Du gör saker hela dagen.
Svarar på mejl.
Tar samtal.
Går på möten.
Löser problem.
Handlar.
Planerar.
Bokar tider.
Betalar räkningar.
Svarar människor.
Tar hand om sådant som behöver göras hemma.
Ändå går du och lägger dig med känslan av att du ligger efter.
Det finns alltid något mer.
Ett meddelande du inte svarat på.
En uppgift du borde ha gjort.
Något hemma som behöver ordnas.
Ett samtal du skjutit upp.
En sak du glömt att boka.
Något på arbetet som egentligen borde ha varit färdigt.
Du kan ha varit aktiv i tio timmar och ändå tänka:
Jag hann nästan ingenting i dag.
Det är en utmattande upplevelse.
Inte nödvändigtvis därför att du faktiskt har gjort lite, utan därför att det som återstår hela tiden är mer synligt än det du redan har avslutat.
Efter en tid kan vardagen börja kretsa kring ett läge som aldrig riktigt kommer:
När jag bara har hunnit ikapp kan jag äntligen slappna av.
Problemet är att ett fullständigt ”ikapp” kanske inte längre finns.
I den här artikeln får du läsa mer om varför känslan av att ständigt ligga efter kan uppstå, hur oavslutade uppgifter kan följa med mentalt efter arbetsdagen och varför lösningen inte alltid är att bli ännu effektivare.
Att-göra-listan kan växa snabbare än du hinner beta av den
I många moderna arbetsmiljöer skapas nya uppgifter kontinuerligt.
Medan du svarar på ett mejl kommer två nya.
Under ett möte uppstår tre uppföljningar.
När du avslutar en arbetsuppgift har någon redan skickat nästa fråga.
Samma sak kan hända privat.
Du beställer något och behöver följa leveransen.
Bokar en tid och får en påminnelse.
Läser ett meddelande som du behöver komma ihåg att svara på senare.
Ser något hemma som behöver åtgärdas.
Det betyder att problemet inte alltid är att du är ineffektiv.
Mängden möjliga saker att göra kan helt enkelt sakna en naturlig slutpunkt.
Om ditt kriterium för att få känna dig färdig är:
Allt ska vara klart.
kan känslan av avslut bli mycket sällsynt.
Oavslutade uppgifter kan följa med efter arbetsdagen
Det är inte bara mängden arbete i stunden som kan spela roll.
Även det som fortfarande känns oavslutat kan fortsätta uppta tankarna efteråt.
En metaanalys publicerad 2026 sammanställde forskning om oavslutade arbetsuppgifter och arbetsrelaterade tankar under fritiden.
Oavslutade arbetsuppgifter var förknippade med mer arbetsrelaterat tänkande efter arbetstid, och sambanden var särskilt tydliga för affektivt grubblande.
Det betyder inte att varje oavslutat mejl automatiskt förstör återhämtningen.
Men forskningen stödjer att uppgifter som fortfarande känns öppna kan ha samband med att arbetet fortsätter mentalt även efter att arbetsdagen formellt är slut.
Läs metaanalysen om oavslutade arbetsuppgifter och tankar efter arbetstid på PubMed.
Det som är färdigt försvinner lätt ur uppmärksamheten
Du kan gå igenom en hel arbetsdag och nästan omedelbart börja tänka på det som inte blev gjort.
Du skickade nio mejl.
Men tänker på det tionde du inte hann svara på.
Du avslutade fyra viktiga arbetsuppgifter.
Men fastnar vid den femte.
Du ordnade middag, tvätt och inköp.
Men tänker på tiden du fortfarande inte har bokat.
Upplevelsen av dagen kan då bli skev.
Du kan objektivt ha gjort mycket och ändå subjektivt känna:
Jag fick nästan ingenting gjort.
Efter en tid blir slutsatsen kanske:
Jag måste bli mer effektiv.
Men om det verkliga problemet är att inflödet aldrig tar slut behöver ytterligare effektivitet inte automatiskt skapa mer lugn.
Den kan också göra det möjligt att fylla dagen med ännu fler uppgifter.
När allt viktigt konkurrerar samtidigt
En annan anledning till känslan av att aldrig hinna ikapp är att väldigt många saker faktiskt är viktiga.
Arbetet är viktigt.
Relationen är viktig.
Barnen är viktiga.
Hälsan är viktig.
Ekonomin är viktig.
Vännerna är viktiga.
Hemmet behöver fungera.
