Du träffar en person du tycker om och ändå känner du dig ovanligt trött efteråt. Kanske har samtalet egentligen varit trevligt. Det har inte varit någon konflikt och inget uppenbart problem har inträffat. Ändå märker du att något i dig behöver återhämta sig.
I andra relationer kan motsatsen hända. Du tillbringar flera timmar tillsammans med någon och går därifrån med mer energi än innan. Du känner dig avslappnad, sedd och relativt fri att vara dig själv.
Skillnaden behöver inte handla om hur mycket du tycker om personerna.
Ibland handlar den om hur mycket arbete du gör inuti relationen.
Hur noggrant du läser av den andra.
Hur mycket du anpassar dig.
Hur mycket ansvar du känner för stämningen.
Och hur mycket av dig själv du håller tillbaka för att relationen ska fungera.
I den här artikeln får du läsa mer om varför vissa relationer kan kännas ovanligt energikrävande, hur självövervakning och anpassning kan påverka kontakten och vad du kan uppmärksamma för att förstå dina egna relationsmönster bättre.
Relationer kostar olika mycket mental energi
Alla sociala situationer kräver en viss anpassning. Vi lyssnar, tolkar, tar hänsyn och försöker förstå människor omkring oss. Det är en naturlig del av fungerande relationer.
Men mängden ansträngning kan skilja sig mycket.
Med vissa människor behöver du kanske knappt tänka på hur du uttrycker dig. Du kan vara tyst en stund utan att det känns konstigt. Du kan säga att du inte håller med eller berätta att du är trött.
Med andra personer kan du vara betydligt mer vaksam.
Hur lät det där?
Blev personen irriterad?
Borde jag säga något annat?
Pratar jag för mycket?
Är personen uttråkad?
Behöver jag få upp stämningen?
Om en stor del av uppmärksamheten går åt till sådana frågor pågår ett omfattande mentalt arbete även när samtalet ser avslappnat ut utifrån.
Det kan vara en del av förklaringen till att du känner dig trött efteråt.
När du hela tiden läser av den andra
Vissa människor är särskilt uppmärksamma på förändringar i stämningen.
Det kan vara:
- ett förändrat tonfall
- ett ansiktsuttryck
- en paus
- att någon plötsligt blir tyst
- ett kortare svar än vanligt
Den förmågan kan vara en stor social tillgång. Du kanske snabbt märker när någon behöver stöd eller när något viktigt håller på att hända i en grupp.
Svårigheten uppstår när avläsningen nästan aldrig stängs av.
Du sitter inte bara i samtalet.
En del av dig övervakar samtidigt samtalet.
Om du dessutom tolkar förändringar hos den andra som möjliga tecken på att du själv har gjort något fel kan belastningen bli ännu större.
Om du känner igen det mönstret kan du läsa:
Varför påverkas jag så mycket av andras humör?
När du känner ansvar för stämningen
En relation kan också bli energikrävande om du känner att det är ditt ansvar att hålla den behaglig.
Om den andra personen är tyst börjar du prata mer.
Om personen verkar ledsen försöker du muntra upp.
Om det uppstår spänning försöker du lösa den snabbt.
Om någon blir besviken börjar du leta efter vad du kan göra annorlunda.
Det kan finnas mycket omtanke i ett sådant beteende.
Men frågan är hur mycket av ansvaret som egentligen är ditt.
Två vuxna människor delar ansvar för kontakten mellan dem. Du kan bidra till samtalet, visa hänsyn och ta ansvar för ditt eget beteende.
Men du kan inte ensam garantera att den andra personen alltid är glad, nöjd eller bekväm.
Om du försöker göra det kan varje relation bli ett ganska omfattande arbete.
När du lämnar dig själv utanför samtalet
I vissa relationer är du kanske väldigt närvarande för den andra personen.
Du frågar.
Lyssnar.
Bekräftar.
Försöker förstå.
Men när samtalet kommer till dig själv blir svaren kortare.
”Det är bra.”
”Det är ingen fara.”
”Det löser sig.”
Du kanske inte medvetet försöker dölja något. Det kan bara kännas mer naturligt att vara den som tar emot än den som själv tar plats.
Efteråt kan det ändå finnas en märklig känsla av ensamhet.
Ni har pratat länge.
