Oro när ett besked är preliminärt – varför ”vi får se” kan vara svårt att lämna öppet

Oro när ett besked är preliminärt – varför ”vi får se” kan vara svårt att lämna öppet

Ett preliminärt besked kan vara märkligt svårt att förhålla sig till. Du har fått mer information än tidigare, men ändå inte ett svar som går att lägga åt sidan. Någon säger ”det ser bra ut hittills”, ”vi får se”, ”det blir förmodligen så” eller ”jag tror att det går att ordna” – och i stället för lättnad börjar nästa analys.

Vad betyder ”förmodligen”? Hur säkert lät personen? Vad skulle fortfarande kunna ändras? Borde du fråga igen? Förbereda en reservplan? Vänta med att hoppas? När beskedet inte är helt slutgiltigt kan själva öppningen i svaret bli det som fångar uppmärksamheten.

Problemet är inte att preliminära besked saknar betydelse. Tvärtom behöver de ibland tolkas försiktigt eftersom förutsättningarna faktiskt kan förändras. Svårigheten uppstår när behovet av säkerhet gör att du försöker omvandla ett villkorat besked till en garanti som situationen ännu inte kan ge.

Den här artikeln handlar om varför ”vi får se” kan vara så svårt att lämna öppet, hur intolerans för osäkerhet, oro, kontroll och försäkringssökande kan förstärka varandra och hur du kan skilja rimlig uppföljning från försök att få ett preliminärt svar att kännas definitivt.

Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk, psykoterapeutisk, juridisk eller ekonomisk bedömning när situationen kräver sådan hjälp.

Oro när ett besked är preliminärt – varför ”vi får se” kan vara svårt att lämna öppet

Oro när ett besked är preliminärt uppstår ofta i ett mellanläge. Något har klarnat, men inte tillräckligt för att framtiden ska vara helt bestämd. Du kanske har fått ett positivt besked med ett förbehåll, en plan som fortfarande kan ändras eller ett svar som beror på ytterligare information. För den som har svårt med ovisshet kan just mellanläget bli mentalt krävande. Hjärnan försöker göra om ”troligen” till ”definitivt” och ”vi får se” till ett ja eller nej. Ett viktigt förändringsmål är därför att kunna använda den information som faktiskt finns utan att kräva att den samtidigt ska besvara sådant som fortfarande är öppet.

Ett preliminärt besked är inte samma sak som att inget besked finns

Det är lätt att behandla all kvarvarande osäkerhet som om du fortfarande stod helt utan information. Men ett preliminärt besked innehåller ofta något användbart. ”Det ser sannolikt ut att bli så” är exempelvis mer information än ”vi vet ingenting”, även om det inte är en garanti. Ett första steg är därför att inte kasta bort den information du faktiskt fått bara därför att den inte är fullständig. Fråga: vad vet jag mer nu än före beskedet? Vad är fortfarande öppet? När dessa två delar hålls isär blir situationen mer precis och mindre benägen att reduceras till den globala känslan ”jag vet fortfarande ingenting”.

Varför ”vi får se” kan vara så svårt att lämna öppet

Uttryck som ”vi får se” saknar ett tydligt avslut. De lämnar flera framtida möjligheter aktiva samtidigt. Om du föredrar tydliga beslut kan detta kännas mer belastande än ett definitivt negativt svar. Ett nej går åtminstone att förhålla sig till. Ett kanske kräver att två eller flera framtider hålls öppna samtidigt. Då kan tankarna börja försöka avgöra vilken framtid som egentligen gäller. Problemet är att mer analys inte alltid kan besvara frågan. I vissa situationer är formuleringen preliminär därför att verkligheten fortfarande är preliminär. Då behöver den mentala representationen få vara lika öppen som den faktiska situationen.

Intolerans för osäkerhet kan göra mellanläget mer belastande

Intolerans för osäkerhet beskriver en tendens att reagera negativt på situationer där viktiga utfall inte går att förutsäga eller garantera. En stor preregistrerad metaanalys från 2026 fann ett robust samband mellan intolerans för osäkerhet och oro över flera ångestproblem. Det betyder inte att obehag inför preliminära besked automatiskt innebär ett ångestsyndrom. Mekanismen är bredare än en diagnos. I den här situationen blir den relevant när du upplever att ett villkorat besked måste omvandlas till full visshet innan du kan återgå till vardagen, fatta andra beslut eller tillåta dig själv att känna lättnad.

