Det händer något märkligt när någon säger något positivt om dig.
”Du gjorde det där väldigt bra.”
Orden borde kanske kännas sköna.
I stället börjar du nästan omedelbart leta efter en förklaring.
Hon säger nog så för att vara snäll.
Det var egentligen inget särskilt.
Han vet inte hur mycket hjälp jag fick.
Jag hade bara tur.
Vem som helst hade kunnat göra samma sak.
Ett ögonblick senare är komplimangen nästan borta.
Men hade personen sagt:
”Det här blev faktiskt inte så bra.”
hade orden kanske stannat kvar resten av dagen.
Den skillnaden kan säga något viktigt.
För ibland är problemet inte att människor omkring dig ger för lite uppskattning.
Problemet är att uppskattningen aldrig riktigt får komma in.
Den positiva informationen förklaras bort innan den hinner påverka bilden du redan har av dig själv.
I den här artikeln får du läsa mer om varför beröm kan kännas obekvämt, varför självkritik kan göra positiv återkoppling svår att ta emot och hur du kan börja låta uppskattning få finnas utan att omedelbart argumentera emot den.
En komplimang möter alltid den bild du redan har av dig själv
Vi tar inte emot information om oss själva som helt neutrala mottagare.
När någon berättar något om dig möter budskapet redan en självbild.
Om du i grunden tänker:
Jag är ganska kompetent.
kan orden:
”Du är väldigt bra på det här.”
vara relativt enkla att ta emot.
De passar någorlunda med det du redan tror.
Men om den inre bilden snarare är:
Jag är egentligen inte särskilt bra.
kan samma komplimang skapa en konflikt.
Den andra personen säger en sak.
Din egen etablerade bild säger någonting annat.
Någon av dessa versioner måste då förklaras.
Och ofta är det komplimangen som får ge vika.
Hon överdriver.
Han känner mig inte tillräckligt väl.
De såg bara resultatet.
Det var tur.
På det sättet kan en negativ självbild förbli relativt oförändrad även när omgivningen ger information som egentligen talar emot den.
Det positiva behöver bevisas – det negativa känns självklart
Föreställ dig att du under en arbetsvecka får tio positiva kommentarer och en kritisk.
Vilken tänker du på på fredag kväll?
För den som är starkt självkritisk kan det finnas en tydlig asymmetri.
Beröm behöver granskas:
- Menade personen verkligen det?
- Var prestationen faktiskt bra?
- Var kraven kanske ovanligt låga?
- Hade någon annan gjort det bättre?
- Såg personen verkligen alla brister?
Kritiken behöver däremot inte alltid genomgå samma granskning.
Den känns sann omedelbart.
Jag visste det.
Då kan samma vecka lämna en helt annan bild än den återkoppling du faktiskt fick.
Tio positiva erfarenheter blir undantag.
En negativ erfarenhet blir bevis.
Självkänsla och självförtroende är inte samma sak
1177 skiljer mellan självkänsla och självförtroende.
Självförtroende handlar mer om tilliten till den egna förmågan inom olika områden.
Självkänsla handlar om hur du ser på ditt eget värde som person.
Det innebär att du kan vara:
- kompetent
- framgångsrik
- pålitlig
- erfaren
- högpresterande
och samtidigt ha svårt att känna att du duger.
Då behöver problemet inte vara brist på faktiska prestationer.
Det kan handla om att prestationerna aldrig riktigt får förändra den djupare bilden av dig själv.
Läs mer om självkänsla på 1177.
Om den bredare känslan av otillräcklighet känns mer central kan du också läsa:
Varför känner jag mig aldrig tillräcklig? – självkritik, höga krav och perfektionism
Varför kan det kännas svårt att bara säga tack?
Någon säger:
”Vilken bra presentation.”
Du svarar:
”Äsch, den var ganska rörig egentligen.”
Varför inte bara:
”Tack.”
För vissa kan det kännas nästan arrogant.
Som om ett enkelt tack samtidigt betyder:
Ja, jag håller med. Jag är fantastisk.
Men att ta emot uppskattning är inte samma sak som att placera sig över andra.
Ett tack kan bara betyda:
Jag hörde vad du sa.
Jag uppskattar att du säger det.
Du behöver inte följa ett tack med en nedvärdering av dig själv för att återställa balansen.
