Att bli uttråkad av stabilitet – när dramatik har blivit förknippad med närhet

Att bli uttråkad av stabilitet – när dramatik har blivit förknippad med närhet

Du träffar någon som är tydlig, tillgänglig och relativt förutsägbar. Det finns inga stora svängningar, ingen ständig jakt på bekräftelse och inga långa perioder av osäkerhet. Ändå börjar något kännas märkligt: Är relationen för lugn? Har känslorna försvunnit? Borde jag känna mer?

Stabilitet kan ibland upplevas som mindre intensiv än relationer där närhet blandats med osäkerhet, avstånd eller återkommande dramatik. Det betyder inte automatiskt att trygghet är rätt för dig eller att relationen är bra. Men det betyder heller inte att frånvaron av stark aktivering är samma sak som brist på kärlek.

En viktig fråga blir därför vad du egentligen reagerar på. Är relationen genuint ointressant eller inkompatibel – eller känns den främmande därför att lugn och förutsägbarhet inte tidigare varit det du förknippat med nära kärlek?

Den här artikeln gäller vanliga relationella mönster. Anknytningsteori ska inte användas för att övertala någon att stanna i en dålig, respektlös eller destruktiv relation. Vid hot, tvång, stark kontroll, kränkningar eller våld behöver säkerhet och individuell bedömning prioriteras.

Att bli uttråkad av stabilitet – vad behöver förstås först?

Att känna mindre intensitet i en stabil relation betyder inte automatiskt att något är fel. Människor kan vänja sig vid olika nivåer av emotionell aktivering, och tidigare erfarenheter kan påverka vad som känns bekant. Om närhet tidigare varit förknippad med ovisshet, stark längtan eller växlingar mellan kontakt och avstånd kan lugn kontakt uppfattas som ovanligt lågintensiv. Det är dock viktigt att inte göra en enkel regel av detta. Ibland är du faktiskt uttråkad eftersom relationen saknar gemensamma intressen, attraktion eller utveckling. Frågan behöver därför undersökas konkret: vad saknas, och vad är det som känns främmande just därför att det är stabilt?

När stabilitet känns ovant snarare än tryggt

Trygghet känns inte alltid trygg direkt. Om du länge varit van vid att behöva läsa av, vänta, undra eller återvinna kontakt kan förutsägbarhet ge mindre av den starka aktivering som tidigare följt med närhet. Du kanske märker att du inte tänker på partnern lika tvångsmässigt och tolkar det som minskad kärlek. Men en mindre upptagen hjärna kan också innebära att relationen kräver mindre övervakning. Lägg märke till vad stabiliteten faktiskt möjliggör. Sover du bättre? Kan du fokusera på arbete och vänner? Kan du vara mer dig själv? Sådana förändringar kan vara relevanta även när relationen subjektivt känns mindre dramatisk.

Dramatik kan skapa stark aktivering utan att skapa trygg närhet

Starka känslor är inte samma sak som stark relationell kvalitet. Ovisshet kan göra uppmärksamheten intensiv. När partnern ibland är mycket nära och ibland svår att nå kan varje återkomst ge stor lättnad och starkt känslopåslag. Den kontrasten kan upplevas som passion. Det betyder inte att känslorna är falska, men deras intensitet kan delvis påverkas av själva osäkerheten. I en mer stabil relation saknas kanske samma toppar och dalar. Då behöver du skilja frågan ”hur starkt aktiverad är jag?” från ”hur nära, respekterad och levande känner jag mig?”. En relation kan vara emotionellt betydelsefull utan att ständigt försätta nervsystemet i beredskap.

Stillhet kan misstolkas som brist på kemi

När en relation inte kräver ständig problemlösning kan du börja leta efter vad som saknas. ”Var är pirret?” ”Varför tänker jag inte på personen hela tiden?” Ibland visar frågorna att attraktionen faktiskt är svag. Men ibland jämför du stabil närhet med den starka upptagenhet som osäkerhet tidigare skapade. Försök därför beskriva kemi mer konkret. Finns nyfikenhet, fysisk attraktion, värme, lekfullhet och vilja att komma nära? Eller saknas dessa faktiskt? Att skilja låg konfliktnivå från låg attraktion hjälper dig undvika två motsatta misstag: att lämna en god relation enbart för att den är lugn eller att stanna i en relation utan verklig ömsesidig dragning.