Tvetydig information lämnar mer utrymme för tolkning

Ett definitivt besked innehåller relativt lite tolkningsutrymme. Ett preliminärt besked innehåller mer. Om någon säger ”det borde gå” kan du lägga vikt vid ”gå” eller vid ”borde”. När oro är stark dras uppmärksamheten ofta mot förbehållet. Då kan den osäkra delen av beskedet få större vikt än den samlade informationen. Det betyder inte att förbehållet ska ignoreras. Målet är att representera hela beskedet korrekt. ”Det ser positivt ut, men är ännu inte slutligt” är exempelvis mer precist än både ”det är klart” och ”ingenting är säkert, så det kan lika gärna gå helt fel”.

Den första negativa tolkningen kan börja kännas som fakta

Du hör ”troligen” och tänker omedelbart: ”De vet något negativt som de inte vill säga.” När en sådan tolkning väl har skapats kan efterföljande information börja bedömas utifrån den. Ny forskning om tolkningsflexibilitet visar att negativa tolkningar och svårigheter att uppdatera dem när ny information tillkommer är relevanta för förståelsen av ångest och intolerans för osäkerhet. I vardagen innebär det att den första förklaringen bör behandlas som en hypotes snarare än ett facit. Fråga vad beskedet bokstavligen innehöll innan du börjar fylla i varför personen uttryckte sig på just det sättet.

En stark känsla säger inte hur sann en prognos är

Ovisshet kan skapa stark kroppslig och emotionell aktivering. När obehaget är intensivt är det lätt att dra slutsatsen att det måste finnas ett starkt skäl att vara orolig. Men känslans intensitet och sannolikheten för ett visst utfall är olika informationskällor. Du kan känna 90 procents oro utan att situationen innehåller 90 procents risk. Samtidigt behöver du inte försöka övertyga dig om att risken är noll. Ett mer precist språk är: ”Jag känner stark oro därför att frågan är viktig och fortfarande öppen. Det berättar inte i sig vilket av de möjliga utfallen som kommer inträffa.”

Att be om förtydligande kan vara helt rimligt

Det finns inget problem i att fråga vad ett preliminärt besked betyder när formuleringen faktiskt är oklar. ”Vad behöver fortfarande hända innan beslutet blir definitivt?” eller ”när tror du att ni vet säkert?” kan ge praktisk information som förändrar vad du behöver göra. Tolerans för ovisshet innebär alltså inte att du ska acceptera onödig otydlighet. Frågan är vilken information du försöker få. Om svaret kan påverka ett beslut eller tydliggöra processen är frågan funktionell. Om du redan förstått situationen men fortsätter fråga tills orden låter tillräckligt säkra kan funktionen gradvis ha skiftat från informationsinhämtning till försäkringssökande.

När samma fråga behöver ställas på flera olika sätt

Du kanske får ett svar men märker att lättnaden bara håller några minuter. Då formulerar du frågan igen: ”Men du tror verkligen det?”, ”hur säker är du?”, ”det finns väl ingen anledning att tro något annat?”. Nästa svar kan ge ytterligare lättnad men fortfarande inte skapa den garanti du egentligen söker. Forskning om försäkringssökande visar att beteendet förekommer över flera ångestproblem och kan förändras i behandling. Ett användbart tecken är därför inte bara hur ofta du frågar utan vad som händer efter svaret. Om ett tydligt svar snabbt genererar en ny version av samma fråga kan själva osäkerheten vara problemet som försöker lösas.

Ordval, tonfall och pauser kan börja analyseras som dolda besked

När det uttalade svaret inte känns tillräckligt säkert kan uppmärksamheten flyttas till hur det levererades. ”Varför pausade hon före ordet?”, ”han lät mindre säker än förra gången”, ”varför skrev hon ’förhoppningsvis’ i stället för ’absolut’?”. I vissa professionella sammanhang har ordval verklig betydelse, men detaljer kan också få mer tolkningskraft än de bär. Ett relevant test är om du faktiskt har ny information eller om du försöker rekonstruera ett definitivt svar ur röstläge och formuleringar. När språket börjar analyseras bortom vad avsändaren själv har sagt kan osäkerheten lätt växa snarare än minska.

