Du kan vara kunnig, erfaren och väl förberedd i ditt arbete – och ändå känna dig betydligt mindre kompetent när andra människor riktar sin uppmärksamhet mot dig. På ett möte vet du vad du vill säga men väntar för länge. När chefen ställer en fråga börjar du lyssna på din egen röst i stället för på innehållet. Efter presentationen minns du framför allt pausen där du tappade ett ord.
Det kan skapa en frustrerande klyfta mellan vad du faktiskt kan och vad du lyckas visa i socialt exponerade arbetssituationer. Problemet behöver alltså inte vara bristande kompetens. Ibland tar rädsla för negativ bedömning, självövervakning och försök att undvika misstag så mycket mental energi att själva arbetsuppgiften får mindre utrymme.
Social ångest kan dessutom påverka arbetslivet på mer subtila sätt än tydligt undvikande. Du kanske tackar nej till möjligheter, överförbereder enkla uppgifter, låter andra presentera idéer du själv hade kunnat framföra eller väljer roller där din kompetens blir mindre synlig.
Den här artikeln handlar om just det mönstret: att vara kompetent men socialt hämmad på jobbet, varför bedömningsrädsla kan ta fokus och hur du gradvis kan skapa större handlingsfrihet utan att behöva bli en helt annan person eller känna dig fullständigt självsäker.
Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell psykologisk, psykiatrisk, psykoterapeutisk eller medicinsk bedömning.
Kompetent men socialt hämmad på jobbet – när bedömningsrädsla tar fokus
Att vara socialt hämmad på jobbet betyder inte automatiskt att du saknar kompetens eller social förmåga. Du kan veta mycket om ditt område och fungera utmärkt när du arbetar självständigt, men få svårare att använda samma kunskap när situationen samtidigt innehåller social bedömning. Ett möte blir då två uppgifter på samma gång: du ska lösa arbetsfrågan och kontrollera hur du uppfattas medan du gör det. Den dubbla belastningen kan göra att du talar mindre, blir mer försiktig eller lämnar situationen med en känsla av att du presterade sämre än du egentligen gjorde. Det är denna skillnad mellan kompetens och synlig prestation som artikeln fokuserar på.
När kompetens och socialt utrymme inte följs åt
På en arbetsplats räcker det inte alltid att kunna sitt jobb. Kompetens behöver ibland bli synlig genom möten, presentationer, frågor, diskussioner, förhandlingar och informella kontakter. Om dessa situationer väcker stark bedömningsrädsla kan en person med god yrkeskunskap få mindre utrymme än kunskapen motiverar. Det kan innebära att andra hör dina idéer mer sällan eller att du inte söker uppgifter som egentligen ligger inom din förmåga. Forskning visar att social ångest kan vara förknippad med påverkan på utbildning, arbete och yrkesmässig funktion. Det betyder däremot inte att varje tyst eller reserverad medarbetare har social ångest.
Varför arbetslivet kan förstärka rädslan för bedömning
Arbetslivet innehåller många situationer där prestation faktiskt bedöms. Chefer ger återkoppling, kollegor granskar idéer och resultat får konsekvenser. Därför ska all oro för bedömning inte betraktas som irrationell. Vid social ångest kan däremot bedömningsrisken få betydelse långt utöver vad den aktuella situationen kräver. En mindre fråga från en chef kan kännas som ett test av hela din kompetens. Ett sakligt motargument kan upplevas som att kollegan tappat förtroendet för dig. Det är därför viktigt att skilja faktisk arbetsrelaterad återkoppling från den större sociala berättelse som ångesten kan bygga runt en enskild händelse.
Bedömningsrädsla kan flytta fokus från arbetsuppgiften
När frågan ”hur uppfattas jag?” blir mycket viktig kan den konkurrera med frågan ”vad behöver göras här?”. Under ett möte kanske du egentligen ska resonera kring ett problem men börjar i stället kontrollera om svaret låter intelligent, om du talar för länge eller om någon verkar skeptisk. Arbetsuppgiften finns fortfarande kvar, men en del av uppmärksamheten har flyttats till social självbedömning. Det kan skapa upplevelsen att tankarna plötsligt blir mindre tillgängliga när andra tittar på. Problemet behöver alltså inte vara att kunskapen försvinner. Den sociala situationen har blivit så betydelsefull att uppmärksamheten används till fler saker samtidigt.