Du vill kanske också:
- träna
- sova tillräckligt
- laga bra mat
- hålla kontakt med familjen
- utvecklas professionellt
- sköta ekonomin
- ha ett fungerande hem
- hinna göra något som bara är roligt
Problemet är inte att något av detta är oviktigt.
Problemet är att allt inte kan få maximal prioritet samtidigt.
Om din inre standard ändå säger att alla områden borde fungera optimalt kan nästan varje dag kännas otillräcklig.
Prioritering innebär att något faktiskt får vänta
Att prioritera betyder inte bara att välja vad som ska göras först.
Det betyder också att acceptera vad som inte ska göras just nu.
Om du prioriterar en viktig arbetsuppgift kanske några mejl får vänta.
Om du prioriterar tid med familjen kanske en praktisk uppgift hemma inte blir färdig.
Om du behöver återhämtning kanske du inte är lika produktiv den kvällen.
Det låter självklart.
Men i praktiken försöker många prioritera utan att någonting egentligen får bli nedprioriterat.
Man gör det viktigaste först och försöker sedan ändå hinna allt annat.
Då uppstår ingen tydlig punkt där dagen kan kännas färdig.
”Jag borde hinna” kan bli en ständig bakgrundstanke
Ett av de mest belastande orden i en sådan vardag kan vara borde.
Jag borde svara.
Jag borde träna.
Jag borde ringa.
Jag borde städa.
Jag borde arbeta mer.
Jag borde vara mer närvarande.
Jag borde vila.
Till och med återhämtning kan bli ytterligare någonting du borde lyckas med.
Många av dessa saker kan vara rimliga var för sig.
Problemet uppstår när tjugo rimliga krav ligger aktiva samtidigt.
Så fort en sak är avklarad träder nästa fram.
Då kommer aldrig den tydliga signalen:
Nu räcker det för i dag.
Den digitala vardagen har få naturliga slutpunkter
Mejlen kan nästan alltid innehålla något obesvarat.
Sociala medier tar inte slut.
Nyhetsflödet uppdateras.
Arbetsplattformen innehåller fler dokument, meddelanden och uppgifter.
Telefonen gör dessutom allt detta tillgängligt nästan överallt.
Du kan svara på ett mejl i soffan.
Betala en räkning i kön.
Boka en tid från sängen.
Kontrollera arbetet under ledigheten.
Det är praktiskt.
Men det innebär samtidigt att väldigt få situationer automatiskt säger:
Nu går det inte att göra någonting mer.
Gränsen behöver i större utsträckning skapas av dig själv.
Om informationsflödet i sig känns särskilt belastande kan du läsa:
När hög kapacitet blir en fälla
Om du är effektiv, ansvarstagande och bra på att lösa problem kan omgivningen vänja sig vid det.
Du får fler saker eftersom du brukar få saker gjorda.
Du tar över när andra inte hinner.
Löser sådant som annars riskerar att falla mellan stolarna.
På kort sikt fungerar det.
På längre sikt kan din höga kapacitet bli ett argument för att du ska bära ännu mer.
Samma sak kan hända privat.
Du är den som:
- kommer ihåg
- planerar
- bokar
- tar initiativ
- ser vad som behöver göras
- följer upp
Till slut kan du vara omgiven av människor men ändå bära en stor del av den mentala listan själv.
Då hjälper det inte alltid att bli ännu bättre på planering.
Frågan kan behöva vara:
Varför ligger så mycket på mitt bord från början?
Mental belastning är också arbete
Vissa uppgifter syns tydligt.
Att laga middag.
Skriva rapporten.
Handla.
Städa.
Men mycket arbete sker också i huvudet.
Komma ihåg att barnet behöver nya skor.
Hålla reda på familjens tider.
Planera nästa vecka.
Fundera över vad som saknas hemma.
Komma ihåg att boka tandläkaren.
Tänka på vem som behöver kontaktas.
Förbereda morgondagens möte.
Varje sak behöver kanske bara några minuter när den väl utförs.
Men tillsammans kan de skapa en ständig bakgrundsaktivitet.
Det kan vara en anledning till att du känner dig belastad trots att det är svårt att i efterhand peka på exakt vad all energi gick åt till.
När pausen används för att komma ikapp
Du får en halvtimme ledig.
Vad gör du?
För många blir svaret:
Jag passar på.
Du svarar på några meddelanden.
Beställer något.
Fixar en administrativ uppgift.
Läser ett arbetsmejl.
Tar tag i något från listan.