Närhetsstress kan komma efter att relationen blivit mer intim

En del märker inte obehaget i början utan först när relationen blir mer seriös. När partnern visar tydligt intresse, vill planera framtid eller blir känslomässigt tillgänglig kan en oväntad impuls till distans uppstå. Du börjar fokusera på partnerns brister, känner dig instängd eller längtar efter att vara ensam. Det kan förstås vara information om relationen, men tidpunkten är intressant. Fråga vad som förändrades precis före avstängningen. Blev närheten större? Blev något mer bindande? Kände du dig mer beroende? Den kartläggningen kan hjälpa dig skilja en genuin förlust av intresse från en reaktion på att relationen plötsligt blivit viktigare och därmed mer sårbar.

Distans kan ge snabb lättnad när närheten känns för stark

Om närhet skapar stress kan avstånd ge omedelbar lättnad. Du minskar kontakten, börjar fokusera mer på egna projekt eller tänker att relationen kanske inte är rätt. Kroppen lugnar sig och slutsatsen blir lätt: ”Jag mår bättre utan så mycket närhet, alltså måste relationen vara problemet.” Ibland är det sant. Men lättnaden kan också komma av att du tagit bort själva aktiveringen. Fråga därför vad avståndet gör både kort och långsiktigt. Hjälper det dig återvända mer närvarande, eller blir allt fler grader av närhet något du måste undvika? Funktionen över tid säger mer än den första lättnaden efter att du dragit dig undan.

Det som lindrar närhetsstress kortsiktigt kan förstärka den över tid

Om total distans alltid blir lösningen får du begränsad möjlighet att upptäcka att närhet också kan vara hanterbar. Varje gång obehaget kommer lämnar du situationen innan något nytt hunnit hända. Då kan relationell närhet fortsätta kännas lika laddad nästa gång. Ett alternativ är inte att pressa dig till maximal intimitet, utan att stanna kvar i en lagom dos. Du kanske fortsätter träffa partnern men behåller en egen kväll. Du kan säga att du behöver långsammare tempo utan att avsluta kontakten. På så sätt får du både gräns och erfarenhet. Målet är större valfrihet – att avstånd inte ska vara den enda väg som omedelbart känns möjlig.

Att hålla inne behov kan skapa mer avstånd än du egentligen vill ha

Om du är rädd att verka beroende kan du börja dölja hur mycket partnern betyder. Du säger inte att du saknar personen, ber sällan om stöd och försöker vara den som klarar sig själv. På kort sikt minskar sårbarheten. På längre sikt kan partnern få bilden att du behöver betydligt mindre kontakt än du faktiskt gör. Relationen blir sedan distanserad och du tolkar distansen som bevis för att något saknas. Försök därför upptäcka om ”självständigheten” verkligen motsvarar vad du vill eller om den främst skyddar dig från beroende. Att uttrycka ett behov betyder inte att du förlorar autonomi; det ger partnern mer korrekt information.

Självständighet kan bli ett skydd i stället för en frihet

Ett eget liv är en viktig del av en vuxen relation. Men självständighet kan användas på olika sätt. Den kan ge energi, identitet och frihet – eller fungera som ett sätt att slippa bli känslomässigt beroende. Fråga vad din självständighet gör med relationen. Gör den att du kommer tillbaka mer närvarande, eller används den främst när närheten blivit för betydelsefull? Ett flexibelt mönster innebär att du både kan njuta av eget utrymme och be om kontakt. Om balansen mellan autonomi och närhet är central kan Att vara nära utan att förlora sig själv – autonomi och anknytning i samma relation vara relevant.

Stark attraktion och stark aktivering är inte samma sak

Attraktion kan naturligtvis vara intensiv, men stark emotionell aktivering kan också komma från ovisshet. Om du inte vet var du har någon kan personen ta stor plats i tankarna. Varje signal analyseras och varje återkomst ger stark lättnad. Detta kan förstärka upplevelsen av att relationen är exceptionell. När någon däremot är pålitlig behöver du kanske inte tänka lika mycket på vad partnern känner. Det kan upplevas som mindre laddat. Försök därför bedöma attraktion under stunder där du faktiskt är tillsammans med partnern, inte bara genom hur mycket du grubblar mellan mötena. Finns längtan, kroppslig dragning, ömhet och genuint intresse när ni möts?