Men du har inte riktigt varit med med hela din egen upplevelse.
Relationen har innehållit mycket av din uppmärksamhet men ganska lite av dig.
Att hålla tillbaka sig själv kan påverka relationen
Att välja vad man berättar är en naturlig och viktig del av personlig integritet. Ingen behöver uttrycka allt för alla.
Men det är skillnad mellan att välja vad man vill dela och att ständigt känna att viktiga delar av en själv måste döljas för att relationen ska fungera.
Forskning om self-concealment i romantiska relationer har visat samband mellan att hålla tillbaka personlig information från sin partner och lägre relationstillfredsställelse och engagemang. I en studie med 165 deltagare sågs sådana samband i en enkätundersökning, och i en dagboksstudie följdes 50 par under 14 dagar. Resultaten visar samband och innebär inte att självundanhållande automatiskt orsakar vare sig dåliga relationer eller social trötthet.
Läs forskningen om self-concealment och relationellt välbefinnande på PubMed.
Det relevanta för den här artikeln är framför allt frågan:
Hur mycket av mig själv upplever jag att jag behöver hålla tillbaka i den här relationen?
Vissa relationer bygger på roller
Människor får ofta olika roller i sina relationer.
Du kanske är:
- den ansvarstagande
- den lugna
- den hjälpsamma
- den roliga
- den förstående
- den som alltid klarar sig
Roller behöver inte vara dåliga. De kan skapa stabilitet och spegla verkliga sidor av vår personlighet.
Men problem kan uppstå när rollen blir för smal.
Om du alltid är den starka personen – vad händer när du själv behöver stöd?
Om du alltid håller humöret uppe – vad händer när du är ledsen?
Om du alltid är den förstående – vad händer när du är arg?
När vissa delar av dig inte riktigt får plats kan även en nära relation börja kännas ansträngande.
Du är där.
Men du behöver samtidigt upprätthålla en viss version av dig själv.
När du aldrig riktigt kan slappna av
Ett tecken på att en relation kräver mycket energi kan vara att du känner en särskild lättnad när du blir ensam.
Inte nödvändigtvis därför att du inte tycker om personen.
Utan därför att du för en stund kan sluta kontrollera dig själv.
Du behöver inte läsa av någon.
Inte formulera dig rätt.
Inte hålla stämningen.
Inte tänka på hur du uppfattas.
Den sortens lättnad kan vara värd att bli nyfiken på.
Frågan behöver inte omedelbart vara:
”Är den här relationen dålig?”
Den kan i stället vara:
”Vad är det jag gör i den här relationen som kräver så mycket energi?”
Det är inte alltid den andra personens fel
När en relation känns utmattande är det lätt att dra slutsatsen att personen är problemet.
Ibland finns det också faktiska problem i relationen. Den andra personen kan exempelvis vara mycket krävande, ha svårt att respektera gränser eller förvänta sig att du ska ta stort ansvar för hens känslor.
Men ibland kommer en betydande del av belastningen från egna etablerade mönster.
Du kanske gör samma sak i många relationer.
Försöker vara lätt att ha att göra med.
Är rädd för konflikt.
Tar ansvar för andras känslor.
Överanalyserar vad människor tycker om dig.
Då kan även en relativt trygg relation bli ansträngande eftersom du själv arbetar så mycket för att försäkra dig om att kontakten ska förbli trygg.
Att upptäcka den skillnaden är viktigt.
När relationen faktiskt är ensidig
Samtidigt ska vi inte förklara bort allt som personliga mönster.
Vissa relationer är faktiskt ojämna.
Du kanske nästan alltid är den som:
- hör av dig
- lyssnar på problem
- anpassar planer
- visar intresse
- hjälper när något händer
När du själv behöver stöd finns personen däremot sällan tillgänglig.
Ingen relation behöver vara exakt balanserad varje vecka. Under svåra perioder kan en person behöva betydligt mer stöd än den andra.
Men över tid behöver många nära relationer någon form av ömsesidighet för att kännas hållbara.
Om du ständigt ger och sällan får utrymme tillbaka är det begripligt att relationen blir tröttande.
Du behöver inte vara terapeut i dina privata relationer
Den som är van vid att försöka förstå andra människor kan lätt börja analysera och förklara deras beteenden.
”Hon har nog mycket just nu.”
