Oro efter ett positivt besked – varför lättnaden kan följas av ett nytt tänk om

Oro efter ett positivt besked – varför lättnaden kan följas av ett nytt tänk om

Oro efter ett positivt besked kan kännas motsägelsefullt. Du har fått informationen du hoppades på: undersökningen såg bra ut, chefen sa ja, personen vill fortsätta relationen eller ansökan blev godkänd. Först kommer lättnaden. Sedan dyker en ny tanke upp: ”Men tänk om något ändå förändras?”

Det positiva beskedet försvinner inte, men uppmärksamheten flyttar sig till det som fortfarande skulle kunna gå fel. Du kanske börjar kontrollera formuleringen, fråga igen, leta efter förbehåll eller skapa nya reservplaner. Ett svar som nyss kändes tryggt börjar då behöva bekräftas på nytt.

Problemet är inte att positiva besked alltid innebär fullständig säkerhet. Nästan all framtid innehåller någon grad av ovisshet. Svårigheten uppstår när den kvarvarande osäkerheten får större vikt än den nya information du faktiskt har fått.

Den här artikeln handlar om varför lättnad kan följas av ett nytt ”tänk om”, hur intolerans för osäkerhet, oro, kontroll och försäkringssökande kan förstärka mönstret och hur du kan låta ett positivt besked få större psykologisk tyngd utan att kräva absoluta garantier om framtiden.

Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk, psykoterapeutisk, juridisk eller ekonomisk bedömning när situationen kräver sådan hjälp.

Oro efter ett positivt besked – varför lättnaden kan följas av ett nytt tänk om

Oro efter ett positivt besked innebär ofta att den första lättnaden inte får bli slutpunkten. Du får beskedet du hoppades på och känner kanske hur kroppen slappnar av. Efter en stund riktas uppmärksamheten mot en ny möjlighet: kan beslutet ändras, kan något ha missats eller finns det ett undantag? Därmed skiftar den psykologiska uppgiften från att ta emot ny information till att försöka garantera att den positiva informationen kommer fortsätta vara sann. Ett mer realistiskt förändringsmål är inte att aldrig få ett nytt ”tänk om”, utan att den tanken inte automatiskt får radera värdet av beskedet du faktiskt har fått.

Varför lättnaden kan bli oväntat kort

Lättnad uppstår när ett tidigare hot eller frågetecken minskar. Om du däremot har vant dig vid att söka hög säkerhet kan hjärnan snabbt börja leta efter nästa osäkerhet. ”Provet var normalt” följs av ”men tänk om det togs för tidigt”. ”Chefen godkände det” följs av ”men tänk om ledningen ändrar beslutet”. Därför kan lättnadens korthet misstolkas som att beskedet inte var tillräckligt tryggt. Men hur länge lättnaden varar och hur tillförlitligt beskedet är är två olika saker. Den nya oron kan säga mer om svårigheten att lämna framtiden öppen än om kvaliteten på den information du fick.

Ett positivt besked kan fortfarande innehålla ovisshet

Ett positivt besked innebär sällan att varje framtida möjlighet är avgjord. Ett beviljat beslut kan senare påverkas av nya omständigheter. Ett lugnande medicinskt besked säger något om det som bedömts, men inte nödvändigtvis om varje tänkbar framtida sjukdom. En relation kan vara trygg i dag utan att någon kan lova exakt hur livet ser ut om tio år. Det är därför viktigt att skilja ett positivt besked från en garanti. Om du endast tillåter dig att känna trygghet när ingen framtida förändring längre är möjlig kommer även mycket starka positiva besked lämna en öppning för fortsatt oro.

Intolerans för osäkerhet kan göra ”men tänk om” svårt att släppa

Intolerans för osäkerhet beskriver en tendens att reagera starkt när framtiden innehåller viktiga frågor som inte går att förutsäga fullständigt. Forskningen visar ett robust samband mellan intolerans för osäkerhet och oro, särskilt vid generaliserad ångest men även bredare. Efter ett positivt besked kan denna mekanism märkas genom att du inte längre främst frågar vad beskedet säger, utan om något fortfarande går att vara osäker på. Eftersom nästan alla verkliga besked lämnar någon liten möjlighet öppen kan sökandet fortsätta länge. Målet blir därför att använda den information som finns, även när den inte kan eliminera varje framtida osäkerhet.