Kemi är inte automatiskt samma sak som relationell trygghet

Det går att känna mycket stark kemi med någon som samtidigt är opålitlig, otillgänglig eller dåligt lämpad för dig. Det går också att känna trygghet med någon som du inte vill ha en romantisk relation med. Därför behöver både attraktion och relationell kvalitet få egna frågor. Är du nyfiken på personen? Finns sexuell eller romantisk dragning? Känner du dig respekterad? Kan ni reparera konflikter? Delar ni viktiga värden? Ingen enskild dimension ersätter de andra. Att använda anknytning som förklaring till all brist på attraktion vore lika missvisande som att anta att stark kemi automatiskt betyder kompatibilitet. En hållbar bedömning behöver rymma både känslan och relationens faktiska egenskaper.

Uttråkning kan ha helt andra orsaker än anknytning

Ibland är du uttråkad för att vardagen faktiskt blivit monoton. Ni kanske gör samma saker, pratar om samma ämnen och har slutat vara nyfikna på varandra. Då behöver relationen kanske mer gemensam utveckling snarare än psykologisk analys. Det kan också finnas skillnader i energi, intressen eller livsmål som gör relationen mindre stimulerande. Anknytningsperspektivet är relevant först när det hjälper dig förstå ett konkret mönster, till exempel att intresset regelbundet sjunker just när någon blir mer tillgänglig. Fråga därför både ”vad händer i mig när stabiliteten ökar?” och ”hur levande är relationen i praktiken?”. Båda svaren kan behövas för en rättvis bedömning.

Bedöm relationens faktiska kvalitet – inte bara din aktiveringsnivå

När du försöker förstå stabilitet är det viktigt att titta på partnerns beteende. Är personen respektfull, pålitlig och emotionellt tillgänglig? Kan ni prata om problem? Finns plats för både närhet och eget liv? Eller kallar du relationen stabil när den egentligen är känslomässigt platt, undvikande eller ensidig? En relation ska inte idealiseras bara för att den saknar dramatik. Trygghet handlar om mer än frånvaro av konflikt. Om du tidigare haft otrygga relationer kan Att bygga trygghet efter en otrygg relation – varför nya erfarenheter tar tid att lita på hjälpa dig skilja gammal vaksamhet från information om den nuvarande relationen.

Skilj observation från tolkningen att relationen är ”för lugn”

Prova att konkretisera vad ”tråkigt” betyder. Är det att ni inte bråkar? Att partnern är lätt att få tag på? Att du inte känner behov av att kontrollera relationens status? Eller saknar du verkligen samtal, humor, sexualitet eller gemensamma projekt? Ju mer specifik du blir, desto mer användbar blir känslan. ”Jag känner mig uttråkad” är en startpunkt, inte en färdig diagnos av relationen. Ibland upptäcker du att det du saknar är stimulans som kan skapas inom tryggheten. I andra fall ser du att attraktionen eller kompatibiliteten faktiskt är låg. Precision skyddar mot både överpsykologisering och för snabba slutsatser.

Autonomi och närhet behöver inte konkurrera

Om stabilitet börjar kännas kvävande kan du behöva mer eget utrymme utan att relationen därför är fel. Planera tid med vänner, egna aktiviteter eller återhämtning och se hur det påverkar kontakten. En trygg relation kan rymma separata liv. Skillnaden mellan autonomi och flykt ligger ofta i vad som händer efteråt. Kommer du tillbaka med större närvaro, eller används varje eget projekt för att skjuta relationen längre bort? Du kan också uttrycka behovet tydligt: ”Jag tycker om oss och behöver samtidigt några kvällar i veckan för mina egna saker.” När självständigheten får vara legitim behöver den inte skapas genom att partnern nedvärderas eller relationen ifrågasätts varje gång närheten ökar.

Stanna kvar i en lagom dos närhet

Om din vanliga strategi är att dra dig undan helt kan ett mindre steg vara mer informativt. Du kanske stannar kvar under en lugn kväll trots impulsen att åka hem tidigt, delar något personligt utan att genast byta ämne eller låter partnern hjälpa dig med en mindre sak. Målet är inte maximal exponering eller att ignorera egna gränser. Du försöker upptäcka vad som händer när du inte automatiskt gör total distans till lösningen. Kanske minskar obehaget efter en stund. Kanske blir behovet av utrymme fortfarande tydligt och kan kommuniceras. Små erfarenheter hjälper dig avgöra om närheten verkligen är fel för dig eller bara ovan på ett sätt du ännu inte vant dig vid.

