Det börjar kanske med något nästan obetydligt.
En liten ojämnhet på huden.
En skorpa.
En finne.
Ett hårstrå som vuxit in.
Fingret går dit.
Du känner efter.
Kanske går det att få huden lite jämnare.
Du pillar.
Det blir rött.
Nu känns området ännu mer ojämnt.
Du tänker:
Jag ska bara fixa till det här.
Några minuter senare har den lilla ojämnheten blivit ett sår.
Efteråt kommer beslutet:
Nu ska jag låta det vara.
Men när skorpan börjar bildas nästa dag känner fingrarna den igen.
Och cirkeln börjar om.
För vissa sker hudplockningen framför spegeln med full uppmärksamhet. För andra händer den nästan automatiskt medan de läser, arbetar, tittar på tv eller pratar i telefon.
Dermatillomani brukar på engelska kallas skin-picking disorder eller excoriation disorder. Tillståndet innebär återkommande plockande på huden som orsakar hudskador, tillsammans med upprepade försök att minska eller sluta med beteendet och en tydlig psykisk eller funktionell påverkan.
Det räknas till gruppen tvångssyndrom och relaterade tillstånd och brukar också beskrivas som ett kroppsfokuserat repetitivt beteende, BFRB.
Att ibland pilla på huden är inte dermatillomani
De flesta gör det ibland.
En finne känns.
En skorpa kliar.
En ojämn nagelbandshud dras bort.
Det betyder inte att personen har ett psykiatriskt tillstånd.
Det blir mer relevant att tala om skin-picking disorder när plockandet återkommer och blir svårt att kontrollera, orsakar sår eller annan hudskada och leder till lidande eller påverkar vardagen.
NHS beskriver bland annat att personer kan plocka så att huden börjar blöda eller får sår och blåmärken, fortsätta trots försök att sluta och ibland inte ens vara fullt medvetna om att plockandet pågår.
Det är alltså inte själva förekomsten av hudplockning som avgör.
Det är mönstret och konsekvenserna.
Tillståndet verkar vara vanligare än många tror
En systematisk översikt och metaanalys från 2023 sammanställde 19 studier med totalt 38 038 deltagare.
Den sammanvägda uppskattningen av förekomsten av excoriation disorder var omkring 3,45 procent.
Forskarna fann samtidigt variation mellan studierna och skillnader i hur tillståndet definierats och bedömts. Prevalenssiffran ska därför ses som en uppskattning, inte som ett exakt mått på hur många i Sverige som har dermatillomani.
Det viktiga är kanske något annat:
problemet är inte ovanligt.
Ändå pratar många aldrig om det.
Huden är alltid tillgänglig
Det är en egenskap som gör just detta beteende speciellt.
Om triggern finns på den egna kroppen går det inte att lämna den hemma.
En liten ojämnhet kan upptäckas:
vid datorn.
i badrummet.
i bilen.
i sängen.
under ett möte.
på tåget.
Ett finger kan börja känna efter nästan var som helst.
Det betyder att beteendet kan upprepas många gånger under en dag utan att varje episod blir särskilt dramatisk.
Men tillsammans kan episoderna bli omfattande.
För vissa börjar det framför spegeln
Du går in i badrummet för att borsta tänderna.
Sedan ser du en liten finne.
Du kommer närmare spegeln.
Belysningen gör fler ojämnheter synliga.
Det finns en pormask.
En liten skorpa.
Ett område som känns annorlunda.
Fem minuter går.
Sedan tio.
När du till slut backar från spegeln ser huden sämre ut än när du började.
Nu kommer:
Varför gjorde jag det igen?
Det som började som ett försök att förbättra huden har i stället skadat den.
”Jag ska bara få bort den här”
Det är en central tanke för många.
Inte:
Jag vill skada min hud.
Utan:
Jag vill göra den jämn.
Få bort det som stör.
Ta bort skorpan.
Tömma finnen.
Få bort den lilla hårda kanten.
Problemet är att själva plockandet skapar nya ojämnheter.
En skorpa.
Rodnad.
svullnad.
sår.
Då finns något nytt att känna efter nästa gång.
Beteendet kan alltså skapa sina egna framtida triggers
Först finns en liten finne.
Den kläms.
Huden skadas.
En skorpa bildas.
Skorpan känns ojämn.
Den plockas bort.
