Ett mejl är skickat.
Sekunden efter ser du det.
Ett ord blev fel.
Det förändrar egentligen ingenting. Mottagaren kommer att förstå vad du menar och kanske inte ens tänka särskilt mycket på det.
Ändå hugger det till.
Varför såg jag inte det?
Så onödigt.
Nu verkar jag slarvig.
Samma reaktion kan komma efter en presentation, ett samtal, ett beslut eller en arbetsuppgift.
Någonting blev inte precis som du hade tänkt.
Kanske gjorde du faktiskt ett misstag.
Kanske finns bara möjligheten att du gjorde det.
För vissa passerar sådana situationer snabbt.
För andra fortsätter de långt efteråt.
Tankarna går tillbaka.
Situationen analyseras.
Det som borde ha sagts formuleras i efterhand.
Arbetet kontrolleras en gång till.
Och ett ganska vanligt mänskligt misstag börjar kännas som information om något mycket större:
Tänk om jag inte är så kompetent som andra tror?
När misstag får den betydelsen blir problemet inte längre bara vad som hände.
Det handlar också om vad händelsen tycks säga om dig.
I den här artikeln får du läsa mer om rädsla för att göra fel, perfektionism, självkritik, kontroll och varför ett litet misstag ibland kan bli så svårt att lämna bakom sig.
Misstaget är inte alltid det som gör mest ont
Två personer kan göra exakt samma fel och reagera helt olika.
Den ena tänker:
Det där blev inte bra. Jag rättar till det.
Den andra tänker:
Hur kunde jag göra så?
Skillnaden ligger inte bara i händelsen.
Den ligger också i vad händelsen betyder.
Om ett misstag betyder:
Jag är mänsklig och ibland blir saker fel.
är situationen ofta lättare att hantera.
Om samma misstag i stället betyder:
Jag är inkompetent.
Jag borde ha vetat bättre.
Andra kommer att tappa förtroendet för mig.
har betydligt mer än själva arbetsuppgiften hamnat på spel.
Misstaget har blivit en bedömning av personen.
Höga krav är inte samma sak som problematisk perfektionism
Att vilja göra ett bra arbete är inte ett problem.
Noggrannhet kan vara en styrka.
Ambition kan bidra till utveckling.
Höga personliga standarder kan hjälpa människor att lära sig, prestera och skapa sådant de är stolta över.
Det avgörande är därför inte bara hur hög ribban ligger.
En viktig fråga är också:
Vad händer inom mig när jag inte når den?
Forskningen skiljer ofta mellan olika delar av perfektionism.
En omfattande systematisk översikt och metaanalys av 416 studier och mer än 113 000 deltagare fann att så kallade perfectionistic concerns – exempelvis stark oro över misstag, tvivel och självkritisk utvärdering – hade tydligare samband med symtom på depression, ångest och tvång än perfektionistiska strävanden i sig.
Det betyder inte att perfektionism automatiskt orsakar dessa problem.
Studien visar samband.
Läs metaanalysen om perfektionism, ångest och depression på PubMed.
Skillnaden kan förenklat beskrivas så här:
Jag vill gärna göra det här riktigt bra.
är inte samma sak som:
Om det här inte blir riktigt bra säger det något dåligt om mig.
När prestationen börjar avgöra självvärdet
Rädslan för att göra fel kan bli särskilt stark när prestationen har stor betydelse för hur du ser på dig själv.
Så länge det går bra känns situationen relativt trygg.
Du levererar.
Får positiv återkoppling.
Visar att du kan.
Men varje ny uppgift innebär också en ny möjlighet att misslyckas.
Då kan tankar som dessa börja finnas i bakgrunden:
Jag måste visa att jag kan.
Jag får inte tappa nivån.
Jag borde klara det här.
Andra förväntar sig mer av mig.
Ju mer självvärdet är knutet till att prestera rätt, desto större känslomässig betydelse får ett fel.
