Telefonen innehåller mängder av kontakter.
På jobbet pratar du med människor nästan hela dagen.
Familjen finns där.
Kanske har du en partner.
Vänner hör av sig.
Kalendern är inte tom.
Ändå kan det komma en märklig känsla när dagen blir tyst:
Jag känner mig ensam.
Det kan vara svårt att förstå.
Ensamhet borde väl handla om att inte ha någon?
Men så enkelt fungerar det inte.
Det går att sitta ensam hemma en hel kväll och känna sig helt tillfreds.
Och det går att befinna sig mitt bland människor och samtidigt känna att ingen riktigt kommer nära.
Folkhälsomyndigheten beskriver ensamhet som en situation där de sociala relationerna inte motsvarar det man själv behöver eller önskar.
Det kan handla om för få kontakter.
Men det kan också handla om att relationerna känns ytliga, att närheten saknas eller att du inte upplever dig riktigt förstådd.
Det betyder något viktigt:
Antalet människor omkring dig säger inte hela sanningen om hur nära du känner dig dem.
Ensam och ensam är inte samma sak
Föreställ dig två kvällar.
Den första är självvald.
Du är hemma själv.
Lagar mat.
Läser.
Ser en film.
Ingen förväntar sig något av dig.
Det känns lugnt.
Den andra kvällen är också ensam.
Men nu hade du velat att någon ringde.
Att någon frågade hur du faktiskt mår.
Att det fanns en person du kunde berätta något viktigt för utan att först behöva förklara hela bakgrunden.
Utifrån ser kvällarna nästan likadana ut.
Inifrån är de helt olika.
Frivillig ensamhet kan ge vila, självständighet och utrymme för reflektion.
Ofrivillig ensamhet handlar däremot om att den kontakt du har inte motsvarar den kontakt du längtar efter.
Du kan ha många människor omkring dig och ändå sakna någon att vara nära
Tänk på människorna omkring dig.
Hur många vet:
- vad du arbetar med?
- vad du gjorde i helgen?
- vilken musik du gillar?
- var du bor?
Kanske ganska många.
Men hur många vet:
- vad du är rädd för just nu?
- vad du skäms över?
- vad du längtar efter?
- vad du känner dig osäker på?
- vad du egentligen behöver?
Det kan vara betydligt färre.
Det är en viktig skillnad mellan social kontakt och emotionell närhet.
Forskningen skiljer mellan flera dimensioner av social kontakt
En forskningsöversikt om social isolering och psykisk hälsa utvecklade ett ramverk som bland annat skiljer mellan:
- hur stort det sociala nätverket är
- hur nätverket är strukturerat
- relationernas kvalitet
- hur relationerna upplevs känslomässigt
- vilket stöd och vilka resurser relationerna faktiskt erbjuder
Det understryker att social samhörighet inte kan reduceras till antalet människor en person känner eller träffar.
Läs forskningsöversikten om social isolering och olika dimensioner av social kontakt på PubMed.
”Men jag har ju vänner – jag borde inte känna så här”
Ordet borde kan göra ensamheten ännu tyngre.
Du tittar på ditt liv utifrån.
Jag har människor omkring mig.
Alltså borde jag inte känna mig ensam.
När känslan ändå finns kan nästa slutsats bli:
Det måste vara något fel på mig.
Men känslor följer inte social statistik.
Femton bekanta ersätter inte automatiskt en trygg person.
Ett fullt kontor ersätter inte nödvändigtvis känslan av att bli förstådd.
Och en parrelation innebär inte automatiskt emotionell närhet.
Du kan uppskatta människorna du har och samtidigt sakna något viktigt i kontakten.
De två sakerna kan vara sanna samtidigt.
Folkhälsomyndigheten skiljer mellan tre former av ensamhet
Folkhälsomyndigheten beskriver bland annat social, emotionell och existentiell ensamhet.
De kan överlappa, men de pekar på olika behov.
Social ensamhet
Social ensamhet handlar om brist på sociala nätverk och sammanhang.
Du kanske saknar:
- vänner att spontant kontakta
- människor att göra saker tillsammans med
- ett sammanhang där du känner tillhörighet
- regelbundna sociala kontakter
Här kan problemet vara ganska konkret:
Jag träffar helt enkelt för få människor.