Självfokus under möten kan göra arbetet mer krävande
Självfokuserad uppmärksamhet är en välstuderad process vid social ångest. På ett möte kan du exempelvis lyssna på din egen röst samtidigt som du pratar, fundera på hur ansiktet ser ut och försöka registrera kollegornas reaktioner. Det betyder att du både deltar och observerar dig själv utifrån. Ju mer resurser som används till denna interna övervakning, desto svårare kan det bli att vara fullt engagerad i diskussionens innehåll. Ett alternativ är inte att förbjuda självmedvetenhet utan att medvetet föra tillbaka en större del av uppmärksamheten till frågan som diskuteras, personens faktiska ord och den uppgift som ska lösas.
När kroppslig nervositet tolkas som bristande kompetens
Hjärtklappning, värme i ansiktet, torr mun eller spänd röst kan kännas extra problematiskt i professionella situationer. Den kroppsliga reaktionen får då en andra betydelse: ”Nu märker de att jag är nervös och tror att jag inte kan det här.” Det är viktigt att skilja dessa led åt. Att känna nervositet säger inte i sig något om din yrkeskompetens. Även om andra märker viss nervositet går det inte därifrån att säkert avgöra hur de bedömer din kunskap. Om mycket kraft läggs på att dölja reaktionen kan det dessutom bli svårare att koncentrera sig på det innehåll som faktiskt visar vad du kan.
Överförberedelse kan se professionell ut men ha en annan funktion
God förberedelse är ofta en styrka i arbetslivet. Problemet är därför inte att du förbereder dig utan vad som händer när förberedelsen blir ett villkor för att våga synas. Du kanske går igenom en kort presentation tio gånger, försöker förutse varje fråga eller skriver ut exakt vad du ska säga på ett vanligt möte. Då används förberedelsen inte enbart för kvalitet utan även för att försöka eliminera social osäkerhet. Om situationen går bra kan slutsatsen bli att den omfattande förberedelsen räddade dig. Det gör det svårare att upptäcka vad du faktiskt hade klarat med en mer proportionerlig insats.
När du väntar på fullständig säkerhet innan du säger något
Du har en relevant tanke under mötet men säger inget eftersom du ännu inte är hundraprocentigt säker. Någon annan uttrycker sedan nästan samma idé och får positiv respons. Situationen kan vara frustrerande, men den visar också vilket kriterium du ställt upp för ditt eget deltagande. Många arbetsdiskussioner bygger på preliminära tankar, hypoteser och frågor. Om du bara får tala när det inte finns någon risk att ha fel blir tröskeln betydligt högre för dig än för andra. Ett mer realistiskt mål kan vara att formulera graden av säkerhet öppet: ”Min första tanke är…” eller ”en möjlighet skulle kunna vara…”, utan att samtidigt förminska idéns värde.
När tystnad gör din kompetens mindre synlig
Att lyssna och vara eftertänksam är värdefulla egenskaper. Men om du återkommande har relevanta bidrag som aldrig uttrycks kan omgivningen få mindre information om vad du faktiskt kan. Det kan på sikt påverka vilka uppgifter, projekt eller möjligheter du blir förknippad med. Det betyder inte att arbetsplatsen alltid belönar den mest pratglada personen eller att du behöver konkurrera om utrymme. Frågan är snarare om din tystnad motsvarar vad du själv vill. Om du regelbundet går från möten och tänker ”jag hade egentligen något viktigt att säga” kan bedömningsrädslan ha börjat påverka din yrkesmässiga synlighet.
När chefen eller seniora kollegor gör situationen mer laddad
Bedömningsrädsla kan öka när personen framför dig har formell eller informell makt. En fråga från en erfaren kollega kan därför kännas helt annorlunda än samma fråga från någon du känner väl. Detta är delvis rationellt: makt och hierarki påverkar arbetsrelationer. Men ångesten kan göra skillnaden större än situationen kräver. Du kanske tolkar varje följdfråga som kritik eller känner att ett mindre kunskapsgap avslöjar att du inte borde ha rollen. Försök skilja vad personen faktiskt frågade från vad du föreställer dig att frågan betyder om deras totala bedömning av dig. En följdfråga är inte automatiskt ett misstroendevotum.