Nedtoningen kan bli nästan automatisk
”Snygg jacka.”
”Den var billig.”
”Du verkar verkligen kunna det där.”
”Jag har bara hållit på länge.”
”Du har gjort ett otroligt jobb.”
”Det var egentligen gruppen.”
Det finns förstås situationer där det är rimligt att ge andra erkännande och sätta en prestation i sitt sammanhang.
Problemet är när nästan allt positivt som riktas mot dig reflexmässigt måste reduceras.
Berömmet kommer in.
Och inom några sekunder har du förklarat varför det egentligen inte räknas.
Beröm kan också kännas pinsamt
En komplimang riktar uppmärksamheten mot dig.
Plötsligt är det du som blir betraktad.
Bedömd.
Uppmärksammad.
Även om bedömningen är positiv kan exponeringen kännas obekväm.
Tankar kan komma:
Vad ska jag säga nu?
Tänk om de förväntar sig att jag alltid ska vara så här bra?
Tänk om nästa gång blir sämre?
Tänk om de upptäcker att jag egentligen inte är så kompetent?
Berömmet blir då inte bara positiv återkoppling.
Det kan också kännas som att ribban precis höjdes.
När komplimangen blir ett nytt prestationskrav
”Du är alltid så lugn.”
Du kanske hör:
Nu får jag inte tappa kontrollen.
”Du är så duktig på ditt jobb.”
kan bli:
Nu måste jag fortsätta bevisa det.
”Du har alltid koll.”
kan bli:
Jag får inte visa att jag är osäker.
För den som redan lever med höga prestationskrav kan positiv feedback alltså märkligt nog skapa ny press.
I stället för:
Vad fint att personen uppskattar det jag gjorde.
blir tanken:
Nu måste jag se till att personen aldrig ändrar uppfattning.
Om rädslan för misstag är särskilt stark kan du också läsa:
Varför är jag så rädd för att göra fel? – när ett misstag känns som mycket mer än ett misstag
Framgång förklaras bort – misslyckandet förklaras med dig
Det finns ett tankemönster som gör det mycket svårt att bygga en stabilare positiv självbild.
När något går bra:
Jag hade tur.
Uppgiften var lätt.
De andra hjälpte mig.
Ingen märkte bristerna.
När något går dåligt:
Det är jag.
Jag borde kunna bättre.
Jag är inte tillräckligt bra.
Lägg märke till skillnaden.
Det positiva förklaras med omständigheterna.
Det negativa förklaras med personen.
Om detta mönster upprepas under lång tid kan mycket stora prestationer lämna förvånansvärt små spår i självbilden.
Varje positiv erfarenhet får en nödutgång.
Kompetens kan vara synlig för alla utom dig själv
Kollegor kommer till dig med frågor.
Du får ansvar.
Kunder eller patienter är nöjda.
Chefen uppskattar ditt arbete.
Du har kanske gjort samma typ av arbete väl under lång tid.
Ändå tänker du:
Jag har fortfarande så mycket kvar att lära.
Det är förstås sant.
Alla människor har mer att lära.
Men samma formulering kan användas på två helt olika sätt.
Som ödmjukhet:
Jag är kunnig och fortsätter utvecklas.
Eller som diskvalificering:
Eftersom jag inte kan allt räknas nästan ingenting av det jag redan kan.
Det är en viktig skillnad.
Bedragarkänslor kan göra beröm särskilt svårt att tro på
Vissa människor bär på en återkommande känsla av att andra har överskattat dem.
Omgivningen tror att de är mer kompetenta än de själva känner sig.
Då kan positiv återkoppling paradoxalt nog väcka oro.
Någon säger:
”Du är en av de bästa vi har på det här.”
Och tanken blir:
Om du bara visste.
Berömmet känns inte som bekräftelse.
Det kan i stället upplevas som ett tecken på hur långt omgivningens bild ligger från den egna.
Nästa prestation får då ännu större betydelse.
Nu måste bilden andra har av dig fortsätta upprätthållas.
Så kallade bedragarkänslor är inte i sig en psykiatrisk diagnos, men de kan vara en del av ett bredare mönster av självkritik och prestationsoro.
Forskning visar hur en etablerad självbild kan påverka komplimanger
En studie av romantiska relationer undersökte hur personer med lägre självkänsla reagerade på komplimanger från sin partner.
