Du ska egentligen gå hemifrån.
Jackan är på.
Nycklarna ligger i handen.
Sedan passerar du spegeln.
Bara en snabb kontroll.
Näsan ser annorlunda ut från den här vinkeln.
Du går närmare.
Är den verkligen så sned?
Ljuset kanske gör det värre.
En annan spegel.
Telefonens kamera.
Profilbild.
Framifrån.
Sedan från sidan igen.
Tio minuter går.
Du vet fortfarande inte.
Frågan har snarare blivit starkare:
Ser andra detta lika tydligt som jag?
Kanske kommer nästa tanke:
Jag kan inte gå ut så här.
Det som började som en kontroll för att bli lugnare har alltså gjort motsatsen.
Vid dysmorfofobi, även kallat body dysmorphic disorder eller BDD, blir en eller flera upplevda brister i utseendet föremål för så mycket oro, kontroll och mental upptagenhet att vardagen påverkas.
För andra människor kan det som personen oroar sig över vara mycket litet eller inte synligt alls.
För personen själv kan det kännas enormt.
1177 beskriver dysmorfofobi som en psykiatrisk diagnos där ett starkt fokus på upplevda fel i utseendet kan leda till att mycket tid går åt till att kontrollera, dölja eller försöka korrigera det som uppfattas som fel.
Att vara missnöjd med sitt utseende är inte samma sak som BDD
Nästan alla kan ibland tänka:
Jag gillar inte min näsa.
Min hud ser dålig ut idag.
Jag önskar att mitt hår var tjockare.
Jag känner mig inte särskilt attraktiv på den här bilden.
Sådana tankar innebär inte en psykiatrisk diagnos.
Det avgörande vid dysmorfofobi är snarare hur mycket tid, lidande och begränsning som uppstår.
Frågan är därför inte bara:
Är jag missnöjd med mitt utseende?
Utan:
Hur mycket av mitt liv har utseendet börjat styra?
Problemet kan gälla nästan vilken del av utseendet som helst
För en person är det huden.
Porerna känns enorma.
Ärren syns överallt.
För en annan är det näsan.
Den upplevs som för stor, för bred eller sned.
För någon annan kan upptagenheten handla om:
håret.
hakan.
tänderna.
ögonen.
öronen.
kroppsformen.
musklerna.
eller någon annan del av utseendet.
Problemet behöver alltså inte handla om hela kroppen.
En enda detalj kan börja dominera tänkandet.
Det handlar inte om ytlighet
Det här är viktigt.
En person med dysmorfofobi kan själv tänka:
Varför bryr jag mig så mycket om något så ytligt?
Det kan förstärka skammen.
Men BDD handlar inte om att vara ovanligt fåfäng.
Det är ett psykiatriskt tillstånd med tydliga ångestrelaterade och tvångsmässiga inslag.
BDD har också flera likheter med tvångssyndrom, OCD.
För personen kan frågan om utseendet kännas avgörande för:
om andra accepterar mig.
om jag vågar gå ut.
om någon kan älska mig.
om människor skrattar åt mig.
om jag kan visa mig på arbetet.
Då handlar problemet inte längre bara om estetik.
Det handlar om trygghet, identitet och social tillhörighet.
Läs också: Tvångssyndrom (OCD) – när tankar och ritualer börjar styra vardagen
Spegeln kan bli ett försök att få säkerhet
Personen känner oro.
Går till spegeln.
Kontrollerar.
Kanske ser det bättre ut än befarat.
Lättnad.
Men snart kommer nästa tanke:
Fast såg jag rätt?
Tillbaka till spegeln.
Ett annat ljus.
En annan vinkel.
Det är lätt att tänka att mer information borde lösa osäkerheten.
Men när själva bedömningssystemet blivit präglat av stark oro räcker tryggheten sällan särskilt länge.
Kontrollen kan samtidigt signalera att detaljen är viktig
Det verkar motsägelsefullt.
Om jag är osäker på hur jag ser ut borde jag väl bli säkrare genom att titta?