Uppmärksamheten dras mot den lilla kvarvarande risken

Ett besked kanske innehåller nio lugnande delar och ett mindre förbehåll. Ändå märker du att uppmärksamheten fastnar nästan helt på förbehållet. Detta är begripligt eftersom hotrelaterad information ofta får hög prioritet när oro redan är aktiverad. Problemet är att den kvarvarande risken då kan uppfattas som hela beskedet. Försök därför återge informationen i sin fullständiga form. ”Allt såg normalt ut och läkaren rekommenderar vanlig uppföljning” är något annat än ”det finns fortfarande en möjlighet att något kan inträffa”. Båda kan tekniskt vara sanna, men den andra formuleringen kastar bort nästan all information som faktiskt förändrades genom beskedet.

Ordet ”men” kan väga tyngre än resten av beskedet

Du kanske får höra: ”Det ser väldigt bra ut, men vi följer upp enligt rutin.” Hjärnan fastnar vid ordet ”men”. Plötsligt börjar uppföljningen tolkas som tecken på att något ändå är misstänkt. I andra sammanhang kan någon säga: ”Ja, det blir så, men detaljerna bestämmer vi senare.” Då kan de öppna detaljerna kännas viktigare än själva ja-beskedet. Språkliga förbehåll behöver ibland tas på allvar, men de ska förstås i sitt sammanhang. Fråga vad som faktiskt ändrades genom beskedet och vilken funktion förbehållet har, i stället för att automatiskt behandla varje kvarvarande reservation som dold negativ information.

Det kan vara svårt att uppdatera en tidigare negativ tolkning

Före beskedet kanske du har ägnat dagar åt att föreställa dig ett negativt utfall. När positiv information sedan kommer behöver den tidigare modellen uppdateras. Det sker inte alltid omedelbart. Nyare forskning om tolkningar och osäkerhet undersöker hur negativa tolkningar kan bestå även när positiv information tillkommer, och hur intolerans för osäkerhet kan påverka sådan informationsbearbetning. Det betyder inte att alla med oro har samma mekanism. I vardagen är poängen enklare: en tanke du har repeterat hundratals gånger kan fortsätta dyka upp efter att situationen förändrats. Att tanken återkommer betyder därför inte att den gamla prognosen fortfarande är lika välgrundad.

Lättnaden kan själv bli något du börjar kontrollera

Efter ett positivt besked kanske du tänker att du borde känna dig fullständigt lugn. När oron sedan återkommer blir det ett nytt problem: ”Varför är jag fortfarande orolig om allt verkligen är bra?” Då börjar den egna känslan användas för att bedöma beskedets trovärdighet. Men emotionell uppdatering kan gå långsammare än faktisk informationsuppdatering. Du kan förstå rationellt att situationen förbättrats samtidigt som kroppen fortfarande är aktiverad efter en längre period av stress. Ett mer hjälpsamt kriterium är därför vad du vet och hur du agerar, inte om nervsystemet omedelbart producerar exakt den känsla du tycker att ett positivt besked borde ge.

Oro kan kännas som ett sätt att förbereda sig på besvikelse

En ny tanke kan vara: ”Jag vågar inte tro på det ännu.” Oron får då funktionen att skydda dig från att bli överraskad om något ändå förändras. Det kan kännas som om fortsatt vaksamhet gör dig bättre förberedd. Men att oroa sig intensivt och att ha en konkret reservplan är inte samma sak. En praktisk plan kan beskriva vad du gör om situationen förändras. Oro repeterar ofta själva hotet utan att förbättra nästa steg. Forskning har också undersökt positiva föreställningar om oro – exempelvis tanken att oro hjälper oss förbereda oss. Fråga därför om ditt tänkande faktiskt ökar din beredskap eller främst skjuter upp lättnaden.

Att kontrollera om beskedet fortfarande gäller

Ett godkännande har kommit men efter några timmar kontrollerar du statusen igen. Personen sa att allt är bra men nästa dag känner du behov att fråga om något har förändrats. Kontroll är ibland praktiskt nödvändig, men efter ett positivt besked kan den få en annan funktion: att försäkra dig om att verkligheten fortfarande är densamma. Problemet är att varje kontroll bara kan bekräfta situationen i just det ögonblicket. Om målet är att få garanti om hela framtiden behöver nästa kontroll förr eller senare göras igen. Ett relevant experiment är därför att skilja situationer där ny information rimligen kan ha tillkommit från impulsen att kontrollera bara därför att osäkerheten återvänt.