Emotionell ensamhet
Emotionell ensamhet kan finnas mitt i ett fullt rum.
Du är på middag.
Alla pratar.
Du skrattar.
Samtalet flyter.
Ingen skulle titta på dig och tänka:
Den personen är ensam.
Men du kanske känner:
Ingen här känner egentligen mig.
Folkhälsomyndigheten beskriver emotionell ensamhet som avsaknaden av en nära relation eller någon att dela sina innersta tankar och känslor med.
Existentiell ensamhet
Det kan också finnas en djupare upplevelse:
Ingen kan riktigt förstå hur det är att vara jag i det här.
Den kan uppstå vid exempelvis:
- svår sjukdom
- sorg
- förlust
- stora livsförändringar
- existentiella frågor
Folkhälsomyndigheten beskriver existentiell ensamhet som en djupare känsla av att ingen riktigt kan förstå en.
Den kan alltså finnas även när nära relationer faktiskt finns.
Läs mer om olika former av ensamhet hos Folkhälsomyndigheten.
Att träffa fler människor är därför inte alltid lösningen
Om problemet är social ensamhet kan fler sammanhang vara precis vad som behövs.
Men om problemet är:
Jag träffar många människor men ingen känner mig på djupet.
kan fler middagar, fler kontakter och fler gruppaktiviteter lämna samma känsla kvar.
Det är därför viktigt att först fråga:
Vilken sorts kontakt saknar jag?
innan frågan blir:
Hur träffar jag fler människor?
När samtalen fungerar men aldrig riktigt kommer någonstans
”Hur är det?”
”Bra. Själv?”
”Jo, mycket på jobbet bara.”
Sedan går samtalet vidare.
Det kan upprepas hundratals gånger.
Det finns inget fel med småprat.
De flesta relationer behöver inte bestå av djupa samtal varje gång människor möts.
Men om nästan alla relationer stannar på samma nivå kan något börja saknas.
Du kanske egentligen hade velat säga:
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag mår just nu.
Men något stoppar dig.
Närhet kräver mer än människor – den kräver viss sårbarhet
Här finns en svår paradox.
För att någon ska kunna förstå dig behöver personen få veta någonting verkligt om dig.
Men just det kan kännas riskabelt.
Om jag berättar kanske personen inte förstår.
Tycker att jag överdriver.
Ser annorlunda på mig.
Blir obekväm.
Ger råd jag inte vill ha.
Så du låter bli.
Det skyddar dig från vissa former av avvisande.
Men det innebär också att den andra personen aldrig får möjlighet att möta det som faktiskt händer inom dig.
Du kan längta efter närhet och samtidigt skydda dig från den
Båda rörelserna kan finnas samtidigt.
Jag vill att någon ska förstå mig.
Men:
Jag vill inte visa sådant som känns svårt.
Jag vill komma nära.
Men:
När någon frågar för mycket vill jag byta ämne.
Jag vill bli sedd.
Men:
Jag visar framför allt den version av mig som fungerar.
Nu möter andra människor dig.
Men kanske framför allt den del du känner dig trygg nog att visa.
Om du känner igen att närhet i sig kan börja väcka obehag kan du också läsa:
Varför drar jag mig undan när någon kommer för nära?
”Ingen frågar hur jag egentligen mår”
Det kan vara helt sant.
Och det kan göra ont.
Men ibland finns en ytterligare fråga:
Vad händer när någon faktiskt frågar?
”Hur är det på riktigt?”
”Jo då, det är lugnt.”
Om svaret nästan alltid stänger dörren kan människor omkring dig efter hand börja tro att den dörren ska vara stängd.
Det betyder inte att ansvaret för relationen ligger på dig.
Närhet är ömsesidig.
Någon behöver visa intresse och fråga.
Men någon behöver också ibland våga svara lite mer sant.
Det finns människor man umgås med och människor man kan luta sig mot
De behöver inte vara samma personer.
En vän är fantastisk att gå på konserter med.
En annan är personen du ringer när livet faller isär.
En kollega är rolig att äta lunch med.
En annan märker direkt när du inte riktigt är dig själv.
Relationer fyller olika funktioner.