Ett nytt sår uppstår.
Ny skorpa.
Nu har ett ursprungligt hudproblem som kanske hade läkt på några dagar blivit en betydligt längre process.
Det är en av dermatillomanins mer frustrerande mekanismer.
Personen försöker få huden att kännas eller se bättre ut.
Men beteendet skapar samtidigt nya saker att korrigera.
Det finns ofta en sensorisk komponent
Fingrarna söker kanske inte slumpmässigt.
De känner efter:
en upphöjning.
en torr hudbit.
en skorpa.
en ojämn yta.
Något som känns ”fel”.
Det kan uppstå en mycket stark känsla av:
Jag måste få bort det.
NHS beskriver just plockande på bland annat finnar, födelsemärken, fräknar eller ärr i försök att göra huden jämnare eller ”perfekt”.
Det behöver alltså inte börja med ångest.
Ibland börjar det med känseln.
För andra är känslan före plockandet tydligare
Rastlöshet.
Stress.
spänning.
oro.
uttråkning.
Efter plockandet kommer kanske en kort lättnad.
Det här gör beteendet självförstärkande.
Om hjärnan flera gånger upplever:
obehag → plockning → lättnad
kan handlingen bli ett snabbt sätt att reglera en intern känsla.
Inte därför att personen bestämt sig för att använda hudplockning som strategi.
Utan därför att beteenden som ger omedelbar lättnad lätt lärs in.
Stress kan därför öka beteendet
En arbetsdag har varit intensiv.
På kvällen hamnar du framför spegeln.
Plötsligt går tjugo minuter.
Eller handen börjar plocka på huden medan du arbetar med ett svårt dokument.
NHS beskriver stress och ångest som vanliga triggers, tillsammans med bland annat uttråkning och negativa känslor som skuld och skam.
Men det betyder inte:
dermatillomani är egentligen bara stress.
Människor kan plocka även när de är lugna.
Uttråkning kan vara minst lika betydelsefullt
TV:n är på.
Du tittar.
Men händerna är fria.
Efter en stund är fingrarna vid armen.
Eller ansiktet.
Du märker nästan inte vad som händer.
Det här liknar den automatiska hårdragning som kan förekomma vid trichotillomani.
Aktiviteten är tillräckligt stimulerande för att hålla en del av uppmärksamheten upptagen.
Men händerna har inget särskilt att göra.
Då kan ett invant kroppsfokuserat beteende starta nästan av sig självt.
Läs också: Trichotillomani – när handen söker håret fast du vill sluta
Hudplockningen kan vara medveten eller nästan automatisk
Den fokuserade varianten kan se ut så här:
Du bestämmer dig nästan aktivt för att undersöka huden.
Spegeln används.
Fingrarna söker.
En pincett kanske kommer fram.
Du vet vad du gör men har svårt att avbryta.
Den mer automatiska varianten kan se helt annorlunda ut.
Du läser ett mejl.
Efter fem minuter märker du blod på fingret.
Först då inser du att du plockat.
NHS beskriver att vissa personer inte alltid märker när beteendet pågår.
Många har sannolikt inslag av båda.
Det gör frågan ”varför gör du så?” mindre enkel än den verkar
Det kan finnas flera svar.
För att huden känns ojämn.
För att jag är stressad.
För att handen gör det automatiskt.
För att det känns tillfredsställande när en skorpa lossnar.
För att jag vill göra huden perfekt.
För att jag blir rastlös.
För att jag märker det först efteråt.
En fungerande behandling behöver därför förstå vilken funktion beteendet har för just den personen.
Akne och eksem kan bli startpunkter
Om huden faktiskt kliar, är inflammerad eller har finnar finns fler saker att känna och se.
Personen börjar kanske med normal hudvård.
Sedan ökar kontrollen.
Varje liten förändring granskas.
Det är därför viktigt att behandla eventuella underliggande hudproblem.
NHS rekommenderar medicinsk bedömning när exempelvis akne eller eksem bidrar till hudplockningen och anger att hudläkare kan behöva involveras vid omfattande hudskada eller hudsjukdom.
Psykologisk behandling ska alltså inte ersätta dermatologisk behandling när huden faktiskt behöver medicinsk vård.
Men hudsjukdomen och beteendet kan börja hålla varandra vid liv
Akne skapar en finne.
Finnen plockas.
