Hälsoångest och magen – när normala variationer blir svåra att lämna ifred

Hälsoångest och magen – när normala variationer blir svåra att lämna ifred

Hälsoångest och magen kan göra något mycket vardagligt svårt att lämna ifred. Avföringen ser annorlunda ut än i går, magen känns mer uppblåst efter maten, aptiten varierar eller ett kort magknip dyker upp. I stället för att förändringen får passera börjar frågan växa: ”Varför är magen annorlunda?”

Du kanske börjar kontrollera toalettbesök, känna på magen, jämföra med tidigare dagar eller söka efter möjliga sjukdomar på nätet. En kontroll kan ge kort lättnad, men snart upptäcks nästa variation. Då blir magen inte bara något som fungerar och reagerar – den blir ett område som ständigt behöver övervakas.

Den här artikeln handlar om just det mönstret: hur normala eller svårtolkade variationer i magen kan få allt större medicinsk betydelse, hur kroppsvaksamhet, googling och kontroll kan förstärka hälsoångest och hur du kan återfå större handlingsfrihet utan att ignorera symtom som behöver bedömas av vården.

Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk eller psykoterapeutisk bedömning.

Hälsoångest och magen – när normala variationer blir svåra att lämna ifred

Hälsoångest och magen blir ofta ett problem när varje förändring börjar kräva en förklaring. Det kan handla om konsistensen på avföringen, hur ofta du behöver gå på toaletten, gaser, magljud, illamående eller hur magen känns efter en måltid. En enskild observation behöver inte säga något om ett kontrollmönster. Det är framför allt upprepningen och funktionen som är viktig. Om en liten variation leder till nya kontroller, googling och försäkringssökande får magen gradvis större plats i uppmärksamheten. Frågan förändras då från ”hur känns magen?” till ”hur kan jag vara säker på att den här förändringen inte betyder sjukdom?”.

Varför magen varierar så mycket

Mag-tarmkanalen påverkas av många faktorer och fungerar inte identiskt varje dag. Vad och när du äter, vätskeintag, fysisk aktivitet, sömn, stress och andra kroppsliga processer kan påverka hur magen känns och fungerar. Vid exempelvis IBS kan avföring och symtom dessutom växla över tid. Variation betyder därför inte automatiskt att något farligt har inträffat. Samtidigt går det inte att dra slutsatsen att varje förändring är ofarlig. Det viktiga är att inte förväxla förekomsten av variation med en medicinsk diagnos. När hälsoångesten är stark riskerar just variationen i sig att bli det som uppfattas som bevis för att något måste utredas omedelbart.

När en vardaglig variation får hotfull betydelse

Samma magförändring kan få helt olika betydelse beroende på hur den tolkas. Lösare avföring kan registreras som ”magen reagerade annorlunda i dag” eller som ”det här kan vara början på en allvarlig tarmsjukdom”. När den andra tolkningen kommer snabbt aktiveras ofta behovet av ytterligare information. Du börjar kanske kontrollera fler symtom och tänka tillbaka på tidigare dagar. Själva magupplevelsen behöver inte ha blivit starkare, men dess betydelse har förändrats. Forskning om hälsoångest visar ett samband med en tendens att tolka tvetydig information mer hotfullt. Därför är det användbart att skilja den konkreta observationen från den medicinska slutsatsen.

Skillnaden mellan magbesvär och tolkningen av dem

”Jag har ont i magen” är en observation. ”Den här smärtan betyder att något allvarligt är fel” är en tolkning. Vid stark oro smälter de lätt samman eftersom den hotfulla tanken kommer nästan omedelbart. Känslans styrka kan då upplevas som ytterligare bevis: om det känns så här oroande måste det finnas en medicinsk anledning. Men ångestens intensitet kan inte i sig avgöra orsaken till ett magsymtom. Ett balanserat svar behöver inte heller vara att säga ”det är definitivt inget”. Det kan vara: ”Jag märker ett magbesvär och jag märker samtidigt att min hjärna försöker ge det en allvarlig medicinsk betydelse.”

