Mobbning och kränkande särbehandling på jobbet – när arbetsplatsen blir otrygg

Mobbning och kränkande särbehandling på jobbet – när arbetsplatsen blir otrygg

Det behöver inte börja med ett stort bråk.

Det kan börja med små saker.

Du kommer in i fikarummet.

Samtalet tystnar.

Ett möte hålls utan att du blivit inbjuden.

Information som andra fått når inte dig.

Ett skämt riktas mot dig.

Du skrattar med.

Det känns enklast så.

Nästa vecka händer något liknande.

En kollega suckar när du pratar.

Din chef ifrågasätter sådant som tidigare aldrig varit ett problem.

När du försöker förklara dig får du höra:

”Du är väldigt känslig.”

Eller:

”Det där var ju bara på skoj.”

Efter ett tag börjar du tänka på arbetet redan på söndagskvällen.

Du går igenom samtal i huvudet.

Förbereder formuleringar.

Försöker undvika att göra fel.

Lyssnar efter tonfall.

Undrar vad som sägs när du inte är där.

På morgonen känner du hur kroppen spänner sig innan du ens har kommit till arbetsplatsen.

Och någonstans börjar frågan förändras från:

”Var det där verkligen okej?”

till:

”Är det mig det är fel på?”

Vad är kränkande särbehandling?

Arbetsmiljöverket definierar kränkande särbehandling som handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller till att någon ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.

Det kan exempelvis handla om:

förlöjliganden.

nedlåtande kommentarer.

att någon systematiskt ignoreras.

att viktig information undanhålls.

att personen stängs ute från möten eller sociala sammanhang.

att en arbetstagare görs till syndabock.

eller att en destruktiv jargong får fortsätta.

Det behöver alltså inte alltid handla om öppna förolämpningar eller högljudda konflikter.

Mobbning är en allvarlig form av kränkande särbehandling

Begreppen används ibland som om de betydde exakt samma sak.

Men Arbetsmiljöverket gör en viktig skillnad.

Mobbning innebär att kränkande handlingar riktas mot samma person under en längre tid och att det finns en obalans i maktförhållandet där den utsatta har svårare att försvara sig.

Det betyder att en enstaka konflikt inte automatiskt är mobbning.

Inte heller varje obehaglig kommentar.

Men en konflikt kan utvecklas till något betydligt mer destruktivt om samma person återkommande utsätts, isoleras eller hamnar i ett tydligt underläge.

Det är skillnad mellan konflikt och mobbning

Två kollegor kan vara oense.

Båda säger saker de ångrar.

Båda har möjlighet att argumentera.

Båda har stöd.

Det kan vara en svår arbetsplatskonflikt.

Vid mobbning ser dynamiken ofta annorlunda ut.

Den ena personen blir gradvis den som:

kritiseras.

utesluts.

ifrågasätts.

skämtas om.

eller tillskrivs problemen.

Maktbalansen förskjuts.

Den utsatta personen får allt svårare att påverka situationen.

Det som utifrån ser litet ut kan bli stort genom upprepning

En blick.

En suck.

Ett ironiskt svar.

Ett möte du missar.

En kommentar om att du är besvärlig.

Varje enskild händelse kanske går att förklara bort.

Det är just därför situationen kan vara svår att beskriva.

”Vad har egentligen hänt?”

Du försöker berätta.

Men varje exempel låter nästan för litet.

Problemet ligger kanske inte i en enda händelse.

Problemet ligger i mönstret.

Människan är mycket känslig för social exkludering

Arbetsplatsen är inte bara en plats där arbetsuppgifter utförs.

Det är också ett socialt system.

Vi behöver veta:

Är jag accepterad här?

Kan jag ställa frågor?

Får jag göra misstag?

Har jag stöd?

Tillhör jag gruppen?

När svaret gradvis börjar kännas som nej kan arbetsdagen bli psykiskt belastande långt utöver själva arbetsuppgifterna.

Arbetsplatsen kan börja kännas hotfull

Du går genom korridoren.

Ser två kollegor prata.

De tystnar när du kommer.

Kanske pratade de inte om dig.

Men kroppen reagerar ändå.

Du blir vaksam.

Vad betyder det?

Vet de något?

Har någon sagt något?

Det är lätt att förstå varför långvarig utsatthet kan förändra hur människor tolkar även tvetydiga sociala situationer.

Till slut börjar hjärnan leta efter nästa angrepp

Ett mejl från chefen.

”Kan du komma in till mig?”

För någon annan:

ett vanligt samtal.

För dig:

Vad har jag gjort nu?

Pulsen ökar.

Magen drar ihop sig.

Tankarna går snabbt.

Den långvariga vaksamheten kan följa med även utanför arbetstid.

Läs också: På helspänn hela tiden – hypervigilans och hjärnans jakt på möjliga hot

Mobbning på arbetet är kopplad till psykisk ohälsa

Forskningsläget är tydligt när det gäller sambandet mellan arbetsplatsmobbning och psykiskt lidande.

En stor metaanalys omfattande både tvärsnitts- och longitudinella data fann samband mellan arbetsplatsmobbning och symtom på bland annat depression, ångest och stressrelaterade psykiska besvär. Även longitudinella studier visade att mobbning var kopplad till senare psykisk ohälsa.

Det betyder inte att varje människa som utsätts utvecklar en psykiatrisk diagnos.

