Oro för att ändra sig – varför ett nytt beslut kan kännas som att du inte går att lita på

Oro för att ändra sig – varför ett nytt beslut kan kännas som att du inte går att lita på

Oro för att ändra sig kan göra beslut mer bindande än de egentligen behöver vara. Du kanske har tackat ja till något, valt en riktning, uttryckt en åsikt eller berättat för andra vad du tänker göra. När ny information eller en förändrad känsla sedan kommer märker du att du vill ompröva beslutet – men själva förändringen börjar kännas hotfull.

Du kanske tänker att en pålitlig person borde veta vad hen vill från början. Om du ändrar dig nu kanske andra tycker att du är osäker, impulsiv eller svår att lita på. Ännu mer belastande kan tanken vara att du själv inte längre kan lita på dina framtida beslut: ”Om jag kunde ändra mig om det här, hur vet jag då att nästa beslut håller?”

Problemet är inte att alla beslut bör ändras så fort en ny känsla dyker upp. Att kunna stå kvar i ett beslut trots tillfällig tvekan är också viktigt. Men motsatsen kan bli lika begränsande: att hålla fast vid ett tidigare val enbart för att en förändring skulle kännas som ett bevis på bristande konsekvens.

Den här artikeln handlar om varför det kan kännas så laddat att ändra sig, hur intolerans för osäkerhet, ånger, självtvivel, beslutsundvikande och försäkringssökande kan förstärka mönstret och hur du kan skilja ett genomtänkt ombeslut från ett nytt varv av ångestdriven kontroll.

Texten är generell och forskningsinformerad. Den ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykiatrisk, psykoterapeutisk, juridisk, ekonomisk eller annan professionell bedömning när situationen kräver sådan hjälp.

Oro för att ändra sig – varför ett nytt beslut kan kännas som att du inte går att lita på

Oro för att ändra sig blir särskilt belastande när själva konsekvensen får en personlig betydelse. Frågan är inte längre bara vilket alternativ som passar bäst, utan vad ett nytt beslut säger om dig. ”Om jag ändrar mig är jag kanske velig.” ”Om jag säger något annat nu kan människor inte lita på mig.” Då förvandlas beslutet till ett test på stabilitet och karaktär. Ett viktigt förändringsmål är att skilja konsekvens från rigiditet. Pålitlighet handlar inte om att aldrig revidera en uppfattning. Det handlar bland annat om att fatta beslut så genomtänkt som möjligt, kommunicera förändringar tydligt och ta ansvar för verkliga konsekvenser.

Att ändra sig är inte samma sak som att vara opålitlig

En människa som aldrig ändrar beslut skulle behöva ignorera både ny information och förändrade förutsättningar. Beslutsforskning beskriver förmågan att revidera ett val när ytterligare information tillkommer som en normal del av adaptivt beslutsfattande. Det betyder inte att varje förändring automatiskt är klok. Poängen är att förändring i sig inte avgör kvaliteten. Fråga i stället varför du överväger ett nytt val. Har något relevant tillkommit? Har du förstått dina behov bättre? Har förutsättningarna förändrats? Ett beslut som uppdateras efter ny information kan vara mer genomtänkt än ett beslut som behålls endast för att bevisa att det första valet var rätt.

Ett beslut bygger på den information du hade när du fattade det

När du bedömer ett tidigare beslut är det lätt att använda information som inte fanns tillgänglig då. Du kanske tänker: ”Hur kunde jag välja så?” trots att något viktigt blev tydligt först senare. Ett mer rättvist sätt att utvärdera beslutet är att fråga vad du visste, vilka behov du hade och vilka alternativ som faktiskt var synliga vid tidpunkten. Ett beslut kan ha varit rimligt då och ändå behöva ändras nu. Det innebär inte nödvändigtvis att den tidigare versionen av dig gjorde ett misstag. Beslut fattas under specifika förutsättningar. När förutsättningarna förändras kan även ett rationellt nästa steg behöva förändras.

Ny information kan göra ett nytt beslut mer rationellt

Du kanske får veta något om ett arbete, en relation, en kostnad eller en framtidsplan som förändrar bedömningen. Om informationen hade funnits från början skulle du kanske ha valt annorlunda. Att ändå hålla fast vid det gamla beslutet bara för att vara konsekvent kan då göra konsekvensen viktigare än själva verkligheten. Forskningen om förändrade beslut visar att människor fortsätter bearbeta information även efter ett initialt val och kan revidera både val och säkerhet. Ett praktiskt test är därför: ”Om jag fick fatta beslutet för första gången i dag med den information jag har nu – skulle jag välja samma sak?” Svaret ger ofta mer information än frågan om du borde vara konsekvent.