Tidsangivelser kan själva bli preliminära

”Förmodligen nästa vecka” kan skapa två osäkerheter samtidigt: vad som kommer hända och när det händer. Då kan kalendern bli ett nytt kontrollområde. Du räknar dagar, jämför med tidigare besked och tolkar varje försening som information om utfallet. Ibland är en försening relevant och behöver följas upp. Men en preliminär tidsram är inte samma sak som en fast deadline. Fråga därför vilken status tidsangivelsen faktiskt hade. Om personen uttryckligen sa att tidpunkten kunde ändras behöver en mindre förändring inte automatiskt betyda att hela innehållet i beskedet också har förändrats.

I nära relationer kan ”vi får se” kännas som ett hot mot relationen

Om en partner eller annan viktig person säger ”jag behöver fundera” kan det vara mycket svårt att låta frågan vara öppen. Det är inte bara beslutet som känns osäkert, utan kanske också din plats i relationen. Då kan du försöka få fler besked, tolka meddelanden eller skapa samtal som påskyndar beslutet. Samtidigt har den andra personen rätt till ett eget beslutsutrymme. Det betyder inte att du måste acceptera obegränsad otydlighet. Du kan uttrycka vad du behöver och vilka tidsramar som fungerar för dig. Skillnaden ligger mellan att sätta en egen gräns och att försöka få bort ovissheten genom att pressa fram ett svar.

På jobbet kan ett preliminärt besked påverka verklig planering

En chef kanske säger att en förändring ”troligen” blir av men att beslutet ännu inte är fattat. Då finns en praktisk balans: du kan behöva börja tänka på konsekvenserna utan att agera som om allt redan är beslutat. Det är lätt att hamna i ytterligheter – antingen planera hela framtiden efter det preliminära beskedet eller vägra använda någon av informationen eftersom den inte är säker. Ett mer proportionerligt förhållningssätt är att avgöra vilka förberedelser som är reversibla och rimliga redan nu, och vilka beslut som faktiskt bör vänta tills beskedet blivit formellt eller slutgiltigt.

Inom vården måste preliminära besked hanteras medicinskt försiktigt

Preliminära medicinska besked är ett särskilt område eftersom tolkningen kan ha betydelse för hälsan. Här ska psykologiska strategier aldrig användas för att ersätta medicinsk återkoppling eller för att ignorera förändrade symtom. Om en läkare säger att något ”ser bra ut hittills” kan det finnas medicinska skäl till att det slutliga svaret ändå inväntas. För en mer specifik genomgång kan du läsa Oro i väntan på ett svar från vården – hur du kan hålla både försiktighet och ovisshet. Följ alltid vårdens faktiska råd.

Ett positivt preliminärt besked kan följas av ett nytt ”tänk om”

Du har väntat länge och får äntligen höra att allt ser lovande ut. Först kommer lättnaden. Sedan dyker nästa tanke upp: ”Men varför sa de inte att det var helt säkert?” Därmed förskjuts uppmärksamheten från den positiva informationen till det återstående förbehållet. Problemet är inte att du registrerar osäkerheten. Den finns faktiskt kvar. Svårigheten uppstår när den lilla återstående osäkerheten tillåts annullera all ny information du just fått. Om detta är ett återkommande mönster kan du också läsa Oro efter ett positivt besked – varför lättnaden kan följas av ett nytt tänk om.

Ett negativt preliminärt besked behöver inte behandlas som slutgiltigt

Samma princip gäller åt andra hållet. Om den första informationen är negativ kan det vara lätt att omedelbart leva som om det värsta utfallet redan är definitivt. Men om beskedet uttryckligen är preliminärt behöver även den negativa informationen hållas på rätt nivå. Det innebär inte falsk optimism eller att du ska ignorera risk. Det innebär att inte göra mer av beskedet än vad det faktiskt säger. ”Det finns tecken som behöver utredas vidare” är något annat än ”det slutliga resultatet är redan känt”. Precision skyddar alltså både mot orealistisk trygghet och mot att preliminär oro omvandlas till en säker katastrof.