Problemet uppstår om vi förväntar oss att ett stort antal sociala kontakter automatiskt ska ge alla former av samhörighet, närhet och stöd.
Det gör de inte.
Kvalitet och kvantitet är olika dimensioner
Frågan:
Hur många människor har jag?
är därför bara början.
Andra frågor kan vara viktigare:
- Finns någon jag känner mig trygg med?
- Finns någon jag kan vara mindre perfekt inför?
- Känner jag mig accepterad?
- Känner jag mig betydelsefull för någon?
- Finns ömsesidighet?
- Kan jag be om stöd?
- Kan jag visa något sårbart utan att omedelbart vilja ta tillbaka det?
Det är frågor om relationernas innehåll, inte bara antalet människor i kontaktlistan.
Ensamhet kan finnas även i en parrelation
Det kan vara en särskilt smärtsam form av ensamhet.
Ni bor tillsammans.
Sover bredvid varandra.
Delar ekonomi.
Planerar vardagen.
Pratar varje dag.
Men samtalen handlar nästan bara om:
- mat
- barn
- arbete
- logistik
- räkningar
- vem som hämtar
Ni kan vara mycket väl samordnade och samtidigt emotionellt långt ifrån varandra.
Närhet och praktiskt samarbete är inte samma sak.
”Vi pratar ju hela tiden”
Ja.
Men om vad?
Mängden ord berättar inte automatiskt hur mycket kontakt som uppstår.
Två människor kan prata i tre timmar och lämna samtalet ungefär lika okända för varandra som innan.
Ett annat samtal kan ta tio minuter.
”Jag har haft det svårt den senaste tiden.”
”Jag har märkt det. Vill du berätta?”
Där händer något annat.
Ensamhet kan också handla om att inte känna sig accepterad
Kanske finns människor som känner mycket om dig.
Men vissa delar hålls fortfarande helt privata.
Din oro.
Dina tvivel.
Något du skäms över.
Ett problem i relationen.
Din ekonomiska situation.
Ett beslut du tror att andra inte skulle förstå.
Då kan du ha mycket social kontakt men ändå bära en central del av livet ensam.
När tanken blir:
Om de visste hela sanningen skulle de kanske inte vilja vara nära mig.
innehåller ensamheten också en fråga om trygghet och acceptans.
Därför kan socialt umgänge ibland göra ensamheten tydligare
Du går på festen för att känna dig mindre ensam.
På vägen hem känner du dig ännu mer ensam.
Det låter motsägelsefullt.
Men kvällen kan ha gjort skillnaden tydligare mellan:
att vara bland människor
och:
att känna kontakt med människor.
Det betyder inte att festen var dålig.
Den kanske bara inte mötte det behov som var starkast just då.
Digital kontakt kan vara verklig – men den behöver inte möta alla behov
Meddelanden.
Kommentarer.
Gruppchattar.
Videosamtal.
Sociala medier.
Digitala relationer kan vara mycket betydelsefulla och nära.
Det finns därför ingen enkel motsättning mellan ”riktig” kontakt och digital kontakt.
Den relevanta frågan är i stället:
Får jag den typ av social kontakt jag behöver?
Tjugo reaktioner på ett inlägg kan kännas bra.
Men om det du längtar efter är:
Finns det någon jag kan ringa sent på kvällen och säga att jag haft en fruktansvärd dag?
är det ett annat behov.
Båda formerna av kontakt kan vara värdefulla.
De är bara inte alltid utbytbara.
Ensamhet betyder därför inte alltid ”mer människor”
Det kan betyda:
- mer kontinuitet
- mer öppenhet
- mer ömsesidighet
- mer tillit
- mer tid tillsammans
- djupare samtal
- ett sammanhang där du känner tillhörighet
Lösningen behöver därför matcha den typ av ensamhet du faktiskt upplever.
Forskning visar också att olika insatser påverkar olika delar av social kontakt
En systematisk översikt och metaanalys omfattade 58 kontrollerade studier av insatser som syftade till att förbättra social kontakt hos vuxna.
Forskarna skilde mellan objektiv social kontakt och den upplevda kvaliteten på sociala relationer.
Insatser som ökade tillgången till andra människor var särskilt relevanta för objektiv social kontakt.