Plockningen orsakar inflammation.
Inflammationen skapar mer ojämn hud.
Mer hud granskas.
Mer plockning.
Det är då svårt att säga att problemet enbart är dermatologiskt eller enbart psykologiskt.
Båda delarna kan behöva behandlas.
Skammen kommer ofta efteråt
Före plockningen är fokus:
Jag måste få bort detta.
Efteråt:
Vad har jag gjort?
Personen kanske lägger makeup över såret.
Undviker att någon kommer nära.
Håller handen framför ansiktet.
Har långärmat trots värme.
Avbokar träningen.
Vill inte bada.
Kanske säger:
”Jag har fått utslag.”
Fast hon vet att en stor del av hudskadan kommer från plockandet.
Skammen kan göra att behandlingen dröjer
Det finns något särskilt svårt i tanken:
Jag gjorde detta själv.
Men ordet ”själv” kan bli missvisande.
Personen har förstås utfört handlingen.
Men hon har ofta försökt sluta många gånger.
Ett beteende kan vara självutfört utan att vara lätt att kontrollera.
Det gäller många mänskliga vanor.
”Varför slutar du inte bara?”
För att ett invant beteende inte alltid följer ett beslut.
På morgonen:
Idag ska jag inte röra huden.
På eftermiddagen:
handen är vid ansiktet utan att du märkt det.
På kvällen:
spegeln blir en trigger.
Det betyder inte att personen saknar motivation.
Det betyder att förändringen behöver ske tidigare i beteendekedjan än själva slutpunkten.
Självkritik kan annars bli ytterligare en trigger
Efteråt kommer:
Jag är äcklig.
Jag har ingen självkontroll.
Jag förstör mitt eget ansikte.
Stress och skam ökar.
Senare samma kväll uppstår den där bekanta impulsen.
Nu finns ännu mer inre obehag att reglera.
Det kan bildas en cirkel:
hudplockning.
skam.
stress.
ny hudplockning.
Att minska självföraktet är därför inte att acceptera beteendet.
Det kan vara en del av att skapa bättre förutsättningar för förändring.
Läs också: Självkänsla och självkritik – varför vi dömer oss själva och hur det kan förändras
Dermatillomani är inte samma sak som självskadebeteende
Det här är en viktig skillnad.
Vid skin-picking disorder är syftet vanligtvis inte att orsaka smärta eller skada kroppen.
Beteendet kan i stället drivas av:
en impuls.
vana.
sensorisk tillfredsställelse.
önskan att få bort en ojämnhet.
eller reglering av spänning och känslor.
Skadan blir en konsekvens av beteendet.
Vid avsiktligt självskadebeteende kan funktionen vara en annan.
Men gränserna kan i enskilda fall vara komplicerade.
Om personen medvetet skadar huden i syfte att göra sig illa eller hantera starka känslor genom själva skadan behöver detta bedömas separat av vården.
Dermatillomani är inte heller samma sak som kroppsdysmorfiskt syndrom
En person med kroppsdysmorfiskt syndrom, BDD, kan vara starkt upptagen av en upplevd defekt i utseendet och ibland manipulera huden i försök att korrigera den.
Vid dermatillomani ligger kärnan i stället i det repetitiva plockbeteendet.
De två tillstånden kan likna varandra på ytan.
En klinisk dermatologisk och psykiatrisk översikt framhåller därför vikten av att skilja skin-picking disorder från hudcentrerad BDD eftersom behandlingsfokus kan skilja sig.
Tvångssyndrom är ytterligare en närliggande men annorlunda problematik
Dermatillomani klassificeras tillsammans med OCD-relaterade tillstånd.
Det betyder inte att det är samma sjukdom som OCD.
Vid tvångssyndrom finns ofta återkommande påträngande tankar och ritualer som genomförs för att neutralisera en fruktad konsekvens.
Vid dermatillomani kan beteendet ha betydligt större inslag av vana, sensoriskt sökande och omedelbar belöning.
Det är en av anledningarna till att beteendebehandling riktad direkt mot vanan är central.
Huden kan ta fysisk skada
Återkommande plockande kan orsaka:
öppna sår.
blödning.
ärr.
pigmentförändringar.
och infektion.
NHS rekommenderar vårdkontakt om hudplockningen orsakar allvarlig hudskada eller sår som inte läker inom några dagar. De rekommenderar också att huden hålls ren för att minska infektionsrisken.