Partnerns stabilitet behöver få räknas

Om partnern gång på gång är tydlig, håller överenskommelser och respekterar dina gränser behöver dessa handlingar gradvis få betydelse. Annars måste relationen bevisa sig från början varje dag. Det betyder inte att du ska ignorera förändringar eller ge ovillkorlig tillit. Men en stabil partner kan inte skapa trygghet ensam om all konsekvens omedelbart avfärdas som tillfällig. Lägg märke till relationens riktning över tid. Vad gör personen när ni är oense? Vad händer när du säger nej? Får du vara självständig utan att bestraffas? När stabila erfarenheter får samlas kan lugnet börja kännas mindre tomt och mer förutsägbart. Tillit byggs ofta genom upprepning snarare än starka enskilda ögonblick.

Reparation efter konflikt kan förändra vad närhet betyder

Om tidigare relationer gjort konflikt mycket laddad kan du ha lärt dig att dramatik och återförening hör nära ihop. Ett stort gräl följs av intensiv återkontakt, starka känslor och en tillfällig upplevelse av närhet. I en tryggare relation kan reparation vara betydligt mindre dramatisk: en ursäkt, ett samtal och en förändring nästa gång. Den lägre intensiteten kan först kännas blek. Men över tid kan den skapa något annat – förtroende för att problem går att behandla utan att relationen först måste stå på spel. Om konflikter väcker olika behov av närhet och avstånd kan Anknytning och konflikter – varför samma bråk kan väcka helt olika rädslor vara relevant.

När konflikt känns mer levande än lugn kontakt

Vissa märker att de känner mest passion precis efter ett bråk eller under perioder där relationen är osäker. Det kan vara värt att observera utan att moralisera. Vad händer med din uppmärksamhet när något står på spel? Blir partnern plötsligt mer central? Känner du större längtan när avståndet ökar? Om närheten främst känns stark när den hotas kan kontrasten i sig bidra till intensiteten. Ett experiment är att leta efter former av livfullhet som inte kräver konflikt: gemensamma utmaningar, sexualitet, humor, resor, kreativitet eller djupare samtal. Relationell trygghet behöver inte betyda låg vitalitet. Frågan är om spänning kan skapas utan att bandet först måste göras osäkert.

Ovisshet kan göra någon mer upptagande

När du inte vet var du har någon lämnas många frågor öppna. Hjärnan fortsätter att analysera och återvända till personen. Den mentala upptagenheten kan lätt uppfattas som bevis för exceptionell kärlek. När relationen blir tydligare minskar behovet av analys, och personen tar kanske mindre plats i tankarna. Det kan kännas som en förlust trots att relationen blivit bättre. Fråga därför vad du saknar: partnern eller själva upptagenheten? Saknar du kontakten, eller saknar du intensiteten i att försöka förstå vad kontakten betyder? Den skillnaden kan hjälpa dig bedöma om lugnet innebär emotionell avstängning eller om hjärnan helt enkelt fått mindre relationsmässigt detektivarbete att göra.

Undvik att skapa dramatik för att testa om känslorna finns kvar

När stabilitet känns platt kan det vara frestande att skapa osäkerhet. Du blir mindre tillgänglig, väcker svartsjuka, startar ett gräl eller börjar ifrågasätta relationen för att se om passionen återkommer. Om partnern reagerar starkt kan du känna dig betydelsefull igen. Problemet är att testet skapar den osäkerhet som sedan används som bevis på närhet. Om detta mönster känns bekant kan Att testa sin partner – varför indirekta prov sällan skapar den trygghet du söker vara relevant. Försök i stället formulera vad du saknar och skapa mer livfull kontakt direkt.

Stress kan öka behovet av distans

När du är pressad kan även god närhet kännas som ytterligare ett krav. Partnerns önskan om kontakt kommer när du redan har liten marginal, och du börjar tänka att relationen är för mycket. Det behöver inte betyda att närheten i sig är problemet. Fråga om behovet av distans ökar under perioder av hög arbetsbelastning, ansvar eller annan stress. Om det gör det kan återhämtning behöva planeras på fler håll än i relationen. Du får fortfarande säga att du behöver utrymme. Skillnaden är att du inte omedelbart drar slutsatsen att minskat relationsintresse är den enda förklaringen. Belastning kan tillfälligt göra även önskad närhet svårare att ta emot.