När kroppsvaksamheten flyttar in i magen

När magen blivit ett fokus för oro börjar små signaler lättare nå medvetandet. Du kanske märker varje bubblande ljud, förändring i spänning eller kort smärtimpuls. Signalerna är inte nödvändigtvis inbillade. Poängen är att intensiv uppmärksamhet kan göra sådant som tidigare passerade obemärkt mer framträdande. Forskning om hälsoångest har funnit en ökad uppmärksamhetsbias mot hälsorelaterade hot. När detta kombineras med en känslig och föränderlig mag-tarmkanal kan mycket information produceras varje dag. Ju fler signaler som registreras, desto fler behöver sedan tolkas. Kroppsvaksamheten kan på så sätt skapa mer material för fortsatt oro utan att den bakomliggande medicinska situationen nödvändigtvis har förändrats.

När avföringen blir ett återkommande hälsotest

Avföring varierar i färg, form, mängd och konsistens. Vid hälsoångest kan toalettbesöket ändå börja fungera som en medicinsk kontrollpunkt. Du granskar kanske noggrant vad du ser, jämför med gårdagen eller söker på nätet efter bilder och beskrivningar. Nästa toalettbesök blir sedan ett nytt test av om förändringen kvarstår. Det är viktigt att inte bagatellisera tydliga eller kvarstående förändringar, och vissa symtom behöver bedömas av vården. Men när varje enskilt toalettbesök analyseras för att skapa trygghet kan den normala variationen i tarmfunktionen generera en nästan oändlig serie av medicinska frågor. Då behöver även själva kontrollmönstret uppmärksammas.

Gaser och uppblåsthet kan bli svåra att tolka

Gaser och uppblåsthet är vanliga mag-tarmupplevelser och kan variera mycket. Vid hälsoångest kan magen samtidigt bli visuellt och kroppsligt lätt att kontrollera. Du kanske känner på buken, tittar på dess form i spegeln eller jämför hur den känns före och efter mat. När förändringen uppfattas som ett möjligt sjukdomstecken kan kontrollen bli tätare. Det skapar ett problem eftersom magen naturligt ändrar form och spänning under dagen. Ju fler jämförelser som görs, desto fler skillnader kommer sannolikt att upptäckas. Frågan blir därför inte bara om uppblåstheten finns, utan om du använder upprepade kontroller för att försöka uppnå en säkerhet som kontrollerna inte kan ge.

När aptitförändringar blir medicinska ledtrådar

Aptiten kan påverkas av många saker och behöver inte vara identisk från dag till dag. Ändå kan minskad eller ökad aptit få stor betydelse när hälsoångesten är aktiv. Du kanske börjar registrera exakt hur hungrig du är, hur snabbt du blir mätt eller hur mycket du äter jämfört med tidigare. När uppmärksamheten blir intensiv kan maten själv utvecklas till ett test: ”Om jag inte är hungrig nu, betyder det något?”. En kort variation leder till ännu mer observation under nästa måltid. Nya och ihållande aptitförändringar kan naturligtvis behöva bedömas, men täta egenkontroller kan göra det svårare att avgöra vad som faktiskt är en stabil förändring över tid.

När illamående får en allvarlig betydelse

Illamående är en kroppslig upplevelse som lätt väcker uppmärksamhet. Om du redan oroar dig för magen kan ett kort illamående skapa en snabb serie frågor: vad åt jag, var det något i maten, är det infektion eller kan det vara något mer allvarligt? Därefter börjar kanske fler funktioner granskas. Problemet är inte att ställa en fråga om ett nytt symtom, utan när varje illamåendeepisod sätter igång ett omfattande kontrollsystem. Stress och oro kan dessutom samspela med mag-tarmfunktion, vilket gör relationen mellan kropp och psykologiskt tillstånd dubbelriktad och komplex. Det går därför sällan att förstå ett individuellt symtom genom en enda enkel förklaring.

När magont måste lokaliseras och jämföras exakt

Magont kan variera i både plats och karaktär. Vid hälsoångest kan det bli viktigt att exakt lokalisera smärtan: sitter den högre eller lägre än i går, mer åt höger eller vänster, och känns den annorlunda efter maten? Du kanske trycker på magen upprepade gånger för att se om området fortfarande är ömt. Problemet med sådana självtillverkade tester är att de lätt producerar nya sensationer och nya jämförelser. Dessutom kan återkommande tryck göra området mer uppmärksammat. Ihållande eller svår smärta kan behöva bedömas medicinskt. Men en ständig jakt på exakt samma kroppskänsla kan samtidigt bli ett säkerhetsbeteende som ökar fokus på magen.