Presentationer kan bli ett test av hela din yrkesidentitet
En presentation har ofta ett tydligt arbetsmässigt syfte: förmedla information, få beslut eller diskutera ett resultat. Vid stark bedömningsrädsla kan den i stället kännas som ett test av dig som professionell person. Då blir varje paus, felsägning eller blick från publiken oproportionerligt betydelsefull. Du kanske efteråt minns det ögonblick där du tappade ett ord men inte de tjugo minuter då du förmedlade innehållet. Det kan vara hjälpsamt att definiera presentationens funktion före start. Vad ska åhörarna förstå eller kunna göra efteråt? Ett uppgiftsorienterat mål ger något konkret att återvända till när självövervakningen tar över.
Att ställa en fråga kan kännas mer riskfyllt än att inte förstå
Du förstår inte en del av instruktionen men tvekar att fråga eftersom frågan kan avslöja att du inte redan vet. Resultatet kan bli att du använder betydligt mer tid på att lösa problemet själv eller arbetar vidare med osäker information. Här har rädslan för att verka okunnig börjat konkurrera med det professionella målet att få rätt underlag. Frågor är samtidigt en normal del av arbetslivet, även bland mycket erfarna personer. Ett beteendeexperiment kan vara att ställa en relevant fråga tidigare än du brukar och observera vad som faktiskt händer, snarare än att först försöka eliminera risken att frågan uppfattas som onödig.
Informella samtal på jobbet kan vara oväntat krävande
För vissa är den strukturerade arbetsuppgiften relativt enkel medan fikarummet är svårare. Där finns inget tydligt manus, och bedömningen kan kännas mer personlig. Du kanske vet exakt hur du ska lösa en arbetsuppgift men blir upptagen av vad du ska säga när kollegorna småpratar. Då kan du börja undvika gemensamma raster eller hålla samtalen mycket korta. Problemet är inte att alla måste tycka om småprat. Men om du egentligen vill vara mer delaktig och drar dig undan främst för att undvika bedömning kan mönstret påverka både trivsel och arbetsrelationer. Små, återkommande kontakter kan då vara mer relevanta än stora sociala utmaningar.
Nätverkande och nya kollegor kan aktivera första-intryckspressen
När du träffar nya personer i arbetet finns mindre information om hur de fungerar och vad de tänker om dig. Det kan göra första intrycket oproportionerligt viktigt. Du kanske försöker vara både kunnig, avslappnad och intressant samtidigt. Ju fler kriterier som ska uppfyllas, desto mer självmedvetet blir mötet. Fördjupa gärna i Att möta nya människor – varför första intrycket kan få orimligt stor betydelse. Professionella relationer byggs normalt genom upprepade kontakter, inte genom ett perfekt första samtal.
Digitala möten skapar nya former av självövervakning
Videomöten kan göra självfokus extra tydligt eftersom du ibland ser din egen bild samtidigt som du försöker delta. Det blir möjligt att kontrollera ansiktsuttryck, hållning och hur du verkar medan diskussionen pågår. Du kanske också oroar dig för teknisk fördröjning, när du ska börja prata eller om du avbröt någon. Det är förståeligt att formatet kan skapa viss belastning. Om självbilden på skärmen gör det svårt att fokusera på mötet kan du, där plattformen tillåter det, minska hur mycket du tittar på dig själv och rikta uppmärksamheten mot deltagarnas ord, materialet och mötets faktiska uppgift.
Ögonkontakt kan pendla mellan undvikande och överkontroll
När du pratar med en chef eller kollega kanske du först undviker ögonkontakt och sedan börjar kompensera genom att kontrollera den mycket noggrant. Då blir blicken ännu en prestation. Du funderar på hur länge du ska titta, när du ska titta bort och om du verkar osäker. Naturlig social kommunikation innehåller variation i blick och behöver inte regleras sekund för sekund. Om ögonkontakt har blivit ett eget kontrollprojekt är det ofta mer hjälpsamt att rikta uppmärksamheten mot vad personen säger och låta blicken bli en del av samtalet snarare än ett separat prestationsmått.
Försiktighetsspråk och ursäkter kan dölja tydliga idéer
”Det här är säkert en dum tanke, men…” eller ”jag vet inte om det här är relevant…”. Sådana uttryck kan ibland vara helt rimliga markörer för osäkerhet. Men om du använder dem före nästan varje professionellt bidrag kan de fungera som säkerhetsbeteenden. Du har då kritiserat din egen idé innan någon annan fått möjlighet att värdera den. Prova att skilja faktisk osäkerhet från automatisk självförminskning. Du kan säga ”min preliminära bedömning är…” eller ”jag ser en möjlig risk här…” utan att på förhand placera ditt bidrag längst ned i hierarkin. Läs även Att ta plats utan att be om ursäkt – när synlighet väcker skam och oro.