Inte nödvändigtvis.
Första kontrollen kanske börjar med:
Ser det konstigt ut?
Nästa:
Var jag verkligen säker?
Sedan:
Såg det annorlunda ut nyss?
Varje ny kontroll riktar uppmärksamheten ännu mer mot den aktuella detaljen.
Indirekt får hjärnan också signalen:
Det här är viktigt. Vi behöver fortsätta kontrollera.
Då upptäcks fler små variationer i ljus, vinkel, hud, symmetri och ansiktsuttryck.
Det skapar nytt material att analysera.
Kontrollen som skulle minska osäkerheten kan därför bidra till att hålla den igång.
Ju mer du granskar, desto fler detaljer går att hitta
Titta mycket nära på vilken hud som helst.
Du kommer att se:
porer.
färgskillnader.
små ojämnheter.
linjer.
hårstrån.
asymmetrier.
Människokroppen är inte geometriskt perfekt.
Vid dysmorfofobi kan detaljer som annars skulle ha passerat utan större betydelse få mycket stor psykologisk vikt.
Det blir nästan som att inspektera en målning med förstoringsglas och sedan bedöma hela tavlan utifrån en enda penselstruktur.
Spegelkontroll kan hålla problemet vid liv
Kontrollen har ett begripligt syfte:
Jag vill veta hur jag ser ut.
Men om spegeln används om och om igen förändras dess funktion.
Den blir ett sätt att försöka få bort oro.
Lättnaden kan komma.
Men den är ofta kortvarig.
Snart behövs nästa kontroll.
En del undviker spegeln helt
Det kan låta som motsatsen.
Men funktionen kan vara liknande.
”Jag klarar inte att se mig.”
Spegeln täcks över.
Badrumsbesöket görs snabbt.
Fotografier undviks.
Skyltfönster kan kännas hotfulla eftersom en oväntad spegelbild kan påverka resten av dagen.
Problemet är fortfarande organiserat runt utseendet.
Den ena försöker skapa säkerhet genom att titta.
Den andra genom att inte titta.
Mobilkameran ger ännu fler möjligheter att kontrollera
Framkamera.
Bakre kamera.
Zoom.
Video.
Selfie.
Profil.
Olika ljus.
Olika objektiv.
Kameror kan själva förändra proportioner beroende på objektiv, avstånd och vinkel.
Ändå kan en enda bild få betydelsen:
Så där ser jag egentligen ut.
Sedan tas nya bilder för att försöka avgöra vilken som visar sanningen.
Det finns sällan en enda bild som kan lösa frågan
En människa ser inte exakt likadan ut:
i morgonljus.
under lysrör.
på två meters avstånd.
på en närbild.
med ett vidvinkelobjektiv.
från sidan.
mitt i ett skratt.
Det är normalt.
Men om målet är att finna den definitiva bilden av hur man ”egentligen” ser ut erbjuder tekniken nästan oändligt mycket material att analysera.
Sociala medier kan ge ännu fler jämförelsepunkter
Du ser någon med perfekt hud.
En annan med symmetriskt ansikte.
En tredje med den kropp du själv önskar.
Det är lätt att glömma att du jämför din egen kropp i verkligheten, under alla dagar och från alla vinklar, med andra människors utvalda bilder.
Filter, bildbehandling, ljussättning, poser och selektion kan dessutom påverka vad som visas.
Det betyder inte att sociala medier ensamt orsakar BDD.
Forskningen pekar snarare mot ett komplext samspel mellan flera biologiska, psykologiska och sociala faktorer.
Jämförelsen kan ske hela dagen
På bussen:
Hur ser hennes näsa ut jämfört med min?
På arbetet:
Han har mycket tjockare hår.
I mataffären:
Har hon bättre hud än jag?
I en film:
Varför ser alla sådär symmetriska ut?
Efter ett tag kan omgivningen fungera som ett ständigt utseendetest.
Det är inte längre bara:
Jag såg en attraktiv person.
