Oro över sådant som ligger långt fram – när framtiden känns brådskande redan nu

Oro över sådant som ligger långt fram – när framtiden känns brådskande redan nu

Oro över sådant som ligger långt fram kan göra framtiden märkligt närvarande. Frågan kanske gäller något som ska hända om flera månader eller år – arbete, ekonomi, relationer, hälsa, familj eller en större förändring – men kroppen och tankarna reagerar som om problemet redan behöver lösas i dag.

Du kanske börjar planera långt utanför det som går att påverka, söka information som ännu inte finns eller försöka skapa reservplaner för situationer vars förutsättningar sannolikt kommer hinna förändras. Det kan kännas ansvarsfullt och förutseende, men samtidigt blir nuet upptaget av en framtid som ännu inte har inträffat.

Problemet är inte långsiktig planering. Att tänka framåt är en viktig mänsklig förmåga. Svårigheten uppstår när ett framtida problem behandlas som brådskande trots att avgörande information saknas och det ännu inte finns någon meningsfull handling att genomföra.

Den här artikeln handlar om varför avlägsna frågor kan kännas akuta, hur intolerans för osäkerhet, hotprognoser, informationssökning och överplanering kan förstärka mönstret och hur du kan skilja användbar framförhållning från försök att lösa framtiden innan den faktiskt går att lösa.

Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk, psykoterapeutisk, ekonomisk, juridisk eller annan professionell bedömning när situationen kräver sådan hjälp.

Oro över sådant som ligger långt fram – när framtiden känns brådskande redan nu

Oro över sådant som ligger långt fram uppstår när ett framtida möjligt problem får samma mentala prioritet som något som behöver hanteras omedelbart. Du kanske vet att frågan egentligen inte kan avgöras förrän om månader, men känner ändå att du borde komma fram till något nu. Därmed skapas en konflikt mellan tid och känsla: kalendern säger att det finns gott om tid, medan nervsystemet signalerar brådska. Ett viktigt förändringsmål är därför inte att sluta tänka framåt. Det är att kunna avgöra när framtidstänkandet leder till en användbar handling och när själva tidsavståndet gör fortsatt problemlösning för tidig.

Varför en avlägsen framtid kan kännas akut i kroppen

Kroppen behöver inte vänta tills en situation faktiskt inträffar för att reagera på den. En föreställd framtida förlust, konflikt eller risk kan väcka tydlig oro redan i dag. Därför kan vetskapen ”det här ligger långt fram” vara logiskt korrekt utan att automatiskt skapa lugn. Det betyder inte att känslan förutspår vad som kommer hända. Kroppens aktivering berättar framför allt att hjärnan behandlar scenariot som betydelsefullt. När denna skillnad blir tydlig kan du börja fråga om något faktiskt kräver handling i dag, i stället för att använda känslan av brådska som bevis för att problemet redan är moget att lösas.

Oro är i grunden framtidsorienterad

Oro består ofta av tankar om möjliga negativa framtida utfall. Den kan fungera som en slags mental problemlösning där hjärnan försöker förutse vad som kan hända och hur det skulle kunna hanteras. Det är i grunden en användbar förmåga. Problemet uppstår när framtidstänkandet fortsätter trots att det saknas ett konkret problem som går att lösa nu. Forskning beskriver oro som nära kopplad till framtidsorienterade hotprognoser och flera kognitiva processer som påverkar hur tvetydig information tolkas. Därför behöver du inte bedöma all framtidstanke som problematisk, utan undersöka om den faktiskt förbättrar din beredskap.

Tidsavstånd minskar inte alltid känslan av hot

Man skulle kunna tro att ett problem om två år automatiskt borde kännas mindre akut än ett problem nästa vecka. Så fungerar det inte alltid psykologiskt. Om frågan är viktig och osäker kan möjligheten ensam räcka för att hålla den aktiv. Du kanske till och med upplever det långa tidsavståndet som ytterligare ett problem eftersom det innebär längre tid utan definitiva svar. Då kan månaderna framför dig börja kännas som en period som måste kontrolleras. Ett mer funktionellt perspektiv är att tidsavståndet också innebär att information, förutsättningar och handlingsmöjligheter kommer hinna förändras. Allt du behöver veta finns sannolikt inte tillgängligt ännu.