Det är viktigt att inte låta skammen förhindra medicinsk behandling.
Om huden blir infekterad behöver den bedömas
Tilltagande rodnad.
värme.
svullnad.
var.
ökad smärta.
eller feber
kan tala för infektion och ska inte behandlas som enbart ett psykiskt problem.
Medicinsk vård kan då behövas.
Verktyg kan göra skadorna större
Pincett.
nålar.
andra redskap.
För en del blir dessa en del av ritualen kring huden.
NHS rekommenderar bland annat att pincetter och liknande föremål inte förvaras lättillgängligt när de används för hudplockning.
Det kan verka som en liten miljöförändring.
Men vid invanda beteenden kan just sådana förändringar skapa ett viktigt extra steg mellan impuls och handling.
Ju fler steg som krävs, desto större chans att medvetandet hinner ikapp
Pincetten ligger framför spegeln.
Impulsen kommer.
Handen tar den.
Beteendet fortsätter.
Om pincetten i stället ligger undanstoppad behöver du:
märka impulsen.
gå till ett annat rum.
öppna en låda.
ta fram den.
Det skapar tid.
Och tid skapar möjlighet att välja något annat.
Det är inte en fullständig behandling.
Men det visar hur miljön kan påverka beteendet.
Samma sak gäller spegeln
Spegeln behövs förstås i livet.
Men om ett förstoringsspegelbesök varje kväll leder till fyrtio minuters hudplockning finns en tydlig trigger.
Ett experiment kan vara:
Vad händer om jag använder vanlig spegel på normalt avstånd och undviker att detaljgranska huden?
Målet är inte att börja vara rädd för speglar.
Det är att identifiera vilken del av situationen som startar beteendekedjan.
Habit reversal training används även vid hudplockning
Habit reversal training, HRT, används vid flera kroppsfokuserade repetitiva beteenden.
Metoden innehåller typiskt arbete med att öka medvetenheten om när beteendet börjar och att använda ett konkurrerande beteende när impulsen uppstår.
NHS beskriver HRT som en vanlig del av KBT för skin-picking disorder.
Redan i en randomiserad pilotstudie med 25 vuxna gav habit reversal större minskning av kronisk hudplockning än väntelista, och förbättringen fanns kvar vid tremånadersuppföljning. Studien var liten, vilket begränsar hur långt resultaten kan generaliseras.
Medvetenhet kommer före kontroll
Om du upptäcker beteendet först när såret redan finns är det svårt att ingripa tidigare.
Därför kan kartläggningen börja med mycket konkreta frågor.
När började handen gå mot huden?
Vilket område?
Vilken hand?
Var befann du dig?
Vad gjorde du?
Var du stressad?
Uttråkad?
Trött?
Såg du något?
Kände du något med fingertoppen?
Var spegeln involverad?
Den informationen bygger en karta.
Frågan är inte bara ”när plockade jag?”
Fråga också:
Vad hände trettio sekunder innan?
Kanske:
jag kände en skorpa.
jag såg en finne.
jag fastnade i en svår arbetsuppgift.
jag satte mig framför tv:n.
jag gick in i badrummet.
Det är där förändringspunkterna ofta finns.
Ett konkurrerande beteende behöver göra plockningen svårare
Om händerna är engagerade i något annat går hudplockningen inte lika automatiskt.
NHS föreslår exempelvis att hålla händerna upptagna och nämner en mjuk boll eller handskar som möjliga strategier.
Det exakta alternativet behöver förstås anpassas.
För någon fungerar det under tv-tittande.
För någon annan inte alls.
Det är därför HRT är mer än att bara ge personen något att hålla i.
Målet är att förstå hela vanan
En person kanske inte plockar alls när hon är med andra.
Men mycket när hon är ensam.
En annan gör det främst på arbetet.
En tredje endast framför spegeln.
En fjärde i sängen.
Det betyder att samma strategi inte kommer fungera för alla.
Acceptansbaserade metoder kan komplettera beteendebehandlingen
Impulsen kommer.
Den känns nästan fysisk.
Personen tänker:
Jag måste göra något åt den här känslan.
Ett acceptansbaserat perspektiv kan i stället träna:
Jag märker impulsen.
Jag behöver inte få bort den omedelbart.
Jag kan låta den finnas en stund utan att följa den.