”Han reagerar så därför att han är stressad.”
”Jag vet att hon egentligen inte menar något illa.”
Det kan vara helt riktigt.
Att förstå bakgrunden till någons beteende kan dessutom göra det lättare att känna empati.
Men förståelse och acceptans är inte samma sak.
Du kan förstå varför någon beter sig på ett visst sätt och ändå känna:
”Det här fungerar inte för mig.”
En förklaring behöver inte göra varje beteende rimligt eller hållbart för dig.
Om du ofta gör dig själv mindre för att relationer ska fungera kan du också läsa:
När du är rädd för att sätta en ny gräns
I relationer som länge fungerat på ett visst sätt kan förändring kännas riskabel.
Om du brukar svara direkt kanske personen reagerar när du börjar vänta.
Om du alltid ställer upp kanske ett nej märks tydligt.
Om du brukar lyssna länge kanske den andra blir förvånad när du säger att du inte orkar just i dag.
Då kan tanken komma:
”Nu förstör jag relationen.”
Men om en relation endast fungerar så länge du aldrig uttrycker några gränser finns redan en obalans som behöver uppmärksammas.
Det betyder inte automatiskt att den andra personen är medvetet självisk.
Människor vänjer sig vid hur relationer fungerar.
När du förändrar din del kan den andra därför behöva vänja sig vid något nytt.
Hur den andra reagerar på dina gränser ger information
Det är ibland först när vi säger nej som vi upptäcker hur mycket utrymme våra gränser faktiskt har haft.
En person kan bli besviken men ändå acceptera ditt beslut.
En annan kanske:
- fortsätter att övertala
- blir mycket arg
- ger dig skuldkänslor
- förlöjligar gränsen
- drar sig undan för att få dig att ändra dig
Hur människor reagerar på rimliga gränser kan därför ge viktig information om relationen.
Det innebär inte att varje negativ reaktion är ett tecken på en destruktiv relation.
Människor får bli besvikna.
Men det finns en skillnad mellan att uttrycka sin besvikelse och att försöka göra dig ansvarig för att känslan omedelbart ska försvinna.
Varför stannar vi i relationer som tar mycket energi?
Det kan finnas många skäl.
Historia spelar roll.
Ni kanske har känt varandra länge.
Det finns lojalitet, gemensamma erfarenheter och sådant du verkligen uppskattar hos personen.
Det kan också finnas skuld.
”Hon har ju funnits där för mig tidigare.”
”Han har inte så många andra.”
”Jag kan inte bara dra mig undan.”
Ibland finns rädsla för ensamhet.
En energikrävande relation kan fortfarande kännas tryggare än ingen relation alls.
Därför är frågan sällan så enkel som om en relation ”ger” eller ”tar” energi.
Människor och relationer är mer komplexa än så.
Alla relationer behöver inte vara lika nära
En viktig insikt kan vara att relationer inte bara har två lägen:
nära
eller:
avslutade.
Det finns många nivåer däremellan.
En person kan vara viktig för dig men kanske inte någon du vill prata med varje dag.
En annan fungerar bra i ett socialt sammanhang men inte som den du söker känslomässigt stöd hos.
Någon kan vara en gammal vän som du vill behålla kontakt med, men i en annan omfattning än tidigare.
Att justera graden av närhet kan ibland vara mer realistiskt än att försöka förändra hela relationen eller avsluta den.
Vad händer i kroppen efter vissa möten?
Det kan vara användbart att börja observera hur olika relationer påverkar dig.
Fråga:
- Hur känner jag mig innan vi träffas?
- Hur känns kroppen under samtalet?
- Hur mår jag efteråt?
- Känner jag mig lugn eller spänd?
- Känner jag mig ovanligt utmattad?
- Känner jag stark lättnad när mötet är över?
- Behöver jag lång tid för att återhämta mig?
Ingen enskild reaktion ger hela svaret.
Du kan naturligtvis vara trött efter ett socialt möte av många skäl: du kan ha sovit dåligt, redan varit stressad, haft en lång dag eller helt enkelt behöva egentid.
Men återkommande mönster kan vara värda att uppmärksamma.
Fråga vad du behöver göra för att relationen ska fungera
En annan viktig fråga är:
Vem behöver jag vara i den här relationen?
Kan du:
- vara trött?