Det blir:
Vad säger hennes utseende om mitt?
Bekräftelse från andra kan också bli en kontroll
”Ser min näsa stor ut?”
Partnern svarar:
”Nej.”
Lättnad.
Sedan:
”Men från sidan då?”
”Nej.”
”Lovar du?”
Personen frågar inte nödvändigtvis därför att svaret har glömts bort.
Frågan kommer tillbaka därför att tryggheten har gått över.
Återkommande försäkringssökande kan därför ge kortvarig lindring men samtidigt fortsätta hålla uppmärksamheten riktad mot utseendet.
Närstående kan hamna i en svår position
Om partnern säger:
”Du ser jättebra ut.”
hjälper det kanske en kort stund.
Om partnern vägrar svara kan personen i stället tänka:
Du håller med mig om att jag är ful.
Det kan därför vara mer hjälpsamt att bekräfta känslan:
”Jag hör att det här skapar mycket oro för dig.”
utan att gång på gång delta i den detaljerade utseendebedömningen.
Mer försäkran är inte alltid mer stöd.
Kamouflage kan ta mycket tid
Sminket måste bli exakt.
Håret måste ligga på ett visst sätt.
Kläderna måste dölja en kroppsdel.
Kanske finns ett särskilt avstånd till andra människor.
En viss sida av ansiktet ska alltid vara vänd bort.
På fotografier används samma pose.
Det kan utifrån se ut som stil eller preferens.
Men inuti finns regeln:
Annars kommer människor att se felet.
Det kan göra morgonen till ett långt projekt
Klockan är 07.00.
Du ska gå 08.00.
Hud.
Hår.
Smink.
Kontroll.
Det ser fel ut.
Gör om.
En annan tröja.
Ny kontroll.
08.15.
Nu är du sen.
På arbetet finns ändå tanken kvar:
Syns det?
BDD kan alltså påverka betydligt mer än självkänslan.
Det kan påverka punktlighet, arbetsförmåga och social funktion.
Fotografier kan bli särskilt svåra
”Kom, vi tar en gruppbild.”
En till synes vardaglig situation kan skapa stark stress.
Var ska jag stå?
Vilken sida syns?
Hur ser ansiktet ut?
Efteråt kommer:
”Får jag se?”
Sedan förstoring.
Analys.
Kanske krav på att bilden ska raderas.
Efter hand kan personen börja undvika fotografier från viktiga delar av livet.
Andra människor kan börja uppfattas som observatörer
Två personer skrattar på andra sidan rummet.
Tanken kommer:
De skrattar åt mitt utseende.
Någon tittar kort åt ditt håll.
Hon såg det.
En neutral social situation kan börja filtreras genom den egna utseendeoron.
BDD och social ångest kan likna varandra
Vid social ångest ligger rädslan ofta i att bli negativt bedömd för hur man beter sig, framstår eller presterar.
Vid BDD är bedömningen starkt fokuserad på ett upplevt fel i utseendet.
Tillstånden kan samtidigt överlappa.
Personen kanske undviker samma fest i båda fallen.
Skillnaden finns bland annat i vad personen är rädd ska upptäckas.
BDD ligger diagnostiskt nära OCD
Det finns flera likheter:
påträngande upptagenhet.
upprepade kontroller.
ritualiserade beteenden.
försök att minska ångest.
svårighet att känna sig färdig.
Vid BDD kretsar innehållet framför allt kring utseendet.
Det gör att problemet ibland misstolkas som enbart låg självkänsla.
En viktig skillnad mot vanlig osäkerhet är behovet att göra något
Kontrollera.
Jämföra.
Dölja.
Fråga.
Fotografera.
Rätta till.
Undersöka.
Dessa beteenden kan tillsammans uppta mycket tid.
Det är en anledning till att behandlingen inte bara kan bestå av:
”Du måste lära dig tycka att du är fin.”
Problemet är större än en negativ åsikt om utseendet.
Hudproblem och BDD kan förekomma samtidigt
En person kan faktiskt ha akne eller något annat synligt hudproblem.