Det känns effektivt.
Men samtidigt har pausen försvunnit.
När varje ledig lucka används till att komma ikapp blir återhämtningen någonting som ska ske först när listan är tom.
Och listan kanske aldrig blir tom.
Då kan en cirkel uppstå:
Jag är trött → därför känns allt mer ansträngande → jag känner mig ännu mer efter → därför använder jag fler pauser till att komma ikapp → jag får ännu mindre återhämtning.
Vila kan kännas fel när du ligger efter
Du sätter dig i soffan.
Efter några minuter kommer tanken:
Jag borde egentligen...
Svara på mejlet.
Vika tvätten.
Träna.
Planera veckan.
Ringa någon.
Plötsligt känns vilan mindre behaglig.
Du är ledig men har samtidigt en inre kommentator som påminner dig om allt du skulle kunna göra.
Då kan återhämtning bli förknippad med dåligt samvete i stället för lättnad.
En viktig fråga kan vara:
Vad måste vara färdigt innan jag tycker att jag får vila?
Om svaret är:
Allt.
har du skapat ett villkor som i en modern vardag kan vara nästan omöjligt att uppfylla.
En full kalender kan dölja att alla marginaler är borta
Det behöver inte finnas en stor kris för att belastningen ska bli för hög.
Ibland är problemet att kalendern helt enkelt saknar marginal.
Vardagen fungerar så länge ingenting oväntat händer.
Men något oväntat händer förr eller senare.
Ett möte tar längre tid.
Någon blir sjuk.
Tåget är sent.
En uppgift är mer komplicerad än du trodde.
Ett barn behöver hjälp.
När ingen luft finns i systemet blir varje avvikelse ett problem.
Du hamnar efter.
Försöker använda kvällen till att komma ikapp.
Och nästa dag börjar redan med mindre återhämtning.
Marginal är därför inte bara tom tid.
Det är också kapacitet för sådant du inte kunde planera i förväg.
Fråga vad som faktiskt måste göras
När listan blir lång kan nästan allting se lika viktigt ut.
Prova att skilja mellan:
- Vad måste verkligen göras i dag?
- Vad behöver göras, men inte i dag?
- Vad vore bra att göra?
- Vad gör jag främst därför att jag känner att jag borde?
- Vad kan någon annan göra?
- Vad kan tas bort helt?
Den sista frågan glöms lätt bort.
Vi prioriterar genom att flytta uppgifter fram och tillbaka men låter allt ligga kvar på listan.
Ibland är riktig prioritering att något faktiskt försvinner.
På arbetet går det inte alltid att prioritera sig ur för hög belastning
Om problemet framför allt finns i arbetslivet är det viktigt att skilja mellan personlig organisering och faktisk arbetsbelastning.
Det finns en gräns för vad bättre planering kan lösa.
Arbetsmiljöverket beskriver ohälsosam arbetsbelastning som en obalans mellan de krav som ställs och de resurser som finns för att hantera dem.
Exempel på krav är bland annat mängden arbetsuppgifter, hur snabbt de ska utföras, deras svårighetsgrad, flera samtidiga uppgifter samt återkommande störningar och avbrott.
Myndigheten är också tydlig med att obalans mellan krav och resurser inte kan lösas genom ständiga omprioriteringar eller genom att enbart hänvisa till återhämtning mellan arbetspassen.
Kraven behöver minska eller resurserna öka.
Läs mer om ohälsosam arbetsbelastning hos Arbetsmiljöverket.
Det är en viktig princip.
Om arbetsuppgifterna kräver fem timmar och du bara har tre är problemet inte automatiskt att du behöver bli bättre på tidshantering.
Ibland är själva ekvationen problemet.
Definiera vad färdig betyder för just den här dagen
Många arbetsdagar saknar en naturlig slutpunkt.
Därför kan du behöva skapa en.
Inte:
I dag ska jag bli klar med allt.
Utan exempelvis:
Om de här två eller tre sakerna blir gjorda har jag gjort det viktigaste i dag.
Det som återstår försvinner inte.
Men du skapar ett realistiskt kriterium för när dagen får avslutas.
Annars får den återstående listan alltid sista ordet.
Oavsett hur mycket du gjort kan den säga:
Du borde ha gjort mer.
Se skillnaden mellan bråttom och viktigt
Det som kräver uppmärksamhet snabbast är inte alltid det som betyder mest.
Ett nytt mejl känns akut.
Ett meddelande blinkar.
