Du gör kanske många saker som på pappret ser helt rimliga ut. Du arbetar, tar ansvar, håller kontakten med människor omkring dig och försöker leva på ett sätt som känns vuxet och genomtänkt.
Ändå kan det ibland finnas en diffus känsla av att något inte riktigt stämmer.
Du kanske har svårt att förklara vad.
Livet fungerar.
Men känns det som ditt?
Ibland lever vi länge efter förväntningar som vi knappt längre märker. Vad en bra medarbetare borde klara. Hur en omtänksam partner ska vara. Hur ofta man borde träffa familjen. Hur ambitiös man borde vara, hur social, framgångsrik, tillgänglig eller positiv.
Det behöver inte vara någon som uttryckligen kräver detta av oss.
Många förväntningar har redan flyttat in.
De har blivit våra egna tankar:
”Jag borde...”
”Det förväntas nog...”
”Vad skulle de andra tänka om...”
När sådana frågor får stort utrymme kan det efter hand bli svårare att höra en annan:
Vad vill jag själv?
I den här artikeln får du läsa mer om hur andras förväntningar kan bli en del av vårt eget sätt att tänka, varför det ibland blir svårt att skilja egna värderingar från inlärda krav och hur du kan börja skapa större utrymme för dina egna val.
Vi formas av människor omkring oss
Ingen människa utvecklar sina värderingar helt på egen hand.
Vi lär oss vad som uppskattas i familjen vi växer upp i, i skolan, på arbetsplatsen och i de sociala sammanhang där vi befinner oss.
I en familj kanske ansvar värderas högt.
I en annan prestation.
Någon har vuxit upp med föreställningen att man alltid ska ställa upp för släkten.
En annan har tidigt lärt sig att självständighet är viktigt och att man helst ska klara sig utan hjälp.
Sådana värderingar behöver inte vara problematiska. De kan ge både riktning, identitet och gemenskap.
Men någon gång i vuxenlivet kan det vara relevant att fråga:
Vilka av de här värderingarna vill jag själv fortsätta leva efter?
Inte allt vi har lärt oss behöver fortsätta styra oss på exakt samma sätt för alltid.
När ett ”borde” börjar kännas som en sanning
Förväntningar är ofta mest kraftfulla när vi inte längre uppfattar dem som förväntningar.
De känns som fakta.
”En bra förälder ska alltid finnas där.”
”Om jag verkligen var ambitiös skulle jag vilja göra karriär.”
”Man kan inte tacka nej till familjen.”
”Jag borde vara nöjd med det jag har.”
När en tanke formuleras på det sättet finns väldigt lite utrymme för nyanser.
Det kan därför vara användbart att stanna upp och fråga:
- Vem lärde mig den här regeln?
- Gäller den verkligen i alla situationer?
- Skulle jag ställa samma krav på någon annan?
- Vad tror jag skulle hända om jag inte följde den?
- Är det här fortfarande en värdering jag själv står bakom?
Ibland upptäcker vi att en betydande del av pressen kommer från regler som aldrig riktigt har granskats.
När andra människors reaktioner blir kompassen
Det kan också bli svårt att känna efter vad man själv vill om mycket uppmärksamhet riktas mot hur andra människor kommer att reagera.
Du funderar på att tacka nej till något.
Men i stället för att först fråga om du vill delta börjar du tänka på hur den andra personen kommer att känna.
Du överväger ett nytt arbete.
Men tankarna går direkt till vad familjen skulle tycka.
Du vill sätta en gräns.
Men först föreställer du dig den andra personens besvikelse.
Andras perspektiv är naturligtvis viktiga.
Vi lever tillsammans och våra beslut påverkar människor omkring oss.
Problemet uppstår när deras möjliga reaktioner får så stor vikt att din egen upplevelse nästan försvinner ur beslutsprocessen.
Ett liv kan se rätt ut och ändå kännas fel
Det här kan bli särskilt tydligt kring större livsval.
Kanske har du gjort sådant du länge trodde att du skulle göra.
Utbildat dig.
Skapat en karriär.
Byggt relationer.
Nått vissa ekonomiska eller sociala mål.
Ändå kommer en oväntad fråga:
Varför känner jag mig inte mer nöjd?
Det behöver inte betyda att alla val har varit fel.
Men ibland når vi ett mål och upptäcker att målet åtminstone delvis byggde på en föreställning om vad vi borde vilja.
Det kan skapa en tomhet som är svår att förstå.
Du har fått det du strävade efter.
Men kanske var det inte helt samma sak som det du själv längtade efter.