Det utesluter inte automatiskt BDD.
Det centrala är hur mycket upptagenhet, kontroll, lidande och funktionspåverkan som uppstår kring utseendet.
Samtidigt behöver verkliga dermatologiska problem kunna bedömas och behandlas medicinskt.
Det ena utesluter inte det andra.
Dermatillomani och BDD kan ibland likna varandra
En person står framför spegeln och manipulerar huden.
Vid dermatillomani kan själva hudplockningen vara det centrala repetitiva beteendet.
Vid BDD kanske manipulationen framför allt används för att försöka korrigera ett upplevt utseendefel.
En person kan dessutom ha båda problemen.
Det är ett exempel på varför professionell bedömning behöver handla om beteendets funktion och motiv, inte bara om vad personen gör.
Ätstörningar behöver också skiljas från BDD
En person med anorexia nervosa kan vara mycket upptagen av vikt och kroppsform.
Vid BDD kan oro över kroppens form också förekomma.
Det är därför viktigt att en professionell bedömning undersöker bland annat:
mat.
vikt.
kroppsform.
ätbeteenden.
kompensatoriska beteenden.
och den specifika utseendeupptagenheten.
Muskeldysmorfi är en särskild form
Problemet kan exempelvis låta:
”Jag är för liten.”
Personen tränar mycket.
Äter efter strikta regler.
Kontrollerar musklerna.
Jämför sig.
Trots en kropp som andra kanske uppfattar som mycket muskulös kan personen uppleva sig som otillräckligt stor eller definierad.
Muskeldysmorfi brukar beskrivas inom BDD-spektrumet.
Det kan vara svårare att upptäcka eftersom styrketräning och strukturerad kost i sig ofta uppfattas positivt.
Frågan blir återigen:
Hur mycket styr beteendet livet?
Kosmetiska ingrepp kan verka som den självklara lösningen
”Problemet är ju min näsa.”
Då kan slutsatsen kännas rationell:
Ändra näsan.
Om problemet är huden:
behandla huden.
Om det är håret:
gör något åt håret.
Det svåra är att själva BDD-problemet inte nödvändigtvis försvinner bara därför att det yttre förändras.
1177 beskriver att personer med dysmorfofobi kan söka kosmetiska ingrepp men fortfarande vara missnöjda efteråt eftersom den problematiska upptagenheten kring utseendet finns kvar.
Forskningen ger skäl till försiktighet med kosmetiska ingrepp
Studier av personer som söker kosmetiska behandlingar har funnit att BDD förekommer i dessa grupper och att tillståndet därför är viktigt att identifiera innan man antar att en estetisk förändring kommer att lösa det psykiska lidandet.
För en person med BDD kan fokus dessutom flytta sig.
Näsan opereras.
Till en början kanske lättnaden kommer.
Sedan riktas uppmärksamheten mot en liten asymmetri.
Eller huden.
Eller hakan.
Eller resultatet uppfattas som otillräckligt.
Nu kommer tanken:
Jag behöver bara en korrigering till.
När en estetisk lösning ständigt lovar slutlig trygghet men aldrig ger den är det viktigt att den psykiska processen också bedöms.
Det betyder inte att alla som gör kosmetiska ingrepp har BDD
Självklart inte.
Människor kan vilja förändra sitt utseende av många skäl.
De flesta som är missnöjda med en kroppsdel har inte dysmorfofobi.
BDD ska därför inte användas som en etikett på alla som:
gör estetiska behandlingar.
använder smink.
tränar mycket.
eller tycker illa om något i sitt utseende.
Diagnosen kräver ett specifikt mönster av upptagenhet, repetitiva beteenden, lidande och funktionspåverkan.
En detalj kan börja representera hela människans värde
Tanken kanske börjar med:
Jag gillar inte min hud.
Men fortsätter:
Ingen kommer vilja vara med mig.
Jag kommer aldrig kunna känna mig attraktiv.
Alla ser att jag är ful.
Jag kan inte gå på festen.