1177 beskriver bland annat rädsla för att misslyckas, stark känslighet för vad andra tycker och tendensen att pressa sig själv för att bevisa sitt värde som mönster som kan förekomma vid svag självkänsla.
Läs mer om självkänsla på 1177.
Om den bredare känslan av att aldrig riktigt duga är det mest centrala för dig kan du också läsa:
Varför känner jag mig aldrig tillräcklig? – självkritik, höga krav och perfektionism
Varför kan ett litet misstag kännas enormt?
Vi reagerar inte bara på hur stort ett fel objektivt är.
Vi reagerar också på den betydelse och de konsekvenser vi tillskriver det.
Ett litet fel i ett dokument kan därför väcka stark oro om tanken snabbt blir:
Min chef kommer att tro att jag är slarvig.
En felsägning kan kännas plågsam om den tolkas som:
Alla märkte att jag inte hade koll.
En missad detalj kan kännas katastrofal om den väcker:
Nu har jag förstört deras bild av mig.
Kedjan kan gå snabbt:
Fel → hot → självkritik → kontroll.
Först efteråt kanske du märker hur långt reaktionen gick i förhållande till själva händelsen.
Försök skilja den faktiska konsekvensen från den befarade
När obehaget är starkt kan det hjälpa att konkretisera vad som faktiskt har hänt.
Fråga:
- Vad blev den faktiska konsekvensen?
- Behöver något rättas till?
- Har någon fått felaktig information?
- Har någon påverkats negativt?
- Finns det något praktiskt jag behöver göra?
- Eller är den största konsekvensen just nu att jag känner starkt obehag över att det inte blev perfekt?
Ibland är ett fel betydelsefullt och behöver hanteras ordentligt.
Men många vardagliga misstag är just vardagliga.
Ett stavfel.
Ett bortglömt ord.
En mindre bra formulering.
Ett beslut som med facit i hand kunde ha varit bättre.
Försök låta konsekvensens faktiska storlek – inte självkritikens intensitet – avgöra hur mycket åtgärd situationen behöver.
Självkritik kan låta som ansvarstagande
En anledning till att mönstret kan vara svårt att upptäcka är att självkritiken ofta låter produktiv.
Jag måste skärpa mig.
Så här får jag inte göra igen.
Jag borde kontrollera bättre nästa gång.
Det kan kännas som om hårdheten håller dig på rätt nivå.
Kanske finns en rädsla:
Om jag slutar vara hård mot mig själv kommer jag bli slarvig.
Men ansvar och självattack är inte samma sak.
Ansvar frågar:
Vad blev fel?
Vad kan jag lära mig?
Behöver något rättas till?
Självkritiken frågar:
Vad är det för fel på mig som kunde göra så här?
Den första typen av frågor kan ge användbar information.
Den andra riskerar att omvandla ett avgränsat fel till en global värdering av dig själv.
Vad säger forskningen om självkritik?
Självkritik har inom forskningen beskrivits som återkommande hård granskning av det egna beteendet och negativa reaktioner mot sig själv efter upplevda misslyckanden.
En systematisk översikt och metaanalys av 49 longitudinella studier med sammanlagt 3 277 patienter undersökte sambandet mellan självkritik före psykoterapi och behandlingsutfall.
Högre självkritik var i genomsnitt förknippad med något sämre psykoterapiutfall.
Sambandets styrka varierade mellan olika problemområden.
Resultatet betyder inte att självkritik avgör om psykoterapi kommer att hjälpa.
Det visar däremot att självkritik kan vara ett psykologiskt relevant mönster att uppmärksamma.
Läs metaanalysen om självkritik och psykoterapiutfall på PubMed.
När misstag börjar behandlas som något som måste förebyggas till varje pris
När det känns farligt att göra fel förändras ofta arbetssättet.
Du kontrollerar en gång extra.
Sedan en gång till.
Läser mejlet igen.
Jämför siffrorna ytterligare en gång.