Mål som stämmer bättre med egna värderingar
Inom psykologisk forskning används begreppet self-concordance för att beskriva i vilken grad personliga mål överensstämmer med individens egna intressen och centrala värderingar.
I tre longitudinella datamaterial fann forskarna att personer tenderade att lägga mer uthållig ansträngning på mål som bättre överensstämde med deras egna intressen och kärnvärderingar. När sådana mål uppnåddes var de också förknippade med större vinster i välbefinnande. Resultaten beskriver gruppsamband och innebär inte att varje mål som känns personligt viktigt automatiskt leder till bättre mående.
Det betyder inte att vi alltid ska göra det som känns lustfyllt eller bortse från ansvar.
Det handlar snarare om skillnaden mellan att sträva efter något därför att det känns genuint viktigt för dig och att huvudsakligen göra det för att leva upp till ett yttre eller internaliserat krav.
Läs den longitudinella forskningen om self-concordant goals på PubMed.
När anpassning blir så självklar att den inte längre märks
Att anpassa sig är nödvändigt i relationer.
Vi kan inte alltid göra exakt som vi vill.
Men vissa människor har blivit så vana vid att känna in andra att anpassningen sker innan den egna viljan ens hunnit bli tydlig.
Någon frågar vad du vill äta.
”Det spelar ingen roll.”
Var ni ska åka.
”Du får välja.”
Vad du behöver.
”Jag vet inte.”
Det kan vara flexibilitet.
Och ibland är det precis det.
Men om svaret nästan alltid är detsamma kan det också vara ett tecken på att den egna preferensen väldigt sällan får komma först.
Det är svårt att höra en röst som sällan får frågan.
Om du känner igen att du ofta inte vet vad du själv behöver kan du också läsa:
Tecken på att du har tappat kontakten med dina egna behov.
Rädslan för att göra någon besviken
En stark drivkraft bakom anpassning kan vara önskan att slippa andras besvikelse.
Det kan kännas lättare att göra något du själv inte riktigt vill än att se en person du tycker om bli ledsen eller missnöjd.
På kort sikt fungerar strategin.
Konflikten undviks.
Relationen känns lugn.
Men ditt nej har samtidigt blivit ett ja.
Om det sker ofta kan andra känslor börja växa.
Irritation.
Trötthet.
Kanske en upplevelse av att människor kräver för mycket.
Ibland gör de faktiskt det.
Men ibland har de heller aldrig fått höra var din gräns går.
Att någon blir besviken betyder inte automatiskt att din gräns är fel.
När rollen blir viktigare än personen
Vi har alla olika roller.
Medarbetare.
Partner.
Förälder.
Barn till våra egna föräldrar.
Vän.
Chef.
Roller hjälper oss att förstå ansvar och förväntningar.
Men de kan också bli trånga om bilden av vad rollen kräver blir alltför stark.
Du kanske tänker:
”Som chef får jag inte visa osäkerhet.”
”Som förälder får jag inte prioritera mig själv.”
”Som partner måste jag alltid vara tillgänglig.”
Då kan det bli svårt att vara en hel person inom rollen.
Du blir det du tror att funktionen kräver.
Men mindre av det du faktiskt känner och behöver.
Social jämförelse kan skapa fler krav
Det är dessutom lättare än någonsin att se små delar av hur andra människor lever.
Vi ser karriärer.
Hem.
Resor.
Träning.
Relationer.
Familjeliv.
Eftersom vi ser utvalda delar av väldigt många liv kan det uppstå en omöjlig sammanslagning.
Du jämför din karriär med den mest framgångsrika personen du känner till.
Ditt hem med någon som lägger mycket tid och intresse på inredning.
Din träning med någon vars stora passion är träning.
Ditt sociala liv med den mest sociala personen du följer.
Till slut försöker du nästan leva tio människors liv samtidigt.
Då är det inte märkligt om det känns som att du ligger efter.
När framgång inte ger den förväntade känslan
Yttre bekräftelse kan ibland göra det ännu svårare att förändra riktning.
Om du är bra på något får du uppskattning för det.
Kanske bygger du en karriär där människor säger:
”Du är verkligen gjord för det här.”
Men kompetens och vilja är inte samma sak.
Du kan vara mycket bra på något som samtidigt kostar dig mer än du vill fortsätta betala.
Du kan vara uppskattad i en roll som du själv börjar växa ifrån.
Det kan vara svårt att erkänna.
Särskilt om andra människor är imponerade av det du själv funderar på att förändra.
Du behöver inte vilja maximera allt
Många förväntningar handlar om utveckling.
Nästa steg.
Mer ansvar.
Högre lön.