Även dina behov och preferenser kan förändras

All förändring behöver inte bero på ny extern information. Du kan också förstå dig själv bättre. En situation som först kändes rätt kanske visar sig kosta mer än du trodde. Något du trodde var viktigt får mindre betydelse, medan ett annat behov blir tydligare. Preferenser är inte alltid fasta egenskaper som måste upptäckas en gång för alla. De kan påverkas av erfarenhet, livsfas och vad du lär dig genom själva situationen. Frågan är därför inte alltid ”vilket av mina två beslut avslöjar vad jag egentligen vill?”. Båda kan ha varit verkliga uttryck för vad du ville under olika förutsättningar.

Säkerhetskänsla och beslutskvalitet är inte samma sak

Ett beslut kan kännas mycket säkert och ändå visa sig mindre bra. Ett annat kan fattas med betydande tvekan och senare fungera väl. Forskning om beslutsfattande skiljer mellan själva valet och graden av subjektiv säkerhet i valet. Därför är känslan ”nu är jag osäker igen” inte automatiskt bevis för att beslutet behöver ändras. Samtidigt är stark säkerhet inte bevis för att du måste hålla fast. Bedöm hellre innehållet: vilka fakta har förändrats, vilka värden är viktiga och vilka konsekvenser följer realistiskt? Det gör att beslutet kan grundas mer i relevant information och mindre i kravet att uppnå en särskild känsla av visshet.

Konsekvens kan börja kännas som en del av identiteten

Du kanske ser dig själv som någon som står för sitt ord, är beslutsam eller inte byter riktning hela tiden. Sådana värden kan vara viktiga. Svårigheten uppstår om varje omprövning börjar hota självbilden. ”Om jag ändrar mig är jag inte längre en pålitlig person.” Då blir ett enskilt beslut bärare av en mycket större fråga om vem du är. Försök skilja värdet från den absoluta regeln. Att vara pålitlig kan exempelvis innebära att du meddelar andra när ett beslut förändras, respekterar överenskommelser och tar ansvar för konsekvenser – inte att alla tidigare beslut måste stå kvar oavsett ny information.

”Om jag ändrar mig nu kanske jag ändrar mig igen”

En särskilt svår tanke är att ett nytt beslut inte heller kommer gå att lita på. Om du redan har ändrat dig en gång, vad hindrar dig från att ändra dig igen nästa vecka? Därmed flyttas frågan från vilket beslut som är bäst nu till om du kan garantera din framtida stabilitet. En sådan garanti är svår att skapa. Nya fakta kan faktiskt komma senare. Ett mer realistiskt kriterium är att dagens beslut får gälla utifrån dagens bästa information tills något relevant förändras. Du behöver inte samtidigt bevisa att du aldrig kommer kunna se frågan annorlunda i framtiden.

Intolerans för osäkerhet kan göra flexibilitet hotfull

Intolerans för osäkerhet är starkt kopplad till oro och kan påverka hur människor hanterar beslutsfattande. Om det känns viktigt att ett beslut ska bli definitivt kan själva möjligheten till framtida omprövning upplevas som ett misslyckande. Du kanske försöker hitta ett val som är så säkert att det aldrig behöver revideras. Men många livsbeslut innehåller föränderliga faktorer. Ett arbete, en relation eller en boendesituation kan vara rätt nu utan att någon kan garantera att den alltid förblir rätt. Ett mer flexibelt mål är därför inte ett beslut som aldrig kan ändras, utan en process du kan lita på även när framtiden fortfarande är osäker.

Förväntad ånger kan göra varje beslut mer bindande

Före ett beslut kan du föreställa dig hur du kommer känna om valet senare visar sig bli fel. Denna förväntade ånger kan påverka beteenden och beslut. När rädslan för att ändra sig är stark finns ofta två möjliga framtida ångerreaktioner samtidigt: ”Tänk om jag ändrar mig och ångrar det” och ”tänk om jag inte ändrar mig och ångrar att jag stannade kvar”. Om du försöker hitta alternativet som garanterar noll framtida ånger kan beslutsprocessen bli omöjlig. Ett bättre mål är att fatta ett försvarbart beslut utifrån dagens information, med vetskap om att framtida känslor inte går att kontrollera fullständigt.