Går tillbaka till dokumentet trots att du egentligen var färdig.
Förbereder dig mer än situationen kräver.
Ber någon annan kontrollera.
Dubbelkollar efter att något redan skickats.
Varje kontroll kan ge en kort lättnad:
Nu borde det vara säkert.
Men om målet är fullständig säkerhet kommer snart nästa tanke:
Tänk om jag ändå missade något?
Då blir noggrannhet allt svårare att avsluta.
Kontroll kan ge lättnad utan att ge verklig säkerhet
Det här är en viktig mekanism.
Du känner osäkerhet.
Du kontrollerar.
Osäkerheten minskar.
Det känns alltså som att kontrollen fungerade.
Nästa gång osäkerheten kommer blir det därför logiskt att kontrollera igen.
Problemet är att absolut säkerhet sällan går att skapa.
Du kan läsa ett dokument tio gånger och fortfarande inte veta med hundraprocentig säkerhet att inget fel finns.
Du kan förbereda ett möte i flera timmar och ändå få en oväntad fråga.
Du kan tänka igenom ett beslut mycket noggrant och senare upptäcka information du inte hade då.
Därför behöver en annan förmåga ibland utvecklas:
Jag har kontrollerat detta på en rimlig nivå. Nu lämnar jag det.
Alla kontroller är förstås inte onödiga
Det är viktigt att inte göra kontroll till något negativt i sig.
Vissa uppgifter kräver hög noggrannhet.
Ett juridiskt dokument.
Medicinsk information.
Ekonomiska underlag.
Beslut som påverkar säkerhet.
I sådana situationer kan flera kontroller vara helt rimliga.
Frågan är snarare om graden av kontroll står i proportion till den verkliga risken.
Ett vardagligt mejl behöver sällan samma granskningsnivå som ett dokument där ett fel kan få allvarliga konsekvenser.
Perfektionism kan göra enkla uppgifter mycket långsamma
En uppgift som skulle kunna ta tjugo minuter tar en timme.
Inte därför att du saknar kompetens.
Utan därför att det är svårt att veta när resultatet är tillräckligt bra.
En formulering ändras.
Sedan ändras den tillbaka.
Du läser igenom.
Lägger till.
Tar bort.
Justerar.
Ju mer tid du investerar, desto större kan också känslan bli att resultatet nu verkligen måste vara mycket bra.
På så sätt kan kvaliteten vara hög samtidigt som kostnaden i tid och mental energi blir oproportionerligt stor.
Bestäm kvalitetsnivån utifrån uppgiften
Alla uppgifter förtjänar inte samma mängd tid och kontroll.
Prova att fråga:
- Hur viktig är den här uppgiften?
- Hur stora blir konsekvenserna av ett mindre fel?
- Vad är en professionellt rimlig kvalitetsnivå?
- Vad tillför ytterligare en kontroll?
- Behöver mottagaren verkligen de sista förbättringarna?
- Eller behöver jag dem främst för att känna mig trygg?
De två sista frågorna är inte samma sak.
Rädsla för fel kan också göra det svårt att börja
Perfektionism leder inte alltid till överarbete.
Den kan också leda till uppskjutande.
Uppgiften känns viktig.
Det finns många sätt att göra den fel.
Du behöver först tänka lite till.
Läsa lite mer.
Förbereda dig bättre.
Vänta tills du har mer tid.
Det kan utifrån likna bristande motivation.
Men ibland är problemet att uppgiften har blivit så laddad att det känns säkrare att inte påbörja den.
Så länge resultatet inte är färdigt kan det fortfarande bli perfekt.
Först när du lämnar ifrån dig det kan någon bedöma det.
Om uppskjutandet är ett större problem än själva efterkontrollen kan du läsa:
Varför skjuter jag upp saker trots att de är viktiga? – om prokrastinering, stress och undvikande
”Jag arbetar bäst under press” kan ibland ge tillåtelse att släppa perfektionen
En deadline närmar sig.