Men arbetsplatsmobbning ska inte betraktas som ett trivialt socialt problem.

Det kan påverka hälsan på djupet.

Ångesten kan börja långt innan arbetsdagen

Söndagen blir svår.

Du tittar på klockan.

17.00.

18.00.

19.00.

Tankarna är redan på måndagsmorgonen.

Vem kommer vara där?

Kommer chefen säga något?

Har jag missat något?

Vad händer på mötet?

Du kanske försöker förbereda dig genom att gå igenom varje tänkbar situation.

Men ju mer du analyserar, desto mer närvarande blir arbetet.

Trots att du är hemma.

Läs också: Ångest och oro – symtom, orsaker och vad som kan hjälpa

Sömnproblemen kan komma smygande

Du lägger dig.

Kroppen är trött.

Men samtalet med chefen går om och om igen.

”Vad menade hon egentligen?”

Du formulerar vad du borde ha sagt.

Tänker på mejlet du måste svara på.

Vaknar mitt i natten.

Klockan 03.14.

Hjärnan börjar direkt arbeta.

En systematisk översikt och metaanalys har visat ett tydligt samband mellan exponering för arbetsplatsmobbning och sömnproblem.

När arbetet börjar följa med in i sömnen försvinner en viktig del av återhämtningen.

Koncentrationen kan försämras

Det kan verka paradoxalt.

Du försöker göra allt perfekt.

Ändå börjar du göra fler misstag.

Men en del av hjärnans kapacitet används hela tiden till social övervakning.

Vad händer runt mig?

Är chefen irriterad?

Varför svarade inte kollegan?

Kommer någon använda detta mot mig?

Då finns mindre mental kapacitet kvar till själva arbetet.

Det är inte konstigt att koncentrationen påverkas under långvarig stress.

Och misstagen kan sedan användas som ytterligare bevis mot dig

Du är utsatt.

Blir stressad.

Sover sämre.

Koncentrerar dig sämre.

Gör ett misstag.

Någon säger:

”Ser du, det fungerar inte.”

Då kan en destruktiv cirkel uppstå där konsekvenserna av arbetsmiljön börjar användas som argument för att problemet ligger hos individen.

Självkänslan kan förändras

I början tänker du:

De behandlar mig illa.

Efter ett halvår:

Jag kanske faktiskt är problemet.

Du börjar ifrågasätta:

din kompetens.

din personlighet.

din sociala förmåga.

din professionalitet.

din rätt att reagera.

Det här kan bli särskilt starkt när flera personer i en grupp börjar behandla en person på liknande sätt.

Om alla verkar tycka samma sak måste det väl vara sant?

Inte nödvändigtvis.

Grupper är starka.

Människor påverkas av varandra.

Om en person fått rollen som:

besvärlig.

känslig.

svår.

inkompetent.

negativ.

eller konfliktfylld

kan nya händelser börja tolkas genom den berättelsen.

Samma beteende kan bedömas annorlunda beroende på vem som gör det.

Syndabocksmönster kan utvecklas

Arbetsmiljöverket nämner uttryckligen utpekande av syndabockar som ett tecken på brister i den sociala arbetsmiljön.

Det kan vara psykologiskt lockande för en grupp att placera komplexa problem hos en enda person.

Arbetsbelastningen är för hög.

Organisationen är otydlig.

Ledarskapet fungerar dåligt.

Konflikterna är olösta.

Men berättelsen blir:

”Problemet är Anna.”

Om Anna bara förändras kommer allt bli bra.

Då slipper organisationen undersöka det större systemet.

Det är därför arbetsmiljön behöver undersökas

Arbetsmiljöverkets regler fokuserar inte bara på individernas personligheter.

Arbetsgivaren ska motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Faktorer som Arbetsmiljöverket lyfter som risker är bland annat hög arbetsbelastning, konflikter, otydliga förväntningar och omorganisationer som skapar otrygghet eller konkurrens.

Det betyder inte att organisationen alltid förklarar varje kränkning.

Människor har ansvar för sitt beteende.

Men arbetsmiljön kan skapa förhållanden där destruktiva mönster lättare växer.

Hög arbetsbelastning kan förändra samspelet

Alla är pressade.

Ingen har tid.

Misstag får större konsekvenser.

Tålamodet minskar.

Frågor uppfattas som störningar.

Information faller mellan stolar.

Konflikter blir inte lösta.

Det innebär inte att stress automatiskt leder till mobbning.

Men en pressad och dåligt organiserad arbetsmiljö kan minska marginalerna för gott socialt samspel.

Arbetsmiljöverket framhåller också att olika organisatoriska och sociala risker kan förstärka varandra.

Otydlighet kan bli farlig

Vem ansvarar för vad?

Vad förväntas egentligen?

Vem fattar beslut?

Vilken prestation räcker?

Om sådant är oklart skapas utrymme för konflikter.

En person tror att hon gör sitt arbete.

Chefen tycker att hon överskrider sitt mandat.

En kollega tycker att hon inte tar ansvar.

Ingen har definierat gränserna.

Det betyder inte att kränkningar är oundvikliga.

Men otydlighet kan skapa den jordmån där konflikter växer.

Omorganisationer kan skapa nya maktförhållanden

Två grupper slås ihop.

En tjänst ska bort.