Att läsa samma positiva meddelande om och om igen

Du kanske återvänder till mejlet, journaltexten eller meddelandet för att se om du missade något. Första gången läser du innehållet. Andra gången kontrollerar du kanske formuleringen. Tionde gången analyserar du ett ord som tidigare verkade självklart. Upprepad läsning kan då paradoxalt göra texten mindre säker, eftersom allt fler möjliga tolkningar skapas. Ett funktionellt stoppkriterium är att du har förstått vad meddelandet faktiskt säger och vet om någon handling krävs. Om inget nytt har tillkommit behöver inte samma text fortsätta fungera som ett test på om du fortfarande har rätt att känna lättnad.

Försäkringssökande kan förlänga frågan

Efter beskedet kanske du frågar någon: ”Visst är det här verkligen positivt?” Svaret ger lättnad. Senare kommer nästa fråga: ”Men tror du inte att de kan ändra sig?” Forskning visar att försäkringssökande förekommer i flera ångestproblem och att minskat försäkringssökande kan följa förbättring under kognitiv beteendeterapi. Stöd från andra är förstås inte ett problem. Det viktiga är funktionen. Hjälper personen dig förstå faktisk information eller får personen uppgiften att leverera en framtidsgaranti som ingen egentligen kan ge? När tryggheten måste hämtas på nytt efter varje tvivel kan samtalen bli en del av oroscykeln.

När samma fråga ställs på flera olika sätt

Du kanske redan har fått ett tydligt svar men märker att du omformulerar frågan. ”Så det är bra?” följs av ”du är alltså inte orolig?” och sedan ”du hade sagt till om något såg konstigt ut?”. Varje ny formulering försöker stänga ännu en möjlig öppning. Problemet är att språket nästan alltid kan generera ytterligare ett undantag. Ett användbart tecken är därför om svaret faktiskt förändras. Om du får samma kärninformation gång på gång men behöver nya versioner av den kan det vara osäkerheten, snarare än informationsbristen, som behöver hanteras. Då ger fler frågor sannolikt allt mindre ny kunskap.

Att jämföra andras reaktioner för att avgöra hur trygg du får vara

Du berättar det positiva beskedet och studerar hur andra reagerar. Om någon verkar entusiastisk känner du lättnad. Om någon svarar försiktigt börjar du tvivla. Andras perspektiv kan vara värdefulla, men deras känslouttryck är inte automatiskt bättre information om beskedets tillförlitlighet. En försiktig person kan uttrycka sig återhållsamt även om informationen är stark. En optimistisk person kan reagera positivt trots att detaljer fortfarande är öppna. Försök därför skilja social bekräftelse från själva källinformationen. Det är möjligt att ta emot stöd och glädje från andra utan att använda varje ansiktsuttryck eller tonfall som ytterligare ett bevisprov.

Reservplaner kan vara hjälpsamma – tills de börjar förgrena sig

Ett positivt besked kan fortfarande motivera en enkel reservplan. Om något oväntat förändras kan det vara skönt att veta vad första nästa steg är. Problemet uppstår när planen fortsätter i flera lager. ”Om beslutet ändras gör jag X – men om X inte fungerar gör jag Y – och om Y händer samtidigt som Z…”. Då används planeringen inte längre bara för praktisk beredskap utan för att försöka eliminera alla framtida överraskningar. Ett bra stoppkriterium är att du känner till det första rimliga steget om situationen faktiskt förändras. Resten behöver inte lösas innan det finns ett konkret problem.

På jobbet kan ett ja snabbt följas av nya villkor i huvudet

Chefen godkänner din ledighet, löneförändring eller projektidé och du känner lättnad. Sedan börjar tankarna: ”Tänk om budgeten ändras”, ”tänk om någon annan invänder” eller ”det var kanske inte formellt nog”. Vissa arbetsbeslut behöver naturligtvis dokumenteras och kan ha faktiska villkor. Kontrollera därför det praktiska: är beslutet fattat, finns något mer du behöver göra och finns ett datum eller en process att följa? När dessa frågor är besvarade behöver du inte samtidigt utreda varje hypotetisk framtida anledning till att beslutet skulle kunna omprövas. Professionell framförhållning och obegränsad framtidsbevakning är olika saker.