Insatser som arbetade med exempelvis undvikande, rädsla och sättet sociala erfarenheter tolkas hade starkare resultat för den subjektiva kvaliteten på kontakten.
Resultaten betyder inte att en viss metod passar alla.
Men de illustrerar en viktig princip:
Olika former av ensamhet kan behöva olika lösningar.
Läs den systematiska översikten och metaanalysen om insatser för social kontakt på PubMed.
Om problemet främst är social ensamhet
Då kan det vara relevant att skapa fler möjligheter till återkommande kontakt.
Exempelvis:
- en förening
- en kurs
- gruppträning
- ideellt engagemang
- en hobby där samma människor träffas regelbundet
- att återuppta kontakt med någon du saknar
Ordet regelbundet kan vara viktigt.
En enstaka social aktivitet skapar inte automatiskt samhörighet.
Relationer behöver oftast upprepning och tid.
Om problemet främst är emotionell ensamhet
Då kanske människorna redan finns.
Frågan blir i stället:
Finns någon relation som skulle kunna fördjupas?
Det behöver inte börja med din mest privata erfarenhet.
Kanske bara ett steg djupare än vanligt.
”Jag har faktiskt varit ganska orolig den senaste tiden.”
Och sedan se vad som händer.
Närhet behöver inte skapas genom ett dramatiskt avslöjande.
Den kan byggas gradvis.
Välj människor utifrån hur de svarar
Sårbarhet betyder inte att du ska berätta allt för alla.
Du berättar något lite mer personligt.
En person:
- lyssnar
- är nyfiken
- förminskar inte
- respekterar det du berättar
Det säger något om relationen.
En annan person:
- skämtar bort det
- förminskar
- byter ämne
- gör allt till sin egen historia
Det säger också något.
Att bygga närhet handlar därför inte bara om att våga berätta.
Det handlar också om att stegvis upptäcka vilka relationer som faktiskt klarar större närhet.
Relationell trygghet byggs ofta genom upprepade erfarenheter
Någon lyssnar.
Sedan lyssnar personen igen.
Det du berättat används inte mot dig.
Personen finns där när något är svårt.
Du får samtidigt möjlighet att finnas där för personen.
Gradvis kan en annan erfarenhet växa:
Jag behöver inte bära hela mig själv ensam här.
Det är något annat än att bara ha känt någon under lång tid.
Tid tillsammans och emotionell trygghet är inte exakt samma sak.
Ömsesidighet spelar roll
Närhet innebär inte att hitta någon som alltid tar hand om dig.
Relationer behöver vanligtvis rörelse åt båda håll.
Jag berättar.
Du berättar.
Jag lyssnar.
Du lyssnar.
Jag behöver dig ibland.
Du behöver mig ibland.
Om relationen nästan alltid rör sig i en riktning kan ensamhet uppstå även där.
Du kanske vet nästan allt om den andra personen.
Men den andra vet väldigt lite om dig.
Den hjälpsamma rollen kan vara oväntat ensam
Alla kommer till dig.
Du lyssnar.
Löser.
Tröstar.
Ger råd.
Du är viktig för många människor.
Men vem frågar dig?
Och kanske ännu viktigare:
Vem låter du fråga?
Den som länge varit den starka kan upptäcka att omgivningen nästan slutat föreställa sig att personen själv behöver stöd.
Det kan skapa en särskild sorts ensamhet:
att vara betydelsefull för många men buren av få.
Du kan känna dig ensam därför att du har förändrats
Gamla relationer bygger delvis på den person du tidigare varit.
Sedan förändras livet.
Du kanske:
- byter värderingar
- slutar dricka
- får barn
- skiljer dig
- byter karriär
- flyttar
- börjar må bättre
- börjar sätta tydligare gränser
Relationerna kan fortfarande finnas.
Men de passar inte längre på exakt samma sätt.
Det kan uppstå en period där du ännu inte hittat sammanhang som passar den person du håller på att bli.
Ensamhet är inte alltid ett misslyckande
Ibland innehåller känslan information.
Den kan säga:
Jag behöver fler människor.
Men den kan också säga:
Jag behöver en annan sorts kontakt.
Eller:
Jag behöver våga visa mer av mig själv.
Eller:
Den här relationen saknar något viktigt.