Säkerhetsbeteenden kan hålla bedömningsrädslan vid liv
Säkerhetsbeteenden är strategier som används för att minska risken för ett fruktat socialt utfall. På jobbet kan det vara att repetera meningar, prata mycket kort, undvika ögonkontakt, bara yttra sig när du är helt säker eller hålla dig nära en trygg kollega. Forskningen beskriver säkerhetsbeteenden som en relevant vidmakthållande process vid social ångest. Om situationen går bra kan du annars tillskriva resultatet strategin: ”Det fungerade bara eftersom jag var extremt förberedd.” Då blir det svårare att upptäcka att du kanske hade kunnat hantera situationen med betydligt mindre kontroll.
Undvikande kan vara diskret i ett fungerande arbetsliv
Du behöver inte vara sjukskriven eller utebli från arbetet för att undvikande ska påverka dig. Det kan handla om att aldrig frivilligt presentera, inte söka en tjänst som innehåller ledarskap, låta andra ringa viktiga samtal eller välja bort nätverkande trots att det skulle gynna dig professionellt. Eftersom du fortfarande arbetar kan mönstret vara svårt att upptäcka. Fråga därför inte bara ”klarar jag jobbet?” utan också ”vad har jag börjat organisera mitt arbetsliv för att slippa?”. Forskning visar att social ångest kan vara förenad med yrkesmässig funktionspåverkan och hinder i arbetslivet, även om graden varierar betydligt mellan individer.
Efteranalys kan fortsätta långt efter arbetsdagen
Mötet är slut men du fortsätter arbeta med det mentalt. Du granskar svaret du gav, tonfallet eller chefens ansiktsuttryck. En systematisk översikt och metaanalys visar ett måttligt samband mellan social ångest och post-event rumination, alltså upprepad negativ bearbetning efter sociala situationer. En nyare översikt beskriver också samband med mer negativa prestationsbedömningar och minnesbias. Därför kan arbetsdagen kännas längre än den faktiskt var. Reflektion kan vara professionellt användbar när den leder till konkreta slutsatser. När samma händelse spelas upp utan ny information kan analysen i stället öka osäkerheten inför nästa situation.
Positiv återkoppling kan få mindre vikt än ett litet misstag
Du får flera positiva kommentarer men fastnar vid en korrigering. Eller chefen säger att presentationen var bra och du svarar inom dig att hen ”måste säga så”. Då får negativ information större bevisvärde än positiv information. Det betyder inte att kritik ska ignoreras. Professionell utveckling kräver att kunna ta emot korrigerande återkoppling. Problemet uppstår när positiv information systematiskt diskvalificeras medan varje misstag behandlas som mer sant om din kompetens. Om detta mönster känns igen kan du läsa När sociala framsteg känns som tur – varför positiva erfarenheter inte alltid fastnar.
Upplevd prestation och faktisk prestation är inte alltid samma sak
Social ångest kan göra det frestande att använda känslan under situationen som mått på hur väl du presterade. ”Jag kände mig osäker, alltså måste jag ha verkat osäker och gjort ett dåligt jobb.” Men de leden behöver inte följa varandra. Äldre experimentell forskning på en simulerad anställningsintervju fann exempelvis inte att hög social ångest automatiskt innebar sämre observerad prestation. En enskild studie kan inte generaliseras till alla arbetsplatser, men resultatet illustrerar en viktig princip: stark nervositet är inte samma sak som dokumenterad inkompetens. Utvärdera därför gärna det konkreta arbetsresultatet separat från hur obehaglig situationen kändes.
Arbetsmiljön kan vara problemet – inte bara bedömningsrädslan
Det är viktigt att inte psykologisera bort verkliga problem på arbetsplatsen. En miljö kan präglas av mobbning, utfrysning, aggressiv ledarstil, otydliga roller eller återkommande förlöjligande. Då är vaksamhet inför bedömning inte nödvändigtvis en oproportionerlig reaktion. Fråga därför både vad du fruktar och vilket faktiskt stöd som finns för risken. Har en chef tidigare bestraffat frågor? Har kollegor hånat misstag? Finns dokumenterade arbetsmiljöproblem? Psykologiska strategier ska hjälpa dig skilja rädsla från verklighet, inte få dig att acceptera en skadlig arbetsmiljö. Vid faktiska arbetsmiljöproblem kan andra åtgärder än självhjälp behövas.