Sömn och återhämtning påverkar hur närhet känns

Trötthet kan minska tålamod och känslomässig tillgänglighet. Du kanske tolkar detta som att relationen blivit tråkig när du egentligen har mindre kapacitet för nästan all social kontakt. Jämför hur du upplever partnern under perioder där du är utvilad och har mer marginal. Finns nyfikenheten då? Sömn ska förstås inte användas för att bortförklara långvarig brist på känslor eller kompatibilitet. Men det är en viktig del av sammanhanget. Om varje kväll efter en krävande arbetsdag blir ett test av relationens kvalitet riskerar du att blanda generell utmattning med specifik information om partnern. Bedöm relationen över flera olika situationer och inte enbart när dina resurser är som lägst.

Ett första experiment: stanna kvar lite längre än den första distansimpulsen

Välj en hanterbar situation där närhet brukar väcka en impuls att dra dig undan. Bestäm i förväg ett litet steg: stanna kvar ytterligare tjugo minuter, fortsätt ett personligt samtal lite längre eller låt partnern vara nära utan att genast skapa ett nytt projekt. Lägg märke till vad som händer. Ökar obehaget konstant eller förändras det? Kommer en annan känsla fram under irritationen – kanske sårbarhet, rädsla eller värme? Avsluta fortfarande situationen om du behöver. Experimentet handlar inte om att överge gränser. Du undersöker vad som händer när avstånd inte automatiskt får komma exakt i samma sekund som närhetsstressen aktiveras.

Ett andra experiment: sätt ord på vad som händer innan du skapar avstånd

Nästa gång stabil närhet börjar kännas för intensiv kan du försöka uttrycka processen i stället för att agera ut den. ”Jag märker att jag får ett starkt behov av eget utrymme när vi varit väldigt nära några dagar. Jag tycker fortfarande om dig och behöver en kväll för mig själv.” Det ger partnern information och gör att ditt behov av autonomi inte behöver se ut som ett plötsligt relationsavvisande. Du får samtidigt höra hur formuleringen känns för dig. Är det lättare att behålla värmen när du inte behöver motivera avståndet genom att leta efter fel hos partnern? Direkt kommunikation kan göra det möjligt att reglera närhet utan att först undergräva relationens värde.

Ett tredje experiment: behåll ditt eget liv utan att använda det som flykt

Planera regelbundet egna aktiviteter som verkligen betyder något för dig – vänner, träning, kreativitet, natur eller vila – även när relationen fungerar bra. Lägg märke till om behovet av drastisk distans minskar när självständighet redan finns inbyggd i vardagen. Skillnaden är viktig: autonomi planeras för att du behöver ett eget liv, medan flykt ofta uppstår akut just när närheten känns laddad. Efter den egna tiden kan du också observera om du vill återvända till partnern. Om separat tid ökar värmen och nyfikenheten kan det säga något annat än om avståndet främst skapar lättnad över att slippa relationen. Upprepade exempel ger bättre underlag än en enskild kväll.

Följ förändring utan att göra stabilitet till ett nytt prestationsprojekt

Undvik att kontrollera varje dag om du nu ”klarar trygghet”. Det kan göra relationen ännu mer analyserad. Följ i stället några bredare tecken över tid. Behöver du mindre dramatik för att känna engagemang? Kan du kommunicera behov av utrymme utan att ifrågasätta hela relationen? Återkommer intresset efter egen tid? Kan du skapa spänning genom gemensamma upplevelser i stället för osäkerhet? Lägg även märke till om relationen faktiskt blir mer levande eller om du konsekvent saknar attraktion och intresse. Syftet är inte att bevisa att du borde stanna. Du försöker få ett mer tillförlitligt underlag än den första impulsen som uppstår när stabiliteten känns främmande.

Tecken på att stabilitet börjar kännas mer möjlig

Förändring kan märkas genom att du inte längre behöver tolka lugn som frånvaro av kärlek. Du kan uppskatta en helg utan konflikt utan att skapa en ny fråga att lösa. Partnerns tillgänglighet känns mindre kvävande eftersom du samtidigt behåller egna delar av livet. Närhetsstress kan fortfarande komma, men du får fler alternativ än att försvinna eller avsluta relationen. Du kanske också upptäcker andra former av intensitet: djupare samtal, sexualitet, humor, kreativitet eller gemensamma mål. Det viktigaste är större valfrihet. Stabilitet behöver inte kännas fantastisk varje stund, men den behöver inte längre automatiskt översättas till ”något måste vara fel eftersom jag inte är aktiverad”.