Nu finns inte längre tid att kontrollera varje detalj.
Plötsligt arbetar du snabbare.
Besluten blir enklare.
Detaljer behöver släppas.
Resultatet kanske dessutom blir bra.
Det kan skapa slutsatsen:
Jag arbetar bäst under press.
Ibland är det förstås sant att tidspress skapar fokus.
Men ibland fyller deadlinen också en annan funktion:
Den ger dig tillåtelse att inte göra allt perfekt.
Det finns helt enkelt inte längre tid.
Fråga ”Vad hände?” i stället för ”Hur kunde jag?”
Hur kunde jag göra så?
låter som en fråga.
Men den fungerar ofta mer som en anklagelse.
Svaret blir lätt:
För att jag är slarvig.
För att jag borde vara bättre.
Prova en annan fråga:
Vad gjorde att det blev så här?
Svaret kan vara:
Jag hade för bråttom.
Instruktionen var otydlig.
Jag var trött.
Jag hade för många saker samtidigt.
Jag gjorde en rimlig bedömning utifrån informationen jag hade, men den visade sig vara fel.
Nu finns någonting konkret att arbeta med.
En förklaring behöver inte vara en ursäkt.
Den kan vara information om hur ett liknande problem kan förebyggas nästa gång.
Kompetens är inte samma sak som felfrihet
Kompetenta människor gör fel.
Erfarna människor gör fel.
Ansvarsfulla människor gör fel.
Experter gör fel.
Kompetens handlar därför inte om frånvaro av misstag.
Den visar sig också i vad som händer efter ett misstag.
Kan du:
- upptäcka felet?
- bedöma hur betydelsefullt det är?
- rätta till det?
- informera någon om det behövs?
- förstå varför det hände?
- förändra någonting till nästa gång?
- sedan gå vidare?
Den sista delen är viktig.
Ett hanterat misstag behöver inte fortsätta vara ett aktivt problem bara därför att det fortfarande känns obehagligt att tänka på.
Träna inte på att göra dåligt – träna på att avsluta
Att arbeta med perfektionism kan missförstås som att man ska sänka kvaliteten eller medvetet börja göra ett sämre arbete.
Det behöver inte vara målet.
En mer relevant träning kan vara att avsluta när resultatet redan är tillräckligt bra för situationen.
Exempelvis:
- skicka ett vardagligt mejl efter en rimlig genomläsning i stället för fem
- lämna en text trots att ytterligare små förbättringar är möjliga
- ställa en fråga utan att först formulera den perfekt i huvudet
- låta någon se ett utkast
- säga ”jag vet faktiskt inte” när du inte vet
Gör sådana experiment i situationer där konsekvenserna av mindre brister verkligen är låga.
Poängen är inte att ta onödiga risker.
Det är att undersöka vad som faktiskt händer när allting inte är hundraprocentigt kontrollerat.
Det som känns farligt behöver inte vara farligt
En viktig skillnad finns mellan:
Det här känns obehagligt.
och:
Det här är farligt.
Att skicka en text utan ännu en kontroll kan kännas mycket obehagligt.
Det betyder inte automatiskt att risken har blivit stor.
Obehaget kan vara en reaktion på osäkerheten.
Om du alltid använder ytterligare kontroll för att få bort obehaget får du däremot mindre möjlighet att upptäcka att känslan kan minska även utan mer kontroll.
När kritik träffar rädslan för att göra fel
För den som är mycket rädd att göra fel kan återkoppling få större betydelse än den egentligen innehåller.
En chef säger:
Den här delen skulle kunna bli tydligare.
Men inom dig blir budskapet:
Jag gjorde ett dåligt arbete.
Eller:
Hon tycker att jag inte kan det här.
Då är det viktigt att försöka skilja mellan information om prestationen och en värdering av personen.