I nära relationer kan bekräftelse snabbt följas av ny tvekan

En partner säger att relationen är bra eller att hen vill fortsätta tillsammans. Först känner du dig trygg. Några timmar senare börjar du kanske analysera om personen verkligen menade det, varför formuleringen inte var starkare eller om känslan kan förändras nästa vecka. Relationer kan förstås aldrig garanteras för all framtid. Om du kräver sådan säkerhet kommer inte ens uppriktig bekräftelse kunna avsluta frågan. Ett mer hållbart mål är att låta dagens relationella information gälla tills något verkligt förändras. Det betyder inte blind tillit, utan att nya negativa slutsatser bör kräva ny information snarare än enbart ett nytt varv av samma osäkerhet.

Ett positivt medicinskt besked behöver tolkas på rätt nivå

Inom vården bör uttrycket positivt besked förstås som ett lugnande eller gynnsamt besked, eftersom ett ”positivt test” medicinskt kan betyda något helt annat. Ett lugnande provsvar eller läkarbesked ska tas på den nivå vården avsett. Samtidigt kan ingen enskild undersökning garantera all framtida hälsa. Därför är det viktigt att följa vårdens rekommendationer om eventuell uppföljning utan att själv lägga till nya kontroller för att uppnå absolut säkerhet. Om nya eller tydligt förändrade symtom uppstår är det en ny medicinsk fråga. Psykologiska strategier ska aldrig användas för att ignorera relevant medicinsk information.

Ett normalt test betyder inte alltid att all oro försvinner

Du kanske länge har tänkt att du kommer känna dig trygg så fort undersökningen är normal. När svaret sedan är lugnande uppstår ändå nästa möjlighet: ”Tänk om testet missade något?”. Detta är ett känt problem inom hälsooro: medicinsk försäkran kan ibland ge kortare lättnad än väntat när själva kravet på säkerhet kvarstår. Det innebär inte att medicinska tester är oviktiga. När de är kliniskt motiverade har de en medicinsk funktion. Men deras uppgift är inte att göra all framtida sjukdom omöjlig. Om du fortsätter söka nya tester trots återkommande lugnande bedömningar kan både medicinska och psykologiska aspekter behöva diskuteras professionellt.

När beskedet är positivt men fortfarande preliminärt

Ibland är beskedet faktiskt både positivt och öppet. ”Det ser bra ut hittills” innehåller viktig lugnande information samtidigt som slutresultatet inte är färdigt. Då är det korrekt att behålla båda delarna. Fördjupa gärna i Oro när ett besked är preliminärt – varför ”vi får se” kan vara svårt att lämna öppet. Skillnaden mot den här artikeln är att fokus här ligger på situationer där positiv information redan finns men där oron ändå återstartar. Ett preliminärt besked behöver däremot fortsätta behandlas som preliminärt tills ny information kommer.

Verkliga förbehåll ska inte psykologiseras bort

Det finns situationer där ett tidigare positivt besked faktiskt förändras. En arbetsgivare kan ändra en plan, en relation kan utvecklas och ny medicinsk information kan tillkomma. Målet är därför inte att träna bort all vaksamhet eller intala sig att positiva besked aldrig kan ändras. Frågan är vad som har förändrats just nu. Finns ny konkret information, eller har endast en ny tanke uppstått? Den skillnaden är central. Psykologisk flexibilitet innebär att kunna uppdatera sig när verkligheten förändras, men också att inte behandla varje hypotetisk möjlighet som om förändringen redan hade inträffat. Både överdriven trygghet och överdriven vaksamhet kan ge en mindre korrekt bild.

När reaktionen fortfarande är normal

Efter ett viktigt besked är det vanligt att lättnad blandas med viss vaksamhet. Om du har varit stressad länge kan nervsystemet dessutom behöva tid innan känslorna följer den nya informationen. Ett enstaka ”tänk om” innebär inte ett ångestproblem. Mer informativt är vad som händer därefter. Kan du återgå till vardagen och låta beskedet stå? Eller behöver du fortsätta kontrollera, fråga och analysera för att hålla lättnaden vid liv? Funktionspåverkan, tidsåtgång och minskad frihet säger mer än förekomsten av en enstaka tvivlande tanke. Normal försiktighet och kliniskt betydelsefull oro ligger på ett kontinuum.