När varje måltid blir ett experiment

När magen är laddad kan måltider utvecklas till små diagnostiska experiment. Du observerar vad som händer efter kaffe, bröd, mejeriprodukter eller en större portion och försöker avgöra om reaktionen bekräftar en sjukdom eller intolerans. Matdagbok kan vara relevant i vissa medicinska sammanhang, särskilt om vården rekommenderat det. Vid hälsoångest kan däremot registreringen bli mycket detaljerad och nya livsmedel tas bort utifrån enstaka reaktioner. Då riskerar maten att bli en källa till allt fler säkerhetsregler. Innan större kostbegränsningar görs är det därför klokt att skilja strukturerad medicinsk utredning från egen experimentering som framför allt försöker minska oro.

När toaletten börjar styra planeringen

Magoro kan också förändra hur vardagen organiseras. Du kanske vill veta var närmaste toalett finns, undviker längre resor eller väljer bort aktiviteter eftersom magen kan reagera. Sådana anpassningar kan vara fullt rimliga vid faktiska mag-tarmsjukdomar och ska inte automatiskt beskrivas som ångest. Men om rädslan för vad en magvariation kan betyda börjar skapa allt fler begränsningar är det relevant att titta på handlingsutrymmet. Hur mycket av planeringen styrs av faktiska återkommande besvär och hur mycket styrs av behovet att kunna kontrollera dem? När trygghetsvillkoren ökar kan livet bli mindre även om själva symtomen inte blivit medicinskt allvarligare.

Googling om magen kan skapa fler diagnoser än svar

Symtom som magont, diarré, förstoppning, uppblåsthet och illamående förekommer i mycket många tillstånd. Det gör internet särskilt svårt att använda för att skapa säkerhet. En sökning på ett vardagligt magbesvär kan snabbt leda till information om både vanliga och ovanliga sjukdomar. Därefter börjar du kanske kontrollera om du har ytterligare symtom som nämns. Den nya informationen skapar då ett nytt observationsområde. Om sökandet fortsätter trots att du redan hittat ett rimligt svar har dess funktion sannolikt förändrats. Det handlar mindre om information och mer om att försöka eliminera osäkerheten. Den uppgiften är internet mycket dåligt lämpat för.

När canceroro kopplas till magens variationer

Om cancer är den sjukdom du främst är rädd för kan vanliga magvariationer snabbt få en cancerspecifik betydelse. Ändrad avföring, aptit, buksmärta eller uppblåsthet kan då uppfattas som delar av ett större mönster. Du börjar kanske leta efter andra tecken eller kontrollera vikten oftare. Det betyder inte att förändringar i magen aldrig ska bedömas. Skillnaden är att hälsoångesten tenderar att välja den mest hotfulla förklaringen tidigt i processen. Om just cancer har blivit hjärnans standardförklaring kan du läsa Rädsla för cancer – när allvarliga sjukdomar blir hjärnans standardförklaring.

När oro för infektion eller intolerans leder till ständig analys

I andra fall fastnar tankarna vid infektioner, födoämnesintolerans eller andra mag-tarmförklaringar. Du kanske försöker återskapa exakt vad du åt före varje symtom eller tolkar en enstaka magreaktion som bevis på att ett livsmedel måste undvikas. Problemet är att många saker förändras samtidigt i vardagen. Utan en tydlig medicinsk frågeställning blir det lätt att hitta samband som sedan inte går att upprepa. När nya regler tillkommer varje vecka kan det vara ett tecken på att kontrollen i sig växer. Vid misstanke om intolerans, infektion eller annan mag-tarmsjukdom är strukturerad medicinsk bedömning mer användbar än ett ständigt växande system av privata tester.

IBS visar hur komplex samspelet mellan tarm och hjärna kan vara

IBS är ett tydligt exempel på att mag-tarmsymtom inte behöver passa in i en enkel uppdelning mellan ”psykiskt” och ”fysiskt”. 1177 beskriver IBS som en störning i hur tarmen arbetar och dess känsel och lyfter samspelet mellan nervsystemet och tarmen. Besvären är verkliga och kan vara betydande. Stress och oro kan samtidigt påverka symtomen hos vissa personer. Detta är viktigt vid hälsoångest eftersom psykologiska mekanismer inte innebär att magbesvär är påhittade. Kropp, nervsystem och tolkning samverkar. Självhjälp mot hälsoångest ska därför aldrig användas som ett sätt att självdiagnostisera IBS eller förklara bort magbesvär som egentligen behöver medicinsk utredning.