Nya villkor kan faktiskt förändra ett preliminärt utfall

Ett besked är ibland preliminärt därför att något verkligt återstår: ett möte, ett godkännande, ytterligare information eller någon annans beslut. Då är det inte en psykologisk feltolkning att inse att utfallet fortfarande kan ändras. Målet är inte att tänka bort denna möjlighet. Fråga i stället vad det betyder praktiskt. Finns något du behöver göra om förutsättningarna förändras? Kan du avvakta? Behöver du en reservplan? När konkreta handlingsalternativ har identifierats behöver du inte samtidigt försöka förutse exakt vilken förändring som kommer ske. Du kan vara förberedd utan att framtiden måste bli säker i förväg.

En reservplan kan skapa frihet – eller bli ännu ett kontrollprojekt

Att tänka igenom ett alternativ kan vara klokt när det preliminära beskedet påverkar viktiga beslut. En kort reservplan kan minska praktisk sårbarhet: ”Om det inte blir så gör jag X.” Problemet uppstår när planen fortsätter förgrena sig. ”Men om X också misslyckas? Och om det händer samtidigt som Y?” Då försöker planeringen inte längre bara förbereda dig utan eliminera varje möjlig framtida osäkerhet. Ett användbart stoppkriterium är att du vet ditt första rimliga nästa steg om beskedet förändras. Resten kan planeras senare när du faktiskt vet vilken situation som behöver lösas.

Problemlösning och oro kan låta nästan identiska

Både problemlösning och oro innehåller frågor om framtiden. Skillnaden ligger ofta i vad tänkandet producerar. Problemlösning leder till ett beslut eller en handling: ”Om beskedet ändras ringer jag den personen.” Oro återvänder ofta till samma fråga utan att nästa steg blir tydligare: ”Men tänk om det ändå går fel?”. När du märker att tankarna cirklar kan du därför fråga om något faktiskt har förändrats sedan förra varvet. Finns ny information eller ett nytt beslut att fatta? Om svaret är nej kan fortsatt tänkande vara ett försök att få känslomässig säkerhet snarare än ytterligare problemlösning.

Kontroll kan ge aktivitet utan att förändra utfallet

Du kontrollerar telefonen, mejlen, kalendern eller statusen på ett ärende. Aktiviteten kan ge en känsla av att du gör något åt situationen. Men om inget nytt kan ha hänt sedan förra kontrollen är det främst den egna känslan som påverkas. Ny forskning om kontrollbeteenden under osäkerhet visar att intolerans för osäkerhet är relevant för hur människor använder kontroll när feedback saknas eller hotet känns oklart. Det betyder inte att all kontroll är problematisk. Frågan är om kontrollen är kopplad till ett realistiskt informationsflöde eller om den upprepas varje gång obehaget stiger.

Försäkringssökande kan göra andras trygghet till ett villkor

Du kanske berättar det preliminära beskedet för flera personer och frågar vad de tror. Varje person får bedöma samma formulering: ”Visst låter det ändå positivt?” När flera säger ja känner du dig bättre – tills nästa tvekan kommer. Forskning om försäkringssökande visar att beteendet förekommer över flera ångestproblem och att minskat försäkringssökande kan följa klinisk förbättring. Stöd från andra är inte problemet. Skillnaden ligger i om du söker närhet, perspektiv och hjälp eller om personen får uppgiften att skapa en garanti om något som även hen egentligen saknar möjlighet att veta säkert.

Stöd kan handla om att bära ovissheten tillsammans

En närstående behöver inte övertyga dig om att allt kommer gå bra för att vara hjälpsam. Ibland är ett mer hållbart stöd: ”Jag förstår att det är jobbigt att inte veta. Vi får ta nästa steg när beskedet blir tydligare.” Det minskar inte frågans betydelse och lovar inget som personen inte kan veta. Om du vill be om stöd kan du därför vara specifik: behöver du hjälp att tänka igenom en praktisk plan, sällskap medan du väntar eller bara någon som lyssnar? Ju tydligare funktionen är, desto mindre behöver relationen bli ett system för upprepade försäkringar om framtida utfall.

Ibland är problemet verklig otydlighet – inte bara din oro

Alla preliminära besked är inte väl kommunicerade. En arbetsgivare, partner, myndighet eller annan aktör kan lämna dig i onödigt oklara besked eller kontinuerligt flytta villkoren. Då är lösningen inte nödvändigtvis att träna mer på osäkerhet. Du kan behöva be om tydlighet, sätta gränser eller få veta vilka kriterier som faktiskt gäller. Psykologisk kunskap får inte användas för att förklara bort en miljö som genuint är inkonsekvent eller oskälig. Fråga därför både vad som händer inom dig och vad som händer i situationen. Tolerans för osäkerhet innebär inte tolerans för obegränsad otydlighet från andra människor.