En specifik utseendedetalj har då fått betydelse för:
relationer.
självvärde.
social trygghet.
framtid.
identitet.
Då är problemet betydligt större än själva hudområdet, näsan eller håret.
Självkänslan kan bli starkt beroende av utseendet
Alla människor har områden som påverkar självkänslan.
För vissa är arbete viktigt.
För andra relationer.
För andra kreativitet, föräldraskap eller kompetens.
Om nästan hela självvärdet koncentreras till utseendet kan minsta upplevda förändring få mycket stor betydelse.
En dålig hårdag känns då inte bara som en dålig hårdag.
Den kan kännas som:
Jag är inte värd att visa mig.
Läs också: Självkänsla och självkritik – varför vi dömer oss själva och hur det kan förändras
Hur vanligt är BDD?
Det går inte att ge en enda säker procentsiffra som gäller i alla grupper.
Studier använder olika populationer, miljöer och mätmetoder.
Forskning visar också att förekomsten kan vara högre i exempelvis kosmetiska och dermatologiska sammanhang än i flera andra grupper.
Det är därför klokare att konstatera att BDD förekommer i befolkningen och kan vara underidentifierat än att behandla en enskild prevalenssiffra som universell.
BDD kan förekomma hos både kvinnor och män
Utseendefokus förknippas ibland felaktigt nästan enbart med kvinnor.
BDD kan förekomma oavsett kön.
Vilka kroppsdelar eller egenskaper som står i centrum kan variera.
För vissa män kan exempelvis muskulatur och upplevelsen av att vara för liten eller otillräckligt muskulös få stor betydelse.
BDD kan skapa stark isolering
En middag tackas nej till.
Sedan en till.
Du vill inte vara med på videomötet.
Träningen sker när gymmet är tomt.
Stranden undviks.
Intima relationer känns nästan omöjliga.
När utseendeoron styr allt fler beslut blir BDD mycket mer än ett utseendeproblem.
Livet krymper.
Närheten kan bli särskilt svår
En partner kommer nära.
Tanken:
Nu ser han huden ordentligt.
Eller:
Hon kommer att märka min kropp.
Personen kanske undviker:
starkt ljus.
att vara naken.
att bli sedd från vissa vinklar.
sexuell närhet.
Partnern kan tolka det som avvisande.
Men kärnan kanske egentligen är skam.
Personen kan samtidigt längta mycket efter närhet
Det skapar en smärtsam konflikt.
Jag vill vara nära.
Men jag vill inte bli sedd.
Ju viktigare relationen är, desto starkare kan rädslan ibland bli.
BDD kan alltså göra själva närheten till något hotfullt.
Arbetslivet kan också begränsas
En person kanske väljer bort:
presentationer.
kundmöten.
kameramöten.
arbetsresor.
jobb där många människor ser personen.
Inte för att kompetensen saknas.
Utan för att utseendeoron styr vilka situationer som känns möjliga.
BDD kan vara nästan osynligt för omgivningen
Personen kommer välklädd.
Presterar bra.
Ingen vet att morgonen tog två timmar framför spegeln.
Eller att lunchrasten användes till att kontrollera huden.
Eller att videomötet krävde lång förberedelse.
Det är skillnad mellan:
vad personen klarar.
och:
vad det kostar.
Skam kan göra att personen aldrig berättar vad det egentligen handlar om
Personen söker kanske hjälp för:
nedstämdhet.
ångest.
ensamhet.
sömnproblem.
socialt undvikande.
Men säger inte:
Jag tänker flera timmar om dagen på min näsa.
Det kan kännas för pinsamt.
Därför kan BDD förbli oupptäckt även när personen redan har kontakt med vården.
Depression kan förekomma samtidigt
Om mycket av vardagen präglas av tankar som:
Jag kan inte visa mig.
Ingen kommer att vilja ha mig.
Jag ser helt fel ut.
kan nedstämdhet och depression också utvecklas eller förstärkas.
Depression och BDD är dock olika tillstånd och båda kan behöva bedömas.