När ett möjligt problem behandlas som ett aktuellt problem

En framtida fråga kan vara verklig utan att vara aktuell. Du kanske vet att ett avtal löper ut nästa år, att ett barn senare ska välja skola eller att en yrkesförändring kan bli nödvändig om flera år. Om hjärnan behandlar frågan som om beslutet behöver fattas denna vecka uppstår ett problem med tidpunkten snarare än med själva innehållet. Fråga därför inte bara ”är detta viktigt?” utan också ”när blir det här faktiskt handlingsbart?”. En viktig fråga behöver inte vara en uppgift för i dag. Att vänta tills relevanta förutsättningar finns är ibland bättre problemlösning än att fatta tidiga beslut på bristfällig information.

Intolerans för osäkerhet kan göra framtiden svår att lämna öppen

Intolerans för osäkerhet handlar om negativa reaktioner på situationer där viktiga utfall inte går att förutsäga eller kontrollera fullständigt. Aktuell forskning visar ett starkt samband mellan intolerans för osäkerhet och oro. När frågan ligger långt fram är osäkerheten ofta särskilt stor eftersom fler saker kan hinna förändras. Om målet blir att skapa visshet redan nu ställs du därför inför en nästan omöjlig uppgift. Ett mer realistiskt mål är att veta tillräckligt för nästa relevanta steg. Resten av informationen får komma senare. Det är inte passivitet utan en anpassning till hur mycket framtiden faktiskt går att känna till i dag.

Prospektiv osäkerhet kan driva informationssökning

En aspekt av intolerans för osäkerhet handlar särskilt om framtida ovisshet. Experimentell forskning har kopplat sådan prospektiv intolerans för osäkerhet till ökad informationssökning när människor väntar på framtida resultat. Det är lätt att förstå varför. Om information minskar ovisshet kan nästa sökning kännas som vägen till lugn. Men när den information du behöver ännu inte existerar uppstår ett annat mönster: du söker mer utan att kunna få det avgörande svaret. Fråga därför vilken information som faktiskt finns tillgänglig i dag och vilken som endast kommer kunna finnas senare. Den senare kategorin går inte att söka fram i förtid.

När planering verkligen hjälper

Långsiktig planering är användbar när den leder till ett konkret beslut eller en rimlig handling i nutid. Om du vet att en större kostnad kommer nästa år kan du börja spara. Om du planerar utbildning kan du kontrollera ansökningsdatum. Om ett avtal ska förnyas kan du lägga in en påminnelse. Dessa handlingar minskar praktisk sårbarhet utan att kräva att hela framtiden blir säker. Ett bra kriterium är därför om planeringen resulterar i något avgränsat som går att genomföra. När handlingen är gjord behöver frågan inte fortsätta ligga öppen i huvudet bara därför att det fortfarande finns framtida detaljer som ännu inte går att bestämma.

När planering övergår i mental kontroll

Planering kan däremot fortsätta långt efter att det relevanta nästa steget blivit tydligt. Du går från ”jag behöver spara en viss summa” till att försöka lösa alla möjliga ekonomiska problem de kommande tio åren. Du har en plan för nästa karriärsteg men börjar samtidigt försöka förutsäga arbetsmarknaden långt fram. Det kan ge tillfällig känsla av kontroll utan att förbättra själva planen. Ett praktiskt stoppkriterium är: vet jag vad jag behöver göra nu och när frågan ska tas upp igen? Om svaret är ja kan fortsatt tänkande vara mer inriktat på att reglera ovissheten än på att lösa ett problem.

Problemet är ofta att viktiga fakta ännu inte finns

Många framtidsfrågor är svåra därför att de bygger på information som ännu inte existerar. Du vet inte vilka jobbmöjligheter som finns om två år, hur en relation utvecklas, vilka räntor som gäller eller exakt vilka behov familjen har senare. Om du ändå försöker fatta dagens beslut som om all denna information redan borde kunna räknas ut tvingas du fylla luckorna med antaganden. Då kan varje antagande skapa nya problem som också måste lösas. Ett alternativ är att skriva vad du faktiskt vet, vad som ännu är okänt och när den saknade informationen rimligen blir tillgänglig. Det gör tidsdimensionen tydligare.