Nya chefsnivåer införs.

Gamla roller försvinner.

Människor börjar konkurrera om:

positioner.

inflytande.

information.

och framtida anställningar.

Arbetsmiljöverket pekar uttryckligen ut omorganisationer, rationaliseringar och omstruktureringar som möjliga riskförhållanden när de skapar otrygghet och konkurrens.

Chefen har särskild betydelse

En chef kan fungera som ett skydd.

Fånga upp tidiga konflikter.

Sätta gränser.

Skapa tydlighet.

Förhindra ryktesspridning.

Se till att människor får komma till tals.

Men chefens agerande kan också förvärra situationen.

Särskilt om chefen själv deltar i kränkningarna eller redan har bestämt vem problemet är.

När den som ska hjälpa är den som utsätter

Det kan vara en särskilt svår situation.

Rutinen säger:

”Prata med din chef.”

Men det är chefen du är rädd för.

Arbetsmiljöverket betonar därför att det bör finnas alternativa vägar för rapportering när den person som normalt tar emot information själv är inblandad.

Det kan beroende på arbetsplatsen exempelvis vara:

en högre chef.

HR.

skyddsombud.

facklig representant.

eller annan angiven kontaktperson.

Arbetsgivaren har ett ansvar

Enligt Arbetsmiljöverkets nuvarande regler ska arbetsgivaren klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras och vidta åtgärder för att motverka arbetsmiljöförhållanden som kan ge upphov till den.

Arbetsplatsen ska också ha beredskap och rutiner för hur sådana situationer hanteras och vilket stöd den utsatta kan få.

Det här är viktigt.

Kränkande särbehandling är inte bara ett individuellt problem mellan två personer.

Det är också en arbetsmiljöfråga.

Arbetsgivaren ska inte bara säga ”lös det mellan er”

I vissa vanliga konflikter kan ett gemensamt samtal vara rimligt.

Men när det finns en tydlig maktobalans eller långvarig utsatthet kan rådet:

”Ni får sätta er ned och reda ut det”

vara otillräckligt.

Den utsatta personen kanske redan befinner sig i underläge.

Att mötas utan tydlig struktur kan i vissa fall göra situationen ännu svårare.

Arbetsmiljöverket kräver inte att arbetsgivaren ska agera domstol i varje individärende

Det finns en viktig juridisk och praktisk nyansering.

Arbetsmiljöverket beskriver att arbetsgivarens ansvar framför allt är att förebygga riskerna, ha rutiner och stöd samt – när ohälsa uppstått – utreda om arbetsmiljön har bidragit så att liknande händelser kan förebyggas.

Syftet enligt arbetsmiljöreglerna är alltså inte primärt att fastställa vem som är skyldig i en personlig tvist.

Arbetsmiljöverket avgör inte heller individuella skuldfrågor

Arbetsmiljöverket tar inte ställning till vem som har rätt eller fel i en enskild konflikt och hanterar inte individuell upprättelse eller ersättningsfrågor. Myndigheten hänvisar i första hand arbetsplatsfrågan till arbetsgivaren och skyddsorganisationen.

Det är bra att känna till.

Annars kan en utsatt person tro att en anmälan till myndigheten automatiskt leder till en individuell utredning av vad kollegan eller chefen gjort.

Så fungerar systemet inte.

Skyddsombudet kan vara viktigt

Ett skyddsombud företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor.

Om du upplever att arbetsgivaren inte hanterar en arbetsmiljörisk kan skyddsombudet därför vara en viktig väg vidare.

Även facklig rådgivning kan vara relevant, särskilt när situationen också påverkar:

anställningen.

arbetsuppgifterna.

omplacering.

rehabilitering.

eller andra arbetsrättsliga frågor.

Dokumentation kan hjälpa dig att skapa klarhet

När något har pågått länge är minnet ofta fullt av fragment.

”Det händer hela tiden.”

Men när du försöker berätta blir det svårt att komma ihåg:

datum.

ordalydelser.

vilka som var närvarande.

vad som hände efteråt.

Det kan därför vara praktiskt att anteckna sådant som faktiskt inträffar.

Datum.

Situation.

Vad som sades eller gjordes.

Vilka som var närvarande.

Vilken arbetsmässig konsekvens det fick.

Vad du gjorde för att försöka lösa situationen.

Dokumentationen behöver inte innebära att du går in i ett konstant bevisletande.

Syftet kan vara att hjälpa dig själv och andra att se mönstret tydligare.

Beskriv beteenden snarare än att bara använda etiketter

”Min chef mobbar mig.”

Det kan vara sant.

Men för den som ska förstå situationen hjälper det ofta att också få konkreta exempel.

”Jag har vid fem tillfällen under två månader inte fått den information som alla andra i arbetsgruppen fått.”

”På tre möten har min chef kommenterat min kompetens inför gruppen på det här sättet.”

”När jag försökt ta upp problemet har samtalet avbrutits.”

Konkreta beteenden är lättare att undersöka än abstrakta etiketter.

Det betyder inte att du måste bevisa din upplevelse som i en rättegång

Arbetsmiljöarbete är inte samma sak som en brottmålsprocess.

Du behöver kunna berätta vad du upplever.

Arbetsgivaren behöver sedan hantera arbetsmiljörisken på ett professionellt sätt.

