsa nyheter.
Utan som information om hur just ditt användningsmönster påverkar dig.
Lägg också märke till vad du faktiskt minns
Efter en timmes scrollande kan det kännas som om mycket information konsumerats.
Men fråga:
Vilka tre saker lärde jag mig?
Om svaret är svårt att formulera kanske en stor del av tiden gått åt till repetitiv exponering snarare än verklig kunskapsinhämtning.
Det kan hjälpa att skilja informationsvärde från informationsmängd.
Doomscrolling kan vara särskilt svårt under perioder av personlig stress
När det egna livet redan är belastat finns mindre marginal.
Arbetsproblem.
Sömnbrist.
Relationskonflikter.
Ekonomisk stress.
Sjukdom i familjen.
Då kan ett negativt nyhetsflöde lägga ytterligare ett lager ovanpå en redan hög belastning.
Det kan vara en anledning till att samma nyhetsmängd känns helt olika under två olika perioder i livet.
Det betyder inte att världen måste bli bättre innan du får må bättre
Det kan uppstå en märklig skuld:
Hur kan jag stänga av när människor lider?
Men din ångest förbättrar inte deras situation automatiskt.
Att ta hand om den egna återhämtningen betyder inte att du saknar empati.
Det går att vara engagerad utan att vara uppkopplad varje minut.
När nyhetskonsumtionen börjar påverka vardagen
Varningssignaler kan vara att du:
kontrollerar nyheter mycket oftare än du egentligen vill.
har svårt att sluta trots att du märker att du mår sämre.
vaknar och kontrollerar nyheter under natten.
avbryter samtal eller arbete för att läsa.
känner stark oro om telefonen inte finns tillgänglig.
undviker aktiviteter eftersom du vill kunna följa utvecklingen.
har svårt att koncentrera dig på annat.
eller märker att tankarna fortsätter kretsa kring nyheterna långt efter att telefonen lagts undan.
Inget enskilt sådant beteende är en diagnos.
Men tillsammans kan de visa att nyhetskonsumtionen har blivit mindre flexibel.
Psykologisk ohälsa ska inte reduceras till mobilanvändning
Det är också viktigt.
Om någon har stark ångest, depression eller långvarig stress är det för enkelt att säga:
”Lägg bara bort telefonen.”
Problematisk nyhetskonsumtion kan vara en del av problemet.
Men den kan också vara en konsekvens av att personen redan är orolig.
En person med generaliserad oro kanske söker nyheter därför att världen erbjuder nya ämnen att oroa sig för.
En person med depression kanske fastnar i negativ information därför att den ligger nära det egna sinnestillståndet.
En person som upplevt trauma kan reagera särskilt starkt på vissa nyheter.
Därför behöver hela situationen förstås.
När bör professionellt stöd övervägas?
Sök professionell bedömning om nyhetsrelaterad oro är en del av en bredare problematik där du exempelvis:
har omfattande ångest stora delar av dagen.
har återkommande panikattacker.
sover dåligt under längre tid.
har svårt att arbeta eller studera.
drar dig undan människor.
känner dig nedstämd större delen av tiden.
eller upplever att kontrollbeteenden och oro blivit mycket svåra att styra.
Då är nyhetskonsumtionen kanske bara en av flera delar som behöver förstås.
1177 rekommenderar vårdkontakt när ångest eller stress blir så omfattande att vardagen tydligt påverkas.
En enkel sjudagarsövning
Under en vecka kan du prova följande.
Bestäm två eller tre tider då du tar del av nyheter.
Välj i förväg vilka källor du använder.
Stäng av icke nödvändiga pushnotiser.
Undvik nyhetsflödet den sista timmen före läggdags om du märker att det aktiverar dig.
När impulsen att kontrollera kommer mellan tiderna, notera den.
Inte:
Jag får inte.
Utan:
Jag märker att jag vill kontrollera.
Fråga sedan:
Vad hoppas jag få veta?
Finns det någon konkret information jag behöver just nu?
Eller försöker jag få bort en känsla av osäkerhet?
Efter en vecka kan du jämföra:
Har jag missat viktig information?
Hur har sömnen varit?
Hur mycket tid har frigjorts?
Hur har oron påverkats?