- säga nej?
- vara tyst?
- ha en annan åsikt?
- be om något?
- berätta att du blivit sårad?
- ibland själv behöva stöd?
Eller känner du att relationen fungerar bäst när du är glad, tillgänglig, förstående och flexibel?
Ju fler delar av dig som kan finnas i relationen, desto mindre behöver kontakten kretsa kring att du övervakar och redigerar dig själv.
När en relation behöver ett samtal
Ibland kan det mest hjälpsamma vara att faktiskt prata om det som händer.
Det behöver inte börja med en anklagelse.
Du kan exempelvis beskriva att du märker att du ofta tar en viss roll eller att du behöver mer utrymme för dina egna behov.
Exempel:
”Jag märker att jag ofta försöker lösa allt när du är ledsen. Jag tror att jag behöver öva på att bara lyssna ibland utan att känna att jag måste fixa situationen.”
eller:
”Jag märker att våra samtal ofta handlar om hur du har det. Jag skulle behöva mer plats att också berätta hur jag mår.”
Hur den andra personen reagerar kan ge viktig information.
En relation behöver inte vara perfekt för att vara värdefull.
Men nära relationer behöver kunna tåla någon grad av ärlighet och ömsesidighet.
När relationen inte bara är energikrävande utan otrygg
Det är viktigt att skilja relationer som kräver mycket anpassning från situationer där det finns kontroll, hot, kränkningar eller våld.
Om du är rädd för personen, systematiskt kontrolleras, isoleras från andra eller utsätts för hot eller våld är problemet större än ett vanligt relationsmönster.
Då är det viktigt att söka stöd utifrån situationen och inte enbart försöka bli bättre på att anpassa dig eller kommunicera.
På 1177 kan du läsa mer om våld och utsatthet i nära relationer och vilket stöd som finns.
Trygga relationer behöver inte alltid vara enkla
Det är samtidigt viktigt att inte göra energi till det enda måttet på en bra relation.
Nära relationer kan ibland vara ansträngande.
Vi behöver hantera konflikter.
Stötta varandra genom svåra perioder.
Höra sådant vi inte tycker om.
Ta ansvar när vi gjort fel.
En relation är inte dålig bara för att den ibland kräver arbete.
Skillnaden kan snarare ligga i om arbetet är någorlunda ömsesidigt och meningsfullt eller om nästan hela ansvaret för att kontakten ska fungera återkommande hamnar hos en person.
När kan professionellt stöd vara hjälpsamt?
Om du återkommande blir mycket trött av relationer, känner stort ansvar för andra eller har svårt att förstå varför du anpassar dig så mycket kan professionellt stöd vara ett sätt att undersöka mönstret närmare.
Det kan exempelvis vara relevant om du:
- ständigt bevakar hur andra reagerar på dig
- har svårt att säga nej
- känner stort ansvar för andra människors känslor
- nästan alltid är den som lyssnar och stöttar
- har svårt att be om hjälp själv
- ofta känner dig ensam även i nära relationer
- blir mycket orolig vid konflikt eller besvikelse
- återkommande hamnar i ensidiga relationer
Det kan finnas samband med tidigare relationella erfarenheter, konflikträdsla, självkänsla eller föreställningar om vad som krävs för att få vara kvar i en relation.
I psykoterapi kan det finnas möjlighet att undersöka när du känner dig fri, när du blir vaksam och vad som händer när dina egna behov möter någon annans.
Arbeta strukturerat med relationer och anknytning
För den som vill förstå sina egna relationsmönster bättre kan strukturerad självreflektion vara ett sätt att upptäcka vad som händer kring närhet, ansvar, gränser, konflikter och rädsla för avvisande.
Gävleborgs Psykoterapis digitala program Relationer och anknytning – förstå dig själv och dina relationer innehåller kunskap, reflektion och praktiska övningar för dig som vill förstå återkommande relationsmönster och utveckla ett mer medvetet och hållbart sätt att förhålla dig till nära relationer.
Programmet är utvecklat av legitimerad psykoterapeut och genomförs självständigt i egen takt.
Läs mer om programmet Relationer och anknytning
Programmet är ett psykoedukativt självhjälpsmaterial och ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning, psykoterapi, parterapi eller annan behandling när sådan behövs.