Det betyder inte passivitet.
Det betyder att impuls och handling separeras.
Svensk forskning har gett intressanta resultat för internetbehandling
En randomiserad kontrollerad studie publicerad 2025, med forskare bland annat från Karolinska Institutet och Mittuniversitetet, undersökte terapeutledd internetbaserad acceptansförstärkt beteendeterapi vid skin-picking disorder.
Sjuttio deltagare randomiserades till tio veckors internetbehandling eller väntelista.
Behandlingsgruppen förbättrades signifikant mer. Vid behandlingsslut klassificerades 43 procent som responders och 31 procent som i remission, jämfört med 0 respektive 3 procent i väntelistan. Effekten mellan grupperna var stor.
Vid sexmånadersuppföljningen hade en del symtom återkommit jämfört med behandlingsslutet, men deltagarna var fortfarande tydligt förbättrade jämfört med före behandlingen. Forskarna betonade behovet av replikation och jämförelser med aktiva kontrollbehandlingar.
Det är ett lovande resultat.
Men det är fortfarande en enskild randomiserad studie.
Behandling kan alltså fungera även digitalt
Det är särskilt intressant för ett problem som ofta döljs av skam.
En person kanske har plockat huden i tio år men aldrig sagt det högt till någon.
Digital behandling kan för vissa göra tröskeln lägre.
Men behandlingsformen behöver fortfarande vara strukturerad och evidensbaserad.
Att bara läsa allmänna råd på nätet är inte samma sak som terapeutledd behandling.
Läkemedel har också undersökts
Flera läkemedel och substanser har studerats vid skin-picking disorder.
En uppdaterad scoping review av farmakologisk behandling från 2025 identifierade 13 relevanta studier med totalt 289 patienter och gick igenom bland annat SSRI, N-acetylcystein och flera andra läkemedelssubstanser.
Forskarna beskriver lovande resultat för vissa alternativ men understryker samtidigt att forskningsunderlaget är litet, heterogent och otillräckligt för säkra generella läkemedelsrekommendationer.
Det är alltså inte ett område där man bör självmedicinera utifrån en internetartikel.
Eventuell läkemedelsbehandling behöver diskuteras med läkare.
N-acetylcystein ska heller inte bli ett självhjälpsråd bara för att det finns studier
NAC förekommer både som läkemedelsrelaterad substans och som kosttillskott på olika marknader.
Det faktum att substansen undersökts vetenskapligt betyder inte att en generell dosering är lämplig eller riskfri för alla.
Andra läkemedel.
sjukdomar.
graviditet.
och andra medicinska faktorer
kan påverka bedömningen.
Prata med vårdpersonal i stället för att använda forskningsresultat som individuell ordination.
Äldre systematiska översikter visar varför försiktigheten behövs
En systematisk översikt från 2017 fann stöd för flera möjliga behandlingsmetoder, inklusive beteendeterapi och vissa läkemedel, men forskningsfältet var fortfarande relativt litet.
En tidigare metaanalys från 2016 fann övergripande behandlingseffekter men konstaterade också att antalet välkontrollerade studier var begränsat och att det inte fanns stark evidens för att någon enskild metod tydligt överträffade kontrollvillkor över hela forskningsfältet.
Nyare studier har förbättrat kunskapsläget.
Men området är fortfarande betydligt mindre studerat än exempelvis depression och vanliga ångestsyndrom.
Ett första egensteg kan vara att observera i stället för att förbjuda
”Jag får aldrig plocka igen.”
Det låter tydligt.
Men varje episod blir då:
Jag misslyckades.
Prova under några dagar ett annat mål:
Jag ska förstå när det händer.
Registrera:
tid.
plats.
aktivitet.
hudområde.
känsla.
om beteendet var automatiskt eller fokuserat.
Det kan göra problemet mindre mystiskt.
Försök upptäcka den allra första rörelsen
Inte när såret redan finns.
Utan:
handen går mot kinden.
fingret börjar känna.
blicken går närmare spegeln.
Du tar fram pincetten.
Ju tidigare du upptäcker kedjan, desto fler alternativ finns.
Ta hand om huden utan att göra den till ett granskningsprojekt
NHS rekommenderar bland annat hudvård och att huden hålls ren för att minska infektionsrisk.
Samtidigt kan hudvård själv bli ett område för överdriven kontroll.