Det är ett experiment.
Inte en regel för resten av livet.
Vid verkliga kriser behöver planen förstås anpassas
Om myndigheter rekommenderar att människor följer utvecklingen kontinuerligt ska relevant information prioriteras.
Vid exempelvis extremväder, evakuering, samhällsstörningar eller andra akuta situationer kan informationsbehovet vara betydligt större.
Då är frågan snarare:
Vilka källor behöver jag följa?
än:
Hur undviker jag nyheter?
Skillnaden mellan relevant krisinformation och oändlig spekulation är viktig.
Det finns en punkt där mer information inte längre gör dig bättre förberedd
Det är kanske den centrala frågan vid doomscrolling.
Vad ska informationen användas till?
Om den leder till:
ett beslut.
en konkret handling.
bättre förståelse.
eller relevant beredskap
har den en tydlig funktion.
Om den däremot leder till:
ytterligare kontroll.
ytterligare spekulation.
ytterligare rädsla.
och sedan ännu mer kontroll
kan informationsflödet ha övergått från verktyg till belastning.
Att lägga bort telefonen förändrar inte världen
Kriget fortsätter.
Ekonomin fortsätter förändras.
Politiker fortsätter fatta beslut.
Olyckor inträffar.
Det kan kännas obehagligt.
Men telefonen i handen gav inte full kontroll över något av detta.
Den gav tillgång till information om det.
Den skillnaden är viktig.
Att inte följa varje minut betyder därför inte att du har tappat kontrollen.
Det kan innebära att du har slutat försöka kontrollera sådant som aldrig låg i dina händer.
Målet är inte att bli mindre informerad
Målet är att kunna vara informerad utan att nyhetsflödet äger uppmärksamheten.
Att kunna läsa:
Det här har hänt.
Det här vet vi.
Det här behöver jag göra.
Och sedan:
Nu räcker det för idag.
För i en värld där information aldrig tar slut blir förmågan att avsluta en allt viktigare färdighet.
Inte för att det som händer saknar betydelse.
Utan för att ett mänskligt nervsystem också behöver tider då det inte måste bära hela världen i handen.
Källa och vidare läsning
1177 – Vad kan jag göra för att minska stress?
1177 beskriver hur ständig uppkoppling och sociala medier kan bidra till stress och rekommenderar bland annat pauser från mobilen, återhämtning och fysisk aktivitet. Informationen gäller stress generellt och är inte specifik vägledning för doomscrolling.
1177 rekommenderar bland annat att undvika sociala medier, tv och nyheter med starka upplevelser eller budskap nära läggdags om man har svårt att komma till ro.
Studien introducerade och undersökte begreppet problematisk nyhetskonsumtion och fann att högre grad av problematisk konsumtion var förknippad med sämre psykiskt och kroppsligt välbefinnande. Eftersom studien huvudsakligen var tvärsnittlig kan den inte visa vad som orsakar vad.
Den senare studien replikerade delar av den tidigare forskningen och använde även data från två mättillfällen. Resultaten stödde att problematisk nyhetskonsumtion kan identifieras som ett meningsfullt konsumtionsmönster och att starkare problematik är förknippad med sämre mående.
PubMed – Doomscrolling and mental well-being in social media users
Studien från 2024 undersökte doomscrolling, psykiskt välbefinnande, mindfulness och sekundär traumatisk stress. Mer doomscrolling var förknippad med sämre välbefinnande, men observationsdata innebär att resultaten inte kan fastställa enkla orsakssamband.
PubMed – COVID-19 news consumption and distress in young people: A systematic review
Den systematiska översikten omfattade 13 studier och fann att större konsumtion av pandemirelaterade nyheter ofta var förknippad med sämre psykiskt mående hos unga. Resultaten behöver tolkas försiktigt eftersom pandemin var en unik situation och många av studierna var tvärsnittliga.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Doomscrolling och problematisk nyhetskonsumtion är inte psykiatriska diagnoser, och omfattande nyhetskonsumtion innebär inte automatiskt psykisk ohälsa. Sambanden mellan digital medieanvändning, ångest, stress och psykiskt välbefinnande är komplexa och kan gå i flera riktningar. Artikeln ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.