Om just kritik och återkoppling ofta får den här effekten kan du läsa:
Varför tar jag åt mig så mycket av kritik? – när återkoppling känns som ett personligt avvisande
Att behöva framstå som felfri är ytterligare en form av perfektionism
Perfektionism kan också handla om vad andra får se.
Jag får inte verka osäker.
Jag ska kunna svaret.
Jag får inte visa att jag är stressad.
Jag måste ha kontroll.
Inom forskningen används begreppet perfectionistic self-presentation för strävan att framstå som perfekt, undvika att verka bristfällig eller dölja egna svagheter.
En systematisk översikt och metaanalys från 2024 omfattade 30 studier och 15 072 deltagare.
Sådana självpresentationsmönster var förknippade med flera former av psykiska symtom, särskilt social ångest och depression.
Det är återigen samband och visar inte att behovet av att framstå perfekt orsakar psykisk ohälsa.
Läs metaanalysen om perfectionistic self-presentation på PubMed.
Det kan bli svårt att säga ”jag vet inte”
När kompetens har blivit nära förknippad med att alltid ha kontroll kan helt normala situationer kännas hotfulla.
Någon ställer en fråga du inte kan besvara direkt.
Du behöver be om hjälp.
Du behöver kontrollera något.
Eller säga:
Jag vet inte ännu.
För en person som kräver felfrihet kan detta kännas som ett misslyckande.
Men i många professionella sammanhang är förmågan att känna igen gränsen för den egna kunskapen en del av kompetensen.
Att säga:
Jag behöver kontrollera det innan jag svarar.
kan vara betydligt mer professionellt än att låtsas veta.
Den bredare perfektionismen har egna artiklar
Om ditt huvudsakliga problem inte är rädslan för enskilda fel utan att nästan ingenting du gör någonsin känns tillräckligt bra kan den här artikeln vara mer relevant:
När bra aldrig känns tillräckligt
Skillnaden är viktig.
Den här artikeln handlar framför allt om:
Tänk om jag gör fel?
Den andra handlar mer om:
Det jag gör blir aldrig riktigt bra nog.
Mönstren kan naturligtvis förekomma samtidigt.
När höga krav finns inom nästan alla delar av livet
Rädslan för att göra fel behöver inte vara begränsad till arbetet.
Du kanske också vill:
- vara en mycket närvarande förälder
- vara en bra partner
- träna regelbundet
- äta rätt
- ha ordning hemma
- vara social
- ha kontroll över ekonomin
- utvecklas
- helst göra allt utan att verka stressad
När höga standarder läggs på många områden samtidigt blir den totala belastningen stor även om varje krav kan verka rimligt för sig.
Då kan frågan behöva förändras från:
Hur lyckas jag göra allt perfekt?
till:
Vilka krav behöver faktiskt vara så höga?
När bör du söka professionellt stöd?
Höga ambitioner, noggrannhet och självkritiska tankar finns på ett brett spektrum och innebär inte i sig psykisk ohälsa.
Det kan däremot vara värdefullt att söka professionellt stöd om rädslan för att göra fel:
- gör att du undviker viktiga situationer
- gör att du ofta skjuter upp uppgifter
- leder till mycket omfattande dubbelkontroller
- gör det svårt att avsluta arbetsuppgifter
- tar mycket tid efter att något redan är färdigt
- leder till stark återkommande ångest
- bidrar till långvarig stress eller sömnproblem
- tydligt påverkar arbete, relationer eller återhämtning
Perfektionism är inte i sig en psykiatrisk diagnos.
Liknande beteenden kan dessutom förekomma av olika skäl.
Om kontroller, tankar eller andra beteenden blivit mycket omfattande kan en professionell bedömning hjälpa till att förstå vad som ligger bakom och vilken typ av stöd som är lämplig.
Ett misstag behöver få vara något du gjorde – inte något du är
Det finns en viktig skillnad mellan:
Jag gjorde fel.
och:
Jag är fel.
Den första formuleringen beskriver en händelse.