Större bostad.
Mer prestation.
Men utveckling behöver inte alltid betyda mer.
För en person kan utveckling vara att ta större ansvar.
För en annan att välja bort det.
Någon vill bygga företag.
En annan vill minska sin arbetstid.
Någon längtar efter ett stort socialt liv.
En annan efter mer lugn och färre åtaganden.
Det finns ingen universell riktning där alla liv måste röra sig.
Frågan är inte hur du maximerar allt.
Frågan är vilka delar av livet som faktiskt är viktiga för dig.
När du försvarar dina val innan någon ens har kritiserat dem
Ett tydligt tecken på att andras förväntningar tar stor plats kan vara att du mentalt börjar försvara ett beslut redan innan någon har sagt något.
Du tänker:
”De kommer säkert att tycka att jag är lat.”
”Jag måste kunna förklara varför jag gör så här.”
”Vad ska jag säga om de frågar?”
Då pågår en tänkt diskussion med omgivningen redan inuti dig.
Det kan göra beslut som egentligen känns ganska tydliga betydligt mer osäkra.
Du behöver inte bara välja.
Du försöker samtidigt förbereda ett försvar.
Om du känner igen det mönstret kan du läsa:
Varför överförklarar jag mig hela tiden? – när varje beslut känns som något du måste försvara
Att göra andra besvikna är inte alltid ett misslyckande
Ibland är besvikelse en oundviklig del av att två människor har olika behov och önskemål.
Du väljer något annat än din förälder önskar.
En vän vill träffas oftare än du har möjlighet till.
En kollega hade helst sett att du tog ytterligare ansvar.
Den andra personens känsla är verklig.
Du kan lyssna på den och ta den på allvar.
Men besvikelsen betyder inte automatiskt att ditt beslut var fel.
Om målet är att aldrig göra någon besviken behöver du i praktiken ge andra människors önskemål mycket stor kontroll över ditt liv.
Om det är särskilt svårt att säga nej när någon kan bli besviken kan du också läsa:
Varför får jag dåligt samvete när jag säger nej? – när gränser känns som att göra någon besviken
Att välja själv innebär också ansvar
Att leva mindre efter andras förväntningar betyder inte att alltid välja det enklaste eller det mest bekväma.
Tvärtom innebär större självständighet också större ansvar.
När du själv väljer kan du inte lika lätt säga:
”Jag gjorde bara det som förväntades.”
Du kanske väljer en väg och senare upptäcker att den inte blev som du hoppades.
Det är en del av vuxna val.
Ingen kan garantera att ett självständigt beslut blir rätt.
Men det finns något viktigt i att kunna säga:
”Jag valde utifrån det jag visste och det som kändes viktigt för mig då.”
Du kan uppskatta råd utan att lämna över beslutet
Andra människor kan se sådant vi själva missar.
Att lyssna på råd är därför inte ett tecken på bristande självständighet.
Problemet uppstår snarare om du fortsätter fråga tills någon annan i praktiken fattar beslutet åt dig.
Eller om den mest självsäkra personen automatiskt blir den som avgör.
Du kan:
- ta in andras perspektiv
- fundera
- be om råd
- ändra dig
- ta hänsyn till konsekvenser för andra
Men till slut behöver vissa val ändå bli dina.
Vad skulle du välja om ingen fick veta?
En användbar tankeövning kan vara:
Om ingen annan någonsin fick veta vilket alternativ jag valde – vad skulle jag då vilja?
Det är inte en regel för hur du måste agera.
Andra människor påverkas fortfarande av många av våra beslut.
Men frågan kan hjälpa till att skilja den egna preferensen från behovet av att bli sedd på ett visst sätt.
Vad vill du när publikens blick försvinner?
Svaret kan vara intressant även om du sedan väljer att göra något annat.
Vad skulle du sakna om du slutade?
En annan fråga är vad du faktiskt skulle sakna om du slutade göra något.
Själva aktiviteten?
Människorna?
Meningen?
Strukturen?
Eller uppskattningen du får för att göra den?
Alla svar är mänskliga.
Men de säger olika saker.
Ibland håller vi fast vid en roll mindre därför att vi älskar själva rollen och mer därför att vi tycker om bilden av oss själva i den.
Det behöver inte betyda att rollen måste lämnas.
Men det kan vara viktigt att förstå vad som håller oss kvar.
Att välja annorlunda kan förändra relationer
När du börjar göra mer självständiga val kan vissa relationer påverkas.
Människor som är vana vid en viss version av dig kan reagera.
Du kanske alltid har varit den som ställer upp.
Den ambitiösa.