Det bör inte krävas att en människa kommer med en färdig juridisk utredning innan arbetsplatsen börjar reagera.

När kollegorna blir tysta

En av de mest smärtsamma erfarenheterna kan vara att andra ser men inte säger något.

Efteråt säger någon:

”Jag tyckte faktiskt också att det där var konstigt.”

Du tänker:

Varför sa du inget då?

Det kan finnas många orsaker.

Rädsla.

Beroende av chefen.

Osäkerhet.

Viljan att inte bli nästa person.

Men för den utsatta kan tystnaden kännas som ytterligare ett svek.

Tystnad i gruppen kan förstärka normen

Om en kollega förlöjligar någon och ingen reagerar får beteendet socialt utrymme.

Nästa kommentar blir lättare.

Sedan nästa.

Det som från början hade kunnat stoppas börjar kännas normalt.

Därför betonar Arbetsmiljöverket också vikten av att tydliggöra vilka beteenden som inte accepteras och skapa möjlighet för arbetstagare att uppmärksamma olämpligt språk och handlingar.

”Det är bara vår jargong”

Den förklaringen hörs ibland.

”Vi driver med alla.”

Kanske.

Men en jargong behöver ändå fungera för människorna som arbetar där.

Om samma person:

förlöjligas.

sexualiseras.

nedvärderas.

eller förväntas tåla kränkningar

är det inte tillräckligt att kalla beteendet humor.

Arbetsmiljöverket nämner uttryckligen nedsättande skämt och otrevlig jargong som tecken på brister i den sociala arbetsmiljön.

Kränkande särbehandling och diskriminering är inte samma sak

Det är viktigt att skilja begreppen åt.

Kränkande särbehandling regleras inom arbetsmiljöområdet.

Om ett kränkande beteende har samband med exempelvis:

kön.

könsöverskridande identitet eller uttryck.

etnisk tillhörighet.

religion eller annan trosuppfattning.

funktionsnedsättning.

sexuell läggning.

eller ålder

kan diskrimineringslagen också bli relevant.

Sexuella trakasserier är också en form av diskriminering.

Då finns särskilda skyldigheter för arbetsgivaren

När arbetsgivaren får kännedom om möjliga trakasserier eller sexuella trakasserier som omfattas av diskrimineringslagen finns en utrednings- och åtgärdsskyldighet.

Arbetsgivaren ska utreda vad som hänt, vidta åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier och följa upp att åtgärderna haft effekt.

Det juridiska spåret beror alltså på vad som faktiskt har hänt.

Alla arbetsplatskränkningar är inte diskriminering.

Men vissa kan vara både diskriminerings- och arbetsmiljöfrågor.

Digital mobbning är fortfarande arbetsmiljö

Teams.

Slack.

Mejl.

Gruppchattar.

Sociala medier.

Distansarbete innebär inte att den sociala arbetsmiljön försvinner.

Kränkningar kan i stället få nya former.

Du tas bort från en kanal.

Dina frågor ignoreras.

Nedsättande kommentarer skrivs i gruppchatten.

Skärmdumpar sprids.

Någon använder emojis eller kommentarer återkommande för att förlöjliga det du skriver.

Den digitala miljön är en del av arbetslivet när kommunikationen hör ihop med arbetet.

Distansarbete kan också göra exkludering svårare att upptäcka

På kontoret ser någon att du lämnas ensam.

Digitalt kanske ingen ser att:

du aldrig får möteslänken.

ingen svarar på dina frågor.

beslut fattas i en separat chatt.

eller att information systematiskt når dig sist.

Det kan göra utsattheten mindre synlig för omgivningen.

Mobbning kan påverka sjukfrånvaron

En systematisk översikt och metaanalys från 2023 av prospektiva studier fann att personer som utsatts för arbetsplatsmobbning hade högre risk för sjukfrånvaro. Forskarna fann också ett möjligt dubbelriktat samband mellan långvarig sjukfrånvaro och senare utsatthet.

En tidigare metaanalys fann också att arbetsplatsmobbning var förenad med ökad risk för sjukfrånvaro.

Det gör mobbning till både en mänsklig och organisatorisk arbetsmiljöfråga.

Ibland kan det bli svårt att komma tillbaka efter sjukskrivning

Du har varit hemma.

Nu ska du återvända.

Redan kvällen innan känner du hur kroppen reagerar.

Det är samma korridor.

Samma chef.

Samma arbetsgrupp.

Om inget i arbetsmiljön förändrats kan återgången kännas som att återvända till exakt det som gjorde dig sjuk.

Därför är det problematiskt om rehabiliteringen bara fokuserar på:

Vad ska individen göra för att tåla arbetet bättre?

utan att också fråga:

Vad behöver förändras i arbetsmiljön?

Psykoterapi kan hjälpa – men terapin kan inte reparera arbetsplatsen

Det här är en avgörande skillnad.

Psykoterapi kan hjälpa den utsatta personen med:

ångest.

stress.

sömnproblem.

självkritik.

nedstämdhet.

grubblande.

skam.

och förlorad tillit.

Men psykoterapi kan inte göra en destruktiv arbetsmiljö säker om organisationen fortsätter precis som tidigare.

Det ska inte bli:

”Gå i terapi så att du klarar av mobbningen bättre.”

Arbetsmiljöproblemen behöver hanteras där de uppstår.