Forskarna fann att personer med lägre självkänsla hade svårare att fullt ut ta till sig den positiva återkopplingen.
När deltagarna i stället fick reflektera över komplimangens bredare innebörd blev responsen på uppskattningen mer positiv.
Studien är intressant eftersom den illustrerar hur positiv information kan krocka med en redan etablerad självbild.
Men resultaten ska inte övergeneraliseras.
Det var en specifik studie av romantiska relationer och den visar inte hur alla människor reagerar på alla former av beröm.
Läs studien om komplimanger och självkänsla på PubMed.
Kritik som liknar din egen inre röst är lättare att tro på
Om du redan ofta tänker:
Jag är för osäker.
Jag borde prestera bättre.
Jag är inte tillräckligt intressant.
blir liknande kritik från någon annan lätt att känna igen.
Den passar det befintliga narrativet.
Beröm kräver däremot att något annat övervägs:
Kanske är jag faktiskt bättre på det här än jag brukar tänka.
Kanske uppskattar människor något hos mig som jag själv har svårt att se.
Kanske är min gamla bild inte fullständig.
Det kan verka som en positiv förändring.
Men även positiva förändringar i självbilden kan kännas ovana.
Det välbekanta är ofta lättare att tro på än det nya.
Att avfärda beröm kan också skydda mot besvikelse
Det kan finnas ytterligare en funktion i att aldrig riktigt tro på uppskattningen.
Om du tänker:
Jag är nog faktiskt ganska bra på det här.
finns möjlighet att känna stolthet.
Men också möjlighet att senare bli besviken.
Om nästa prestation blir sämre finns plötsligt något att förlora.
Den självkritiska strategin kan därför låta:
Förvänta dig inte för mycket.
Bli inte för nöjd.
Tro inte att du är något.
Då blir fallet kanske mindre.
Men samma strategi minskar också möjligheten att faktiskt uppleva glädje och stolthet när något går bra.
Självkritik kan kalla sig realism
”Jag är bara realistisk.”
Det kan naturligtvis vara sant.
Att arbeta med självkritik betyder inte att du ska ignorera brister eller övertyga dig om egenskaper du inte har.
Men realism behöver kunna väga både positiv och negativ information.
Om fem människor beskriver dig som omtänksam och du tänker:
De känner inte den riktiga mig.
medan en enda irriterad kommentar känns som en exakt beskrivning av vem du är, finns anledning att undersöka hur informationen värderas.
Att vara hård mot sig själv är inte automatiskt samma sak som att vara objektiv.
Beröm kan ibland väcka sorg
Ibland känns en varm kommentar inte bara obekväm.
Den gör ont.
Någon säger:
”Du förtjänar verkligen att bli väl behandlad.”
Och plötsligt kommer tårarna.
En möjlig förklaring är att orden berör något som länge saknats.
Uppskattningen handlar då inte bara om situationen här och nu.
Den kan också skapa en kontrast mot tidigare erfarenheter.
Glädje, sorg, lättnad och obehag kan därför finnas samtidigt.
En sådan reaktion betyder inte i sig att någonting är fel.
”De säger det bara för att vara snälla” kan bli en omöjlig regel att motbevisa
Ibland är människor förstås artiga.
Alla komplimanger är inte djupa eller noggrant genomtänkta bedömningar.
Men om nästan varje positiv kommentar automatiskt tolkas som artighet blir systemet svårt att utmana.
Om personen känner dig väl:
Hon säger bara så eftersom hon tycker om mig.
Om personen inte känner dig väl:
Han känner mig inte tillräckligt för att veta.
Om en expert berömmer dig:
Hon försöker bara uppmuntra mig.
Om flera personer säger samma sak:
De är bara vänliga.
Alla vägar leder till samma slutsats:
Berömmet räknas inte.
Då kan det vara relevant att fråga:
Vilken sorts positiv information skulle jag faktiskt acceptera som giltig?
Om svaret är:
Ingen.
är problemet kanske inte kvaliteten på återkopplingen.
Du behöver inte bestämma direkt om komplimangen är sann
Det kan låta oväntat.
Måste du inte tro på beröm för att kunna ta emot det?
Nej.