Den andra gör händelsen till en identitet.
Det är där många blir fast.
Ett misstag i en presentation blir till:
Jag är inkompetent.
Ett dåligt beslut blir till:
Jag har dåligt omdöme som person.
En social felsägning blir till:
Jag är konstig.
Men du är alltid större än den enskilda prestationen.
Du kan vara kunnig och ibland ha fel.
Noggrann och ibland missa något.
Ansvarstagande och ibland fatta ett beslut som senare visar sig vara mindre bra.
Professionell och ibland behöva säga:
Jag vet inte.
Det är inte motsägelser.
Det är en del av mänsklig kompetens.
Låt misstaget bli färdigt
Nästa gång du upptäcker ett fel kanske den välbekanta impulsen kommer:
Hur kunde jag?
Prova att lägga till en annan fråga:
Vad behöver jag faktiskt göra åt detta?
Kanske finns något att rätta.
Något att lära.
Någon att informera.
Något att be om ursäkt för.
Och ibland finns ingenting mer att göra.
Då återstår en annan uppgift:
Att inte fortsätta behandla ett redan hanterat misstag som om det fortfarande pågår.
Ett fel kan ha hänt.
Du kan ha tagit ansvar för det.
Och situationen kan ändå få vara avslutad.
För dig som vill arbeta mer strukturerat med självkritik och höga krav
Om rädslan för misstag hänger samman med stark självkritik, höga prestationskrav och en känsla av att det egna värdet påverkas av hur väl du presterar kan ett mer strukturerat arbete med självkänsla och självkritik vara värdefullt.
Gävleborgs Psykoterapis digitala program Självkänsla och självkritik innehåller kunskap, reflektionsövningar och praktiska verktyg för att undersöka självkritiska tankar, höga krav, prestationsmönster och relationen till dig själv.
Programmet är utvecklat och kvalitetssäkrat av legitimerad psykoterapeut och genomförs självständigt i egen takt.
Läs mer om programmet Självkänsla och självkritik
Programmet är ett psykoedukativt självhjälpsmaterial och ersätter inte individuell medicinsk, psykiatrisk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.
Vanliga frågor om rädsla för att göra fel
Varför är jag så rädd för att göra fel?
Det kan finnas många förklaringar. För vissa får misstag stor betydelse därför att de kopplas till kompetens, självvärde eller rädslan för vad andra ska tänka. Perfektionism, stark självkritik och svårigheter att tolerera osäkerhet kan också bidra. Ett enskilt mönster räcker däremot inte för att avgöra orsaken.
Är det perfektionism att vara rädd för misstag?
Rädsla för misstag kan vara en del av perfektionistiska mönster, särskilt när små fel leder till stark självkritik, omfattande kontroll eller känslan att prestationen säger något om ditt värde. Men noggrannhet och höga ambitioner är inte i sig problematisk perfektionism.
Varför tänker jag så länge på ett misstag efteråt?
Om misstaget tolkas som ett hot mot hur andra ser på dig eller hur du ser på dig själv kan hjärnan fortsätta analysera situationen för att försöka förstå och förebygga liknande händelser. Problemet uppstår när analysen inte längre ger ny information utan bara upprepar samma självkritiska frågor.
Varför dubbelkontrollerar jag allt?
Kontroll kan minska osäkerheten för stunden. Om lättnaden blir stark kan det bli naturligt att kontrollera igen nästa gång osäkerheten uppstår. Kontroller är samtidigt ofta helt rimliga i situationer där fel kan få betydande konsekvenser. Frågan är om kontrollnivån står i proportion till den faktiska risken.
Hur slutar jag vara så hård mot mig själv när jag gör fel?
Försök först skilja mellan ansvar och självattack. Fråga vad som faktiskt hände, vad konsekvensen blev, om något behöver rättas och vad du kan lära dig. En användbar utvärdering riktar sig mot händelsen och nästa steg, inte mot ditt värde som person.