Självmordstankar behöver tas på stort allvar
BDD kan vara förknippat med betydande psykiskt lidande.
En svensk nationell kohortstudie har visat en tydligt förhöjd risk för registrerad avsiktlig självskada och död genom suicid bland personer med diagnostiserad BDD jämfört med matchade personer utan diagnosen.
Det innebär inte att alla med dysmorfofobi har självmordstankar.
Men sådana tankar får aldrig avfärdas därför att problemet ”bara handlar om utseendet”.
Vid självmordstankar eller akut risk behövs professionell och vid behov akut psykiatrisk bedömning.
Beskriv beteendet – inte bara hur utseendet känns
En person kanske säger:
”Min hud är fruktansvärd.”
Det kan lätt leda in samtalet i en estetisk diskussion.
Mer informativt kan vara:
Hur många timmar tänker jag på huden?
Hur ofta kontrollerar jag den?
Vad undviker jag?
Hur mycket tid går åt till att dölja?
Hur påverkas arbete och relationer?
Hur ofta frågar jag andra?
Har jag sökt kosmetiska behandlingar?
Då blir det lättare att förstå problemets funktion och omfattning.
Behandlingen handlar inte om att bevisa att personen är vacker
Det är en viktig skillnad.
Terapeuten behöver inte vinna diskussionen:
”Din näsa är faktiskt helt normal.”
För personen kan nästa tanke bli:
Du säger bara så för att vara snäll.
Behandlingen behöver snarare rikta sig mot den process som gjort utseendet så avgörande.
KBT har forskningsstöd vid BDD
1177 beskriver kognitiv beteendeterapi som en behandling vid dysmorfofobi.
Behandlingen kan bland annat innebära att personen minskar kontroll och korrigering av utseendet och gradvis närmar sig situationer som tidigare har undvikits.
Systematiska översikter och metaanalyser av psykoterapeutisk behandling visar sammantaget stöd för KBT vid BDD, samtidigt som forskningen fortsätter utvecklas och långtidsförlopp behöver studeras vidare.
Exponering kan vara en central del
Personen tänker:
Jag kan inte gå till affären utan smink.
I behandling kan personen gradvis arbeta mot att kunna göra det.
Inte genom att först bevisa:
Ingen kommer att titta på dig.
Det går inte att garantera.
Utan genom att utveckla förmågan:
Jag kan befinna mig där trots att jag känner mig osäker på hur jag ser ut.
Responsprevention innebär att minska ritualerna
Efter en social situation kommer impulsen:
Jag måste kontrollera spegeln och se hur det gick.
Om kontrollen görs omedelbart får personen mindre möjlighet att upptäcka att situationen kan hanteras utan ritualen.
Behandlingen kan därför handla om att minska:
spegelkontroll.
fotografering.
jämförelse.
försäkringssökande.
kamouflage.
och andra beteenden som håller problemet igång.
Det betyder inte att du aldrig får använda spegel
Målet är inte att göra spegeln farlig.
Den behövs för vanliga saker.
Problemet är den repetitiva granskningen.
Ett behandlingsmål kan därför vara:
Jag använder spegeln funktionellt.
Inte:
Jag kontrollerar tills jag äntligen känner mig helt säker.
Samma sak gäller smink, kläder och stil
Smink i sig är inte ett problem.
Mode är inte ett problem.
Att vilja se fin ut är inte ett problem.
Frågan är:
Kan jag välja detta?
Eller måste jag göra det för att överhuvudtaget kunna visa mig?
Den skillnaden säger mycket om beteendets funktion.
Utseendet behöver inte bli oviktigt
Målet behöver inte vara att sluta bry sig om hur man ser ut.
Kläder, hår, stil och kropp kan vara viktiga delar av identitet och självuttryck.
Problemet uppstår när utseendet får så stor makt att andra värden trängs undan.
Vänner.
Arbete.
Närhet.
Kreativitet.
Humor.
Kunskap.
Nyfikenhet.
Familj.