Den som aldrig tackar nej.
När det förändras behöver även andra människor justera sin bild av dig.
I trygga relationer finns vanligtvis möjlighet till sådan utveckling.
Människor behöver inte uppskatta varje förändring du gör.
Men det behöver finnas utrymme för att vi inte förblir exakt samma personer hela livet.
Du behöver inte göra uppror mot allt
Att upptäcka andras förväntningar betyder inte att du behöver göra motsatsen till dem.
Ibland sammanfaller förväntningarna helt med det du själv vill.
Du kanske genuint vill vara ambitiös.
Ta hand om din familj.
Arbeta mycket.
Ha ett stort socialt liv.
Då finns inget problem bara därför att andra människor också uppskattar det.
Frågan är inte:
”Vill någon annan samma sak?”
Frågan är:
”Finns jag själv med i beslutet?”
Små val kan vara en början
Du behöver inte börja med att ompröva hela livet.
Självständighet kan tränas i små situationer.
Fråga:
- Vilken restaurang vill jag gå till?
- Vill jag faktiskt följa med?
- Behöver jag svara i dag?
- Hur vill jag tillbringa söndagen?
- Vad tycker jag innan jag frågar vad alla andra tycker?
- Vilket alternativ föredrar jag om båda är möjliga?
Små preferenser kan verka oviktiga.
Men de hjälper dig att öva på att registrera din egen position.
När kroppen reagerar på ett liv som ser bra ut
Ibland märks konflikten mellan förväntningar och egen vilja genom stress, trötthet eller motstånd.
Du kanske har svårt att förstå varför en situation känns tung.
”Det här är ju egentligen en fantastisk möjlighet.”
”Jag borde vara glad.”
Men kroppen reagerar ändå.
Det betyder inte automatiskt att situationen är fel.
Rädsla, stress och kroppslig aktivering kan uppstå även inför sådant vi faktiskt vill.
Reaktionen är därför inte ett facit.
Men den kan vara värd att undersöka.
Fråga:
Vad är det egentligen som känns tungt?
Är det själva valet?
Belastningen?
Osäkerheten?
Rädslan för att misslyckas?
Eller att du egentligen inte är säker på att du vill det andra människor hoppas att du ska vilja?
När självkänslan gör andras bedömning extra viktig
Det är mänskligt att bry sig om vad andra människor tycker.
Men om den egna känslan av värde är mycket beroende av andras bekräftelse kan det bli särskilt svårt att fatta beslut som riskerar kritik, besvikelse eller ifrågasättande.
1177 beskriver att svag självkänsla bland annat kan innebära rädsla för vad andra tycker, stort behov av bekräftelse samt svårigheter att ta sina egna behov på allvar och sätta rimliga gränser.
Det betyder inte att svårigheter med självständiga val automatiskt beror på låg självkänsla.
Men för vissa kan områdena hänga samman.
Läs mer om självkänsla på 1177.
När kan professionellt stöd vara hjälpsamt?
Det kan vara värdefullt att söka professionellt stöd om du ofta har svårt att veta vad du själv vill, känner starkt ansvar för andras förväntningar eller märker att stora delar av livet styrs av vad du tror att du borde göra.
Det kan exempelvis vara relevant om du:
- nästan alltid anpassar dig efter andra
- har mycket svårt att fatta egna beslut
- blir starkt orolig inför andras besvikelse
- har svårt att sätta gränser
- ofta känner att du lever efter andras mål
- har uppnått mycket men ändå känner dig tom eller främmande inför ditt eget liv
- har svårt att identifiera vad som faktiskt är viktigt för dig
- upplever att mönstret bidrar till stress, nedstämdhet eller relationsproblem
Det kan finnas samband med självkänsla, tidigare relationella erfarenheter, rädsla för konflikt eller en stark vana att anpassa sig.
I psykoterapi kan frågor som annars snabbt besvaras med ”jag vet inte” få mer tid.
Vad vill du?
Vad är viktigt för dig?
Vad är du rädd ska hända om du väljer annorlunda?
Och vilka förväntningar vill du faktiskt fortsätta bära?
Målet är inte att bli oberoende av alla människor omkring dig.
Vi formas av relationer och våra val påverkar andra.
Det handlar snarare om att skapa en bättre balans.
Att kunna lyssna på människor du bryr dig om utan att deras röster alltid överröstar din egen.
Arbeta strukturerat med självkänsla, värderingar och egna val
Om du märker att andras förväntningar, höga krav eller självkritik gör det svårt att veta vad du själv vill kan strukturerad självreflektion vara ett sätt att börja skilja mellan yttre krav, inre regler och sådant som faktiskt känns viktigt för dig.