När oro över ett preliminärt besked fortfarande är normal

Om beskedet gäller något viktigt är det normalt att tänka på vad som fortfarande kan förändras. Du behöver inte betrakta varje behov av klarhet som ett psykiskt problem. Mer informativt är hur mycket beteendet kostar. Kan du låta frågan vila mellan relevanta uppdateringar? Kan du fortsätta arbeta, sova och delta i vardagen? Eller behöver beskedet analyseras om och om igen trots att ingen ny information tillkommit? En period med stark oro kan vara helt proportionerlig när mycket står på spel. Problemet blir mer kliniskt relevant när samma typ av osäkerhet återkommande leder till omfattande kontroll och tydligt minskad handlingsfrihet.

Ett återkommande mönster i många områden kan vara en del av bredare oro

Om ”vi får se” blir mycket svårt oavsett om det gäller arbete, ekonomi, relationer, resor eller hälsa kan det preliminära beskedet vara en utlösare i ett bredare orosmönster. Intolerans för osäkerhet har särskilt stark koppling till generaliserat ångestsyndrom, men förekommer även transdiagnostiskt. För en bredare genomgång kan du läsa Generaliserat ångestsyndrom (GAD) – när oron flyttar från problem till problem. Ett enda specifikt problem med preliminära besked är däremot inte tillräckligt för att dra någon diagnostisk slutsats.

Kartlägg ett konkret preliminärt besked från början till slut

Välj en verklig situation. Exempel: chefen säger ”det borde gå att ordna” → tänker ”varför säger hon inte att det är säkert?” → analyserar tonfallet → frågar en kollega vad uttrycket betyder → känner lättnad → tänker senare ”kollegan vet ju inte” → skickar ett nytt meddelande → får samma svar med lite andra ord → fortsätter fundera. När kedjan blir synlig går det att se att det preliminära beskedet endast var första steget. Därefter följde flera försök att omvandla det till något mer definitivt. Det gör det möjligt att välja en konkret brytpunkt i stället för att försöka förändra hela oron samtidigt.

Skilj observation, tolkning och prognos

Observation: ”personen sa att det troligen blir så men att beslutet fattas på fredag.” Tolkning: ”personen verkar egentligen osäker.” Prognos: ”det kommer antagligen inte bli av.” När oron stiger kan alla tre meningarna kännas som samma information. Men endast den första återger beskedet. Den andra och tredje är möjliga tolkningar. Du behöver inte ersätta dem med en optimistisk prognos. ”Det kommer definitivt gå bra” är också mer än du vet. Målet är att låta den faktiska informationen vara just så säker eller osäker som den är, utan att göra den vare sig tryggare eller farligare.

Definiera vilken information som faktiskt skulle förändra situationen

Innan du börjar kontrollera kan du fråga: vilken ny information skulle egentligen ändra mitt nästa steg? Kanske är det ett formellt beslut, en ny tidsram eller ett meddelande om att villkoren har förändrats. Att du känner mer oro än i går är däremot inte i sig en förändring i det externa läget. Inte heller en ny analys av samma ord. Genom att definiera vad som räknas som verkligt ny information blir det lättare att låta resten vänta. Du behöver då inte avgöra situationen på nytt varje gång tanken dyker upp, eftersom kriteriet för när frågan faktiskt behöver öppnas igen redan är känt.

Gör ett beteendeexperiment med mindre kontroll

Välj en låg- eller mellanbelastande situation och förändra ett enda beteende. Om du normalt frågar tre personer vad de tror kan du låta bli att fråga den tredje. Om du läser ett preliminärt mejl tio gånger kan du läsa det tillräckligt för att förstå innehållet och sedan stänga det. Skriv först vad du tror kommer hända. Målet är inte att bevisa att beskedet kommer bli positivt. Du undersöker om kontrollen behövs för att du ska kunna fungera under ovissheten. Randomiserad behandlingsforskning ger stöd för beteendeexperiment riktade mot negativa föreställningar om osäkerhet vid generaliserad ångest.