Om någon säger:
”Du är väldigt bra på att få människor att känna sig välkomna.”
behöver du inte omedelbart bestämma:
Ja, det är jag.
Men du behöver heller inte svara:
Nej, absolut inte.
Det finns ett mellanläge:
”Tack. Vad fint att du säger det.”
Du låter informationen finnas.
Utan att avvisa den.
Utan att samtidigt behöva bygga en helt ny identitet runt den.
Svara först – analysera senare
Om din automatiska reflex är att nedvärdera komplimanger kan ett enkelt experiment vara:
När någon ger dig genuin positiv återkoppling:
- stanna upp
- säg tack
- lägg inte omedelbart till en invändning
- lägg märke till vad som händer inom dig
Du behöver inte säga varför personen har fel.
Du behöver inte lista dina brister.
Du behöver inte omedelbart flytta uppskattningen till någon annan.
Ett enkelt:
”Tack, det uppskattar jag.”
kan räcka.
Lägg sedan märke till reaktionen.
Obehag?
Skam?
Misstro?
En stark impuls att förklara?
Det är information om ditt mönster.
Vad kommer efter ditt ”tack”?
Kanske hör du fortsättningen direkt inom dig:
Tack, men...
...det var inte särskilt svårt.
...jag fick mycket hjälp.
...jag kunde ha gjort det bättre.
...det är ju mitt jobb.
Försök identifiera just ditt men.
Det kan avslöja vilka regler som bestämmer när du får tillgodoräkna dig något positivt.
Kanske:
Det räknas bara om det var svårt.
Det räknas bara om jag gjorde allt själv.
Det räknas bara om det blev perfekt.
Det räknas inte om jag redan borde kunna det.
Med mycket strikta regler blir ganska lite kvar att uppskatta.
Att få hjälp gör inte automatiskt prestationen ogiltig
En vanlig invändning är:
Ja, men jag fick hjälp.
Det kan förstås vara relevant att ge andra erkännande.
Men samarbete gör inte automatiskt din egen insats värdelös.
Du kan både säga:
”Tack, jag är glad att det blev bra.”
och:
”Jag fick också mycket bra hjälp av mina kollegor.”
De två sakerna kan vara sanna samtidigt.
När det du blivit bra på slutar räknas
Du lyckas med något som tidigare varit svårt.
Sedan tänker du:
Ja, men nu när jag kan det är det ju inte svårt längre.
Det är ett effektivt sätt att aldrig få uppleva kompetens.
Så fort förmågan utvecklas minskar prestationens värde.
Prova ibland att jämföra med en tidigare version av dig själv.
Fråga:
- Vad kunde jag inte för ett år sedan?
- Vad vågade jag inte göra?
- Vad kräver mindre ansträngning nu därför att jag faktiskt har tränat?
- Vilken erfarenhet har jag byggt upp?
Att något blivit lättare kan vara ett tecken på utveckling.
Inte ett bevis på att det aldrig var svårt.
Vilken typ av beröm är svårast att ta emot?
Det kan finnas tydliga områden där positiv feedback är särskilt svår.
Kanske:
- utseende
- kompetens
- personlighet
- föräldraskap
- arbete
- relationer
Du kanske utan större problem kan säga:
Jag är bra på mitt jobb.
men har mycket svårare att tro:
Jag är värd att tycka om.
Eller tvärtom.
Självkänslan behöver inte vara lika stark inom alla områden av livet.
Kritik behöver också få rätt proportion
Målet med att bli bättre på att ta emot beröm är inte att bli beroende av positiv feedback.
Om självkänslan helt styrs av andras uppskattning kommer nästa negativa kommentar fortfarande kunna få mycket stor makt.
Ett mer hållbart förhållningssätt är att både positiv och negativ återkoppling får vara information som kan bedömas.
Någon uppskattar något hos dig.
Ta in det.
Någon kritiserar något.
Undersök det.
Ingen enskild kommentar behöver ensam avgöra vem du är.
Om andras negativa reaktioner ofta får mycket större betydelse kan du också läsa:
Varför tar jag allt så personligt? – när andras reaktioner snabbt känns som kritik eller avvisande
Samla information – inte positiva slogans
Om du har en mycket negativ bild av dig själv kan det vara användbart att systematiskt lägga märke till information som annars försvinner.