När mönstret ingår i bredare oro

Om samma process uppstår efter positiva besked inom arbete, ekonomi, relationer, hälsa och andra områden kan den ingå i ett bredare orosmönster. Intolerans för osäkerhet är särskilt starkt kopplad till generaliserat ångestsyndrom, men finns även i andra problemområden. GAD innebär dock betydligt mer än att ha svårt att lita på ett enskilt gott besked. För en bredare genomgång kan du läsa Generaliserat ångestsyndrom (GAD) – när oron flyttar från problem till problem. Diagnos kräver individuell bedömning och ska inte dras utifrån en enskild mekanism.

Sömn, stress och belastning påverkar hur lätt ”tänk om” återkommer

Ett besked som känns tillräckligt tryggt på eftermiddagen kan börja ifrågasättas sent på kvällen. Trötthet, hög arbetsbelastning, konflikter och annan stress kan minska förmågan att låta frågor vara avslutade. Det betyder inte att beskedet blivit mindre tillförlitligt sedan tidigare på dagen. Lägg därför märke till när du brukar börja öppna frågan igen. Om analysen framför allt sker när du är utmattad kan det vara mer relevant att återhämta dig än att försöka lösa beskedet ännu en gång. Dagsformen är viktig information om din sårbarhet, men är inte automatiskt information om själva externa situationen.

Kartlägg ett konkret positivt besked från början till slut

Välj en verklig händelse och skriv kedjan. Exempel: får mejlet ”din ansökan är godkänd” → känner stark lättnad → tänker ”tänk om de upptäcker ett fel” → läser mejlet igen → söker reglerna på nätet → frågar en vän om ett godkännande kan återkallas → känner lättnad → börjar nästa dag undra om vännen verkligen vet. När kedjan blir synlig går det att se att själva positiva beskedet bara var första delen. Problemen fortsatte genom flera beteenden som skulle göra beskedet ännu säkrare. Då går det att välja en specifik brytpunkt i stället för att försöka stoppa alla orostankar samtidigt.

Skilj observation, tolkning och prognos

Observation: ”jag fick besked att ansökan är godkänd.” Tolkning: ”det finns säkert något de fortfarande kan upptäcka.” Prognos: ”beslutet kommer kanske återkallas.” Vid stark oro kan de tre nivåerna kännas som delar av samma fakta, men bara den första återger information du faktiskt fått. Det betyder inte att prognosen är omöjlig. Nästan vilken framtida förändring som helst kan vara möjlig. Frågan är om ny information gör den relevant just nu. Genom att hålla nivåerna isär kan du använda det positiva beskedet utan att kräva att det samtidigt ska göra varje hypotetiskt negativt framtidsscenario omöjligt.

Bestäm vad som faktiskt skulle räknas som ny information

Definiera vad som behöver hända för att frågan rimligen ska öppnas igen. Det kan vara ett nytt meddelande, en förändring av villkoren, ett nytt symtom eller annan konkret information. Att du plötsligt känner mer oro behöver däremot inte innebära att det externa läget har förändrats. Inte heller en ny formulering av samma ”tänk om”. Detta skapar ett tydligare stoppkriterium. Du behöver inte fatta ett nytt beslut om beskedets tillförlitlighet varje gång tanken kommer. Fram till dess att relevant information tillkommer får den nuvarande informationen vara den bästa tillgängliga beskrivningen av situationen.

Gör ett beteendeexperiment med mindre kontroll

Välj ett kontrollbeteende som inte behövs av praktiska eller medicinska skäl. Om du brukar läsa beskedet fem gånger kan du läsa det tillräckligt för att förstå innehållet och sedan låta det vara. Om du frågar flera personer om de också tycker att beskedet är positivt kan du avstå från en sådan fråga. Skriv först vad du förväntar dig ska hända om kontrollen minskar. Målet är inte att bevisa att inget negativt någonsin kan inträffa. Beteendeexperiment kring negativa föreställningar om osäkerhet har visat lovande resultat vid GAD. Här undersöker du specifikt om kontrollen behövs för att kunna låta den positiva informationen stå kvar.