Beslutsånger betyder inte automatiskt att beslutet var dåligt

Ånger påverkas inte bara av själva beslutets kvalitet. Den kan också påverkas av utfall, beslutsprocess, osäkerhet och hur alternativen jämförs i efterhand. Systematiska översikter av beslutsånger visar bland annat samband med beslutsmässig konflikt och ångest i medicinska beslut. Därför är framtida ånger inte ett perfekt facit på om dagens beslut är korrekt. Du kan fatta ett genomtänkt beslut och ändå senare önska att utfallet blivit annorlunda. Försök därför utvärdera hur beslutet fattades: använde du rimlig information, tog du hänsyn till viktiga värden och accepterade du de risker som inte gick att eliminera?

Att behålla det gamla beslutet kan kännas säkrare än att välja på nytt

Ibland undviker människor aktiv förändring genom att behålla status quo, skjuta upp eller överlåta beslut. En metaanalys om beslutsundvikande och ånger visar en komplex bild: status quo kan i vissa situationer minska efterföljande ånger, medan resultaten för andra undvikandestrategier är mindre tydliga. Det betyder inte att status quo är fel. Men ”jag fortsätter som tidigare” är också ett val. Om du stannar kvar enbart därför att det känns mindre ansvarstyngt än att fatta ett nytt beslut kan passiviteten dölja själva beslutet. Fråga därför inte bara vad som händer om du förändrar något, utan också vilka konsekvenser som följer av att låta allt förbli som det är.

När du redan har berättat för andra blir det svårare att ändra riktning

Ett beslut kan kännas mer bindande när det blivit offentligt. Du har berättat att du ska byta jobb, fortsätta en relation, köpa något eller tacka ja till en plan. När du senare tänker annorlunda behöver du inte bara hantera ditt eget beslut utan också föreställningen om hur andra kommer tolka förändringen. ”De kommer tro att jag inte vet vad jag vill.” Detta kan göra social konsekvens viktigare än den faktiska situationen. Försök skilja de två uppgifterna åt: vilket beslut passar bäst nu, och hur kommunicerar jag förändringen respektfullt? Den andra frågan går ofta att lösa utan att den första måste förbli oförändrad.

I nära relationer kan ett ändrat beslut kännas som ett svek

Relationer gör ombeslut särskilt känsliga eftersom andra människor påverkas. Du kanske har sagt ja till att flytta, resa, fortsätta relationen eller ta ett gemensamt steg och märker senare att du behöver tänka om. Den andras besvikelse kan vara verklig och behöver tas på allvar. Men att någon blir besviken innebär inte automatiskt att det hade varit bättre att låtsas vilja samma sak. Frågan blir hur du kan kombinera ärlighet med ansvar. Att ändra sig sent, ofta och utan hänsyn kan skapa problem. Men tydlig kommunikation om en genuint förändrad uppfattning kan ibland vara mer tillförlitlig än att hålla fast vid ett ja som inte längre är sant.

På jobbet kan ett nytt beslut kännas som bristande professionalism

Du kanske först rekommenderar en lösning och senare upptäcker att ett annat alternativ är bättre. Då kan det kännas pinsamt att ändra rekommendationen: ”Jag borde ha sett detta från början.” Men professionellt omdöme innehåller också förmågan att uppdatera sig när informationen förändras. Ett funktionellt sätt att kommunicera är att synliggöra varför bedömningen har ändrats: ”Utifrån informationen vi hade då rekommenderade jag A. Efter X ser jag starkare skäl för B.” Det är något annat än att ändra riktning slumpmässigt. En tydlig beslutslogik gör det möjligt att vara både flexibel och ansvarstagande utan att låtsas att bra beslutsfattare aldrig behöver revidera tidigare slutsatser.

Ekonomiska beslut behöver skilja omprövning från impulser

Vid köp, investeringar, avtal och andra ekonomiska beslut finns verkliga kostnader för att ändra sig. Därför kan det vara klokt att ha tydliga kriterier innan en omprövning görs. Har ny relevant information tillkommit? Har ekonomiska förutsättningar förändrats? Var det ursprungliga beslutet impulsivt eller genomtänkt? Psykologisk flexibilitet betyder inte att varje oro ska leda till en ekonomisk förändring. Samtidigt bör tidigare investerad tid eller engagemang inte automatiskt göra ett alternativ rätt framåt. Vid betydande ekonomiska beslut kan professionell rådgivning vara relevant. Generell psykologisk information kan hjälpa dig förstå processen men ska inte ersätta ekonomisk bedömning.