Erfarenheter.
Saker som tidigare gav livet mening.
Människor möter en hel person – inte en isolerad detalj
När uppmärksamheten länge varit riktad mot en viss detalj kan den nästan fylla hela synfältet.
Men människor möter inte bara en näsa.
En hudfläck.
En käklinje.
Ett hårfäste.
De möter en person som:
pratar.
rör sig.
lyssnar.
skrattar.
reagerar.
relaterar.
Det betyder inte att du måste tvinga dig att tycka om varje del av ditt utseende.
Ett mer realistiskt mål kan vara:
Den här detaljen behöver inte få representera hela mig.
Digital behandling finns också i Sverige
1177 beskriver att KBT via nätet kan erbjudas vid dysmorfofobi.
Forskning om internetbaserad KBT har också visat lovande resultat.
Digital behandling är dock fortfarande behandling.
Den innebär strukturerat arbete och övningar och är inte samma sak som att enbart läsa information om BDD.
Läkemedel kan också vara aktuellt
1177 beskriver att SSRI-läkemedel kan användas vid dysmorfofobi.
Bedömning av läkemedelsbehandling, dosering och uppföljning ska göras tillsammans med läkare.
Behandlingen kan fungera även om du fortfarande inte gillar ditt utseende
Målet behöver inte vara:
Jag tycker att min näsa är fantastisk.
Ett mer realistiskt mål kan vara:
Min näsa behöver inte avgöra om jag går till jobbet.
Jag kan vara med på fotografiet.
Jag kan träffa människor.
Jag kan sluta kontrollera tio gånger före en middag.
Jag kan ha ett liv även när tanken ”jag ser fel ut” dyker upp.
Det är en stor skillnad.
Fråga inte bara hur nöjd du är med utseendet
Fråga också:
Hur mycket tid tänker jag på det?
Hur ofta kontrollerar jag?
Hur mycket undviker jag?
Hur ofta frågar jag andra?
Hur mycket pengar lägger jag på att försöka korrigera?
Hur många aktiviteter har jag slutat göra?
Det kan ge en tydligare bild av problemets omfattning.
Gör en enkel registrering under några dagar
Inte av hur ful du känner dig.
Utan av beteendet.
08.10 – spegelkontroll, 15 minuter.
09.20 – jämförde näsan med en kollega.
10.45 – framkameran, flera bilder.
12.30 – frågade partnern om huden.
16.00 – undvek videomöte.
19.30 – spegelkontroll.
Plötsligt blir den annars osynliga arbetsbördan synligare.
Registreringen ska inte bli en ny ritual
Målet är att få en översikt.
Inte att mäta varje utseendetanke perfekt.
Några dagars ungefärlig kartläggning kan räcka för att undersöka:
När händer det?
Vad gör jag?
Vad kommer före?
Vad händer efter?
Fråga vad kontrollen lovar dig
När du tar den femte selfien:
Vad hoppas du få veta?
Kanske:
Att jag inte ser så dålig ut.
Och om bilden ser bra ut:
Hur länge håller lugnet?
Fem minuter?
En timme?
Om lugnet är mycket kortvarigt finns ett viktigt mönster att observera.
Kontrollen producerar kanske inte den säkerhet den lovar.
Fråga vad utseendeoron hindrar dig från att göra
Om utseendet tog mindre plats:
Vad skulle du göra mer av?
Träffa människor?
Bada?
Resa?
Dejta?
Vara med på fotografier?
Söka ett jobb?
Vara nära din partner?
Det är där den verkliga kostnaden – och den möjliga vinsten av behandling – blir tydligare.
Ett liv kan bli större innan självbilden känns perfekt
Många väntar:
När jag känner mig attraktiv ska jag börja dejta.
När huden är perfekt går jag på festen.
När håret är fixat söker jag jobbet.
Men om mållinjen hela tiden flyttas kan livet bli uppskjutet under lång tid.
En annan riktning är:
Börja återta livet.
Låt utseendeoron komma med.