Inte:
Jag är fantastisk.
Utan exempelvis:
- Min kollega tackade mig för att jag hjälpte henne.
- Jag avslutade en uppgift som jag tidigare skjutit upp.
- En vän ringde mig när hon behövde prata.
- Jag fick positiv återkoppling på det jag gjorde.
- Jag hanterade en situation bättre än jag hade gjort tidigare.
Det är observationer.
Inte slogans.
Syftet är inte att ersätta en alltför negativ bild med en lika ensidigt positiv bild.
Det handlar om att skapa ett bredare underlag.
Fråga vad personen faktiskt uppskattade
Om någon ger specifikt beröm kan du ibland stanna kvar lite längre.
”Det där var väldigt bra gjort.”
Du kan svara:
”Tack. Vad tyckte du fungerade bra?”
Inte för att fiska efter mer beröm.
Utan för att göra informationen mer konkret.
”Du förklarade den svåra delen väldigt tydligt.”
Nu finns något mer specifikt än:
De är bara snälla mot mig.
Det finns ett observerbart beteende att förhålla sig till.
Beröm behöver inte bli ett kontrakt inför framtiden
Om någon tycker att du gjorde någonting mycket bra betyder det inte att du nu måste prestera på exakt samma nivå varje gång.
Nästa gång kan bli sämre.
Det förändrar inte det som hände den här gången.
Du kan vara:
- duktig på något och ibland misslyckas
- omtänksam och ibland mindre generös
- rolig och ibland inte särskilt rolig
- trygg och ibland osäker
- kompetent och ibland behöva hjälp
En mer stabil självbild behöver kunna rymma sådana variationer.
Människor är mer komplexa än ett betyg.
När bör du söka professionellt stöd?
Att känna sig obekväm av beröm är i sig inget sjukdomstecken och behöver inte behandlas.
Det kan däremot vara värdefullt att söka professionellt stöd om svårigheten ingår i ett större mönster där:
- du har en mycket negativ bild av dig själv
- självkritiken upptar mycket tid
- du är starkt rädd för andras bedömningar
- du har svårt att känna att du duger trots återkommande positiva erfarenheter
- prestationer får avgöra ditt värde som person
- kritik leder till stark eller långvarig ångest
- mönstret påverkar relationer, arbete eller vardag tydligt
- du samtidigt har betydande ångest, nedstämdhet eller andra psykiska besvär
En professionell bedömning kan då hjälpa till att förstå vilken funktion självkritiken och den negativa självbilden har och vilken typ av stöd som kan vara lämpligt.
Kanske är problemet inte att berömmet är fel
Nästa gång någon säger något positivt kanske den gamla reflexen fortfarande kommer.
”Du gjorde ett fantastiskt jobb.”
Och nästan omedelbart:
Det var väl inget.
Prova att vänta ett ögonblick.
Tänk om personen faktiskt menar det?
Du behöver inte hålla med om varje detalj.
Du behöver inte bli beroende av beröm.
Du behöver inte sluta tvivla på dig själv för alltid.
Du kan bara låta den positiva informationen få samma möjlighet att existera som den negativa.
Kanske gjorde du faktiskt ett bra arbete.
Kanske uppskattar någon genuint en egenskap hos dig.
Kanske ser människor styrkor som du själv har blivit van vid och därför knappt längre registrerar.
Och kanske behöver du inte omedelbart göra dig mindre för att uppskattningen ska kännas tillåten.
Ett enkelt:
”Tack.”
kan verka obetydligt.
Men för någon som nästan alltid har argumenterat emot positiv återkoppling kan det innebära något större:
Att låta det positiva få stanna kvar en stund.
För dig som vill arbeta mer strukturerat med självkänsla och självkritik
Om svårigheten att ta emot beröm hänger samman med en negativ självbild, stark självkritik, höga prestationskrav eller en känsla av att du ständigt behöver bevisa ditt värde kan ett mer strukturerat arbete med självkänsla och självkritik vara värdefullt.
Gävleborgs Psykoterapis digitala program Självkänsla och självkritik innehåller kunskap, reflektionsövningar och praktiska verktyg kring bland annat självkritiska tankar, prestationsmönster, höga krav och relationen till dig själv.