Medicinska beslut måste få omprövas när ny information kommer

Inom vården kan preferenser förändras när du får mer information om alternativ, risker eller möjliga konsekvenser. Delat beslutsfattande bygger just på att relevant information, patientens värderingar och professionell medicinsk kunskap vägs samman. Om du är osäker på ett medicinskt beslut är det viktigt att diskutera frågan med vården i stället för att använda en generell självhjälpsregel om att ”stå fast” eller ”våga ändra sig”. Studier av beslutsmässig konflikt och ånger inom vården visar att osäkerhet i beslut är ett komplext fenomen. Psykologiska strategier kan hjälpa med kontrollbehovet, men själva medicinska beslutet behöver bygga på relevant medicinsk information.

Efter en gränssättning kan impulsen att ändra sig komma snabbt

Du säger nej, uttrycker ett behov eller markerar en gräns. När den andra personen reagerar blir du osäker: ”Jag kanske var för hård.” Då kan impulsen vara att omedelbart backa för att återställa relationell trygghet. Ibland var gränsen faktiskt fel och behöver korrigeras. Men en förändrad känsla efter den andras reaktion är inte automatiskt ny information om själva gränsens rimlighet. Fråga vad som förändrats. Har du fått relevant fakta, eller har du framför allt fått skuld, oro eller rädsla för konflikt? Det gör det lättare att skilja genuin omprövning från ett försök att snabbt bli av med obehaget efter att du stått upp för något viktigt.

Att analysera det första beslutet igen kan kännas som vägen till säkerhet

När du vill ändra dig kanske du går tillbaka och försöker fastställa om det första beslutet egentligen var ”äkta”. Vad kände du exakt den dagen? Vilka ord använde du? Var du stressad? Ju mer beslutet granskas, desto fler detaljer går att problematisera. Då kan hela historien behöva utredas innan du får tillåtelse att fatta ett nytt beslut. Men det är inte alltid nödvändigt att bevisa att det första valet var fel. Situationen kan helt enkelt ha utvecklats. Ett mer framåtriktat kriterium är vilken information och vilka värden som är relevanta nu, samtidigt som du lär dig det som faktiskt är användbart från den tidigare processen.

Att jämföra hur rätt olika beslut ”känns” kan skapa mer osäkerhet

Du föreställer dig alternativ A och känner efter. Sedan föreställer du dig B och gör samma sak. Nästa timme upprepas testet för att se vilket beslut som fortfarande känns mest rätt. Problemet är att känslor varierar med trötthet, stress och vad du just har fokuserat på. Om valet måste producera samma säkerhetskänsla varje gång kan inget beslut bli stabilt nog. Känslor är relevant information, särskilt i värderingsfrågor, men de behöver vägas tillsammans med andra faktorer. Ett beslut behöver inte ge konstant emotionell visshet för att få gälla. Fråga om något relevant har förändrats snarare än om känslan är identisk med i går.

Försäkringssökande kan göra beslutet beroende av andras tillåtelse

Du kanske frågar: ”Tycker du också att jag får ändra mig?”, ”visst är det rimligt?” eller ”du tror väl inte att jag gör ett misstag?”. Forskning om försäkringssökande vid ångest visar att osäkerhet kring beslut är ett av områden där människor kan söka återkommande bekräftelse. Problemet är inte att be om råd. Andras perspektiv kan vara värdefulla. Frågan är vad som händer efter svaret. Om tryggheten snabbt försvinner och du behöver fråga igen kan samtalet ha gått från informationsinhämtning till försäkringssökande. Då får den andra personen gradvis uppgiften att garantera ett beslut vars osäkerhet egentligen fortfarande finns kvar.

Fler råd ger inte alltid ett tydligare beslut

När du är osäker kan det kännas naturligt att fråga flera personer. Men olika människor värderar olika saker och kan därför ge olika råd. Forskning visar att graden av egen beslutssäkerhet påverkar hur människor söker och använder andras råd. Ju fler perspektiv du samlar, desto fler nya argument kan samtidigt behöva jämföras. Bestäm därför gärna vad du behöver från den andra personen. Fakta? Erfarenhet? Ett perspektiv du själv missat? Eller bara emotionellt stöd? När syftet är tydligt kan råd vara användbara utan att varje ny åsikt behöver fungera som en omröstning om vilket beslut du har rätt att fatta.