Individens reaktion behöver samtidigt få behandling när den blivit stark

Att arbetsmiljön bär ansvar för riskerna betyder inte att den psykiska reaktionen ska ignoreras.

En person kan behöva hjälp även när orsaken finns på arbetet.

Om du har utvecklat:

svår ångest.

depression.

sömnproblem.

stark stress.

eller omfattande undvikande

kan dessa problem behöva behandlas parallellt med arbetsmiljöåtgärderna.

Läs också: Depression och nedstämdhet – symtom, orsaker och vägar till förändring

Nedstämdheten kan vara svår att förstå

Du kanske fungerade bra innan.

Sedan började situationen på arbetet.

Efter några månader:

orkar du mindre.

träffar färre vänner.

tappar lusten.

blir mer passiv.

känner dig värdelös.

Det är lätt att fortsätta tänka:

Om jag bara löser konflikten blir allt bra.

Men psykisk ohälsa kan ibland ha utvecklats till ett eget problem som också behöver behandlas.

Arbetsplatsmobbning och psykisk ohälsa kan dessutom förstärka varandra

Den stora metaanalysen från 2015 fann inte bara att arbetsplatsmobbning var kopplad till senare psykiska problem. Psykiska besvär var också associerade med senare rapporterad utsatthet för mobbning. Forskarna beskrev därför relationen som potentiellt dubbelriktad.

Det ska inte misstolkas som att psykiskt sjuka människor orsakar sin egen mobbning.

Snarare visar det hur komplexa och självförstärkande arbetsplatsprocesser kan bli.

En människa som blivit psykiskt belastad kan bli mer sårbar i en redan problematisk miljö.

Självmordstankar behöver alltid tas på allvar

Arbetsplatsmobbning kan i svåra fall vara förenad med mycket omfattande psykiskt lidande.

En systematisk översikt och metaanalys från 2023 fann högre odds för både suicidtankar och suicidalt beteende bland personer som rapporterat arbetsplatsmobbning.

Nyare longitudinell forskning om arbetsvillkor och suicidrisk har också funnit ett samband mellan arbetsplatsmobbning och suicid, samtidigt som forskarna betonar att evidensens säkerhet är begränsad för flera enskilda arbetsmiljöfaktorer.

Om arbetssituationen har lett till suicidtankar ska fokus inte bara vara på arbetsplatskonflikten.

Då behöver den psykiska hälsan bedömas skyndsamt.

PTSD ska inte användas automatiskt

En människa kan uppleva mobbning som djupt traumatiserande.

Ha:

mardrömmar.

stark vaksamhet.

undvikande.

påträngande minnen.

och kraftiga kroppsliga reaktioner.

Men det betyder inte automatiskt att de diagnostiska kriterierna för PTSD är uppfyllda.

Det är viktigt att inte använda diagnosen som allmän synonym för svårt lidande.

Däremot behöver symtomen tas på allvar och bedömas professionellt.

Psykodynamisk psykoterapi kan vara relevant

När någon under lång tid blivit ifrågasatt på arbetet kan erfarenheten väcka eller förstärka frågor kring:

självkänsla.

auktoriteter.

skam.

konflikträdsla.

svårigheter att sätta gränser.

rädsla för avvisande.

eller tidigare erfarenheter av att hamna utanför.

Psykodynamisk psykoterapi kan hjälpa personen att förstå hur den aktuella situationen påverkar självkänslan och vilka äldre relationella mönster som samtidigt aktiveras.

Men det behöver göras utan att arbetsmiljöproblemet psykologiseras bort.

”Vad i dig gör att du hamnar i sådana här situationer?” kan vara fel första fråga

Den frågan kan ibland vara relevant längre fram.

Men om en människa fortfarande befinner sig i en destruktiv arbetsmiljö kan den låta som:

Det här händer för att det är något fel på dig.

Behandlingen behöver kunna hålla två perspektiv samtidigt.

Arbetsplatsen kan faktiskt behandla personen illa.

Och personen kan samtidigt behöva förstå sina egna reaktioner och mönster.

Det ena utesluter inte det andra.

DIT är inte en behandling för arbetsplatsmobbning

DIT är en tidsbegränsad psykodynamisk behandling för depression.

Om långvarig utsatthet på arbetet har bidragit till en depression och personen har ett återkommande relationellt mönster som är relevant för depressionsproblematiken kan ett sådant perspektiv vara användbart.

Men DIT ska inte framställas som en specifik behandling för mobbning eller kränkande särbehandling.

Arbetsmiljöproblemet behöver hanteras separat.

Att byta arbete kan vara rätt – men det är inte alltid ett enkelt val

”Varför säger du inte bara upp dig?”

För den som står utanför kan lösningen verka självklar.

Men ett arbete betyder:

inkomst.

identitet.

kollegor.

kompetens.

pension.

karriär.

trygghet.

och ibland många års investering.

Att lämna kan också kännas som att den som utsatt dig har vunnit.

Därför kan beslutet vara mycket svårt.

Att stanna är inte alltid ett tecken på svaghet

Du kanske hoppas att arbetsgivaren ska agera.

Du kanske älskar själva arbetet.

Har kollegor du tycker om.

Har svårt att hitta ett liknande arbete.

Eller helt enkelt behöver inkomsten.

Det är lätt att i efterhand tänka:

Jag borde ha gått tidigare.