Betyder ”tillräckligt bra” att jag ska sänka kvaliteten?
Nej. Det handlar snarare om att anpassa graden av noggrannhet till situationens betydelse. Vissa uppgifter kräver mycket hög precision. Andra behöver vara professionellt och funktionellt bra utan att varje detalj optimeras.
Är rädsla för misstag samma sak som OCD?
Nej. Många människor kan vara perfektionistiska, kontrollera arbete flera gånger eller känna stark oro efter misstag utan att ha tvångssyndrom. Om kontroller, tvångstankar eller ritualer blir mycket tidskrävande, svåra att motstå eller tydligt påverkar vardagen bör de bedömas professionellt.
När bör jag söka hjälp?
Sök professionellt stöd om rädslan för misstag upptar mycket tid, leder till omfattande undvikande eller kontroll, skapar stark ångest eller tydligt påverkar arbete, relationer, sömn eller återhämtning. Professionell bedömning är också lämplig om du är osäker på om problemen hör samman med perfektionism eller något annat tillstånd.
Källa och vidare läsning
[1177 – Självkänsla](https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/sjalvkansla/ "1177 – Självkänsla")
1177 beskriver att svag självkänsla bland annat kan innebära rädsla för vad andra tycker, rädsla för att misslyckas, stort behov av bekräftelse, hög känslighet för kritik och en tendens att pressa sig själv för att bevisa sitt värde. 1177 skiljer också mellan självkänsla och självförtroende: en person kan lita på sin prestationsförmåga och samtidigt ha svårt att känna att hen duger som person.
[PubMed – The relationships between perfectionism and symptoms of depression, anxiety and obsessive-compulsive disorder in adults: a systematic review and meta-analysis](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37955236/ "PubMed – The relationships between perfectionism and symptoms of depression, anxiety and obsessive-compulsive disorder in adults")
Den systematiska översikten och metaanalysen omfattade 416 studier med sammanlagt 113 118 deltagare. Perfectionistic concerns – bland annat oro över misstag, tvivel och självkritisk utvärdering – hade tydligare samband med depressiva symtom, ångest och tvångssymtom än perfectionistic strivings. Resultaten visar samband och innebär inte att perfektionism i sig orsakar psykisk ohälsa.
[PubMed – Self-criticism and psychotherapy outcome: A systematic review and meta-analysis](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31864153/ "PubMed – Self-criticism and psychotherapy outcome: A systematic review and meta-analysis")
Metaanalysen omfattade 49 longitudinella studier, 56 oberoende effektstorlekar och 3 277 patienter. Högre självkritik före behandling var i genomsnitt förknippad med något sämre psykoterapiutfall, samtidigt som sambandets styrka varierade mellan olika problemområden. Resultaten innebär inte att självkritik avgör om en enskild person kommer att ha nytta av psykoterapi.
[PubMed – Perfectionistic Self-Presentation and Psychopathology: A Systematic Review and Meta-Analysis](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/38600830/ "PubMed – Perfectionistic Self-Presentation and Psychopathology: A Systematic Review and Meta-Analysis")
Den systematiska översikten och metaanalysen omfattade 30 studier, 37 sampel och 15 072 deltagare. Perfectionistic self-presentation – strävan att framstå som perfekt, undvika att verka bristfällig eller dölja egna brister – var förknippad med flera former av psykiska symtom, särskilt social ångest och depression. Resultaten beskriver statistiska samband och visar inte att behovet av att framstå som felfri orsakar psykisk ohälsa.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Höga ambitioner, noggrannhet, rädsla för misstag och självkritiska tankar är inte i sig psykiatriska diagnoser. Om rädslan för att göra fel leder till omfattande undvikande eller kontroll, stark återkommande ångest, betydande tidsåtgång eller tydlig påverkan på arbete, relationer, sömn eller återhämtning kan professionell bedömning vara värdefull. Liknande beteenden kan förekomma av olika orsaker, och artikeln ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.