Låt det positiva beskedet stå kvar utan att förbättra det

När beskedet återkommer i tanken kan impulsen vara att lägga till en garanti: ”Det är bra och det kommer definitivt aldrig ändras.” Men detta ställer ett högre krav än informationen kan bära. Ett mer hållbart svar är att låta beskedet stå precis som det är. ”Jag har fått ett positivt besked. Jag använder den informationen tills något nytt tillkommer.” Du behöver då varken göra informationen mer säker eller mindre säker än den är. Detta är en viktig skillnad från positivt tänkande. Målet är inte att ersätta oro med optimism, utan att låta verklig positiv information få den vikt den faktiskt förtjänar.

Träna på att låta lättnaden finnas utan att säkra den

När lättnaden kommer kan du märka impulsen att snabbt försöka bevara den genom en extra kontroll. Ett alternativ är att låta den positiva reaktionen finnas utan att kontrollera hur länge den varar. Om oron återkommer behöver inte detta innebära att lättnaden var falsk. Du kan tänka: ”Nu kom nästa tänk om. Beskedet har inte förändrats.” Därefter återgår du till det du höll på med. Övningen är inte att hålla fast vid en viss känsla. Den handlar om att inte göra varje emotionell förändring till ett krav på ny informationsinhämtning. Lättnad får komma och gå utan att beskedet måste omprövas varje gång.

Följ större handlingsfrihet och sök stöd vid behov

Följ utvecklingen över flera veckor snarare än att mäta om du känner fullständig trygghet. Kan du låta positiva besked stå längre utan nya kontroller? Behöver du färre försäkringar? Kan du planera vidare utan att först lösa alla hypotetiska undantag? Tar ”tänk om”-varven mindre tid? Dessa förändringar säger mer om ökad handlingsfrihet än om all oro har försvunnit. Professionellt stöd kan vara relevant när kontrollbehov, försäkringssökande eller återkommande oro tydligt påverkar arbete, sömn, relationer eller andra viktiga delar av livet. Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.

För strukturerat arbete med oro, ovisshet, kontrollbehov och beteendeförändring finns programmet Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest. Programmet ska användas som stöd för reflektion och beteendeförändring, inte som ett sätt att skapa nya garantier.

Om problemet i stället är att beskedet fortfarande uttryckligen är villkorat kan du läsa Oro när ett besked är preliminärt – varför ”vi får se” kan vara svårt att lämna öppet. Om själva beslutet fortfarande ligger hos någon annan finns även Oro när någon annan har kontrollen – varför andras beslut kan vara svåra att vänta på.

Källor, forskning och vidare läsning

Det finns inget stort separat forskningsfält för vardagsformuleringen ”oro efter ett positivt besked”. Artikelns modell bygger därför på forskning om intolerans för osäkerhet, oro, tolkning av information, försäkringssökande och kontrollbeteenden. Aktuell forskning stödjer en stark koppling mellan intolerans för osäkerhet och oro, medan studier av behandlingsmekanismer visar att säkerhetsbeteenden och negativa föreställningar om osäkerhet kan vara relevanta förändringsmål. Nyare forskning om tolkningar visar samtidigt att sambanden mellan osäkerhet, negativa tolkningar och förmågan att uppdatera information är komplexa. Resultaten ska därför användas som forskningsinformerade modeller, inte som en individuell diagnos eller säker förklaring.

Att få ett nytt ”tänk om” efter ett positivt besked är vanligt och innebär inte i sig ett ångestsyndrom. Professionell bedömning kan vara relevant när kontroll, försäkringssökande, undvikande eller återkommande oro tar betydande tid eller begränsar vardagen. Om ett besked gäller medicinska, juridiska, ekonomiska eller andra områden där nya fakta eller verkliga risker tillkommer ska relevant professionell information alltid prioriteras framför generella självhjälpsövningar. Vid akut psykisk eller medicinsk fara ska akut vård kontaktas.
Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

OM FÖRFATTAREN

Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

Daniel Karlsson är legitimerad psykoterapeut med inriktning mot psykodynamisk psykoterapi (PDT) och utbildning i Dynamic Interpersonal Therapy (DIT). Han arbetar med unga vuxna och vuxna vid Gävleborgs Psykoterapi.

Läs mer om Daniel Karlsson →

Vill du arbeta vidare med konkreta verktyg?

Utforska våra forskningsbaserade digitala självhjälpsprogram, utvecklade av legitimerad psykoterapeut.

Se självhjälpsprogrammen