Stress, oro och magen påverkar varandra

Kommunikationen mellan hjärna och mag-tarmkanal är dubbelriktad. Stress och känslomässig belastning kan påverka magens funktion och upplevelsen av magbesvär, samtidigt som påfrestande magbesvär kan öka oro och stress. Forskning om så kallade störningar i gut-brain-interaktionen beskriver ett komplext samspel mellan biologiska och psykologiska processer. Därför blir påståendet ”det är bara stress” för förenklat. Vid hälsoångest är den relevanta frågan snarare om en verklig magupplevelse automatiskt får den mest hotfulla betydelsen och därefter följs av säkerhetsbeteenden. Psykologisk behandling kan rikta sig mot det mönstret utan att påstå att den kroppsliga signalen saknar biologisk grund.

När andra människor får bedöma magen åt dig

När den egna bedömningen inte känns tillräcklig kan någon annan få rollen att skapa trygghet. Du kanske beskriver avföringen, ber en partner känna på magen eller frågar om den verkar ovanligt uppsvälld. Svaret kan ge snabb lättnad men sällan någon verklig medicinsk säkerhet. Nästa förändring kräver ett nytt besked. När försäkringssökandet upprepas får relationen gradvis en diagnostisk funktion som den egentligen inte kan bära. Stöd från andra är fortfarande viktigt, men det kan riktas mot hur du hanterar oron i stället för att de ska avgöra vad symtomet betyder. Läs mer i Att be andra bedöma symtom – när försäkran lugnar kort men håller frågan vid liv.

När kroppen kontrolleras mellan toalettbesöken

Magkontroll behöver inte bara ske på toaletten. Du kanske känner på buken, väger dig, kontrollerar om kläder sitter annorlunda eller försöker avgöra om magen ser mer svullen ut. En kontroll kan kännas rationell, men om den görs främst för att sänka ångest och snart behöver upprepas har den fått en säkerhetsfunktion. Experimentell forskning om hälsoångest visar att ökad användning av hälsorelaterade säkerhetsbeteenden kan bidra till mer hälsoångest. Det betyder inte att alla kontroller är skadliga. Skillnaden ligger i frekvens, syfte och konsekvens: ger kontrollen relevant information eller skapar den framför allt behov av nästa kontroll?

När ett lugnande svar inte avslutar magfrågan

Du kan ha fått ett lugnande svar från vården eller från ett prov och ändå märka att oron snart återkommer. Nästa tanke kan vara ”men tänk om det har förändrats sedan dess?” eller ”tänk om just den här sjukdomen inte syns i provet?”. Nya symtom kan naturligtvis behöva en ny bedömning. Men om inga relevanta förändringar har tillkommit kan frågan ha förflyttats från vad undersökningen visade till om absolut säkerhet är möjlig. Då hjälper fler kontroller ofta bara kort. Ett användbart tecken är att samma medicinska fråga återkommer i nya formuleringar trots att underlaget i stort sett är oförändrat.

När kravet på säkerhet blir omöjligt att uppfylla

Mag-tarmkanalen varierar så mycket att den är särskilt svår att göra hundraprocentigt förutsägbar. Om trygghet kräver att avföringen alltid ska se likadan ut, magen aldrig ska göra ont och aptiten vara konstant kommer kroppen regelbundet att bryta mot kraven. Det skapar nya medicinska frågor även när variationen i sig inte innebär sjukdom. Ett mer realistiskt mål är att skilja ansvar från garanti. Du kan uppmärksamma tydliga förändringar, följa vårdens råd och söka bedömning när det behövs utan att kräva att varje magupplevelse måste förklaras. Den skillnaden kan göra stor skillnad för hur mycket mental plats magen får ta.

När magoron börjar styra vad du äter och gör

Hälsoångest får större konsekvenser när den börjar förändra vardagen. Du kanske tar bort allt fler livsmedel utan medicinsk grund, undviker restauranger, avstår resor eller äter mycket begränsat inför aktiviteter. Sådana val kan också vara motiverade av faktiska magbesvär, så sammanhanget är avgörande. Frågan är om begränsningen bygger på en tydlig medicinsk plan eller på behovet av att förhindra varje tänkbar magsensation. Om fler och fler delar av livet kräver särskilda regler kan det vara ett tecken på att kontrollsystemet blivit större. Handlingsfrihet är därför ett viktigt mått vid sidan av hur starka själva symtomen känns.