Öva på att låta en fråga vara verkligt öppen

Ett enkelt men svårt svar på ”kommer det bli så?” kan ibland vara: ”Jag vet inte ännu.” Lägg märke till impulsen att omedelbart lägga till något som gör meningen tryggare eller farligare. ”Men det blir säkert bra” och ”så det kommer säkert gå fel” fyller båda luckan. Övningen är att låta luckan finnas när det är vad verkligheten faktiskt innehåller. Detta är inte resignation. Om ny information kommer agerar du på den. Fram tills dess tränar du på att inte kräva att den mentala modellen ska vara mer definitiv än situationen själv. Just den förmågan är central när livet fortfarande befinner sig i ett ”vi får se”.

Små upprepningar bygger större tolerans för preliminära besked

Börja inte nödvändigtvis med den mest avgörande ovissheten i ditt liv. Det finns många vardagliga mellanlägen: en plan som ännu inte är bekräftad, ett svar som kommer senare eller en person som ännu inte vet vad hen vill. Välj små situationer där du avstår från en extra kontroll eller låter ett ”kanske” stå kvar utan att omedelbart söka mer information. Forskning om beteendeexperiment för intolerans för osäkerhet stödjer idén att negativa föreställningar om osäkerhet kan prövas genom erfarenhet. Målet är dock inte att varje övning ska kännas lätt, utan att du gradvis får fler erfarenheter av att kunna fungera utan ett slutgiltigt besked.

Följ större handlingsfrihet och sök stöd när ovissheten tar över

Utvärdera utvecklingen över flera veckor. Behöver du färre extra besked? Kan du lägga undan ett preliminärt svar längre? Tar ordanalysen mindre tid? Kan du göra andra saker medan beslutet fortfarande är öppet? Sådana förändringar säger mer än om ångesten försvann helt. Professionellt stöd kan vara relevant när ovisshet, kontroll, försäkringssökande eller återkommande oro tydligt påverkar arbete, sömn, relationer eller andra viktiga delar av livet. Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.

För strukturerat arbete med oro, ovisshet, kontrollbehov och beteendeförändring finns programmet Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest. Fler program och fördjupande artiklar finns på Gävleborgs Psykoterapi Akademi.

Om problemet framför allt handlar om att själva beslutet ligger hos någon annan kan du läsa Oro när någon annan har kontrollen – varför andras beslut kan vara svåra att vänta på.

Källor, forskning och vidare läsning

Det finns inget separat stort forskningsfält för vardagsformuleringen ”oro när ett besked är preliminärt”. Artikelns modell bygger därför på forskning om intolerans för osäkerhet, oro, negativa tolkningar av tvetydig information, kontrollbeteenden och försäkringssökande. En stor preregistrerad metaanalys från 2026 bekräftar ett robust samband mellan intolerans för osäkerhet och oro över flera ångestproblem. Samtidigt visar behandlingsstudier och systematiska översikter att negativa föreställningar om osäkerhet och vissa strategier runt oro går att påverka. Resultaten beskriver gruppmönster och avgör inte varför en enskild person reagerar starkt på ett visst preliminärt besked.

Att känna oro när ett viktigt besked fortfarande är preliminärt är normalt. Professionell bedömning kan vara relevant när ovisshet leder till omfattande kontroll, försäkringssökande, undvikande, sömnsvårigheter eller tydlig funktionspåverkan. Om beskedet gäller medicinska, juridiska, ekonomiska eller andra områden där verkliga risker och tidsfrister finns behöver relevanta professionella råd och praktiska åtgärder alltid prioriteras framför generella självhjälpsövningar. Vid akut psykisk eller medicinsk fara ska akut vård kontaktas.
Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

OM FÖRFATTAREN

Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

Daniel Karlsson är legitimerad psykoterapeut med inriktning mot psykodynamisk psykoterapi (PDT) och utbildning i Dynamic Interpersonal Therapy (DIT). Han arbetar med unga vuxna och vuxna vid Gävleborgs Psykoterapi.

Läs mer om Daniel Karlsson →

Vill du arbeta vidare med konkreta verktyg?

Utforska våra forskningsbaserade digitala självhjälpsprogram, utvecklade av legitimerad psykoterapeut.

Se självhjälpsprogrammen