Eller:
Jag har förändrats och behöver nya sammanhang.
Det gör inte alltid situationen lätt att förändra.
Men det gör problemet mer specifikt.
Objektiv isolering och upplevd ensamhet är inte samma sak
Forskningen skiljer tydligt mellan hur många sociala kontakter en människa objektivt har och hur ensam personen upplever sig.
En person kan ha få kontakter och trivas väl.
En annan kan ha ett stort nätverk och ändå känna stark ensamhet.
Det är därför jämförelser lätt blir missvisande.
Hon träffar mycket färre människor än jag och verkar ändå nöjd.
Kanske motsvarar hennes relationer det hon behöver.
Behovet av social kontakt och närhet varierar dessutom mellan människor.
Ensamhet och psykiskt mående påverkar varandra på komplexa sätt
En omfattande umbrella review från 2023 sammanställde 53 systematiska översikter om olika aspekter av sociala relationer och psykisk hälsa.
Forskarna fann återkommande samband mellan bland annat ensamhet, social isolering, socialt stöd och olika former av psykiska symtom och tillstånd.
Samtidigt var mycket av forskningen tvärsnittsmässig, vilket begränsar möjligheten att dra enkla slutsatser om orsak och verkan.
Läs umbrella reviewn om sociala relationer och psykisk hälsa på PubMed.
Det är en viktig nyans.
Ensamhet kan påverka hur vi mår.
Men måendet kan också påverka relationerna.
Nedstämdhet kan göra att man drar sig undan.
Social oro kan göra nya kontakter svårare.
Färre kontakter kan sedan öka ensamheten.
Processerna kan alltså påverka varandra i flera riktningar.
Fråga inte bara ”Är jag ensam?”
Fråga:
Vad längtar jag efter?
Kanske:
- någon att göra saker med
- någon att spontant ringa
- någon som förstår dig bättre
- någon att dela vardagen med
- en grupp där du känner tillhörighet
- mer fysisk närhet
- djupare samtal
- att känna dig betydelsefull för någon
Det är mycket mer användbar information än ordet ensam i sig.
Ibland överlappar ensamhet och känslomässig tomhet
När vardagen fungerar men du känner dig långt ifrån både dig själv och andra kan ensamhet och känslomässig tomhet finnas samtidigt.
Du kanske inte bara saknar människor.
Du saknar känslan av att vara emotionellt levande tillsammans med dem.
Om det känns mer som en generell frånkoppling från både dig själv och livet kan du också läsa:
Varför känner jag mig tom trots att allt verkar bra?
Börja inte automatiskt med att skapa tjugo nya relationer
Om det redan finns människor omkring dig kan det ibland vara mer relevant att välja en eller två befintliga relationer.
Fråga:
- Vem känns tryggast?
- Vem skulle jag vilja känna bättre?
- Vem verkar genuint intresserad av hur jag har det?
Gör sedan något litet.
Föreslå att ni ses utan den stora gruppen.
Ring i stället för att bara skriva.
Ställ en lite mer personlig fråga.
Berätta något lite mer verkligt själv.
Närhet byggs ofta genom små förskjutningar snarare än ett enda stort samtal.
Ställ frågor som öppnar lite mer
”Hur går jobbet?”
är en bra fråga.
Men ibland kan du också prova:
”Hur har du haft det egentligen den senaste tiden?”
”Vad tar mest energi just nu?”
”Vad ser du fram emot?”
”Är det något du går och tänker mycket på?”
Djupare samtal behöver inte bli terapi.
De kräver ofta bara lite mer nyfikenhet och att någon inte omedelbart byter ämne när svaret blir personligt.
Svara lite mer sant
Du behöver inte berätta allt.
Men:
”Det är bra.”
kan ibland bli:
”Det mesta fungerar, men jag har faktiskt känt mig ganska ensam den senaste tiden.”
Det är en helt annan dörr.
Den andra personen får nu möjlighet att möta något som faktiskt händer.
Närhet innehåller alltid en liten risk
Det finns ingen metod för mänsklig kontakt som garanterar att du aldrig blir missförstådd.
Någon kommer ibland svara klumpigt.
Någon förstår inte.
Vissa relationer blir inte djupare.
Det är en del av sårbarheten.