Rimlig medicinsk uppföljning eller ångestdriven kontroll?

Att arbeta med hälsoångest betyder inte att magbesvär ska ignoreras. Rimlig uppföljning kan innebära att söka vård för tydliga eller kvarstående symtom och följa de rekommendationer du får. Ångestdriven kontroll kännetecknas oftare av att samma fråga måste lösas upprepade gånger trots att ingen relevant ny information har tillkommit. Ett sätt att skilja dem åt är att fråga vad handlingen förväntas förändra. Leder den till ett medicinskt beslut eller är huvudsyftet att känna lugn just nu? Om du inte vet om ett symtom behöver bedömas ska du inte försöka lösa frågan genom allt fler hemmatester. Då är vårdrådgivning mer relevant.

När magsymtom behöver bedömas av vården

En generell artikel kan aldrig avgöra vad ett individuellt magsymtom beror på. Kontakta vården vid nya, tydliga, långvariga eller svårbedömda besvär. Exempel på situationer som kan behöva bedömas är bland annat blod i avföringen, långvarig diarré, tydlig ofrivillig viktnedgång eller ihållande buksmärta. Akuta och kraftiga symtom kan kräva snabbare vård. Om du är osäker på vårdbehov kan 1177 hjälpa dig att avgöra nästa steg. Poängen med att arbeta med hälsoångest är alltså inte att förklara bort magen, utan att skilja relevant medicinsk uppföljning från upprepade kontroller som främst försöker minska osäkerhet.

Kartlägg ett konkret tillfälle från början till slut

Välj en faktisk situation där magoron tog fart. Det kan exempelvis vara ett toalettbesök där avföringen såg annorlunda ut. Skriv sedan vilken första tanke som kom och vad du gjorde. En kedja kan vara: lösare avföring → ”varför är den annorlunda?” → googling → kontroll av andra symtom → fråga partnern → kort lättnad → ny kontroll nästa toalettbesök. När kedjan finns på papper blir det tydligt att mycket händer efter den ursprungliga kroppsförändringen. Det är dessa senare steg som ofta går att påverka. Du behöver inte avgöra varför alla magvariationer uppstår för att börja se hur kontrollmönstret fungerar.

Fånga den första hotfulla tolkningen

Försök skriva ned den första spontana tanken så nära den uppstod som möjligt. Det kan vara ”det här är inte normalt”, ”något har förändrats” eller ”tänk om det är cancer”. Fråga därefter vad du faktiskt observerade och vad som är den tillagda slutsatsen. Ett balanserat alternativ behöver inte vara ”magen är helt frisk”. Det kan vara: ”Jag märker en förändring och jag märker att min hjärna går direkt till en allvarlig medicinsk förklaring.” Den formuleringen skapar utrymme för både medicinsk försiktighet och psykologisk distans. Du behöver inte avgöra den definitiva orsaken i samma sekund som en magsensation uppstår.

Identifiera beteendet som ger snabbast lättnad

Nästa fråga är vad du gör för att känna dig säkrare. Inspekterar du toaletten länge? Googlar? Trycker på magen? Väger dig? Frågar någon? Beskriv beteendet så konkret som möjligt. Lägg därefter märke till vad som händer med oron direkt och några timmar senare. Om beteendet snabbt minskar obehaget men snart behöver upprepas har du fått viktig information om dess funktion. Strategin kanske fungerar mycket bra i fem minuter men dåligt som långsiktig lösning. När detta blir tydligt kan du börja arbeta med just beteendet utan att behöva tvinga dig själv att tro att alla magsensationer är ofarliga.

Pröva att skjuta upp en ångestdriven kontroll

När situationen inte kräver medicinsk bedömning kan ett första experiment vara att vänta innan du gör den vanliga extrakontrollen. Om du exempelvis redan varit på toaletten och impulsen är att googla avföringens utseende kan du skjuta upp sökningen. Målet är inte att bevisa att magen är frisk. Du undersöker om kontrollimpulsen alltid måste följas. Lägg märke till hur oron förändras utan att försöka tvinga bort den. Om ett nytt eller tydligt symtom gör situationen medicinskt oklar ska du däremot inte använda denna övning för att undvika vård. Psykologiskt arbete riktas mot upprepade säkerhetsbeteenden när relevant medicinsk säkerhet är tillräckligt klarlagd.