Det är inte samma sak som att ge upp
Att acceptera osäkerhet kring utseendet betyder inte:
Jag bryr mig inte längre om mig själv.
Det kan betyda:
Jag vill inte låta frågan om exakt hur jag ser ut bestämma hela min dag.
När bör du söka professionell hjälp?
Det är särskilt relevant att söka vård om oro över utseendet:
upptar mycket tid varje dag.
leder till omfattande spegelkontroller eller spegelundvikande.
gör att du hela tiden jämför dig med andra.
leder till återkommande försäkringssökande.
gör att du undviker arbete, studier, relationer eller sociala situationer.
leder till upprepade kosmetiska behandlingar utan varaktig tillfredsställelse.
orsakar stark ångest eller nedstämdhet.
eller har gjort ditt liv betydligt mindre.
1177 rekommenderar vårdkontakt om du tror att du har dysmorfofobi och beskriver att behandling finns.
Sök hjälp även om du fortfarande tror att problemet är själva utseendet
Du behöver inte först hålla med om:
”Det sitter bara i mitt huvud.”
Det är dessutom en förenklad formulering.
Du kan i stället säga:
Jag upplever ett stort problem med mitt utseende och jag märker att tankarna och kontrollerna tar mycket tid varje dag.
Det räcker som utgångspunkt.
En professionell bedömning kan sedan hjälpa till att förstå vad problemet handlar om och vilken hjälp som är lämplig.
Dysmorfofobi går att behandla
När en person har kontrollerat sitt utseende under lång tid kan problemet börja kännas som en objektiv sanning:
Jag ser helt enkelt fel ut.
Men behandling behöver inte övertyga dig om att du är perfekt.
Den kan hjälpa dig att utveckla ett annat förhållande till osäkerheten.
Spegeln behöver inte ge det slutliga svaret.
Fotot behöver inte godkännas.
Partnern behöver inte försäkra dig en gång till.
Och en liten detalj i ditt utseende behöver inte längre få avgöra:
om du går ut.
om du blir fotograferad.
om du söker jobbet.
om du låter någon komma nära.
eller om du tillåter dig själv att leva.
Den viktigaste förändringen behöver därför inte vara att utseendet blir perfekt.
Det kan vara att livet inte längre behöver vänta på att det ska bli det.
Källor och vidare läsning
1177 beskriver symtom, kontroll- och undvikandebeteenden, påverkan på vardagen och behandling vid dysmorfofobi.
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/angest/dysmorfofobi--bdd/
En systematisk översikt och metaanalys om faktorer och processer som är förknippade med BDD.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/40225274/
En systematisk översikt och metaanalys om BDD bland personer som söker kosmetisk kirurgi.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35715310/
En nätverksmetaanalys av randomiserade studier av psykoterapeutiska behandlingar vid BDD.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/40600597/
En systematisk översikt och metaanalys av psykoterapeutisk behandling vid dysmorfofobi.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/41548403/
PubMed – Evaluating internet-based Cognitive Behavioural Therapy for body dysmorphic disorder
En systematisk översikt av internetbaserad KBT vid dysmorfofobi.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39160718/
PubMed – Prevalence of body dysmorphic disorder: A systematic review and meta-analysis
En systematisk översikt och metaanalys som visar att uppskattningar av förekomsten varierar mellan olika populationer och miljöer.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37352787/
En svensk nationell kohortstudie om avsiktlig självskada och suicid bland personer med diagnostiserad BDD.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/38734199/
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Missnöje med utseendet, användning av smink, träning, kosmetiska behandlingar eller social jämförelse innebär inte automatiskt dysmorfofobi. Hud-, hår- och andra kroppsliga förändringar kan ha medicinska orsaker och kan behöva bedömas inom hälso- och sjukvården. Ätstörningar, OCD, depression, social ångest och andra psykiska tillstånd kan ge delvis överlappande symtom. Dysmorfofobi kräver professionell bedömning. Artikeln ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk eller psykoterapeutisk bedömning, diagnostik eller behandling.