Att aldrig visa någonting som kan avvisas är ett effektivare skydd.
Men det skyddar också mot möjligheten att faktiskt bli genuint sedd och förstådd.
Alla relationer behöver inte vara djupa
Kollegor får vara kollegor.
Bekanta får vara bekanta.
Vissa vänskaper får vara lätta och roliga.
Målet är inte att varje relation i livet ska innehålla djup emotionell närhet.
Det kan räcka att några gör det.
Ensamhet är inte bara ett individuellt ansvar
Möjligheten att skapa och upprätthålla relationer påverkas också av livsvillkor.
Exempelvis:
- arbete
- ekonomi
- hälsa
- funktionsförmåga
- var man bor
- livssituation
- tillgången till sociala sammanhang
Därför blir rådet:
”Ta bara mer initiativ.”
ibland alltför förenklat.
Folkhälsomyndigheten beskriver sociala relationer och delaktighet som viktiga för psykiskt välbefinnande men betonar samtidigt att psykisk hälsa påverkas av faktorer på flera nivåer.
När bör du söka professionellt stöd?
Att känna sig ensam under perioder är en mänsklig erfarenhet och behöver inte innebära psykisk ohälsa.
Professionellt stöd kan däremot vara värdefullt om ensamheten:
- håller i sig under lång tid
- orsakar stort lidande
- gör att du drar dig undan allt mer
- sammanfaller med tydlig nedstämdhet eller ångest
- påverkar sömn eller vardagsfunktion
- hänger samman med återkommande svårigheter att skapa eller behålla nära relationer
Om ensamheten främst förekommer tillsammans med depression, stark social ångest eller andra psykiska besvär kan det också vara viktigt att bedöma och behandla det underliggande måendet – inte bara försöka öka mängden social kontakt.
Kanske behöver du inte fler människor – kanske behöver du mer kontakt
Det är kanske artikelns viktigaste skillnad.
Det finns ensamhet som kan minska genom:
fler möten.
fler sammanhang.
fler människor.
Men det finns också ensamhet som kräver något annat.
Att bli sedd.
Att våga vara mindre perfekt.
Att kunna anförtro sig.
Att känna ömsesidighet.
Att veta att någon finns kvar även när du visar något svårt.
Nästa gång tanken kommer:
Jag borde inte känna mig ensam. Jag har ju människor omkring mig.
prova därför en mer användbar fråga:
Vilken sorts närhet saknar jag?
Är det människor?
Gemenskap?
Förtrolighet?
Tillhörighet?
Att någon verkligen förstår dig?
Svaret kanske visar att problemet aldrig egentligen var att du var omgiven av för få personer.
Du var omgiven på ett sätt som inte riktigt nådde fram.
Och när det blir tydligare vad som saknas blir det också lättare att börja söka rätt sorts kontakt.
För dig som vill arbeta mer strukturerat med relationer och närhet
Om ensamheten framför allt handlar om svårigheter med närhet, sårbarhet, ömsesidighet eller återkommande relationsmönster kan det vara värdefullt att undersöka hur du fungerar när relationer blir känslomässigt viktiga.
Gävleborgs Psykoterapis digitala program Relationer och anknytning innehåller kunskap, reflektionsövningar och praktiska verktyg kring bland annat anknytningsmönster, mentalisering, känsloreglering, kommunikation, gränser, ömsesidighet och trygghet i nära relationer.
Programmet är utvecklat av legitimerad psykoterapeut och genomförs självständigt i egen takt.
Läs mer om programmet Relationer och anknytning
Programmet är ett psykoedukativt självhjälpsmaterial och ersätter inte individuell medicinsk, psykiatrisk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.
Vanliga frågor om att känna sig ensam trots att man har människor omkring sig
Varför känner jag mig ensam trots att jag har vänner?
Antalet vänner avgör inte automatiskt hur nära, förstådd eller trygg du känner dig. Du kan ha många sociala kontakter men ändå sakna någon att anförtro dig åt eller relationer där du kan visa mer sårbara delar av dig själv.
Vad är skillnaden mellan social och emotionell ensamhet?