Men människor fattar beslut utifrån de alternativ de faktiskt har.

Samtidigt behöver kostnaden vägas in

Hur mår du söndag kväll?

Hur sover du?

Hur mycket av fritiden går åt till att tänka på arbetet?

Vad har hänt med självkänslan?

Hur påverkas familjen?

Hur länge har du väntat på att något ska förändras?

Ibland kan frågan:

”Kan jag stå ut lite till?”

behöva ersättas med:

”Vad kostar det mig att fortsätta?”

När arbetet väl är slut kan kroppen fortsätta reagera

Du har bytt arbetsplats.

Den gamla chefen finns inte längre.

Ingen skickar kränkande mejl.

Men när den nya chefen skriver:

”Kan vi prata?”

kommer samma panik.

En kollega verkar kort.

Du tänker:

Nu börjar det igen.

Det visar hur tidigare erfarenheter kan påverka nya situationer även när de egentligen är tryggare.

Den nya arbetsplatsen behöver få en chans att vara ny

Det är lätt att försöka skydda sig genom att:

aldrig säga emot.

vara perfekt.

aldrig visa osäkerhet.

undvika konflikter.

kontrollera allt.

eller hålla distans till kollegorna.

Strategierna är förståeliga.

Men de kan också göra att den gamla arbetsplatsen fortsätter styra hur du lever på den nya.

Återhämtning kan därför innebära att gradvis våga upptäcka:

Den här chefen är inte den gamla chefen.

Den här gruppen är inte den gamla gruppen.

Ett arbetsliv behöver kunna innehålla vanlig oenighet igen

Efter långvarig mobbning kan även en normal diskussion kännas hotfull.

En kollega säger:

”Jag håller inte riktigt med.”

Kroppen säger:

Fara.

Men i en trygg arbetsmiljö måste människor kunna vara oense utan att någon:

förnedras.

isoleras.

bestraffas.

eller systematiskt görs mindre värd.

Att kunna skilja vanlig konflikt från verklig kränkning kan därför vara en viktig del av återhämtningen.

Vad kan du göra om du upplever att du är utsatt?

Börja med att försöka beskriva situationen konkret.

Vad händer?

Hur ofta?

Vilka är inblandade?

Vilka arbetsmässiga konsekvenser får det?

Har du försökt ta upp frågan?

Vad hände då?

Undersök sedan vilka rutiner som finns på arbetsplatsen för kränkande särbehandling.

Arbetsmiljöverket anger att alla ska veta vem de kan rapportera till, vad som händer med informationen och vilket stöd som finns. Det bör också finnas en alternativ rapporteringsväg om den vanliga mottagaren själv är inblandad.

Det kan vara relevant att kontakta

närmaste chef, om chefen inte är en del av problemet.

högre chef.

HR.

skyddsombud.

facklig organisation.

företagshälsovård.

eller annan funktion som anges i arbetsplatsens rutiner.

Vilken väg som är bäst beror på organisationen och situationen.

Om diskriminering kan vara inblandad behöver det spåret också bedömas

Om kränkningarna har samband med en diskrimineringsgrund eller handlar om sexuella trakasserier finns särskilda regler i diskrimineringslagen.

Diskrimineringsombudsmannen beskriver arbetsgivarens skyldighet att utreda, åtgärda och följa upp sådana situationer.

Det kan därför vara relevant att få facklig eller juridisk rådgivning om du är osäker på vilket regelverk som gäller.

Företagshälsovården kan fylla flera funktioner

Den kan i vissa organisationer bidra med:

stöd till den utsatta.

bedömning av arbetsrelaterad ohälsa.

rådgivning.

arbetsmiljökompetens.

och stöd till arbetsgivaren i förebyggande och åtgärdande arbete.

Arbetsmiljöverket publicerar sedan 2026 även de nationella kunskapsriktlinjerna för hantering av sociala hälsorisker på arbetet, framtagna utifrån forskning och beprövad erfarenhet för bland annat företagshälsovård, HR, chefer och skyddsorganisation.

Arbetsgivaren behöver titta på mer än den enskilda händelsen

Varför kunde detta uppstå?

Finns otydligt ledarskap?

Hög arbetsbelastning?

En destruktiv jargong?

Gamla olösta konflikter?

Otydliga roller?

En kultur där vissa får bete sig hur som helst?

Rädsla för att säga ifrån?

Om organisationen bara löser det senaste bråket men lämnar strukturen oförändrad kan samma problem återkomma med nästa person.

”Vi flyttar den utsatta” löser inte automatiskt problemet

Ibland kan en omplacering vara något den utsatta själv önskar.

Men om organisationens enda lösning alltid är att flytta den person som reagerat kan ett problematiskt budskap skapas:

Den som påtalar problemet försvinner.

Systemet behöver inte förändras.

Därför måste åtgärderna utgå från vad som faktiskt skapar riskerna.

Chefer behöver både kunskap och organisatoriska förutsättningar

Det räcker inte att säga:

”Chefen borde ha löst det.”

Om en första linjens chef ansvarar för femtio personer, saknar stöd från HR, arbetar under extrem belastning och själv inte fått någon utbildning i arbetsmiljöfrågor kan organisationen ha byggt in svårigheter i systemet.