”Tänk om”-kedjor kan flytta dig allt längre fram

En framtidstanke stannar sällan alltid vid första steget. ”Tänk om jag behöver byta jobb?” kan följas av ”tänk om jag då tjänar mindre?”, ”tänk om jag inte kan bo kvar?” och ”tänk om hela livet blir annorlunda?”. På några minuter befinner du dig flera år fram i en kedja där varje steg förutsätter att det föregående redan har inträffat. Detta betyder inte att scenarierna är omöjliga. Problemet är mängden antaganden mellan dagens situation och slutbilden. Ju fler antaganden som krävs, desto mindre användbar blir ofta kedjan för dagens beslut. Börja därför med det första verkliga osäkerhetsledet.

Framtidsbilder kan göra det avlägsna mer närvarande

Människor kan mentalt föreställa sig möjliga framtida händelser mycket levande. Det är en förmåga som hjälper oss planera och förbereda oss. Samma förmåga kan göra ett negativt scenario känslomässigt närvarande långt innan det inträffar. Du kanske ser framför dig hur ett framtida samtal går fel eller hur livet skulle se ut efter ett hypotetiskt bakslag. Ju mer konkret scenariot blir, desto lättare är det att glömma att det fortfarande är en simulering. Ett användbart motperspektiv är att identifiera vilka delar av bilden som är dagens fakta och vilka som har skapats av hjärnan för att fylla framtidens ännu tomma utrymme.

Ett framtida hot kan kännas som om det redan närmar sig

Forskning om så kallad looming vulnerability beskriver hur hot kan uppfattas som dynamiska och närmande snarare än statiska. Ett problem behöver alltså inte vara nära i kalendern för att kännas som om det kommer mot dig. Du kanske mentalt följer hotets utveckling framåt och upplever att tiden redan håller på att rinna ut. Denna modell är inte en universell förklaring till framtidsoro, men den illustrerar en viktig princip: den subjektiva känslan av att något närmar sig är inte samma sak som objektiv tidsbrist. Fråga därför vilken faktisk deadline som finns och vad som konkret måste vara gjort före den tidpunkten.

Arbete och karriär kan skapa problem flera år innan beslutet behövs

Karriärfrågor är särskilt lätta att flytta långt fram. Du kanske undrar om du fortfarande vill ha samma arbete om fem år och känner att du borde veta svaret nu. Men arbetsliv förändras genom erfarenheter, möjligheter, ekonomi och värderingar som inte går att förutse fullständigt. Ett rimligt nutida beslut kan vara att utveckla en kompetens eller undersöka alternativ, utan att samtidigt bestämma exakt var du ska arbeta långt senare. Försök skilja strategisk riktning från krav på en komplett livsplan. Att inte känna till hela karriärens framtid är inte ett planeringsmisslyckande utan en normal egenskap hos ett arbetsliv som fortfarande pågår.

Ekonomisk framförhållning behöver inte innebära att hela framtiden räknas ut

Ekonomi gynnas ofta av lång framförhållning. Sparande, försäkringar och budget är konkreta sätt att minska framtida sårbarhet. Men även ekonomisk planering har gränser eftersom inkomster, priser, räntor och livssituation kan förändras. När du försöker lösa alla potentiella framtida kostnader samtidigt kan planeringen bli en källa till konstant alarm. Ett mer robust upplägg är ofta att ha principer och marginaler snarare än perfekta prognoser: en buffert, ett sparande och bestämda tidpunkter för översyn. När systemet finns på plats behöver varje ny tanke om en hypotetisk framtida kostnad inte leda till att hela ekonomin analyseras om.

Relationer går inte att säkra flera år i förväg

I en viktig relation kan framtiden kännas så betydelsefull att du vill veta vart allt är på väg långt innan det faktiskt går att veta. Kommer vi fortfarande vara tillsammans? Vill vi samma saker om fem år? Vissa framtidsfrågor behöver förstås diskuteras, särskilt när konkreta beslut väntar. Men ingen relation kan ges fullständig garanti över lång tid. Om trygghet kräver vetskap om hur båda människor kommer känna långt fram blir uppgiften omöjlig. Ett mer funktionellt fokus är vad relationen behöver nu, vilka värderingar och planer ni faktiskt delar och när en framtidsfråga blir tillräckligt konkret för att kräva ett nytt gemensamt beslut.