Hierarki, arbetskultur och ansvar måste vägas in
Det finns situationer där det är klokt att tänka noggrant innan man talar. Sekretess, ansvar, säkerhetsfrågor och professionella roller sätter verkliga gränser. En junior medarbetare kan dessutom ha andra handlingsmöjligheter än en chef. Målet är därför inte att alltid vara spontan eller exponera sig socialt. Frågan är om försiktigheten motsvarar situationens faktiska krav. Om du behöver tre dagars förberedelse inför en vardaglig kommentar på ett internt möte kan något annat än professionell noggrannhet vara aktivt. Ett funktionellt perspektiv gör det möjligt att behålla rimlig yrkesmässig försiktighet utan att låta bedömningsrädsla styra varje social arbetsuppgift.
Kartlägg ett konkret tillfälle där kompetensen försvann ur fokus
Välj en verklig arbetssituation. Skriv först vad uppgiften var och vad du faktiskt kunde om ämnet. Lägg sedan till vad som hände socialt. Exempel: chef frågar efter min bedömning → jag vet vad jag vill säga → tänker ”tänk om svaret låter banalt” → börjar kontrollera formuleringen → säger mycket mindre än jag tänkt → känner lättnad → blir frustrerad efteråt. När kedjan blir synlig kan du se att kompetensen fanns redan före situationen. Det som förändrades var hur mycket utrymme bedömningsrädslan tog. Det ger en betydligt mer specifik förändringspunkt än slutsatsen ”jag är dålig på möten”.
Identifiera den fruktade arbetsmässiga konsekvensen
Fråga vad du egentligen tror kommer hända om du visar mer av din kompetens. Kanske är prognosen ”chefen kommer inse att jag inte är tillräckligt kunnig”, ”kollegorna kommer tycka att jag försöker framstå som duktig” eller ”om jag gör ett misstag tappar de förtroendet för mig”. Gör förutsägelsen så konkret som möjligt. Då går det att undersöka den. Den diffusa tanken ”det kommer kännas jobbigt” ger mindre information. En tydlig prognos hjälper också till att skilja två olika problem: faktisk arbetsrelaterad risk och en social hotbild som är betydligt större än vad erfarenheterna hittills visar.
Separera observation från tolkning efter mötet
Observationen kan vara: ”chefen ställde två följdfrågor”. Tolkningen kan vara: ”hon tvivlar på att jag kan mitt jobb”. De två sakerna är inte identiska. Följdfrågorna kan naturligtvis innebära kritik, men de kan också vara ett försök att förstå resonemanget eller utveckla diskussionen. Du behöver inte automatiskt välja den mest positiva tolkningen. Målet är att markera vilken information du faktiskt har. Detta är särskilt viktigt när känslan är stark eftersom subjektiv säkerhet annars lätt misstas för objektivt bevis. Att hålla tolkningen öppen några steg längre kan minska behovet av att reparera, överförklara eller älta situationen.
Gör ett litet experiment i ett vanligt möte
Välj en situation där du har relevant kompetens och där risken objektivt är hanterbar. Bestäm ett konkret beteende före mötet: du kanske ska uttrycka en synpunkt innan du vet vad alla andra tycker eller ställa en fråga utan att formulera den perfekt i förväg. Skriv vad du tror kommer hända. Efteråt jämför du prognosen med det observerbara utfallet. Bedöm inte experimentet utifrån om du kände dig lugn. Om du genomförde den planerade handlingen har du skapat ny information. Läs mer om principen i Exponering vid social ångest – hur du tränar utan att göra övningen till prestation.
Minska ett säkerhetsbeteende i taget
Du kanske förbereder för mycket, väntar på perfekt säkerhet, pratar tyst och frågar en kollega efteråt om du verkade kompetent. Försök inte förändra allt samtidigt. Välj ett beteende som tydligt används för att minska bedömningsrisken. Om du brukar repetera en kommentar fem gånger kan du exempelvis säga den efter mindre förberedelse. Om du alltid söker försäkran efter ett möte kan du låta ett tillfälle avslutas utan den kontrollen. Små förändringar ger bättre möjlighet att upptäcka vad som faktiskt händer utan strategin och minskar risken att förändringsarbetet självt blir ännu ett prestationstest.