Rädslan för att ändra sig kan leda till att du skjuter upp beslut

Om varje beslut måste vara stabilt för lång tid framåt blir det rationellt att vänta tills du känner maximal säkerhet. Du samlar mer information, jämför längre eller avvaktar för att se om preferensen blir tydligare. Forskningen om beslutsundvikande beskriver uppskjutande, status quo och delegering som olika sätt att undvika eller minska belastningen av att välja. Att vänta kan naturligtvis vara klokt när viktig information snart kommer. Men uppskjutandet behöver ett kriterium. Vilken konkret information väntar du på? Om svaret mest är ”att jag ska känna mig helt säker” kan själva säkerhetskravet vara det som fördröjer beslutet.

När det faktiskt är klokt att ändra sig

Ett nytt beslut är särskilt rimligt att överväga när relevant ny information har kommit, förutsättningarna har förändrats, det tidigare beslutet byggde på ett missförstånd eller du har fått erfarenhet som tydligt förändrar hur alternativen fungerar för dig. Det kan också finnas situationer där dina värderingar eller prioriteringar genuint har ändrats. Att vara flexibel innebär då att uppdatera beslutet snarare än att försvara historisk konsekvens. Det går däremot inte att skapa en allmän regel för när omprövning är rätt. Ju större medicinska, ekonomiska, juridiska eller relationella konsekvenser ett beslut har, desto viktigare kan det vara med relevant information och genomtänkt dialog.

När ökad oro inte är samma sak som ny information

I andra situationer har inget förändrats utanför dig. Du fattade ett genomtänkt beslut och nästa dag känner du starkare oro. Då kan impulsen vara att behandla den nya känslan som ett nytt argument. Men ”jag är mer orolig i dag” och ”situationen har förändrats” är olika påståenden. Detta betyder inte att känslan ska ignoreras. Fråga vad den verkar handla om. Är ett viktigt behov tydligare, eller reagerar du på själva osäkerheten som följer med beslutet? Om endast obehaget har ökat kan det ibland vara mer informativt att låta beslutet stå en stund än att omedelbart öppna hela frågan igen.

Skilj ny information från ny rädsla

Skriv två rubriker: ”Det som har förändrats i situationen” och ”Det som har förändrats i min reaktion”. Under den första kan du skriva exempelvis ett nytt besked, en kostnad du inte kände till eller en förändring i en relation. Under den andra kan du skriva mer oro, skuld, kroppslig stress eller rädsla för att ångra dig. Båda är relevanta, men de behöver inte leda till samma beslut. Övningen hjälper dig att undvika två ytterligheter: att ignorera verklig ny information därför att du vill vara konsekvent och att ompröva varje beslut varje gång en ny våg av ångest uppstår.

Bestäm när ett beslut ska få omprövas nästa gång

Om du har en tendens att öppna beslut flera gånger om dagen kan ett rimligt omprövningskriterium skapa mer struktur. Du kanske bestämmer att beslutet får stå tills ny relevant information kommer eller till en specifik tidpunkt då det är meningsfullt att utvärdera. Detta ska inte bli en rigid regel som hindrar dig från att reagera på verkliga förändringar. Syftet är att skilja ett faktiskt behov av ombeslut från varje spontant tvivel. Om ingenting nytt har hänt behöver du inte fatta samma beslut igen varje morgon. För närliggande arbete med olösta frågor kan du läsa Att leva med ett öppet problem – hur du skiljer handling från fortsatt mental kontroll.

Kartlägg ett konkret tillfälle då du blev rädd för att ändra dig

Välj en verklig situation. Exempel: tackar ja till en aktivitet → får ny information om tidsåtgången → vill tacka nej → tänker ”då verkar jag opålitlig” → försöker övertyga dig själv om att det första beslutet fortfarande är rätt → frågar två personer vad du borde göra → känner kort lättnad → blir osäker igen. När kedjan blir synlig går det att skilja flera problem åt. Den nya tidsinformationen är en faktisk förändring. Tanken om opålitlighet är en tolkning. Försäkringssökandet är en strategi för att minska obehaget. Då behöver inte alla tre delarna behandlas som samma beslutsfråga.