Barn och familj kan göra avlägsna risker extra laddade

När oro gäller barn eller andra familjemedlemmar kan framtidstänkandet kännas särskilt motiverat. Du vill förutse skolgång, hälsa, ekonomi och hur olika val kan påverka dem. Omsorg gör planering viktig, men en förälders ansvar omfattar inte att förutse varje framtida svårighet. Barn utvecklas, förutsättningar förändras och information som behövs för senare beslut blir tydligare med tiden. Fråga vilket beslut familjen faktiskt står inför nu och vad som kan vänta. Om problemet framför allt är känslan att du måste fortsätta bevaka för att vara ansvarsfull kan du också läsa När oro känns som ansvar – varför det kan vara svårt att lägga ned bevakningen.

Hälsa och åldrande innehåller framtidsfrågor som aldrig blir helt säkra

Det går att göra mycket för framtida hälsa: följa medicinska råd, motionera, sova, delta i screening när det är relevant och söka vård vid symtom. Samtidigt går det inte att skapa garanti för framtida sjukdom eller åldrande. Om varje möjlighet till framtida hälsoproblem behöver lösas nu kan förebyggande hälsa övergå i omfattande kontroll. Den medicinska gränsen är viktig: aktuella symtom och rekommenderad vård ska hanteras medicinskt, inte som exponering för osäkerhet. Men hypotetiska frågor långt fram behöver inte automatiskt bli dagens medicinska projekt enbart därför att de känns allvarliga när du föreställer dig dem.

Att fråga andra om framtiden kan ge trygghet som snabbt går ut

Du kanske frågar en partner, vän eller kollega vad de tror kommer hända. ”Tror du verkligen att jag fortfarande har jobbet då?”, ”tror du att allt kommer ordna sig?” eller ”vi kommer väl kunna lösa det?”. Perspektiv från andra kan vara värdefulla, men ingen annan kan veta framtiden med större säkerhet bara därför att du frågar flera gånger. När lugnet efter svaret snabbt försvinner kan frågan ha fått funktionen försäkringssökande. Då är problemet inte brist på åsikter utan att varje svar bara gäller tills nästa hypotetiska möjlighet dyker upp. Stöd kan i stället handla om att stå ut med att svaret ännu inte finns.

Informationssökning kan fortsätta trots att framtidsinformationen ännu saknas

Internet gör det möjligt att samla stora mängder information om nästan varje framtida fråga. Det kan vara värdefullt när du jämför faktiska alternativ. Men sökningen kan fortsätta långt efter att relevant information samlats in. Du läser fler prognoser, erfarenheter och möjliga scenarier eftersom nästa sida kanske gör framtiden tydligare. Forskning har kopplat hög intolerans för osäkerhet till mer informationssökning i osäkra situationer. Innan du söker vidare kan du därför formulera den exakta fråga informationen ska besvara. Om svaret inte går att veta förrän framtida förutsättningar har utvecklats kan ytterligare sökning skapa fler möjliga scenarier snarare än bättre beslutsunderlag.

Kalendern kan bli ett sätt att bevaka att framtiden närmar sig

Du kanske räknar månader, veckor eller dagar till en situation som oroar dig. Kalendern kan vara praktisk för planering, men också fungera som ett sätt att återaktivera frågan. Varje gång du ser att datumet kommit närmare börjar hela problemet analyseras igen trots att inget nytt har hänt. Ett användbart alternativ är att bestämma nästa faktiska beslutspunkt. Om en fråga inte behöver hanteras förrän i januari kan du lägga in en påminnelse då, i stället för att omvärdera den varje vecka fram till januari. Ett externt system kan därmed hjälpa dig att parkera problemet snarare än skapa ytterligare bevakning.

Reservplaner hjälper när de har ett tydligt slut

För en verklig framtida risk kan en reservplan vara klok. Du vet exempelvis vad första steget är om en viss förändring inträffar. Då har planeringen fyllt sin funktion. Om du därefter behöver en reserv för reservplanen, och sedan en plan för vad som händer om även den misslyckas, försöker du gradvis planera bort framtidens oförutsägbarhet. Ett bra stoppkriterium är därför: finns en rimlig åtgärd som gör mig tillräckligt förberedd om det relevanta scenariot inträffar? Du behöver inte samtidigt bestämma hur varje senare komplikation ska hanteras. Framtida problemlösning fungerar ofta bättre med framtida information.