Du kan också läsa vår övergripande artikel:
Relationer och anknytning – förstå dina mönster och skapa tryggare relationer.
Vanliga frågor om relationer som tar mycket energi
Varför blir jag så trött av vissa människor?
Det kan finnas många förklaringar. Ibland handlar tröttheten om att du övervakar dig själv mycket, läser av den andra personen, försöker hålla stämningen behaglig eller håller tillbaka dina egna behov och känslor. I andra situationer kan relationen faktiskt vara ensidig eller mycket krävande. Tröttheten i sig säger därför inte exakt vad problemet är.
Betyder det att relationen är dålig om jag blir trött efteråt?
Nej. Sociala möten kan vara tröttande av många skäl och nära relationer kräver ibland mycket av oss. Det som kan vara värdefullt att undersöka är om samma mönster återkommer och hur mycket du behöver kontrollera, anpassa eller hålla tillbaka dig själv för att kontakten ska fungera.
Varför känner jag ansvar för den andra personens humör?
Det kan bland annat handla om omtanke, konflikträdsla, tidigare relationella erfarenheter eller att du har blivit van vid att tryggheten i relationer beror på att människor omkring dig är nöjda. Att bry sig om någon är samtidigt inte samma sak som att ansvara för alla personens känslor.
Hur vet jag om relationen är ensidig?
Titta på mönstret över tid. Finns det utrymme för bådas behov? Kan båda be om stöd, säga nej och uttrycka besvikelse? Är du nästan alltid den som kontaktar, lyssnar, anpassar och reparerar? Enskilda perioder kan vara ojämna, men långvarig brist på ömsesidighet kan vara viktig att uppmärksamma.
Kan jag sätta mer gränser utan att avsluta relationen?
Ja. Relationer kan förändras gradvis. Det kan handla om att svara mindre snabbt, säga nej ibland, begränsa hur länge du orkar lyssna eller uttrycka vad du själv behöver. Hur den andra personen förhåller sig till rimliga gränser ger samtidigt viktig information om relationens flexibilitet.
Varför känner jag mig mer avslappnad med vissa människor?
En möjlig förklaring är att du upplever större trygghet och mindre behov av självövervakning. Du kanske kan vara tyst, säga vad du tycker, visa trötthet eller uttrycka ett behov utan att känna att relationen står på spel. Det betyder inte att en trygg relation alltid är enkel, men ofta finns större utrymme för flera sidor av båda personerna.
Källa och vidare läsning
[PubMed – The association between self-concealment from one's partner and relationship well-being](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22109250/ "PubMed – The association between self-concealment from one's partner and relationship well-being")
Studien omfattade två delstudier om självundanhållande i romantiska relationer. I den första deltog 165 personer i en enkätundersökning och i den andra följdes 50 par med dagliga registreringar under 14 dagar. Självundanhållande var förknippat med lägre relationstillfredsställelse och engagemang, och i dagboksstudien även med mer konflikt och lägre relationellt välbefinnande över tid. Resultaten beskriver statistiska samband och visar inte att självundanhållande ensamt orsakar relationsproblem eller social trötthet.
[1177 – Att bli utsatt för våld i nära relationer](https://www.1177.se/liv--halsa/vald-overgrepp-och-sexuella-trakasserier/att-bli-utsatt-for-vald-i-nara-relationer/ "1177 – Att bli utsatt för våld i nära relationer")
1177 beskriver att våld i nära relationer kan bestå av bland annat kontroll, hot, kränkningar och fysiskt våld och betonar vikten av att söka hjälp om man är utsatt. En relation som präglas av rädsla, systematisk kontroll eller våld behöver därför förstås på annat sätt än en relation som främst känns energikrävande på grund av exempelvis anpassning, självövervakning eller bristande ömsesidighet.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Att bli trött efter sociala möten eller känna olika mycket energi i olika relationer är inte i sig ett tecken på psykisk sjukdom eller på att en relation är skadlig. Trötthet kan ha många olika psykiska, kroppsliga och sociala orsaker. Om en relation präglas av rädsla, kontroll, hot, kränkningar eller våld är det viktigt att söka stöd utifrån den situationen. Vid långvarig eller uttalad trötthet eller andra symtom som påverkar vardagen kan även medicinsk eller psykologisk bedömning behövas. Artikeln ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.