Arbetsmiljöverket betonar att chefer och arbetsledare behöver både kunskap och förutsättningar för att kunna förebygga och hantera organisatoriska och sociala arbetsmiljörisker.

Arbetsplatsens kultur märks tydligast när någon säger ifrån

Det är lätt att skriva:

”Vi tolererar inte kränkningar.”

Det svåra börjar när någon faktiskt berättar:

”Jag känner mig utsatt.”

Vad händer då?

Tas personen på allvar?

Blir frågan undersökt?

Eller kommer:

”Du missförstod nog.”

”Sådan är hon bara.”

”Vi har aldrig haft problem tidigare.”

”Kan du inte försöka vara lite mer flexibel?”

Det är där policyn blir verklighet eller bara ord.

Att bli trodd är viktigt – men en professionell process behöver vara saklig

Att lyssna respektfullt på den som känner sig utsatt betyder inte att organisationen omedelbart måste dra slutsatsen att varje påstående är bevisat.

Flera personer kan ha olika uppfattningar om samma situation.

En seriös process behöver därför vara:

saklig.

respektfull.

strukturerad.

och inriktad på att förstå vad som faktiskt händer och vilka arbetsmiljörisker som finns.

Det är något annat än att avfärda den som berättar.

Den som blir utpekad behöver också behandlas professionellt

Arbetsmiljöarbetet ska inte ersätta en rättssäker personalprocess.

En person som anklagas för kränkande beteende kan också påverkas starkt.

Därför behövs tydlighet kring:

vad som påstås.

vilken process som följer.

vem som utreder.

och vad syftet är.

En dåligt hanterad utredning kan annars skapa nya konflikter.

Målet kan inte bara vara att avgöra vem som är ”den onda”

Ibland finns mycket tydliga kränkande beteenden.

De behöver stoppas.

Men arbetsmiljöarbete behöver också fråga:

Vilka förhållanden gjorde detta möjligt?

Vad behöver förändras så att det inte händer igen?

Arbetsmiljöverket betonar just att utredning efter ohälsa ska fokusera på bakomliggande arbetsmiljöorsaker och förebyggande åtgärder snarare än enbart på etiketten för den enskilda händelsen.

Att återhämta sig kan ta tid

Du kanske lämnar arbetsplatsen.

Ändå fortsätter tankarna.

Vad borde jag ha gjort?

Varför sa ingen ifrån?

Varför trodde chefen inte på mig?

Var det verkligen mobbning?

Överreagerade jag?

Kunde jag ha stoppat det tidigare?

Hjärnan försöker skapa begriplighet.

Det kan vara särskilt svårt när du aldrig fick en tydlig avslutning.

Du kanske aldrig får det erkännande du hoppas på

Det är smärtsamt.

Ibland säger organisationen:

”Vi delar inte din bild.”

Chefen fortsätter.

Kollegorna går vidare.

Du får aldrig höra:

Det som hände dig var fel.

Då kan återhämtningen delvis behöva handla om att den egna verklighetsuppfattningen inte längre ska vara helt beroende av att organisationen bekräftar den.

Det betyder inte att man ska ge upp sina rättigheter

Fackliga, arbetsmiljömässiga eller juridiska processer kan fortfarande vara relevanta.

Men psykisk återhämtning och formell upprättelse är inte alltid samma process.

Du kan behöva arbeta med ditt mående samtidigt som en arbetsplatsfråga fortfarande pågår.

När livet snabbt förändras

För vissa leder arbetsplatsproblemet till:

sjukskrivning.

omplacering.

uppsägning.

arbetslöshet.

förlorad yrkesidentitet.

eller ekonomisk osäkerhet.

Då är det inte bara en konflikt som ska bearbetas.

Hela livet kan ha förändrats på kort tid.

Läs också: När livet förändras snabbare än du hinner med – krisreaktioner och anpassningsstörning

Du kan sörja ett arbete du fortfarande hatar

Det kan låta motsägelsefullt.

Arbetsplatsen gjorde dig illa.

Ändå saknar du:

kollegorna du tyckte om.

arbetsuppgifterna.

identiteten.

rutinerna.

framtidsplanerna.

personen du var innan allt började.

Sorg behöver inte betyda att du vill tillbaka.

Det kan betyda att något viktigt gick förlorat.

Återhämtningen handlar ofta om att flytta problemet tillbaka dit det hör hemma

Efter långvarig utsatthet kan människan bära arbetsplatsens berättelse inom sig.

Jag är svår.

Jag är för känslig.

Jag skapar konflikter.

Ingen vill arbeta med mig.

Psykoterapeutiskt arbete kan ibland hjälpa personen att undersöka:

Vad är min egen självkritik?

Vad kommer från det som faktiskt hände?

Vad behöver jag ta ansvar för?

Och vad har jag tagit ansvar för som aldrig borde ha varit mitt?

Det går att lära sig något utan att göra sig skyldig

Kanske upptäcker du:

Jag behöver säga ifrån tidigare.

Jag behöver söka stöd snabbare.

Jag behöver inte stanna i åratal för att bevisa att jag klarar allt.

Det betyder inte:

Det var mitt fel att jag blev utsatt.

Att lära sig av en erfarenhet och att ta på sig skulden för den är två helt olika saker.

En trygg arbetsplats betyder inte en konfliktfri arbetsplats

Människor kommer vara oense.

Chefer behöver ge kritik.

Medarbetare gör misstag.