Ett öppet problem behöver inte vara ett aktivt problem hela tiden

Vissa frågor är verkliga men kan inte avslutas i dag. Det kan vara en pågående process, ett beslut som väntar eller en situation där du behöver se hur något utvecklas. Det är möjligt att erkänna problemet utan att mentalt arbeta med det kontinuerligt. Fördjupa gärna i Att leva med ett öppet problem – hur du skiljer handling från fortsatt mental kontroll. Den centrala frågan är vad som skulle räknas som ny information. Fram tills något sådant inträffar behöver samma problem inte lösas på nytt varje gång det kommer tillbaka i tanken.

Skapa ett handlingsfönster för framtidsfrågan

Ett användbart sätt att minska ständig framtidskontroll är att definiera när frågan faktiskt ska hanteras nästa gång. Kanske behöver du undersöka ett alternativ om tre månader eller fatta ett beslut när ny information kommer. Skriv då ned tidpunkten och vad som ska göras. Det innebär inte att tankarna slutar dyka upp. Men när de gör det kan du skilja tanke från uppgift: ”Ja, det här är viktigt, och jag har redan bestämt när nästa relevanta steg tas.” Ett sådant handlingsfönster fungerar bäst när det bygger på verkliga tidsramar och inte blir en ny ritual för att kontrollera frågan varje dag.

När ett framtida problem ännu inte är handlingsbart

Fråga vad du skulle göra annorlunda i dag om du fick ytterligare en timme att tänka på problemet. Om inget konkret svar finns kan frågan ännu vara för tidig. Det betyder inte att problemet aldrig behöver lösas. Det betyder att framtida problemlösning har en optimal tidpunkt. Ett beslut kan bli enklare senare eftersom du då har mer information, tydligare alternativ eller faktiskt behöver välja. Att avstå från för tidig problemlösning är därför inte automatiskt undvikande. Ibland är det en form av precision: du låter ett framtida problem ligga på rätt plats i tiden tills det blir möjligt att göra något meningsfullt åt det.

Verkliga framtida risker ska inte psykologiseras bort

Det finns framtida problem där tidig handling är avgörande. Pension, juridiska tidsfrister, större ekonomiska risker, medicinsk uppföljning och säkerhetsfrågor kan kräva långtidsplanering. En artikel om oro får inte användas för att skjuta upp sådant. Skillnaden ligger i om du har ett objektivt skäl och en konkret åtgärd eller om samma hypotetiska risk fortsätter analyseras efter att relevanta åtgärder redan genomförts. Ta därför hjälp av professionell rådgivning när området kräver specialistkunskap. Psykologisk flexibilitet betyder inte att framtiden ignoreras. Den innebär att uppmärksamhet och handling står i proportion till den faktiska risken och till vad som går att påverka.

När framtidsoro fortfarande ligger inom normal variation

Alla människor tänker på framtiden, och perioder med stora förändringar gör detta mer påtagligt. Att fundera över nästa år, ekonomin eller familjens framtid innebär inte i sig ett psykiskt problem. Mer informativt är om du kan avsluta tänkandet när ett rimligt nästa steg är tydligt. Kan du återgå till dagens aktiviteter? Kan du leva med att viss information saknas? Eller fortsätter framtidsfrågorna kräva timmar av planering och kontroll? Det är tidsåtgång, funktionspåverkan och minskad frihet som framför allt gör mönstret relevant. Ett enskilt framtidsscenario eller en period av ökad framförhållning behöver inte behandlingsförklaras.

När framtidsoron kan vara en del av ett bredare GAD-mönster

Om oron regelbundet flyttar mellan många olika framtida områden – ekonomi, hälsa, familj, arbete och relationer – och är svår att kontrollera kan ett bredare orosmönster behöva bedömas. Intolerans för osäkerhet har en särskilt stark koppling till generaliserat ångestsyndrom i forskning, men en enskild mekanism räcker inte för diagnos. GAD omfattar ett bredare och mer långvarigt symtommönster. För en övergripande genomgång kan du läsa Generaliserat ångestsyndrom (GAD) – när oron flyttar från problem till problem. Professionell bedömning kan hjälpa när det är svårt att avgöra problemets omfattning.