Minska ett magrelaterat säkerhetsbeteende i taget

Det är lätt att försöka förändra allt samtidigt: sluta googla, sluta kontrollera toaletten, sluta känna på magen och aldrig fråga någon igen. Det blir ofta onödigt svårt. Välj i stället ett återkommande beteende som tydligt används för att få snabb trygghet. Kanske granskar du avföringen mycket längre än situationen kräver eller söker samma symtom flera gånger på kvällen. Börja där. När den förändringen blivit mer hanterbar kan nästa beteende väljas. Små upprepade förändringar ger möjlighet till nytt lärande utan att hela processen blir ett test av om du kan hantera all osäkerhet på en gång.

Återgå till funktion i stället för ständig maganalys

När magen fått mycket uppmärksamhet kan ett användbart förändringsmål vara att återgå till det du hade tänkt göra. Förutsatt att situationen inte kräver vård kan du låta en viss osäkerhet finnas kvar medan du arbetar, promenerar, träffar människor eller fortsätter dagen. Syftet är inte att distrahera bort ett relevant medicinskt problem. Du tränar i stället på att inte varje magvariation måste vara färdiganalyserad innan vardagen får fortsätta. Handlingsfrihet blir då ett viktigare mått än perfekt magkontroll. Om du vill läsa om samma mekanism i ett bredare sammanhang finns artikeln Hälsoångest efter vardagliga kroppsförändringar – när dagsform blir medicinska ledtrådar.

Professionellt stöd och strukturerat arbete med hälsoångest

Självhjälp kan vara relevant när medicinska frågor är tillräckligt klargjorda och du kan identifiera ett tydligt kontrollmönster. Professionellt stöd kan ge mer när magoron tar mycket tid, påverkar matvanor, arbete, relationer eller aktiviteter eller när du har svårt att skilja relevant uppföljning från ångestdriven kontroll. Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.

För strukturerat arbete med oro, kroppsvaksamhet och säkerhetsbeteenden finns programmet Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest. Du hittar fler program och fördjupningar på Gävleborgs Psykoterapi Akademi.

Du kan även läsa Ångest och oro – symtom, orsaker och vad som kan hjälpa, Hälsoångest efter att ha läst om en sjukdom – när information fastnar i kroppens vaksamhet och Hälsoångest efter en sjukdom i familjen – när erfarenhet gör hotet mer tillgängligt.

Källor, forskning och vidare läsning

Artikelns psykologiska resonemang bygger främst på forskning om hälsoångest, uppmärksamhet, tolkningsbias och säkerhetsbeteenden. För magdelen används även etablerad kunskap om IBS, funktionell dyspepsi och samspelet mellan hjärna och mag-tarmkanal. Detta innebär inte att magbesvär kan reduceras till psykologi. Gut-brain-interaktionen är dubbelriktad och mag-tarmsymtom kan ha många olika medicinska orsaker. Forskningen kan hjälpa till att förstå varför uppmärksamhet, stress och tolkning ibland påverkar symtomupplevelsen, men den kan inte avgöra vad ett individuellt magbesvär beror på. Sådana frågor behöver vid behov bedömas medicinskt.

Nya, tydliga, kraftiga, kvarstående eller svårbedömda mag-tarmsymtom ska inte bedömas genom en självhjälpsartikel. Vid osäkerhet om vårdbehov kan 1177 ge rådgivning. Vid akut fara eller allvarliga akuta symtom ska akut vård kontaktas.
Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

OM FÖRFATTAREN

Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

Daniel Karlsson är legitimerad psykoterapeut med inriktning mot psykodynamisk psykoterapi (PDT) och utbildning i Dynamic Interpersonal Therapy (DIT). Han arbetar med unga vuxna och vuxna vid Gävleborgs Psykoterapi.

Läs mer om Daniel Karlsson →

Vill du arbeta vidare med konkreta verktyg?

Utforska våra forskningsbaserade digitala självhjälpsprogram, utvecklade av legitimerad psykoterapeut.

Se självhjälpsprogrammen