Vanliga fallgropar när man försöker förstå uttråkning i en stabil relation

En vanlig fallgrop är att förklara all brist på attraktion med anknytning och därmed stanna i en relation som inte passar. Den motsatta fallgropen är att behandla all lågintensiv trygghet som bevis på att kärleken saknas. Undvik också att romantisera destruktiv dramatik bara för att den känns stark. Ytterligare en risk är att göra partnern ansvarig för att ständigt skapa stimulans så att du slipper känna vardaglighet. Alla långvariga relationer innehåller perioder av mindre intensitet. En bättre fråga är om det fortfarande finns värme, nyfikenhet, respekt och möjlighet till livfullhet – och om din impuls att skapa distans framför allt uppstår när närheten blir tryggare och mer verklig.

När självhjälp kan vara rimlig

Egen reflektion kan vara hjälpsam när relationen i grunden känns säker och du märker ett återkommande mönster där intresset minskar just när någon blir tillgänglig eller när relationen blir mer stabil. Då kan du kartlägga distansimpulser, behålla autonomi utan att försvinna och pröva små doser av närhet innan du fattar stora beslut. För mer strukturerat arbete finns Relationer och anknytning – förstå dig själv och dina relationer. Om stark självkritik gör dig rädd att välja ”fel” kan även Självkänsla och självkritik vara relevant. Fler fördjupningar finns på Gävleborgs Psykoterapi Akademi.

När professionellt stöd eller säkerhetsfokus behövs

Professionellt stöd kan vara relevant när du återkommande lämnar stabila relationer så snart närheten ökar, när distansstrategier kraftigt påverkar vardagen eller när tidigare erfarenheter gör det svårt att avgöra vad du faktiskt känner i nuvarande relation. För individuellt stöd finns information om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige. Om du återkommande känner starkare dragning till otillgängliga personer kan Att välja otillgängliga partners – när ett bekant mönster känns starkare än ett tryggt vara relevant. Vid hot, kontroll, tvång eller våld ska situationen inte förstås som närhetsstress; säkerhet behöver prioriteras.

Källor och rekommenderad vidare läsning

Källorna nedan ger bakgrund till resonemangen om vuxen anknytning, känsloreglering, autonomi, socialt stöd och relationskvalitet. Forskningen beskriver inte ”uttråkad av stabilitet” som en enhetlig diagnos, och det går därför inte att använda studierna för att fastställa varför en enskild person tappar intresse i en tryggare relation. Resonemangen behöver förstås som möjliga psykologiska processer som ska prövas mot konkreta exempel. Attraktion, kompatibilitet, livssituation och relationens faktiska kvalitet måste också vägas in. Vid hot, kontroll, tvång eller våld ska sådana erfarenheter inte omtolkas som anknytningsrelaterad närhetsstress; aktuell säkerhet och professionell bedömning behöver väga tyngre.

Att bli uttråkad av stabilitet betyder därför inte automatiskt att trygg kärlek känns fel för dig. Det kan vara genuin brist på attraktion eller kompatibilitet – men det kan också handla om att lugn närhet ännu inte skapar samma välbekanta aktivering som ovisshet och dramatik gjort tidigare. När du kan skilja attraktion från alarm, ge autonomi en tydlig plats och stanna kvar i lagom doser av närhet får du bättre möjlighet att se vad relationen faktiskt är. Trygghet behöver inte vara passiv. Den kan bli en grund där både självständighet, närhet, nyfikenhet och livfullhet får utvecklas utan att bandet först måste hotas.

Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

OM FÖRFATTAREN

Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

Daniel Karlsson är legitimerad psykoterapeut med inriktning mot psykodynamisk psykoterapi (PDT) och utbildning i Dynamic Interpersonal Therapy (DIT). Han arbetar med unga vuxna och vuxna vid Gävleborgs Psykoterapi.

Läs mer om Daniel Karlsson →

Vill du arbeta vidare med konkreta verktyg?

Utforska våra forskningsbaserade digitala självhjälpsprogram, utvecklade av legitimerad psykoterapeut.

Se självhjälpsprogrammen