Kartlägg ett konkret framtidsproblem från trigger till konsekvens

Välj en verklig episod. Exempel: hör någon prata om pension → tänker ”tänk om min ekonomi inte räcker om tjugo år” → söker pensionsprognoser → får viss lättnad → hittar ett nytt osäkert antagande → gör fler beräkningar → känner dig ännu mer osäker → tänker på frågan resten av kvällen. När kedjan blir synlig kan du skilja det relevanta problemet från de strategier som byggdes runt det. Kanske fanns en konkret åtgärd, exempelvis att se över sparandet en gång. Resten av kvällen tillförde ingen ny handling. Den sortens kartläggning ger bättre information än slutsatsen ”jag oroar mig bara för mycket”.

Skilj observation, prognos och dagens möjliga handling

Observation: ”mitt nuvarande avtal löper ut om arton månader.” Prognos: ”då kanske jag inte hittar ett lika bra alternativ.” Dagens möjliga handling: ”jag kan lägga in en påminnelse om att börja undersöka alternativen om ett år.” Genom att separera dessa tre nivåer blir det tydligt att en verklig observation inte automatiskt gör varje framtida prognos till en nutida uppgift. Du behöver inte ersätta den negativa prognosen med ”allt kommer gå bra”. Det är också en gissning. Målet är att identifiera vilken handling dagens information faktiskt motiverar och låta resten av framtiden vara så öppen som den fortfarande är.

Gör ett beteendeexperiment och följ större handlingsfrihet

Välj en framtidsfråga där det inte finns någon relevant handling före en bestämd tidpunkt. Minska sedan ett enda kontrollbeteende: avstå från en extra sökning, ännu en beräkning eller ytterligare en reservplan. Skriv först vilken konkret konsekvens du tror att detta kommer få. Målet är inte att bevisa att framtiden blir problemfri. Du undersöker om fortsatt kontroll verkligen behövs för att du ska kunna vara tillräckligt förberedd. Forskning på beteendeexperiment riktade mot negativa föreställningar om osäkerhet vid GAD ger stöd för denna typ av lärande. Följ främst om du får större handlingsfrihet, inte om all oro försvinner.

Professionellt stöd kan vara relevant när framtidsoro tar så mycket tid att den påverkar sömn, koncentration, arbete, relationer eller möjligheten att vara närvarande i livet som faktiskt pågår nu. En legitimerad behandlare kan hjälpa till att skilja rimlig framförhållning från strategier som främst försöker eliminera osäkerhet.

Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.

För strukturerat arbete med oro, ovisshet, kontrollbehov och beteendeförändring finns programmet Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest. Programmet ska användas för reflektion och beteendeförändring och ersätter inte individuell bedömning när problemen är omfattande.

Källor, forskning och vidare läsning

Det finns inget separat diagnostiskt forskningsområde för vardagsformuleringen ”oro över sådant som ligger långt fram”. Artikelns modell bygger därför på forskning om framtidsorienterad oro, intolerans för osäkerhet, informationssökning, hotprognoser och psykologisk behandling av oro. Forskningen ger starkt stöd för sambandet mellan intolerans för osäkerhet och oro, men den säger inte att varje långsiktig plan eller framtidstanke är problematisk. Funktion, tidsåtgång och sammanhang är avgörande. Behandlingsforskningen är också nyanserad: flera studier visar att intolerans för osäkerhet kan förändras, samtidigt som systematiska översikter visar att effekternas storlek varierar beroende på behandling och jämförelsegrupp.

Att tänka på sådant som ligger långt fram är normalt och ofta nödvändigt. Professionell bedömning kan vara relevant när framtidsoron blir svår att kontrollera, leder till omfattande planering eller informationssökning och tydligt begränsar sömn, arbete, relationer eller livskvalitet. Verkliga medicinska, ekonomiska, juridiska och säkerhetsrelaterade framtidsfrågor ska hanteras utifrån relevanta professionella råd och faktiska tidsfrister. Vid akut psykisk eller medicinsk fara ska akut vård kontaktas.
Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

OM FÖRFATTAREN

Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

Daniel Karlsson är legitimerad psykoterapeut med inriktning mot psykodynamisk psykoterapi (PDT) och utbildning i Dynamic Interpersonal Therapy (DIT). Han arbetar med unga vuxna och vuxna vid Gävleborgs Psykoterapi.

Läs mer om Daniel Karlsson →

Vill du arbeta vidare med konkreta verktyg?

Utforska våra forskningsbaserade digitala självhjälpsprogram, utvecklade av legitimerad psykoterapeut.

Se självhjälpsprogrammen