Någon ställer en fråga.
Du reagerar.
Efter en arbetsdag kan du ha hanterat mängder av små akuta saker utan att ha kommit särskilt långt i det arbete du själv bedömde som viktigast.
Det kan förstärka upplevelsen:
Jag har arbetat hela dagen men ändå inte kommit någonstans.
En relevant fråga kan därför vara:
Vad vill jag ha gjort när dagen är slut även om nya saker fortsätter att komma in?
När beslut i sig börjar bli ytterligare en belastning
När mycket redan ligger öppet kan även små val kännas ovanligt krävande.
Vad ska göras först?
Vilket mejl ska besvaras?
Vad ska flyttas?
Vad kan vänta?
Och på kvällen:
Vad ska vi äta?
Om själva mängden beslut har blivit en tydlig del av problemet kan du läsa:
Varför orkar jag inte fatta fler beslut? – när även små val börjar kännas för mycket
När perfektionism gömmer sig i produktivitet
Det kan också finnas en hög standard bakom känslan av att aldrig hinna ikapp.
Du vill inte bara göra saker.
Du vill göra dem ordentligt.
Mejlet ska vara välformulerat.
Hemmet ska vara organiserat.
Arbetet ska hålla hög kvalitet.
Du ska vara närvarande i relationer.
Träningen ska genomföras.
Maten ska vara bra.
Inget av detta är problematiskt i sig.
Men om nästan allt behöver göras på hög nivå blir varje uppgift dyrare i både tid och mental energi.
Då kan en relevant fråga vara:
Vilka saker behöver faktiskt bli mycket bra – och vilka behöver bara bli tillräckligt bra?
Att sänka ambitionsnivån på rätt uppgift är inte samma sak som att sänka kvaliteten på allt.
Det kan vara ett sätt att skydda tiden och energin för det som verkligen behöver hög kvalitet.
Produktivitet kan inte ersätta gränser
Du kan vara mycket effektiv och ändå behöva säga nej.
Om du alltid accepterar ytterligare en uppgift kommer effektiviteten till slut bara användas för att skapa plats för nästa krav.
Det gäller både arbete och privatliv.
Ibland behöver frågan därför förändras från:
Hur får jag mer gjort?
till:
Vad behöver jag sluta ta ansvar för?
Det senare kan kännas svårare.
Att effektivisera en uppgift påverkar oftast ingen annan.
Att säga nej kan göra det.
Men om listan ständigt fylls på utifrån behöver även inflödet förändras.
1177 tar bland annat upp att den som ofta säger ja till nya uppgifter eller hjälper andra kan behöva öva på att säga nej och att man vid stress kan behöva minska aktiviteter och planera in återhämtning.
Läs mer om vad du kan göra för att minska stress på 1177.
Ledighet ska inte bara behöva reparera arbetsveckan
Helgen kan lätt få ett enda syfte:
Komma ikapp.
Sova ikapp.
Städa ikapp.
Handla.
Administrera.
Ordna.
Förbereda nästa vecka.
Sedan börjar måndagen.
Om nästan all ledighet används till att reparera konsekvenserna av vardagen kan verklig återhämtning få väldigt lite plats.
Du är tekniskt sett ledig men befinner dig hela tiden på väg tillbaka till ett fungerande utgångsläge.
Då kan frågan behöva vara större än hur helgen planeras.
Belastningen under veckan kan också vara för hög.
Om du känner igen svårigheten att vara ledig utan att fortsätta mentalt kan du läsa:
Varför kan jag inte koppla av när jag är ledig? – när kroppen stannar men hjärnan fortsätter arbeta
Öva på att avsluta trots att allt inte är klart
Det kan vara en av de viktigaste färdigheterna i en vardag utan naturligt slut.
Att avsluta medan saker fortfarande återstår.
Du stänger datorn trots obesvarade mejl.
Lämnar en mindre viktig hushållsuppgift till nästa dag.
Bestämmer att ett meddelande kan vänta.
För den som är mycket ansvarstagande kan det kännas fel.
Men alternativet är att arbetet eller vardagens uppgifter får expandera tills all tillgänglig tid är fylld.
Det behöver därför finnas en punkt där du kan säga:
Det finns mer att göra, men jag är färdig för i dag.
Färdig behöver inte betyda att allt är klart.
Det kan betyda att dagens rimliga kapacitet är använd.
Lägg märke till vad du redan har gjort
Om uppmärksamheten automatiskt fastnar på det som återstår kan det vara värdefullt att ibland göra motsatsen.