Målet är inte:
Undersök varje millimeter av huden.
Det är:
Ta hand om hudskador på ett rimligt sätt och sök dermatologisk vård när det behövs.
Förstoringsspeglar kan vara värda att utvärdera
Fråga:
Hjälper den här spegeln mig med normal hudvård?
Eller gör den att jag hittar sådant jag annars aldrig skulle ha sett?
En por som ser enorm ut tio centimeter från en förstoringsspegel kan vara nästan osynlig för andra människor.
Om detaljgranskningen nästan alltid leder till plockning kan själva granskningsrutinen vara en del av problemet.
Lägg märke till när du lyckas avstå
Det är viktig information.
Du kände en ojämnhet.
Men fortsatte läsa.
Du stod vid spegeln.
Men gick därifrån.
Du fick impulsen.
Men använde händerna till något annat.
Det är lätt att bara registrera de gånger beteendet inträffar.
Då försvinner all förändring ur bilden.
En minskning kan vara betydelsefull även innan beteendet är borta
Tidigare:
fyrtio minuter varje kväll.
Nu:
femton.
Tidigare:
flera öppna sår.
Nu:
ett mindre område.
Tidigare:
du märkte inget förrän efteråt.
Nu:
du upptäcker handen efter några sekunder.
Det är förändring.
Ett perfektionistiskt behandlingsmål kan annars paradoxalt nog skapa mer skam:
Ett enda plock betyder att allt misslyckats.
Så fungerar sällan verklig beteendeförändring.
Ett bakslag behöver inte bli en återgång
Du har haft en stressig vecka.
Hudplockningen ökar.
Det kan ge information:
Stress är fortfarande en viktig trigger.
Kanske behöver behandlingsstrategierna användas mer aktivt just där.
Det är något annat än:
Jag kommer aldrig bli bättre.
När bör du söka professionell hjälp?
Det är särskilt rimligt om du:
upprepade gånger försöker sluta utan att lyckas.
orsakar sår, blödningar eller ärr.
lägger mycket tid på plockandet.
undviker människor eller aktiviteter på grund av huden.
känner stark skam.
använder verktyg och orsakar större skador.
eller märker att beteendet tydligt påverkar vardagen.
NHS rekommenderar vårdkontakt både vid betydande hudskada och när beteendet orsakar psykiskt lidande eller påverkar det dagliga livet.
Dermatolog och psykolog kan ibland behövas samtidigt
Hudproblemen behöver behandling.
Och beteendet behöver behandling.
Det ena behöver inte komma först.
En dermatolog kan exempelvis behandla akne, eksem, infektion eller ärrproblematik.
En psykologisk behandling kan samtidigt rikta sig mot själva hudplockningen.
Det är ett bra exempel på ett tillstånd där gränsen mellan hud och psyke blir artificiell om man försöker behandla bara den ena sidan.
Det synliga såret är inte hela problemet
När huden läker finns kanske fortfarande:
impulsen.
skammen.
spegelkontrollen.
vanan.
rädslan för att någon ska se ärren.
Därför är det inte tillräckligt att bara säga:
Låt huden läka.
Det är just svårigheten att låta den vara som behöver förstås.
Hudens imperfektion behöver också få existera
En por är inte perfekt jämn.
Ett hårstrå växer annorlunda.
En finne kan finnas några dagar.
En skorpa behöver sitta kvar för att läkningen ska fungera.
För en person med dermatillomani kan detta låta provocerande enkelt.
Det är ju exakt det som känns svårt.
Men en del av förändringen kan handla om att gradvis lära nervsystemet:
Jag kan känna ojämnheten utan att behöva korrigera den.
Målet är inte perfekt hud
Det är viktigt.
För perfekt hud går inte att uppnå.
Hud har:
porer.
linjer.
ärr.
hår.
färgvariationer.
finnar.
små ojämnheter.
Om behandlingsmålet blir att huden först ska vara perfekt för att plockningen ska kunna upphöra har beteendet fått en omöjlig uppgift.
Ett bättre mål kan vara:
Jag kan låta huden läka även när den inte känns helt jämn.
Och målet är inte perfekta händer heller
Du kanske plockar igen.
Det betyder inte att du ska börja om från noll.
Fråga:
Vad hände?
Vilken trigger missade jag?
Vad fungerade tidigare?
Vad behöver justeras?