Gävleborgs Psykoterapis digitala program Självkänsla och självkritik – bygg en tryggare relation till dig själv innehåller kunskap, reflektion och praktiska övningar kring bland annat självkänsla, självkritik, identitet, behov, gränser, värderingar och livsriktning.
Programmet är utvecklat och kvalitetssäkrat av legitimerad psykoterapeut och genomförs självständigt i egen takt.
Läs mer om programmet Självkänsla och självkritik
Programmet är ett psykoedukativt självhjälpsmaterial och ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.
Vanliga frågor om andras förväntningar och egna val
Varför bryr jag mig så mycket om vad andra tycker?
Det är mänskligt att påverkas av andra människors åsikter. Vi är sociala och våra relationer har betydelse. Svårigheter kan uppstå när andras möjliga reaktioner får så stor betydelse att det blir svårt att registrera den egna viljan eller fatta beslut som riskerar kritik och besvikelse.
Hur vet jag vad jag själv vill?
Det är inte alltid en fråga som går att besvara direkt. Börja gärna med mindre val och lägg märke till din egen preferens innan du frågar andra. Du kan också fundera över vad du skulle välja om ingen annan fick veta ditt beslut och vilka delar av ett val du faktiskt skulle sakna om du avstod från dem.
Är det fel att ta hänsyn till familjens eller partnerns åsikter?
Nej. Att ta hänsyn är en naturlig del av relationer. Målet behöver inte vara att fatta beslut som om andra människor inte fanns. Det viktiga är att din egen upplevelse också får finnas med och att den andra personens önskemål inte automatiskt blir ditt beslut.
Varför får jag dåligt samvete när jag väljer det jag själv vill?
Om du är van vid att anpassa dig kan ett mer självständigt val kännas ovant och väcka skuld eller rädsla för att göra någon besviken. Känslan betyder inte automatiskt att beslutet är fel. Det kan vara hjälpsamt att undersöka vilket ansvar du faktiskt har och vad du är rädd ska hända om du står kvar i valet.
Hur vet jag om ett mål verkligen är mitt?
Fråga vad som gör målet viktigt. Är du intresserad av själva processen och resultatet, eller framför allt av uppskattningen, statusen eller lättnaden över att leva upp till en förväntning? Många mål innehåller flera motiv samtidigt, så syftet är inte att hitta ett helt ”rent” svar utan att förstå vad som faktiskt driver dig.
Måste jag förändra livet om jag inser att jag levt efter andras förväntningar?
Nej. Insikt behöver inte leda till dramatiska förändringar. Du kanske upptäcker att många av dina nuvarande val faktiskt stämmer väl med det du själv vill. I andra områden kan mindre justeringar vara tillräckliga. Det viktiga är att du börjar få större möjlighet att välja medvetet.
Källa och vidare läsning
[1177 – Självkänsla](https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/sjalvkansla/ "1177 – Självkänsla")
1177 beskriver att självkänslan påverkar hur vi tolkar vardagen och hur vi förhåller oss till oss själva. Vid svag eller sårbar självkänsla kan det bland annat vara vanligt att vara rädd för vad andra tycker, behöva mycket bekräftelse, ställa höga krav på sig själv och ha svårt att ta egna behov på allvar eller sätta rimliga gränser.
[PubMed – Goal striving, need satisfaction, and longitudinal well-being: the self-concordance model](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/10101878/ "PubMed – Goal striving, need satisfaction, and longitudinal well-being: the self-concordance model")
Den longitudinella forskningen av Sheldon och Elliot undersökte self-concordance, alltså i vilken grad personliga mål överensstämmer med individens egna intressen och centrala värderingar. I tre longitudinella datamaterial var mer självöverensstämmande mål förknippade med mer uthållig ansträngning och större sannolikhet att nå målen. När sådana mål uppnåddes var de också förknippade med större vinster i välbefinnande, delvis via upplevelser av autonomi, kompetens och samhörighet. Resultaten ska förstås som gruppmönster och säger inte att ett visst mål är rätt eller fel för en enskild person.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Att ibland påverkas starkt av andras förväntningar eller ha svårt att veta vad man själv vill är inte i sig ett psykiatriskt tillstånd. Sådana mönster kan ha många olika orsaker och behöver förstås i sitt sammanhang. Om svårigheterna leder till stark stress, ihållande nedstämdhet, återkommande relationsproblem, omfattande självkritik eller betydande svårigheter att fatta beslut, sätta gränser eller fungera i vardagen kan professionellt stöd vara värdefullt. Artikeln ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.