Flytta uppmärksamheten tillbaka till arbetsuppgiften
När du märker att tankarna handlar om hur du ser ut eller låter kan du återvända till en enkel fråga: ”Vad behöver uppgiften av mig just nu?”. På ett möte kanske svaret är att lyssna på kollegans resonemang. I en presentation är det att förklara nästa punkt. I ett samtal med chefen är det att förstå återkopplingen. Detta är inte en metod för att tvinga bort nervositeten. Den får finnas samtidigt. Syftet är att minska den mängd uppmärksamhet som används till intern övervakning och återföra mer av den till den professionella uppgiften som du faktiskt är där för att utföra.
Öka synligheten gradvis och följ utvecklingen över veckor
Du behöver inte börja med att hålla en stor presentation. Välj återkommande situationer där du kan öka din professionella synlighet något: ställ en fråga, uttryck en synpunkt, presentera en kort del eller ta initiativ till ett samtal. Upprepa innan nivån höjs. Följ ett fåtal funktionella mått över flera veckor: hur ofta låter du bedömningsrädsla stoppa ett relevant bidrag, hur mycket tid går åt till överförberedelse och hur länge fortsätter efteranalysen? Målet är inte maximal synlighet. Målet är större valfrihet så att kompetensen, arbetsuppgiften och dina faktiska professionella mål får större inflytande över beteendet än rädslan för att bli bedömd.
När professionellt stöd eller strukturerat arbete kan hjälpa
Professionellt stöd kan vara relevant om bedömningsrädsla tydligt påverkar möten, presentationer, karriärval, relationer på jobbet eller återhämtningen efter arbetsdagen. En legitimerad behandlare kan hjälpa dig att skilja faktisk arbetsrelaterad risk från social hotbedömning och identifiera vilka strategier som håller problemet vid liv. Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.
För strukturerat arbete med ångest, självkritiska tankar, undvikande och beteendeförändring finns programmet Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest. Fler program och fördjupande artiklar finns på Gävleborgs Psykoterapi Akademi.
Om problemet framför allt uppstår när du ska uttrycka en avvikande uppfattning kan du även läsa Att säga sin åsikt i grupp – varför risken att avvika kan kännas så stor.
Källor, forskning och vidare läsning
Artikelns modell bygger framför allt på forskning om social ångest, yrkesmässig funktionspåverkan, rädsla för negativ bedömning, självfokuserad uppmärksamhet, säkerhetsbeteenden och efterbearbetning. Forskning visar att social ångest kan vara förknippad med svårigheter i arbetslivet, men resultaten ska inte tolkas som att en person med social ångest automatiskt presterar dåligt. Exempelvis har experimentell forskning visat att stark social ångest inte nödvändigtvis motsvarar sämre observerad prestation. Nyare forskning pekar samtidigt på samband mellan social ångest och yrkesmässig funktion. Det är därför viktigt att skilja kompetens, subjektiv prestationsupplevelse och faktiskt arbetsresultat.
- 1177 – Social ångest: symtom, undvikande, säkerhetsbeteenden och behandling
- PubMed – The efficacy of psychotherapy for social anxiety disorder: systematic review and meta-analysis
- PubMed – Safety behaviors in adults with social anxiety: review and future directions
- PubMed – Post-event rumination and social anxiety: systematic review and meta-analysis
- PubMed – Post-event processing in social anxiety: a scoping review
- PubMed – Executive functioning in social anxiety disorder: systematic review and meta-analysis
- PubMed – Bidirectional relationships between hours worked and social anxiety and depression symptoms
- PubMed – Employment barriers, skills and aspirations among job seekers with and without social anxiety disorder
- PubMed – Work-related cognitive behavioral therapy for unemployed persons with social anxiety
- PubMed – Social anxiety and its effects on performance and perception
Att ibland bli nervös på ett möte, inför en presentation eller när man får frågor från en chef är normalt. Professionell bedömning kan vara relevant när rädsla för bedömning, självövervakning, undvikande eller efteranalys återkommande begränsar din möjlighet att fungera, utvecklas eller använda din kompetens i arbetslivet. Vid akut psykisk eller medicinsk fara ska akut vård kontaktas.