Programmet är utvecklat och kvalitetssäkrat av legitimerad psykoterapeut och genomförs självständigt i egen takt.
Läs mer om programmet Självkänsla och självkritik
Programmet är ett psykoedukativt självhjälpsmaterial och ersätter inte individuell medicinsk, psykiatrisk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.
Vanliga frågor om att ha svårt att ta emot beröm
Varför kan jag inte ta emot beröm?
Det kan finnas flera förklaringar. Om positiv feedback inte stämmer med bilden du redan har av dig själv kan den kännas svår att tro på. Självkritik, svagare självkänsla, prestationskrav, rädsla för att väcka högre förväntningar och bedragarkänslor kan också bidra.
Varför avfärdar jag alltid komplimanger?
Att nedvärdera beröm kan ha blivit ett automatiskt sätt att återställa den självbild du redan är van vid. Du kanske förklarar framgång med tur, hjälp eller låga krav medan negativa erfarenheter lättare tillskrivs dig själv.
Varför känns det pinsamt när någon berömmer mig?
Beröm riktar uppmärksamheten mot dig. Även positiv uppmärksamhet kan kännas exponerande, särskilt om du är osäker på hur du ska reagera eller oroar dig för att uppskattningen innebär nya förväntningar.
Är det arrogant att bara säga tack när någon ger en komplimang?
Nej. Att säga tack innebär inte att du måste hålla med om att du är överlägsen eller perfekt. Det kan helt enkelt betyda att du hör och uppskattar den positiva återkopplingen.
Varför tror jag mer på kritik än på beröm?
Kritik som liknar din egen självkritiska bild kan kännas bekant och därför omedelbart trovärdig. Positiv information som motsäger självbilden kan däremot utsättas för betydligt hårdare granskning och lättare förklaras bort.
Hur kan jag bli bättre på att ta emot komplimanger?
Ett enkelt första steg kan vara att säga tack utan att omedelbart lägga till ett ”men”. Lägg sedan märke till impulsen att förklara bort berömmet. Du behöver inte direkt bestämma att komplimangen är helt sann – målet kan först vara att låta informationen finnas utan att avvisa den.
Är svårigheter att ta emot beröm ett tecken på dålig självkänsla?
Det kan hänga samman med självkänslan, men det går inte att dra slutsatser utifrån ett enda beteende. Människor kan känna obehag inför komplimanger av flera olika skäl. Det är helhetsmönstret som är viktigast.
När bör jag söka hjälp?
Sök professionellt stöd om en mycket negativ självbild eller stark självkritik tydligt påverkar hur du fungerar, om du ständigt behöver prestera för att känna värde eller om rädsla för andras bedömningar begränsar arbete, relationer eller vardag. Sök också hjälp vid betydande ångest, nedstämdhet eller andra psykiska besvär.
Källa och vidare läsning
[1177 – Självkänsla](https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/sjalvkansla/ "1177 – Självkänsla")
1177 skiljer mellan självkänsla och självförtroende. Självkänsla handlar om hur du ser på ditt värde som person, medan självförtroende handlar mer om tilliten till den egna förmågan och prestationen inom olika områden. 1177 beskriver också att svag självkänsla kan innebära större behov av bekräftelse, ökad känslighet för kritik och svårigheter att känna att man duger som man är.
[PubMed – More than words: reframing compliments from romantic partners fosters security in low self-esteem individuals](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17279847/ "PubMed – More than words: reframing compliments from romantic partners fosters security in low self-esteem individuals")
I tre studier undersöktes hur personer med lägre självkänsla reagerade på komplimanger från romantiska partners. När deltagarna uppmuntrades att reflektera över komplimangens bredare innebörd och betydelse reagerade de mer positivt på uppskattningen, på sig själva och på relationen. Effekterna kunde fortfarande ses två veckor senare. Studien gäller romantiska relationer och ska inte generaliseras till alla former av beröm eller alla situationer.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Att känna obehag inför beröm eller ha svårt att ta emot komplimanger är inte i sig ett tecken på psykisk ohälsa och kan ha flera olika orsaker. Om svårigheten ingår i ett bredare mönster av stark självkritik, mycket negativ självbild, uttalad rädsla för andras bedömningar eller tydlig påverkan på arbete, relationer eller vardag kan professionell bedömning vara värdefull. Artikeln ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.