Inte som positivt tänkande.
Utan för att få en mer korrekt bild.
Fråga:
- Vad blev faktiskt gjort i dag?
- Vilka problem löste jag?
- Vilka beslut fattade jag?
- Vad tog energi trots att det inte syns på någon lista?
- Vad gjorde jag för andra?
- Vad prioriterade jag bort medvetet?
Du kanske upptäcker att tanken:
Jag fick ingenting gjort.
inte alls beskriver dagen särskilt korrekt.
Det som återstår kan ha blivit så framträdande att det som faktiskt blev gjort nästan har försvunnit ur perspektivet.
När bör du söka professionell hjälp?
Perioder med hög belastning är vanliga.
Det är däremot viktigt att ta situationen på allvar om känslan av att ständigt ligga efter har blivit långvarig och kombineras med exempelvis:
- tydliga eller långvariga sömnproblem
- ständig eller uttalad trötthet
- koncentrationssvårigheter
- stark oro eller ångest
- återkommande irritabilitet
- svårigheter att återhämta dig även när du är ledig
- tydligt försämrad funktionsförmåga
- andra psykiska eller kroppsliga besvär
1177 beskriver att långvarig stress utan tillräcklig återhämtning kan ge olika psykiska och kroppsliga besvär och att hjälp kan behövas när stressen påverkar vardagen eller måendet.
Om problemen är uttalade, nytillkomna eller svåra att förklara är det också viktigt att inte automatiskt anta att stress är den enda orsaken.
Du kanske inte behöver hinna ikapp
Det finns en annan möjlighet.
Kanske är målet att bli fullständigt ikapp själva problemet.
Om arbete, information och vardagskrav hela tiden fortsätter att komma kommer det nästan alltid att finnas något som återstår.
Då kan lugnet inte bara ligga på andra sidan en tom att-göra-lista.
Det behöver också kunna finnas mitt i ett liv där vissa saker fortfarande är ogjorda.
Det betyder inte att ansvar ska ignoreras.
Det handlar om att skilja mellan:
Det finns mer att göra.
och:
Jag måste fortsätta tills allt är klart.
De betyder inte samma sak.
En hållbar vardag kräver inte bara förmågan att få saker gjorda.
Den kräver också förmågan att avgöra när det du har gjort är tillräckligt för i dag.
För dig som vill arbeta mer strukturerat med stress och återhämtning
Om känslan av att aldrig hinna ikapp hänger samman med hög belastning, höga krav, brist på återhämtning och svårigheter att sätta gränser kan ett mer strukturerat arbete med stressmönstret vara värdefullt.
Gävleborgs Psykoterapis digitala program Stress och återhämtning innehåller kunskap, reflektionsövningar och praktiska verktyg kring bland annat belastning, återhämtning, prestationskrav, gränser och mer hållbara förändringar i vardagen.
Programmet är utvecklat av legitimerad psykoterapeut och genomförs självständigt i egen takt.
Läs mer om programmet Stress och återhämtning
Programmet är ett psykoedukativt självhjälpsmaterial och ersätter inte individuell medicinsk, psykiatrisk, psykologisk eller psykoterapeutisk bedömning eller behandling.
Vanliga frågor om känslan av att aldrig hinna ikapp
Varför känns det som att jag aldrig hinner ikapp?
Det kan bero på flera saker. Mängden uppgifter kan faktiskt vara större än den tid och de resurser du har, nya uppgifter kan tillkomma kontinuerligt och det som fortfarande är oavslutat kan fortsätta ta mental plats. Höga egna krav och svårigheter att låta saker vänta kan också bidra.
Varför känns det som att jag inte gjort något trots att jag varit upptagen hela dagen?
Det som redan är avslutat försvinner lätt ur den aktuella att-göra-listan medan det som återstår fortsätter att vara synligt. Dessutom kan en dag bestå av många små beslut, avbrott och administrativa uppgifter som tar energi utan att lämna något stort, synligt resultat efter sig.
Kan oavslutade uppgifter göra det svårare att koppla bort arbetet?
Ja. En metaanalys från 2026 fann att oavslutade arbetsuppgifter var förknippade med mer arbetsrelaterat tänkande under fritiden, särskilt affektivt grubblande. Sambandet innebär inte att varje oavslutad uppgift automatiskt stör återhämtningen, men det visar att det oavslutade kan fortsätta vara mentalt aktivt.