Beslut kommer ibland göra någon besviken.

Det är normalt.

Den avgörande frågan är hur arbetsplatsen hanterar det.

Kan vi vara oense utan att förnedra?

Kan någon få kritik utan att isoleras?

Kan en medarbetare säga emot en chef utan rädsla?

Kan vi reparera när någon gått över en gräns?

Det är sådant som avgör om arbetsplatsen förblir psykiskt trygg även när arbetet är svårt.

Arbetsmiljöansvaret börjar innan någon blir sjuk

Det är kanske den viktigaste principen.

Arbetsgivaren ska inte vänta tills:

någon blir sjukskriven.

någon säger upp sig.

konflikten har pågått i två år.

eller hela arbetsgruppen splittrats.

Arbetsmiljöverkets regler är förebyggande.

Arbetsgivaren ska identifiera riskförhållanden och arbeta för att motverka dem innan konsekvenserna blivit stora.

För den som är utsatt kan första steget vara mycket mindre

Du behöver inte lösa hela situationen idag.

Det första steget kan vara:

att skriva ned vad som faktiskt händer.

att prata med någon du litar på.

att läsa arbetsplatsens rutiner.

att kontakta skyddsombudet.

att boka tid hos företagshälsovården.

att söka vård för sömnen eller ångesten.

eller att för första gången säga högt:

”Jag mår inte bra av hur jag blir behandlad på jobbet.”

Det är viktigt att ta den meningen på allvar

Arbete är en stor del av människans vakna liv.

Ingen arbetsplats kommer vara perfekt.

Men det är skillnad mellan:

att ibland ha det svårt på jobbet

och

att gradvis bli rädd för arbetsplatsen.

När arbetet börjar påverka:

sömnen.

självkänslan.

relationerna.

kroppen.

humöret.

och hela livet utanför arbetstid

är det inte längre bara en dålig vecka.

Situationen behöver undersökas.

Och ansvaret ska inte automatiskt läggas på den enskilda människans förmåga att stå ut.


Källor och vidare läsning

Arbetsmiljöverket – Motverka kränkande särbehandling och mobbning

Arbetsmiljöverket beskriver vad kränkande särbehandling och mobbning innebär, organisatoriska riskfaktorer, arbetsgivarens förebyggande ansvar, behovet av rutiner och vilket stöd som ska finnas när någon utsätts.

Arbetsmiljöverket – Planering och organisering av arbetsmiljöarbete, AFS 2023:2

Föreskrifterna innehåller de nuvarande reglerna om organisatorisk och social arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska bland annat klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras och motverka förhållanden som kan ge upphov till sådan särbehandling.

Arbetsmiljöverket – Riktlinjer för hantering av sociala hälsorisker på arbetet – kränkande särbehandling och mobbning

Riktlinjerna bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet och ger stöd för förebyggande, hantering och uppföljning av kränkande särbehandling och mobbning. De riktar sig bland annat till företagshälsovård, HR, chefer och skyddsorganisation.

Arbetsmiljöverket – Arbetsmiljöverket tar inte ställning i individärenden

Arbetsmiljöverket förklarar gränserna för myndighetens roll. Myndigheten avgör inte skuld eller individuell upprättelse i enskilda fall utan fokuserar på arbetsgivarens ansvar att förebygga och hantera arbetsmiljörisker.

Diskrimineringsombudsmannen – Sexuella trakasserier och trakasserier på jobbet

DO beskriver vad som gäller när kränkande beteenden har samband med diskrimineringsgrunder eller utgör sexuella trakasserier samt arbetsgivarens skyldighet att utreda, åtgärda och följa upp.

PubMed – Workplace Bullying and Mental Health: A Meta-Analysis on Cross-Sectional and Longitudinal Data

Metaanalysen sammanställde ett stort forskningsunderlag och fann tydliga samband mellan arbetsplatsmobbning och depression, ångest och stressrelaterade psykiska besvär. Longitudinella data visade också samband över tid.

PubMed – Is there a bidirectional relationship between workplace bullying and the risk of sickness absence? Systematic review and meta-analysis of prospective studies

Den systematiska översikten och metaanalysen från 2023 fann att utsatta arbetstagare hade ökad risk för sjukfrånvaro och analyserade även det dubbelriktade sambandet mellan mobbning och långvarig sjukfrånvaro.

PubMed – Workplace bullying and sleep – A systematic review and meta-analysis of the research literature

Den systematiska översikten och metaanalysen sammanställde forskning om sambandet mellan arbetsplatsmobbning och sömnproblem.

PubMed – Workplace bullying and suicidal ideation and behaviour: a systematic review and meta-analysis

Översikten fann ett samband mellan arbetsplatsmobbning och ökad förekomst av suicidtankar och suicidalt beteende. Resultaten visar vikten av att allvarlig psykisk påverkan hos utsatta personer uppmärksammas.

Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation och ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykoterapeutisk, arbetsrättslig eller juridisk bedömning.

Vid kränkande särbehandling eller mobbning kan arbetsgivare, HR, skyddsombud, facklig organisation och företagshälsovård vara relevanta vägar beroende på situationen. Vid betydande psykisk ohälsa bör vård sökas. Vid akut suicidrisk eller annat akut psykiskt eller kroppsligt tillstånd behövs omedelbar vårdbedömning.