Det gör episoden till information snarare än en dom.
Dermatillomani kan vara mycket synligt – men problemet är ofta dolt
Det är paradoxalt.
Såren kanske syns.
Men beteendet som skapade dem sker i hemlighet.
Personen lägger stor energi på att dölja resultatet och samtidigt dölja orsaken.
Det kan pågå i flera år.
Det behöver inte göra det.
Det finns behandlingsmetoder som specifikt riktar sig mot hudplockningen.
Och det finns forskning som visar att beteendet kan minska betydligt med strukturerad behandling.
Det första steget är därför inte att skärpa disciplinen.
Det kan vara att börja beskriva problemet som det faktiskt ser ut:
Jag plockar på min hud.
Jag vill sluta men har svårt att göra det.
Och jag behöver hjälp att förstå hur beteendet fungerar.
Det är betydligt mer användbart än:
Jag borde bara kunna låta bli.
Källa och vidare läsning
NHS beskriver dermatillomani, vanliga former av hudplockning, möjliga triggers, hudskador, egenstrategier, när medicinsk vård bör sökas och behandling med bland annat KBT och habit reversal training.
Den systematiska översikten och metaanalysen från 2023 inkluderade 19 studier med totalt 38 038 deltagare och uppskattade den sammanvägda prevalensen till omkring 3,45 procent. Resultaten behöver tolkas med hänsyn till variationer i studiernas definitioner och metoder.
Den kliniska översikten går igenom likheter och skillnader mellan excoriation disorder och hudcentrerat kroppsdysmorfiskt syndrom. Båda kan innebära manipulation av huden, men den psykologiska kärnan och behandlingsinriktningen skiljer sig, vilket gör differentialdiagnostik viktig.
Metaanalysen från 2016 identifierade tolv behandlingsstudier, varav fem hade kontrollvillkor och nio kunde ingå i metaanalysen. Sammantaget sågs behandlingseffekter, men det begränsade antalet kontrollerade studier gav inte stark evidens för att en specifik behandling tydligt var överlägsen kontrollvillkor över hela forskningsfältet.
PubMed – A systematic review of nonpharmacological treatment options for skin picking disorder
Den systematiska översikten publicerad 2025 inkluderade elva studier med varierande studiedesign. KBT, habit reversal, acceptansförstärkt beteendeterapi och vissa internetbaserade insatser rapporterade positiva resultat, men forskningsunderlaget var heterogent och behöver utvecklas vidare.
PubMed – Excoriation (skin-picking) disorder: a systematic review of treatment options
Översikten sammanställer forskning om behandling av dermatillomani och beskriver bland annat beteendeterapi, habit reversal och farmakologiska behandlingar. Den visar också att forskningsfältet historiskt har varit relativt begränsat.
PubMed – Habit reversal as a treatment for chronic skin picking: a pilot investigation
I den randomiserade pilotstudien ingick 25 vuxna med kronisk hudplockning. Habit reversal gav större minskning av hudplockningen än väntelista, och förbättringen kvarstod vid tremånadersuppföljning. Studiens lilla storlek innebär att resultaten behöver tolkas försiktigt.
Den randomiserade studien publicerad 2025 omfattade 70 deltagare. Tio veckors terapeutledd internetbaserad acceptansförstärkt beteendeterapi gav större symtomförbättring än väntelista. Resultaten var lovande men behöver replikeras, bland annat mot aktiva kontrollbehandlingar.
PubMed – Pharmacologic Management of Skin-Picking Disorder: An Updated Review
Den uppdaterade översikten från 2025 sammanställde 13 studier med totalt 289 patienter och gick igenom flera farmakologiska behandlingsalternativ. Forskningsunderlaget är fortfarande begränsat och läkemedelsbehandling behöver bedömas individuellt av vårdpersonal.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Att ibland pilla på finnar, skorpor eller ojämnheter innebär inte automatiskt dermatillomani. Hudförändringar kan bero på akne, eksem, infektion, andra hudsjukdomar eller kroppsliga tillstånd och ska inte automatiskt förklaras som ett psykiskt problem. Uttalade eller infekterade hudskador kan behöva medicinsk eller dermatologisk vård. Avsiktligt självskadebeteende behöver bedömas separat. Artikeln ersätter inte individuell medicinsk, dermatologisk, psykologisk, psykiatrisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.