Är lösningen att bli bättre på att prioritera?
Ibland. Tydligare prioritering kan hjälpa, särskilt om många saker upplevs som lika viktiga. Men om kraven faktiskt överstiger resurserna går problemet inte alltid att organisera bort. Arbetsmiljöverket betonar att en sådan obalans behöver mötas genom minskade krav eller ökade resurser.
Varför får jag dåligt samvete när jag vilar?
Om vila har blivit något du bara tillåter när allt är klart kommer återstående uppgifter lätt att skapa en känsla av att du borde göra mer. Eftersom allt sällan blir fullständigt färdigt kan återhämtningen då ständigt skjutas framåt.
Hur kan jag känna mig mer färdig efter arbetsdagen?
Det kan hjälpa att definiera ett realistiskt kriterium för dagen, exempelvis vilka två eller tre saker som verkligen behöver bli gjorda. Lägg också märke till vad du faktiskt har genomfört och försök skilja mellan sådant som måste göras nu, sådant som kan vänta och sådant som kan tas bort helt.
Hur vet jag om arbetsbelastningen faktiskt är för hög?
Ett viktigt tecken är att kraven återkommande är större än de resurser och den tid som finns tillgängliga, även när du prioriterar rimligt. Om du ständigt måste arbeta ikapp, använda pauser eller fritid till arbete och ändå inte hinner med det som förväntas kan själva arbetsbelastningen behöva ses över.
När bör jag söka hjälp?
Sök professionellt stöd om belastningsmönstret har blivit långvarigt och du samtidigt får tydliga sömnproblem, trötthet, koncentrationssvårigheter, oro, irritabilitet eller svårigheter att återhämta dig. Vid tydligt försämrad funktionsförmåga eller andra betydande psykiska eller kroppsliga besvär kan professionell bedömning också behövas.
Källa och vidare läsning
[PubMed – Unfinished work tasks and work-related thoughts during off-job time: meta-analysis of the Zeigarnik effect in a work-recovery context](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/41554526/ "PubMed – Unfinished work tasks and work-related thoughts during off-job time")
Metaanalysen från 2026 sammanställde forskning om oavslutade arbetsuppgifter och arbetsrelaterade tankar under fritiden. Oavslutade arbetsuppgifter var förknippade med mer arbetsrelaterat tänkande efter arbetstid, och sambanden var starkast för affektivt grubblande. Resultaten visar samband och innebär inte att varje oavslutad uppgift automatiskt stör återhämtningen.
[Arbetsmiljöverket – Förebygg ohälsosam arbetsbelastning](https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/organisatorisk-och-social-arbetsmiljo/forebygg-ohalsosam-arbetsbelastning/ "Arbetsmiljöverket – Förebygg ohälsosam arbetsbelastning")
Arbetsmiljöverket beskriver ohälsosam arbetsbelastning som bland annat en obalans mellan krav och resurser. Krav kan exempelvis handla om mängden arbetsuppgifter, hur snabbt de ska utföras, svårighetsgrad, många samtidiga uppgifter samt återkommande störningar och avbrott. Myndigheten betonar att en obalans mellan krav och resurser inte kan lösas genom ständiga omprioriteringar eller genom att enbart hänvisa till återhämtning; kraven behöver minska eller resurserna öka.
[1177 – Vad kan jag göra för att minska stress?](https://www.1177.se/liv--halsa/stresshantering-och-somn/vad-kan-jag-gora-for-att-minska-stress/ "1177 – Vad kan jag göra för att minska stress?")
1177 beskriver återhämtning som viktig vid stress och tar bland annat upp behovet av att minska sådant som stressar, öva på att säga nej, be om hjälp när arbetet stressar och planera in återhämtning i vardagen. Sidan betonar också att den som är stressad kan behöva minska aktiviteter och fundera över om de egna kraven är för höga.
Artikeln är avsedd som generell information och psykoedukation. Känslan av att aldrig hinna ikapp är inte i sig en psykiatrisk diagnos och kan bero på både faktisk arbets- eller livsbelastning och på individuella mönster kring ansvar, prioritering, perfektionism och återhämtning. Om belastningen blir långvarig, tydligt påverkar sömn, koncentration, återhämtning eller funktionsförmåga eller förekommer tillsammans med andra betydande psykiska eller kroppsliga symtom kan professionell bedömning vara värdefull. Artikeln ersätter inte individuell medicinsk, psykologisk, psykoterapeutisk eller arbetsmiljömässig bedömning.