Social ensamhet handlar främst om att sakna sociala nätverk och sammanhang. Emotionell ensamhet handlar mer om att sakna en nära relation eller någon att dela viktiga tankar och känslor med. Därför kan emotionell ensamhet finnas även hos personer med ett stort socialt nätverk.
Vad är existentiell ensamhet?
Existentiell ensamhet beskriver en djupare känsla av att ingen fullt ut kan förstå ens erfarenhet. Den kan bli särskilt tydlig vid exempelvis sorg, sjukdom, förlust eller stora livsförändringar och kan finnas även i nära relationer.
Kan man känna sig ensam i en relation?
Ja. Två människor kan leva tillsammans och prata varje dag men ändå sakna emotionell närhet. Om kontakten främst handlar om vardagslogistik och det finns lite utrymme för känslor, behov och sårbarhet kan ensamhet finnas även i en parrelation.
Varför känner jag mig ibland mer ensam efter att jag träffat människor?
Socialt umgänge kan ibland göra skillnaden mellan fysisk närvaro och emotionell kontakt tydligare. Om du egentligen längtade efter att bli förstådd eller kunna prata mer personligt kan en social aktivitet som stannar på ytan lämna det behovet kvar.
Behöver jag träffa fler människor för att bli mindre ensam?
Det beror på vilken sorts ensamhet du upplever. Om du saknar ett socialt nätverk kan fler återkommande sammanhang vara viktiga. Om du redan har många människor omkring dig men saknar djup kan det vara mer relevant att utveckla några befintliga relationer.
Hur kan jag skapa djupare relationer?
Närhet byggs ofta gradvis. Du kan börja med att välja en person som känns relativt trygg, ställa lite mer personliga frågor och själv berätta något mer verkligt än vanligt. Lägg också märke till hur personen tar emot det. Sårbarhet behöver kombineras med omdöme om vilka relationer som faktiskt är trygga.
När bör jag söka hjälp för ensamhet?
Professionellt stöd kan vara värdefullt om ensamheten är långvarig, orsakar stort lidande, gör att du isolerar dig allt mer eller förekommer tillsammans med tydlig nedstämdhet, ångest eller andra psykiska besvär. Stöd kan också vara relevant om samma svårigheter med närhet återkommer i flera relationer.
Källa och vidare läsning
[Folkhälsomyndigheten – Om ensamhet](https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/psykisk-halsa/om-psykisk-halsa/om-ensamhet/ "Folkhälsomyndigheten – Om ensamhet")
Folkhälsomyndigheten beskriver ensamhet som en situation där de sociala relationerna inte motsvarar det man själv behöver eller önskar och skiljer mellan social, emotionell och existentiell ensamhet.
[PubMed – Social isolation in mental health: a conceptual and methodological review](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29080941/ "PubMed – Social isolation in mental health: a conceptual and methodological review")
Översikten utvecklade ett konceptuellt ramverk med fem dimensioner av social isolering och social kontakt, bland annat nätverkets storlek och struktur, relationernas kvalitet samt hur relationerna upplevs känslomässigt och vilka resurser de ger.
[PubMed – Interventions to improve social connections: a systematic review and meta-analysis](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34796368/ "PubMed – Interventions to improve social connections: a systematic review and meta-analysis")
Den systematiska översikten och metaanalysen omfattade 58 kontrollerade studier och visade att olika typer av insatser kan påverka objektiv social kontakt och den upplevda kvaliteten i sociala relationer på olika sätt.
[PubMed – Associations between constructs related to social relationships and mental health conditions and symptoms: an umbrella review](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37667255/ "PubMed – Associations between constructs related to social relationships and mental health conditions and symptoms: an umbrella review")
Umbrella reviewn sammanställde 53 systematiska översikter och fann återkommande samband mellan olika aspekter av sociala relationer, ensamhet och psykiska symtom eller tillstånd. Författarna betonade samtidigt att mycket av underlaget var tvärsnittsmässigt och att enkla slutsatser om orsak och verkan därför inte kan dras.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Ensamhet är en subjektiv upplevelse som kan ha många olika orsaker och innebär inte i sig att en person har psykisk ohälsa. Långvarig ensamhet eller svårigheter med relationer kan förekomma tillsammans med depression, ångest eller andra psykiska besvär och behöver då bedömas individuellt. Artikeln ersätter inte medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.