Skilj observation, tolkning och slutsats om vem du är

Observation: ”Jag sa ja i går och vill i dag ändra beslutet.” Tolkning: ”Jag verkar inkonsekvent.” Identitetsslutsats: ”Jag är en person som inte går att lita på.” Varje steg innehåller mer information än det föregående. Observationen kan vara helt korrekt utan att identitetsslutsatsen följer. Lägg därefter till den viktigaste praktiska frågan: varför vill jag ändra mig? Om det finns rimliga skäl kan förändringen kommuniceras och konsekvenser hanteras. Pålitlighet bedöms över många beteenden och relationer, inte genom kravet att varje enskilt beslut måste förbli identiskt efter att ny information, erfarenhet eller förståelse har tillkommit.

Gör ett beteendeexperiment med ett litet reversibelt beslut

Välj en situation med begränsade konsekvenser där det är legitimt att ändra ett val. Lägg märke till vad du tror ska hända om du reviderar beslutet utan att först få omfattande försäkran från andra. Kanske förväntar du dig stark kritik eller att du själv kommer tappa tilliten till ditt omdöme. Genomför förändringen på ett tydligt och respektfullt sätt och följ vad som faktiskt händer. Beteendeexperiment används bland annat i behandling riktad mot negativa föreställningar om osäkerhet. Målet här är inte att träna impulsivitet, utan att undersöka föreställningen att varje legitim omprövning automatiskt gör dig mindre pålitlig.

Följ större handlingsfrihet och sök professionellt stöd vid behov

Följ utvecklingen över veckor snarare än att bedöma varje beslut. Kan du fatta beslut utan att kräva garanti för att de aldrig behöver ändras? Kan du låta ett rimligt beslut stå när endast oron har ökat? Kan du samtidigt revidera ett val när verklig ny information gör det motiverat? Behöver du färre försäkringar från andra? Det är tecken på större beslutsmässig flexibilitet. Professionellt stöd kan vara relevant när beslutsångest, kontroll, uppskjutande eller försäkringssökande tydligt begränsar vardagen. Läs mer om psykoterapi online för vuxna i hela Sverige.

För strukturerat arbete med oro, ovisshet, kontrollbehov och beteendeförändring finns programmet Ångest och oro – förstå, hantera och minska ångest. Programmet ska användas som stöd för reflektion och beteendeförändring och ersätter inte individuell bedömning när problemen är omfattande.

Fler forskningsinformerade artiklar, självhjälpsprogram och fördjupande material finns på Gävleborgs Psykoterapi Akademi.

Om osäkerheten främst uppstår därför att du inte vet vad som förväntas av dig kan du även läsa Oro när instruktioner är vaga – varför otydliga besked kan hålla tankarna aktiva.

Källor, forskning och vidare läsning

”Oro för att ändra sig” är inte ett eget diagnostiskt begrepp. Artikelns modell bygger på flera närliggande forskningsområden: förändringar av beslut, beslutssäkerhet, intolerans för osäkerhet, beslutsundvikande, beslutsånger och försäkringssökande. Forskningen visar att förmågan att revidera ett initialt beslut när ytterligare information blir tillgänglig är en normal del av adaptivt beslutsfattande. Samtidigt kan oro och osäkerhet påverka hur beslut fattas och hur mycket bekräftelse människor söker. Detta innebär inte att varje nytt beslut är bättre än det första. Kvaliteten behöver bedömas utifrån information, konsekvenser och sammanhang – inte enbart utifrån om beslutet är nytt eller konsekvent med ett tidigare val.

Att ändra sig efter ny information, nya erfarenheter eller förändrade behov är en normal del av beslutsfattande och innebär inte i sig psykisk ohälsa eller bristande pålitlighet. Professionell bedömning kan vara relevant när rädsla för att välja fel leder till omfattande kontroll, beslutsundvikande, försäkringssökande eller svårigheter att fatta och behålla vardagliga beslut. Medicinska, juridiska, ekonomiska och andra beslut med betydande konsekvenser bör hanteras med relevant professionell information. Vid akut psykisk eller medicinsk fara ska akut vård kontaktas.
Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

OM FÖRFATTAREN

Daniel Karlsson, leg. psykoterapeut

Daniel Karlsson är legitimerad psykoterapeut med inriktning mot psykodynamisk psykoterapi (PDT) och utbildning i Dynamic Interpersonal Therapy (DIT). Han arbetar med unga vuxna och vuxna vid Gävleborgs Psykoterapi.

Läs mer om Daniel Karlsson →

Vill du arbeta vidare med konkreta verktyg?

Utforska våra forskningsbaserade digitala självhjälpsprogram, utvecklade av legitimerad psykoterapeut.

Se självhjälpsprogrammen